The Way We Think About Work Is Broken

"I get up at seven, yeah

And I go to work at nine

I got no time for living`

Yes, I'm working' all the time

It seems to me

I could live my life

A lot better than I think I am

I guess that's why they call me

They call me the working man" Working Man, Rush 

Det finns en tro att det är vissa arbetstagares "psykiska löner" som får dem att gå upp tidigt varje morgon och trampa sig till jobbet.  Med "psykisk lön" menas den uppfyllelse som kommer med att göra ett meningsfullt arbete. Detta tänkande tillämpas mer ofta än sällan på yrken såsom författare, doktorer eller socialarbetare, medan en motsats gäller för andra yrken, såsom vaktmästare, industriarbetare och telefonförsäljare. Här gäller mer antagandet från massan, dvs. oss dödliga, att de enbart gör det för pengar – den "fysiska lönen".

Men Barry Schwartz, professor i psykologi vid Swarthmore College, anser att jobben handlar om mer än pengar, detta för såväl arbetare som tjänstemän. När han, för decennier sedan, utbildade sig dominerade Skinners behaviorism – operant betingning. Skinner syn på den mänskliga naturen var att varje åtgärd kan förklaras genom linsen av belöningar och straff: om någon inte gör något kan dennes beteende förklaras med att belöningen för jobbet inte är värd ansträngningen (och vice versa) -  hen anser sig helt enkelt inte få en tillräcklig belöning för det. Även om Schwartz blev utbildad under denna era berättar han att det mer slog honom hur fel detta tänk var.

Jag har läst hans  senaste bok, Why We Work, i vilken Schwartz, som kategoriserar sig själv som en ”outsider inom den ekonomiska sfären”, kommer in på att det är fullt möjligt för en arbetare, oavsett arbetsplats, att kunna nå denna ”psykiska belöning”. För dig som inte orkar eller har tid att läsa finns detta givande och högst intressanta TED-talk  - "The way we think about work is broken" -att tillgå, där detta tema diskuteras.

I Schwartz idealiska värld skulle varje arbetstagare känna sig viktiga och uppmärksammade samt skulle de känna att de gör ett meningsfullt arbete som bättrar andras liv. Men att komma till den punkten skulle kräva en rad radikala ändringar av hur vi ser på arbete och konsumtion. Vad skulle då arbete vara om dessa ändringar fick fäste? Likaså är det intressant att se vilka begräsningar detta synsätt bär med sig.

I sin bok hävdar Schwartz att den mänskliga naturen inte är ”naturlig”, utan att varje epoks människor har olika förväntningar därtill föreställningar om vad som motiverar människor. Likt samhällen förändras, förändras även dessa. Dock kan det vara svårt, ja näst intill omöjligt, att säga vilken del som är ansvarig för den andres utveckling. Lättast är nog att säga att allt sker i en symbios.

Schwartz utgår från Adam Smith, som kan ses som arketypen av det moderniserade kapitalistiska tillika industriella samhället. Han hade uppfattningen att människor till naturen är lata och att de hellre gör ingenting än någonting. Så, om man vill ge människor ett jobb måste man få dem att känna att det är värt deras tid och ansträngning. Och hur gjorde/gör man det? Jo, genom att ge dem en lön – pengar.

Enligt denna modell spelar det ingen roll om folk ogillar det arbete de gör, eller om de gör samma operation om och om igen, tusen gånger om dagen, eftersom de inte gillar vad de gör. Således har vi en 250-årig historia av att bygga arbetsplatser på antagandet att människor bara gör arbete för lönen. vilket Schwartz vill argumentera mot; den era vi lever i har andra krav och förväntningar!

Idag lever vi i en globaliserad värld, där människor ständigt pratar om egentid, att uppfylla sig själva och sitt liv, att finna såväl Nirvana som en inre frid. Människor pratar om meditation och mindfulness; Madonna förespråkar Kabala medan vissa doktorer ordinerar kulturupplevelser för välbefinnande. Kort sagt; vi lever i en värld där vi anser oss vara mer upplysta. Hur påverkar allt detta vår syn på arbetet? Vilka krav har vi för att arbeta och, för de som det är förunnat, att välja arbete? Medan vissa kommuner pratar om ersättning/bidrag för ”friskvård” på ett gym kan vi ofta läsa om hur Google bedriver sin arbetsgivarfilosofi.

Varför arbetar jag? Är det för lönen? För ett mer psykiskt tillfredställande? Jag har svårt att välja mellan dessa och jag tror nog att det är sunt. Jag mår bra av mitt jobb och cyklar oftast med ett brett leende till det. Dock, i min nuvarande livssituation, tror jag inte att jag skulle göra det om jag inte fick en fysisk belöning – lön. Däremot, i framtiden, om jag lyckas bygga en utdelningsmaskin, tror jag det kommer att ändras; att jag då mer kommer välja jobb enbart utifrån mitt psykiska välmående. 

Om man ska tillåta sig att dra Schwartz filosofi till sin spets skulle det vara intressant att se hur världen i allmänhet men den kapitalistiska dito i synnerhet utvecklades. Om den fysiska lönen blir mindre värd leder detta automatiskt till att pengar tappar i värde. Människan upplever sig mer tillfreds på dagen i sitt yrke och behöver därför inte konsumera/"unna" sig saker för att ersätta för uteblivandet av detta (vilket jag upplever vara dagens praxis). Hur skulle världen se ut om pengar tappade i värde? 

Varför jobbar du nu?Anser du att Schwartz har en poäng? Bör vi eftersträva den filosofi han förfäktar? Varför? Varför inte? Samt, om vi nu går mot denna filosofi; hur kommer pengar och dess värde att bli/vara?