Njutningens paradox

"Fråga dig själv huruvida du är lycklig och du upphör att vara det." J.S. Mill

Jag är väldigt intresserad av historia i allmänhet och antiken, främst romarriket, i synnerhet. Under min tid som student skrev jag en c-uppsats om Julius Caesar och just nu håller jag på med den första delen i min planerade romanserie om en romersk fältherre tillika konsul. Den planeras att utkomma sommaren 2016.

Varför nämner jag detta? Jo, därför att vad jag kom fram till i min forskning om Julius Caesar var att han var en epikuré, dvs. en livsnjutare och levde enligt  epikurismen, vilket kan sägas vara en filosofi som rättfärdigar ett utsvävande liv. För dig som är intresserad kommer själva begreppet från den antika filosofen Epikuros, som menade att meningen med livet är att uppnå lycka.

Att njuta, må bra och känna ett välbehag är något vi alla eftersträvar. Vi har tidigare diskuterat kring om du är nöjd eller inte och hur man kan reflektera kring det samt även, delvis, nosat på ämnet i "Bland stress och göranden - vad hände med `nuet`och `jaget`". Detta inlägg påminner om en viss del om dessa men angriper allt från ett annat perspektiv.

Varför investerar du? Vad är ditt mål? Att få tid? Tid att göra vadå? Tid att njuta? Kommer du per automatik att bli lycklig när du får tid? Kommer lyckan och njutningen komma som ett brev på posten samma dag som din avskedsansökan anländer i samma låda? Kanske...kanske inte.

I verkligheten är lycka och njutning inte helt lätt att nå. Istället kan det vara såhär: ju mer du försöker ta fast den, desto lättare glider den igenom dina fingrar. Som författaren C.P. Snow skrev: "Att sträva efter lycka är idiotiskt, för du kommer aldrig att bli lycklig genom att sträva efter den" (jmfr. hamstern i sitt hamsterhjul).

För rätt så länge sedan läste jag en intressant artikel skriven av Gary Holden, som nu är professor på New York University. För ett par år sedan tog han och hans fru ett sabbatsår för att resa jorden runt. De lämnade sitt hem i England och tillbringade 12 månader i USA, Nya Zeeland, Australien, Singapore och Malaysia. Han beskrev det som att det var en hedonistisk dröm - ett helt år där de kunde ägna sig åt mat, kultur, nöjen och att bara vara lediga.

Dock, då hände något överraskande. Under de första månaderna av deras resa upptäckte Holden att han hela tiden retade upp sig på hur lycklig han borde vara. Han kunde se ut över Grand Canyon och tänka: "Det här är världens underverk. Njuter jag tillräckligt av det?"

Det var likadant vid Uluru (Ayers Rock) i Australien och vid de varma källorna på Nya Zeeland. Vid Niagarafallen var han så irriterad att hela dagen blev förstörd.

Till sist bestämde han sig för att sluta med att analysera sina känslor och för detta krävdes en enorm viljestyrka. Dock lärde han sig gradvis att rikta sin uppmärksamhet utåt istället för inåt. När de nådde Stora Barriärrevet hade han till sist lyckats. Han fokuserade på korallerna, hajarna och fiskarna istället på sig själv. Och till sist, efter en kamp, hade han det bra - han njöt!

Jag kan känna igen mig i mycket av det Holden beskriver. Ibland kan jag sitta på bjudningar och se mig själv från tredje-personsperspektiv och tänka: här sitter du. Du har sett fram emot denna kväll. Sett fram emot att träffa alla dina vänner. Ändå sitter du här och analyserar de känslor du trodde dig skulle uppleva men som inte ännu upplevts. Istället för att njuta ägnar jag all tankeverksamhet på att leta efter just den känslan!

Det han lärde sig av sin erfarenhet anser jag kan sammanfattas på ett bra sätt av den engelska filosofen John Stuart Mill: "Fråga dig själv huruvida du är lycklig och du upphör att vara det."
Denna kommentar är extra intressant då Mill var gudson och en gång lärjunge till filosofen Jeremy Bentham. Denne var den perfekta hedonisten. Precis som Epikuros satte han likhetstecken mellan lycka och njutning och menade att ett lyckligt liv helt enkelt består av mer njutning än plåga. Han gick till och med så långt att han hittade på en egen lyckokalkyl - ett sätt att räkna ut hur mycket lycka och smärta ett speciellt agerande skulle skapa. Detta synsätt är tilltalade - tänk om man, med rationell teknik, kunde räkna ut hur man uppnår lycka!

