Facit till "The Pursuit of Happiness"

"Happiness depends upon ourself", Aristoteles

Lycka är något vi alla strävar efter och jag har behandlat ämnet flera gånger, bland annat i "Is happiness for sale" samt "Njutningens paradox". Även om jag har förståelse för att ämnet kan kännas utvattnat till sådan grad att man kan känna en aversion större än den man har mot Donald Trump rekommenderar jag dig att läsa detta inlägg, då en av världens längsta och mest kompletta studier om lycka nyss har avslutats (efter detta inlägg anser jag ämnet slutdiskuterat - skönt!)

Lycka är en av de viktigaste sakerna i livet, men det är också en av de svåraste att studera. Psykiater Robert Waldinger är chef för Harvard Study of Adult Development och har lett samt drivit en av de längsta och mest kompletta studier av det behandlade ämnet som någonsin genomförts. Inför sin undersökning frågade han människor i allmänhet men unga i synnerhet om vad lycka var och betydde för dem. De flesta av de unga vuxna sade att deras mål i livet var att bli rika eller berömda. För mig är detta tragiska svar, som inte kan sägas vara annat än samhällstypiska och karaktäriserande för den värld vi skapat och lever i. Fokus ligger på det yttre; det materiella istället på dess antonymer. Således blev jag glad efter att ha läst Wallingers rapport, där slutsatsen säger att det inte är pengar, makt eller berömmelse som ger människor lycka, utan... ja, vi kommer till det längre ned.

Dock, ytterligare ett perspektiv tillika fråga till detta inläggs tema, som bör väckas och behållas i bakhuvudet innan vi fortsätter med studien, är varför vi ska/upplever oss jaga lycka? Har vi någon gång fötts och varit "lyckliga" utan att för den delen ha jagat eller sökt nämnda? Har någon sagt till oss att vi ska/måste jaga den? Är det som så, att genom att söka och jaga nämnda tema som vi ständigt pressar oss mot ett mål, som för varje steg vi närmar oss skjuts fram detsamma avstånd vi upplever oss ha intagit? Är jakten tillika målet(!) en illusion? Jag vet inte utan allt vi kan konstatera är att lycka är ett abstrakt begrepp och således enbart kan vara av en subjektiv upplevelse hos envar. Detta styrker ett ifrågasättande till att "köpa sig lycka". Personligen har jag, efter dessa inlägg om lycka, kommit fram till att man inte ska jaga lycka i tron om att den "finns på andra sidan" eller att man nödvändigtvis måste simma över ån efter vatten. Genom att inte jaga den; inte fokusera på den; inte låta den uppta din sinnesfrid kommer du att uppleva den. För inte går du ut på en restaurang med dina vänner och sitter där med tanken att "nu ska jag vara lycklig", eller? Nej, det är dagen efter, då du förvisso ångrar kvart-i-två-shoten men inte kan göra annat än att le när du tänker tillbaka på allt roligt som hände under gårdagen, då du var lycklig!

Detta lättsamma utsvävande från min sida tillåts avslutas med två citat som jag finner träffande och tankeväckande utifrån vilket perspektiv man väljer att angripa temat:

"One of the first conditions of happiness is that the link between man and nature shall not be broken" L. Tolstoj

"We hold these thruts to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness..." Den amerikanska självständighetsdeklarationen 

Så, åter till studien. I denna följdes två grupper av vita män i 75 år, med början 1938:

• 268 Harvard "softmores" som en del av "Grant Study" som leds av Harvard psykiater George Vaillant

• 456 12- till 16-åriga pojkar som växte upp i innerstaden Boston som en del av "Glueck Study" som leds av Harvard Law School professor Sheldon Gluck

Forskarna kartlade män om deras liv (inklusive kvaliteten på deras äktenskap, trivsel och sociala aktiviteter) vartannat år och övervakade deras fysiska hälsa (inklusive lungröntgen, blodprov, urinprov etc.) vart femte år. De kom fram till en viktig iakttagelse: Goda relationer hålla oss lyckligare och friskare.

I ett abstract tillika i flertalet intervjuer säger Waldinger att det främst är tre saker som leder till lycka:

Nära relationer

Män i båda grupperna av Harvardstudien som berättade att de hade nära umgänge med familj, vänner, och/eller samhället tenderade att vara lyckligare och friskare än sina mindre sociala motsvarigheter. De tenderade också att leva längre. Som jämförelse framkommer att människor som sade att de var ensamma rapporterade att de kände sig mindre glada. De hade också sämre fysisk och psykisk hälsa, enligt definitionen ovan.

Vad som även styrker ovan förda diskussion är en metastudie publicerad år 2014 i tidskriften Social and Personality Psychology Compass, i vilken det framkommer att ensamhet kan komma i vägen för mental funktion, sömn och välbefinnande, vilket i sin tur ökar risken för sjukdom och död.

Relationernas kvalité (inte kvantitet)

Det är inte bara att vara i ett förhållande som räknas. Gifta par som sade att de argumenterar ständigt och hade låg tillgivenhet för varandra (som av författarna definieras som "high-conflict-marrige") var faktiskt mindre lyckliga än personer som inte var gifta alls.

Dock verkar effekten av förhållandets kvalitet till viss del vara åldersrelaterad. En studie 2015, som publicerades i tidskriften Psychology And Aging, följde personer under 30 år och fann att antalet relationer människor hade i själva verket var viktigare för människor i 20-årsåldern, men att kvaliteten på relationer hade en större effekt på socialt och psykologiskt välbefinnande när människor var i 30-årsåldern.

Stabila och stöttande äktenskap

Att vara socialt anslutna till andra är inte bara bra för vår fysiska hälsa. Det hjälper också avvärja mental nedgång. Människor som har varit gifta utan att ha skilt sig, separerat eller haft "allvarliga problem" tills 50-års ålder presterade bättre på bland annat minnestester senare i livet än de som inte haft turen att leva "bekymmersfritt". Även annan forskning backar upp detta. En studie i tidskriften PLOS ONE 2013 fann att äktenskap, för att nämna en av flera andra faktorer, var kopplad till en lägre risk för mild kognitiv svikt och demens. Allt detta tyder på att starka relationer är avgörande för vår hälsa.

Samhället ställer en stor tonvikt på rikedom och att lycka har en nära och viktig relation med vårt arbete (jmf. citatet från den amerikanska självständighetsdeklarationen samt "the american dream"). Dock, enligt Waldinger, motbevisas detta av denna studie: "Men om och om igen under dessa 75 år, har vår studie visat att människor som klarat sig bäst var de människor som mer värdesatte och valde relationer med familj, vänner och gemenskap."

Likt ofta är fallet med mina inlägg finns den textuella kommunikationen även i en visuell tillika verbal dito. Du finner Wallingers TED-talk här.

Jag är inte förvånad över dessa resultat som Harvardstudien presenterade. Jag upplever mig alltid må som bäst när jag är med människor som står mig nära och som jag håller högt därtill värdesätter. Pengar är föga viktigt för mig för att jag ska vara lycklig, däremot är de viktiga för mig som medel att kunna få möjlighet att få mer tid att njuta av mina nära och käras umgänge - och därmed uppnå mer lycka. Genom att investera, genom att bygga en pengamaskin, genom att inse att livet ej handlar om att "flest prylar när han dör vinner", utan om flest lyckliga stunder, minnen, upplevelser et cetera "vinner". Jag tror det finns en anledning till att program såsom Lyxfällan och böcker såsom Lyckofällan (läs den - mycket bra) existerar medan dess motsatser lyser med sin frånvaro! Det som jag finner konstigt är att gemene man uppmärksammar detta men inget mer. Således blir det "mycket snack men liten verkstad"...

Jag upplever det som att en majoritet av oss bloggare (och säkert även alla andra som investerar men ej bloggar) har detta som mål. För vad är en Tesla S P85D  i jämförelse med en underbar vistelse med nära och kära på Capri med solen i ögonen medan servitören fyller på ditt vinglas och en pasta vongole serveras med dofterna av hemmagjord tomatsås, vitlök och persilja med vetskapen om att allt är "gratis" samt att lyckotiden du upplever inte är tillfällig utan permanent?