Få personer hade i alla fall bättre förutsättningar att förstå lycka än John Stuart Mill. Han var intelligent, hade en god utbildning och hade studerat, förstått och använt Benthams idéer. Dock hjälpte det ej. Vid 20 års ålder drabbades Mill av en djup depression, som varade i över sex månader. Under denna var allt det rationella som han lärt sig av Bentham som borta, vare sig det handlade om att söka efter lycka eller undvika smärta. Ingenting gjorde honom bättre förrän han slutligen upptäckte poesin och främst verk av William Wordsworth. Denna nådde fram till honom och blev en sorts "medicin för hans plågande själ". 

Sjukdomen gav Mill en anledning att ändra sin syn på lycka. En av de insikter han fick var denna: 

"Nu var jag emellertid av den uppfattningen att detta mål [ens lycka] endast kunde uppnås genom att inte göra det till det direkta målet. Endast de som fokuserar på andra tingän sin egen lycka, är lyckliga ... Genom att således sikta på någonting annat, finner de lyckan på vägen ... Fråga dig själv huruvida du är lycklig och du upphör att var det."

En lite rolig övning jag kom att tänka på, under veckan som gått, var följande:
Skriv upp alla saker som gör dig lycklig, som när du ägnar dig åt din favoritsport eller sysslar med din hobby eller läser Värdepappret eller är med dina barn eller umgås med dina vänner - listan kan göras hur lång som helst. Fråga dig sedan följande: Gör jag dessa saker för att de gör mig lycklig eller är jag lycklig för att jag gör dessa saker? Koppla detta sedan till dina investeringar och dina investeringsmål. Så... vad blev ditt svar? Lider du av njutningens paradox?

Emotionella konton?

"There is nothing in the world so irresistibly contagious as laughter and good humor" Scrooge

Pengar är ett känsligt ämne, vilket jag tror vi alla är medvetna om. Krig och konflikter, äktenskap och vänskap, hälsa och flourishing har genom historien påverkats av pengar. Detta är nog en kunskap för gemene man. Dock, utöver att pengar de facto är ett känsligt ämne, hur påverkar våra känslor vårt förhållande till dessa? Vi har tidigare varit inne på ämnet när jag skrev om Is happiness for sale? men här försöker jag angripa från ett annat perspektiv.  

När vi får en summa pengar placerar vi den alltid i en speciell kategori, ett "mentalt konto". Det är beteendeekonomins tydligaste fynd. Vi sätter vår lön på ett konto, sparpengar på ett annat, vinstpengar på det tredje och arvspengar på det femte. Hur vi sedan hanterar och spenderar dessa likvider beror till stor del på vilket mentalt konto vi placerat dem i. Mycket exempel och forskning visar att användandet av dessa mentala konton mer ofta än sällan leder till irrationella beteenden och beslut.

De senaste årens forskning har visat hur mentala konton har en stor emotionell laddning. Och mer än så, nämligen hur vår sinnesstämning påverkar vår vilja att spendera pengar, vilket vi tidigare diskuterat här.

Tänk dig att du får ett brev som förklarar att du fått en summa pengar från en släkting. Bara några dagar tidigare har du fått reda på att släktingen har en obotlig sjukdom. Tror du att det påverkar ditt sätt att spendera/använda pengarna?

Peter McGaw, professor i marknadsföring och psykologi, har i en rad studier visat att detta har en stor påverkan. Vissa deltagare utsattes för ett scenario där pengarna hade en tydlig negativ emotionell laddning. Andra fick veta att pengarna istället var en lotterivinst och blev således förknippade med mer positiva känslor. Studierna visade att en negativ emotionell "stämpel" gör att man spenderar pengarna på mer nyttiga ändamål, såsom välgörenhet, utbildning eller hälsosam mat. Lotterivinster, som mer har en positiv emotionell "stämpel", spenderades istället på Iphone 65, Playstation 39, BMW X5, inköp av en grekisk ö etc.

Slutsatsen är tydlig: pengarnas emotionella laddning har stor påverkan på vår konsumtion och hur de spenderas. Hur ofta har du inte gjort, eller varit riktigt nära att göra, ett aktieköp när du varit på ett extra bra humör och börsen varit blå?

"If you cannot control your emotions, you cannot control your money" Warren Buffet

Dock, pengar och känslor är ett komplext ämne, vilket vi ska se ytterligare exempel på.