För varje krona jag investerar investerar jag i lycka. Man brukar säga att tid är pengar och att pengar är tid - (förhoppningsvis) en lycklig tid! Summa summarum: Varje gång du investerar, tänk då att du investerar i din framtida lycka. Faktum att du är ansvarig för din egen lycka är lika tydligt som konspirationsteorin om att VM 1958 inte ägde rum är skrattretande.

För att förstärka tillika emfatisera känslan kan valfri låt (eller samtliga) av Billboards "happy songs"-list hjälpa när du tvekar kring dina investeringar!

En grekisk allegori: Sänkt eller indragen utdelning - enbart av ondo?

"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.

Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Det sistnämnda gäller bland annat Industrivärden, som, med Lundberg i spetsen, sänkte sin utdelning med drygt 20 %. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektionen, sättningar som höjningar, race och uppgångar.

"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."

År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten. 

Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade. 

Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen. 

Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Dock lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis. 

Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom. 

Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet "Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna... 

Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!

Themistokles - en antikens Lundberg?

Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)

Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv? 

En filosofs lärdomar

"Det enda riktiga misstaget är det som vi inte lär oss något av" J. Powell

I kontrast till många av mina inlägg kommer jag här inte presentera ett filosofiskt huvudbry, utan jag kommer istället att presentera lite lärdomar jag tagit sedan jag började med aktier. Många av dessa (alla?) står att läsa på andras bloggar men då jag främst skriver för mig själv finner jag det adekvat att få dem nedskrivna.

Det första lärdomen jag tagit är att inte satsa på förhoppningsbolag där du varken kan eller har någon historik om ledningen, där du saknar en bra insyn i bolaget och dess ekonomi, där du inte har utvärderat affärsidén och där du mer köper för att andra säger det än att du själv gjort din research.
Denna lärdom fick jag efter en tråkig visit i Anoto långt innan jag startade bloggen. Detta kostade mig mycket... mycket.

Den andra lärdomen som kom till mig var i Vardia, som hände för cirka 1 år sedan. Här hade jag verkligen gjort min research och allt kändes solid. Inte ens Herkules själv skulle kunna rucka på den säkerhet jag kände och jag valde att vikta 10 % av portföljen i detta bolag. Vad hände? Jo, en redovisningsprincip från revisorn (som, enligt mig, även var ett bevis på en dålig ledning) gjorde att det som bolaget redovisat som intäkter och vinst inte gällde och således var tvungna att ändras. Kaos, nyemissioner, ny ledning etc. följde och vill du läsa mer ingående finns det bara ett ställe att göra det på - hos Aktiefokus.
Lärdomen jag drog av detta är att oavsett hur "säker" jag är ska jag inte vikta mer än 10 % av portföljen till ett enskilt bolag. Därtill skall varje bolag jag investerar i gå med vinst.
Vardia kostade mig nästan lika mycket som Anoto gjorde.

Lärdom nummer tre kom till mig under sommaren 2015. Då jag hittills i mitt "aktieliv" ofta upplevt en sorts "stress" kring mina investeringar; något sorts kontrollbehov av att alltid, alltid, vara uppdaterad, kolla varje nyhet, varje kursutveckling, varje blogg etc. kände jag att jag försökte "kontrollera" något jag ej kunde. Missförstå mig inte, ty nyheter, som leder till kunskap, är bra, men det finns också en gräns. Således valde jag att satsa på utdelningsaktier i stora bolag, som mer eller mindre, följer index, där jag har tron att "buy&hold...forever" kommer leda till att jag står som vinnare. Detta främst genom utdelningar, sekundärt genom potentiell värdeökning.
Lärdomen av detta är att de fåtal säljtransaktioner jag gjort sedan dess inte skett på grund av en kursrörelse eller ett nyckfullt, ogenomtänkt, förhastat tillika godtyckligt beslut. Istället har de skett på grund av att ett bolags förutsättningar e.d ändrats, såsom i fallet med Kinder Morgan. Likaså har denna strategi hittills enfat givit mig pengar (förutom den miserabla sortin i KMI, som kostade mig dryga en halv månadslön).