Du som har läst eller sett på Charles Dickens`"En julsaga" (kan varmt rekommendera denna) vet att Ebenezer Scrooge är snål, sniken och självcentrerad, dvs. raka motsatsen till den svenska regeringen i denna flyktingskris. Dessutom verkar han också ganska olycklig. Han vill inte spendera sina pengar på någon annan än sig själv. Men, efter att ha fått besök av några, minst sagt, karismatiska varelser förändrar han sitt sätt att spendera och hjälper andra människor i grannskapet. Då når han något som närmast kan liknas vid flourishing. Troligtvis hade inte Charles Dickens ekonomisk psykologi, filosofi därjämte lyckoforskning i åtanke då han skrev historien, vars orsak var att betala av en skuld, men hans karaktär är ett fint exempel på detta.

Kan vi lära av denna karaktär? Kan vi läsa in att Scrooges sätt att spendera pengarna hade påverkan på hans nedstämdhet?

Kanske, då en rad sinnrika studier nämligen har visat att nedstämda personer tenderar att vara både mer självcentrerade och spendera mer pengar på sig själva (jmf. nämnda, Joakim Von Anka m.fl.). Om man ska tro på de senaste årens lyckoforskning, likväl som gammal visdom, är detta en dålig metod för att bli lyckligare - pengar kan inte köpa lycka. Förvisso kan de säkert underlätta, men att kunna köpa en känsla bryter med all logik! Att spendera pengar på sig själv ökar istället ens egen självcentrering - egocentrism - och leder, i längden, till ett ökat missnöje, som i sin tur leder till ökad personlig konsumtion. En negativ spiral blir här tydlig.


Ebenezer Scrooge fick besök av tre spöken som hjälpte honom att förändra sitt beteende. Vi andra kan hoppas på detsamma men får nog mer förlita oss till kunskap och söka hjälp inom psykologin och dess forskning (alt. läsa Kalle Anka). Vi vet exempelvis att konsumtion, god och utförd med rätt orsaker tillika på rätt sätt, leder till en mer positiv sinnesstämning.

Ett tydligt exempel på hur de mentala kontona fungerar och hur de används tror jag står att finna i hur en majoritet av Sveriges befolkning använder sin eventuella skatteåterbäring. Mina vänner och bekanta brukar ofta se dem som en sorts "lotterivinst" och köper ofta något "onödigt" eller "onyttigt". Tänk vad intressant det skulle vara om Skattemyndigheten kunde ge dem en annan emotionell laddning. Kanske skulle folk då bruka sina pengar till mer samhällsnytta, såsom att skänka till diverse hjälporganisationer eller dylikt.

Känslor och pengar är ett mycket intressant ämne som går att attackera från flera håll. Det är fascinerande hur man kan känna sig mer "lycklig" om man är rik (till en viss nivå). Hur kan känslor egentligen hänga ihop med döda materiella ting? Hur kan man säga att man "älskar" sin Iphone, sin bil, sitt hus, sina pengar etc? Förvisso menar nog 99 % inte detta bokstavligt men här väcks ändå en tanke.

Har du några emotionella konton? Hur tänker du kring din konsumtion? Hur mycket spenderar du på dig själv tillika andra och vilka känslor ger det dig?

Rudimentära ekonomikunskaper för en "Svensson"(?)

Jag har en bekant på mitt jobb som har sett att jag ofta läser Dagens industri eller ekonomisidorna i diverse tidningar på jobbet. Han har börjat fråga mig lite om mitt intresse och själv berättat att han ofta velat lära sig mer om denna sfär men alltid känt att det är ”för mycket” tillika ”för svårt”. Grafer till höger och vänster, räntor som går upp och ned, BNP, tillväxt etc.

Jag svarade att det förvisso är sant men att även en tusenmilafärd börjar med ett första steg, varpå han skrattade och bad mig sluta citera Tao Te Ching.

Sedan det samtalet har jag gått i lite tankar kring vad man som lekman, på ren rudimentär nivå, bör/ska kunna. Jag googlade och läste i lite böcker jag fann på biblioteket på mitt jobb.

Allt är subjektivt om vad man som lekman bör kunna och mina punkter nedan bör ses och förstås med detta i vetskap.

1. Ekonomi har två huvudfåror: mikroekonomi och makroekonomi. Mikro behandlar kundernas beteende, incitament, prissättning, marginaler, etc. Makro är mer knutet till breda ekonomier och större saker såsom räntor, bruttonationalprodukten (BNP) och andra saker som du bland annat kan se i aftontidningar. Mikro är mer användbart för chefer och mer kunniga investerare  medan makro mer används av "Svensson-investerare". Med undantag för punkterna 2 och 3, kommer jag att täcka makroekonomi i andra punkter.

2. Lagen om utbud och efterfrågan. Detta är det fundamentala blocket i nationalekonomi. När utbudet av något ökar sjunker priserna och när utbudet minskar höjs priserna. Så när du har överproduktion av majs sjunker priset och vice versa vid underproduktion.