Även om samtliga av ovan nämnda lärdomar är viktiga känner jag ändå att den fjärde är den mest aktuella. Även om jag inte köpt allt på en gång har jag ändå begått misstaget att köpa för mycket på ett för kort tidsspann. I kontrast till allt jag läst (men ej tagit till mig "fullt ut") har jag inte applicerat månatliga inköp e.d. Hade jag gjort detta skulle de relativt höga GAV jag just nu har vara något lägre och min direktavkastning något högre. Dock kan mina beslut inte låta sig bli ogjorda utan det enda jag kan göra är att följa den läxa jag lärt mig. Vad gäller mina innehav, av vilka en majoritet kläds i en röd färg dessa börsdagar, gör jag ingeting. Kanske är jag blåögd tillika naiv(?), men jag väljer att, likt en religiös sektmedlem á la Helge Fossmo, att tro på att mina bolag mer kommer att öka i såväl värde som vad gäller utdelningar än det motsatta sett till en tidshorisont på +10 år.

Ytterligare en lärdom som jag verkligen har fått nöjet att få erfara är att diskutera kring mina tankar kring investeringar, b.la. genom bloggar och Twitter men även i "irl" (om vi ska använda oss av Internetspråk á la WOW-Jocke). Jag har en underbar kontakt med flera via olika sociala medier men med respekt för dem, dessa kära diskussionsvänner, väljer jag att inte namnge dem, då alla kanske kommer att "mailbomba" dem;)
Att sätta ord/text på sina tankar kan göra mycket och detta gäller när man ska skriva av sig om såväl aktier som om andra planer och mål i livet. Ett fint exempel på det är nog Frivid42.

Detta är mina lärdomar. Jag ämnar inte att ge rådet till någon att inte satsa på ett förhoppningsbolag om denne nu tycker att det är värt det/känns bra. Vi är alla olika men mitt råd till alla, speciellt nytillkomna krigare, som dagligen strider på världens börser, är att inte låta sig tro att man är "oövervinnerlig" eller att "detta ej gäller mig". Likaså, och detta är mycket viktigt; satsa aldrig mer än vad du har råd att förlora och ta aldrig lån för att att investera i värdepapper. Det är ditt liv. Ditt liv! Skulle du vilja spendera en stor del av detta med vetskapen om att du kommer leva på existensminimum bara för att du "tog en chans" på något som "kändes säkert" (märk: K.Ä.N.D.E.S)? Är det värt det? Även om nedanstående citat är träffande och fyllt av visdom kanske ovan text (och andra dylika) kan hjälpa dig att undvika uppleva det?

"Att lära sig är ingen barnlek; vi kan inte lära oss utan smärta" Aristoteles

Även om jag inte upplever det jobbigt att titta på min portfölj dessa tider känns det ändå "tråkigt" (för att använda en mycket nära väns ord). Då brukar jag titta på nedan bild och bara tänka: "+10 år. Utdelningar. Återinvestering. Snöboll*."

*Denna snöboll kommer detta år, förutsatt att ingenting oförutsett händer, som t.ex. att Trump vinner valet och bestämmer sig för att mucka gräl med såväl Putin som Kings Sung II, leverera mig ca 4200 kr extra varje månad.

Sorrento, Italien - jordens paradis!

Winter is Coming(?)

"Winter is coming" (The House of Stark)

Finansiella kriser tycks alltid komma från ingenstans. Trots de bästa gissningar av ekonomer framkommer det ur ett historiskt perspektiv hur utlämnade även de är till fru Fortuna. Hur kan det vara en möjlighet att förutsäga det oförutsägbara?

En fransk akademiker har dock gjort det - förutsäga det oförutsägbara. Didier Sornette, professor i företagsrisker på schweiziska Federal Institute of Technology, har utvecklat en teori som han kallar "drakkungar" (tyvärr, Kalisi, inom den mansdominerade forskarvärlden existerar ingen jämställdhet á la Sveriges regerings kvotsystem) som kan hjälpa ekonomerna planera för potentiella finansiella katastrofer innan de inträffar.

Så, vad är "drakkungar"? För att förklara ger Sornette som ett exempel fördelningen av städers storlekar i Frankrike, som, enligt honom, följer den traditionella maktens lag; Frankrike, liksom de flesta länder, har många små städer och bara ett fåtal större. 
På en logaritmisk skala ger denna fördelning en rak linje. Dock finns det ett undantag – Paris. Sornette konstaterar att Paris är en avvikare och många gånger större än vad den borde vara om den skulle följa maktens lag (rekommenderar er att läsa vidare om detta). Paris är en avvikare eftersom staden har varit oerhört inflytelserik i Frankrikes historia och därför gynnats av olika positiva återkopplingsmekanismer som har försäkrat dess expansion. London intar en liknande position i fördelningen av städer i Storbritannien.

Sornette beskriver ett antal avvikande värden (outliers) som avviker från en traditionell ”maktens lag”. Dessa är ett resultat av positiva återkopplingsmekanismer som gör dem mycket större än sina jämnåriga. Sådana avvikare kan användas för att beskriva allt från extrema väderhändelser, finansiella kollapser till epileptiska anfall. Dessa är ”drakkungar”. De är helt obundna tillika icke medräknande  av nuvarande idéer om maktens lag, eftersom de är, med Sornettes egna ord, "absolut icke-linjära”.

Sornette betonar att den främsta egenskapen hos drakkungshändelser är närvaron av en positiv feedbackmekanism som ar en tillväxt snabbare än en exponentiell sådan, vilket gör dem större än väntat. Men bara för att drakkungshändelser är extrema betyder det inte att de är sällsynta. ”Drakkungar” är inte framtagna gissningar baserade på en ”svart-svan-händelse” á la Karl Popper.

En ”svart-svan-händelse" är en term som ursprungligen myntades av Nassim Nicholas Taleb, professor i riskhantering vid New York University Polytechnic School of Engineering, som beskriver hur mycket inflytelserika men ändå oförutsägbara händelser tycks komma från ingenstans. Dessa händelser anses sällsynta och extrema avvikande värden kan med fog anses vara en passande eufemism till begreppet ”svart svan”.

Dessa ”drakkungar” representerar extrema händelser som är i en klass för sig. De är speciella. De är avvikare. Och, kanske viktigast av allt, till skillnad från svarta svanar, är att de genereras av särskilda mekanismer som kan göra dem förutsägbara, kanske till och med kontrollerbara!

Enligt flera klassiska kraftlagar är extrema händelser, dvs avvikelser (outliers) sällsynta. Ändå visar Sornettes forskning att detta inte är sant; en annan avvikelse från den ”svarta-svanidén”, som betonar sällsynthet och ringa antal av extrema/exceptionella händelser. Den till synes överallt existerande förekomsten av dessa ”drakkungar”, i alla typer av datauppsättningar, innebär att extrema händelser är betydligt mer förekommande än vad traditionella röster/lagar säger. Detta är anledningen till att vi har upplevt två-tre stycken "en gång per århundrade"-finansiella kriser under de senaste decennierna (fascinerande, eller hur? Två till tre ”Once in a century-crisis” på ett par decennier!).

Eftersom dessa händelser är betydligt vanligare än de ursprungligen var tänkta att vara blir det oehört viktigt och eftersträvansvärt att förstå hur de bildas och, om än ännu viktigare, hur de kan förebyggas. Sornette anser att ”drakkungar” kan vara nyckeln till att förebygga kollapser liknande den som skakade världen i slutet av 2008 och som vi idag fortfarande återhämtar oss.

När Sornettes teori publicerades för första gången 2009 – precis  i mitten av den mest förödande recessionen i USA:s historia sedan den stora depressionen – blev hans arbeten väl emottagna ändock ansedda långt ifrån tillämpliga. Senare samma år täckte MIT Teknologiska Recensionssidor publiceringen av hans teori och kommenterade att Sornettes idé skulle kunna vara "enormt inflytelserik". Dock tillade publiceringen att Sornettes "påstående att dessa extremvärden på något sätt är mer lätta att förutsäga än andra evenemang luktar mer önsketänkande än god vetenskap."