3. Användbarhet. När du har mer av något minskar dess ”användarvärde” för dig. Således är 100 kr mer värdefullt för dig om du tjänar 10 000 kr i månaden än om du tjänar 50 000 kr i månaden. Detta används ofta i att sätta upp priserna.

4. Bruttonationalprodukten (BNP): Detta är det grundläggande måttet på storleken av en ekonomi. Detta är begreppsmässigt lika med summan av inkomsterna för alla människor i landet eller summan av marknadsvärdet av alla varor och tjänster som produceras i landet. Just nu är USA den största ekonomin i termer av BNP på cirka $14000000000000. Det innebär att ett värde av $14000000000000 produceras i USA varje år.

5. Tillväxttakten: Tillväxten av en ekonomi mäts vanligen i termer av BNP-tillväxt. Eftersom BNP är ett mått på nationalinkomst, är denna tillväxt en grov representant för hur en genomsnittlig persons inkomster växer för varje år.

6. Inflation: Du vet redan att priset på de flesta produkter nu är högre än på din gnetiga svärmors tid. Inflationen (mätt i procent) är ett mått på hur mycket ett gäng produkter har ökat i pris från förra året. I mogna ekonomier är den årliga inflationen kring 2 % - det betyder att priserna på diverse saker, i genomsnitt, går upp med 2 % varje år. De grundläggande centralbankernas roll är att hantera den här takten och hålla det till ett lågt positivt tal. 

7. Räntor: När du lånar ut pengar till någon förväntar du dig säkert något extra i gengäld. Detta överskott kallas ränta. Räntan är ett positivt tal som mäter hur mycket överskott du får. Oftast är det centralbankerna som styr och sätter dessa. Just nu är räntan i Sverige minus 0,35 % och nära noll i stora delar av världen. Dock är det inte bara centralbankerna som styr räntor: inflationen och de långsiktiga utsikterna för ekonomin spelar också roll. De mekanismer som centralbankerna kontrollerar för de korta räntorna kallas penningpolitik.

8. Räntor vs Inflationen vs. tillväxt: Det existerar nästan ett omvänt förhållande mellan räntor och tillväxt och räntor kan också påverka inflationen direkt. Så när du räntorna höjs tenderar inflationen att sjunka tillsammans med tillväxt.

9. Finanspolitik: Regeringen kan styra ekonomin på ett bra sätt genom att justera sina utgifter. När regeringen spenderar mer kan det leda till ökad efterfrågan och det innebär mer prishöjning. Detta innebär både hög tillväxt och hög inflation, vilket även gäller omvänt. Således försöker regeringarna spendera mer under perioder med låg tillväxt och låg inflation och minska utgifterna under perioder med hög tillväxt och hög inflation.

10. Konjunktur: Ekonomier har sina perioder av uppgångar och krascher i cykler om cirka 7 år. I början av cykeln är det en bom som leder upp till toppen. Där infaller en sammandragning som i sin tur leder till en recession (period med negativ tillväxt och/eller ökande arbetslöshet) som slutligen följs upp med en expansion.

Detta är de punkter jag anser vara kunskaper man bör veta och kunna om ekonomi i allmänhet på en rudimentär nivå. Dessa grunder är något jag gärna skulle vilja se att varje skolelev får lära sig under sin skolgång. 
Har jag missat något eller bör något strykas?

Blir du, jag eller vi köpenickiade?

Rapportsäsongen börjar lida mot sitt slut och som vanligt har vissa företag ömsom överraskat positivt, ömsom negativt. Positivt och negativt i förhållande till analytikers förväntningar! Positivt och negativt i förhållande till s.k. "experters" bedömningar! Även om vissa bolag visat på svarta siffror har de ändå belönats med sjunkande kurser pga. att ovan nämnda personer förväntat sig mer och bättre, vilket den stora massan har anammat.

I många fall vill jag påstå att de rubriker tillika artiklar jag läst, såsom "SEB missade målet", mer visar på att vissa "experter" kanske har för höga förväntningar eller väljer att lyfta fram det sämre än bättre i resultatet. Personligen anser jag att en majoritet av storbankerna visade på helt okej rapporter då vi har en minusränta som har varat i cirka 1 år!

Vi har många gånger varit inne på psykologin och dess påverkan. Massan, pöbeln, popularerna, dräggen, har en tendens att ofta följa andra och dessa andra är mer ofta än sällan s.k. "experter" och analytiker. När de säger "hoppa", eller i detta fall "köp/sälj", gör 9 av 10 detta utan att reflektera vidare om det. Och varför skulle de det? En expert har ju sagt att de ska köpa/sälja! Varför då lägga ned tid på att själv sätta sig ned, analysera tillgängligt underlag, skaffa sig en egen uppfattning och ställa sig frågan varför denne har kommit med detta utlåtande? 

Jag är ingen psykolog men jag tror att i en majoritet av fallen handlar det om en sorts lättja samt en icke-existerande tilltro till sin egen förmåga att faktiskt sätta sig in i de investeringar man har gjort och sedan skapa sig ett eget svar/uppfattning.Sedan återstår alltid frågan om varför man i första hand investerade i bolaget om man så lättsamt, efter en persons utlåtande, väljer att sälja. 

Under denna tid har jag inte kunnat undvika att dra tydliga paralleller till en fin anekdot, som bör läsas som en allegori, jag ofta brukar berätta vid passande tillfällen. Den handlar om Wilhem Voight, en tragisk figur som levde i Tyskland i början av 1900-talet. Under hela sitt vuxna liv hade en majoritet av hans tid spenderats bakom galler pga. brott såsom stölder, snatteri, bedrägeri etc.

När Wilhelm väl fick komma ut från en av sina vistelser på "sitt andra hem" hade han verkligen bestämt sig - aldrig mer fängelse! Från och med nu var det att leva lagligt som gällde. Tack och hej alla försök till snabba pengar och hej skatteverket! Dock, efter att ha gått runt i ett par månaders tid utan att få jobb, kom denna bestämdhet successivt att minska. Slutligen var den obefintlig.

Överallt såg han människor som levde livet; som var lyckliga! Detta gjorde honom avundsjuk. Varför skulle han, som nu svurit på att leva lagligt, behandlas på detta sätt? Hade han inte suttit av sitt straff?

I sin frustration tillika vilsenhet bestämde sig Wilhem att han minst sagt förtjänade att få leva precis som alla andra. Varför skulle inte han kunna få njuta av såväl pengar som "livet"?

En dag gjorde han slag i saken och skaffade sig en preussisk kaptensuniform. Därefter valde han, på måfå,  några soldater som stod posto på gatan. Han gav dem order och kommenderade dem till rådhuset i staden Köpenick, där han lät arrestera både borgmästaren och polischefen.
Väl på plats beslagtog han stadskassan på 4000 D-mark. Efter detta bjöd han de soldater han lurat på en skrovmål och signerade kvittona med namnet på den direktör som var chef på hans senaste fängelsevistelse.

När han ändå var igång passade han på att skicka borgmästaren och polischefen till Berlin, där de skulle "förhöras". Efter detta kände han sig tillfreds och, efter att ha bjudit soldaterna på ytterligare förfriskningar samt givit dem pengar till hemfärd därtill mat, smög han ut från rådhuset och bytte om till civila kläder.

10 dagar senare greps Wilhem och därmed kom också begreppet "köpenickiad" att skapas, vilket enligt ne.se definieras som: bedrägeri med användande av av falsk namn eller föregiven befogenhet.


Oavsett sfär finns det alltid experter, ledare, talespersoner, viktigpettrar, analytiker etc. som vill, antingen direkt eller indirekt, styra oss att agera enligt ett visst förfarande. Ibland har de rätt, ibland fel... och ofta är de duktiga på att tala i tungor samt försäkra sig med vissa "men".

Säkerligen har alla i ovan positioner en gedigen utbildning, erfarenhet och kunskaper kring sitt speciella område. Dock, och detta är ett stort sådant, oavsett detta är detta ingen garant att de har rätt (fråga valfri invånare i Sverige vad de anser om våra kära meteorologer på SMHI). Därtill är det bara du som vet om din placeringshorsiont, din placeringsstrategi och dina grundsatser till val av investering. Följaktligen är du lika mycket expert som övriga.

Jag påstår inte att analytiker och experter inte behövs, däremot vill jag gärna få till en diskussion kring deras roll samt hur man bör behandla och bemöta de utlåtanden de gör. För en vanligt Svensson kan ett utlåtande såsom "H&M når ej upp till förväntningarna" tolkas som att det, mer eller mindre, är katastrof, medan det för oss insatta mer leder till en axelryckning, eftersom vi själva har studerat nämnda siffror och vet att företaget "missade" med 1 %.... således inte världens undergång!

Förvisso är mitt val av anekdot på gränsen till absurdum, men likt alltid är mitt syfte att skapa en reflektion. Hur påverkas du, jag och vi av alla experters åsikter? Vi, som tror oss vara "immuna", blir vi ändå påverkade undermedvetet? När allt kommer omkring; är vi inte våra egna experter?