Det är lätt att förstå läsarnas skepsis, ty Sornettes teori är mycket romantisk när man tänker på det. Till och med namnet "drakkungar" låter mer hämtat från Drakar och Demoner eller Game of Thrones än att vara det som det de facto är; en ny, akademisk teori i riskhantering och prediktion.

Med tidens gång har inställningen till Sonettes teorier och forskning mjuknat och fler är nu positivt inställda till dem; forskare tror att Sornette kan vara på något på spåren. Daniel Gauthier, en fysiker vid Duke University, har hittat sätt att upptäcka ”telltale-tecken” (one who informs on another; a talebaerer. På ren svenska kan vi kalla dessa för skvallerbyttor!) på att en ”drakkung-händelse” närmar sig och därmed stoppa den från att hända. Gauthier vill hävda att ett kaotiskt system kan vara i ständig förändring men att det kanske finns vissa interna strukturer som kan identifieras och därmed stoppa en förödande händelse innan den inträffar (se valfri film). 

Om ovan resonemang låter skakigt beror det på att det förmodligen är det. Även år efter att den först publicerades är Sornettes teori fortfarande mer en teori än användningar praktiskt sådan för förutsäga extrema händelser. Ändå är Sornette fortfarande optimistisk, då han anser att dessa processer ger ledtrådar som tillåter oss att diagnostisera mognaden av ett system som är på väg mot en kris. I sin egen forskning konstaterar han att teorier som hans egen är nödvändiga om vi någonsin ska kunna hantera extrema "drakkunghändelser".

Många av de angelägna frågorna för vår framtida välfärd samt för förvaltningen av vår vardag kommer att behöva ett sådant komplext system och tvärvetenskapligt angreppssätt. Denna uppfattning tenderar att ersätta det tidigare analytiska tillvägagångssätt, som enligt Sornette, har fokus på ett system som dekonstruerar i respektive delar. Hans egen uppfattning är istället mer holistisk.

Det är viktigt att notera att ”drakkungar” inte bara gäller för finansiella kriser, utan de beskriver händelser i många olika komplexa system, såsom furiösa och oförutsägbara vågor i havet, extrema klimatförändringar/väderlekar eller, som ovan nämnts, variationen i storleken på städer i Frankrike.

Medan vi fortfarande kan vara år eller t.o.m decennier ifrån framgångsrikt tillämpa ”drakkungar” till något av dessa system menar Sornette att de kan bidraga med att bringa ljus i en annan mörk tunnel.

I sitt TED-talk avslutar han med följande: ”We learn that most systems have pockets of predictability”. Om detta är sant kan det betyda att vi någon gång i framtiden kan ha nissar a.k.a ”experter” på börssnack som faktiskt vet vad de pratar om när de skriver ”ras”, ”sälj”, ”köp” eller annan valfri hyperbol så fort index rör sig med en punkt. Med detta i bakgrund är jag tveksam till om jag vill att Sornettes teori ska bli verklighet…

Skämt åsido. Tror du att det är, eller kommer att bli, möjligt att förutsäga finansiella kriser - "The Winter is Coming"? Om så är fallet ser jag såväl fördelar som nackdelar. En stor nackdel är att detta går emot "naturen". Vår värld är beskaffad som så att det är "äta eller ätas" (alt. skita eller skitas) som gäller och ibland har historien visat att den ätande ibland äter för mycket och de ätbara dör ut. Likaså fungerar världen/marknaden. Jag tror det är sunt med finanskrascher, korrektioner etc. för att det finansiella systemet skall kunna fortgå. Det behövs människor som satsar , följer flocken och förlorar (säljer i panik). Om vi skulle leka med tanken att vi de facto kan förhindra krascher och korrektioner, vad är då vitsen med att inte satsa allt på aktier? Om alla har vetskapen att förlust är uteslutet eller att man vet, att oavsett vad som händer kommer de "styrande" att se till att förlusten blir minimal, då dessa har förmågan att sia i framtiden?

"Those who have knowledge, don't predict. Those who predict, don't have knowledge", Lao Tzu

Utöver detta har vi det etiska och moraliska, men det kan vi spara till en annan gång.

Vad anser du om detta? Bör människan forska om detta? Gräver vi guld eller vår egen grav?