fredag 23 december 2016

En julhälsning

Efter att ha vandrat på denna jord i snart exakt trettio år har jag kommit på mig själv att jag, faktiskt, har utvecklats, detta såväl fysiskt som psykiskt. Beträffande det psykiska hoppas jag att det blivit till det bättre, men överlåter, likt alltid, domen till betraktaren att fälla.

Då julafton vankas kommer jag idag att viga min personliga därtill psykiska utveckling till denna tradition. Under senare år har denna högtid verkligen kommit att betyda mindre, men samtidigt mer för mig. Ja, det är en paradox som skulle få män likt Piaget att dregla men jag skall försöka att förklara det motsägelsefulla.

Som ung var det roligt att träffa gamla morfar, mormor, farfar, farmor och hela resten av den stora tjocka släkten men på en skala ett till tio, där julklappsutdelning med tillhörande öppning (läs: rivning) var en självklar tia, kom de trevliga samtalen och den goda maten vid julbordet att hamna på sn stabil trea... som bäst. Visst, farmors köttbullar och revben i all ära, men dessa kunde jag äta året runt om jag ville. Presenter, Kalle Anka på TV, pepparkakor, glögg...ja, allt detta var helgat en dag och endast denna den 24 december.

"[...]Är det inte egentligen det som man hatälskar?[...]"

Idag, några kilo tyngre, några centimeter längre samt, förhoppningsvis, några klokheter rikare, är fallet det motsatta. Idag ser jag verkligen fram emot julbordet. Inte för maten, då jag tyvärr tappat smaken för dessa hemska kulinariska blandningar, utan mer för sällskapet. Förvisso är vi ej lika "tjocka" som förr, men de som fortfarande drar sitt strå i stacken och närvarar är människor jag vill spendera denna högtidsdag med. Visst, ofta blir det samma samtalsämnen och att man mer eller mindre vet vad envar skall säga, men vad gör det? Är det inte egentligen det som man hatälskar? Att veta att min morfar är kvar och är sig lik - likt julaftonen; julbord, Kalle med glögg därtill fika kl 15:00, julklappar därefter et cetera.

Att få vara med mina nära och kära, känna att jag är närvarande och inte har mina tankar på annat. Att veta att alla runt bordet har kärlek till och för varandra är för mig en gåva många förunnad, men av kanske inte lika många observerad. Visst gillar jag att få julklappar - gärna mjuka paket med strumpor då jag har en förmåga att få hål på alla mina, vilket gjort att varje pars livslängd brukar snitta 1 månad, max. Emellertid är detta ej dagens höjdpunkt.

"[...]kan hålla istider värdiga Game of Thrones på mils avstånd[...]"

Att ge och få julklappar är bara en symbol; förhoppningsvis en sådan för kärlek och omtänksamhet och visst kan, och även bör, man ge något/några en dag som denna. Men min förhoppning är att alla ger minst lika mycket emotionellt samt psykiskt som fysiskt. En filt kan tränga undan kyla till en viss grad men en kram, ett leende, en vetskap om att X finns där och tänker på mig, kan hålla istider värdiga Game of Thrones på mils avstånd.

Vad vill jag säga med detta, i stort sätt ologiska, svamlande denna fredag? Hmm...ja, att ta vara på tiden och var närvarande. Har du barn; gör dem delaktiga i allt. Låt dem få vara med i diskussionerna. Låt dem få säga sitt och låt deras ord väga. Skapa en jul där alla och envar känner att de är uppmärksammade; en jul där alla hjälper alla; ty ingen familjemedlem skall ensam behöva stå för mat, disk, städa eller dylikt. Julen är en tid för familjen - för släkten.

Njut inte för att du skall, njut för att du gör det. Att fokusera sig på att njuta; att sitta och tänka "nu skall jag njuta" är inte att göra detta. Släpp allt; var bara där; var närvarande. Se glädjen i dina käraste ansikten och känn att den är mer värd än alla materialistiska julklappar tillsammans.

"[...]För cirka två veckor sedan hade jag den stora lyckan att bli[...]"

Således kommer jag inte ge bort några julklappar? Anfäkta och anamma att jag skall, och har! Mor och far har fått och skall få några; min bror blir bortskämd och jag har även skämt bort mig själv med såväl ett en vän som hjälper mig med tiden som en ny maskin som göder mitt koffeinbehov.
Enligt tradition, vilket ni som följer mig fick möjlighet att läs om förra året, har jag även haft min speciella lilljul med en av mina kära vänner. Denne, med sällskap av sin sambo, kom till mig igår och vi spenderade en fika med att ömsom prata om tv-spel, ömsom titta på vilka stortitlar komma skall under 2017. Självklart blev det utbyte av julklappar och det är något så vackert att få en varm kram och ett genuint leende från honom varje gång han vill visa sin uppskattning.

Emellertid kommer en annan person att bli än mer uppmärksammad. För cirka två veckor sedan hade jag den stora lyckan att bli farbror och det var årets höjdpunkt! Marius, en utveckling på dryga +20 % et cetera i all ära, men att få vetskap om att min bror har blivit fader och jag farbror till en välskapt människa... det var och är rena rama julafton twenty-four-seven nu och hädanefter. Den lille har fått en KF som gåva, vari ett månadsspar i tre fonder sker fram tills hen fyller arton år!

Vad blir summan av denna ovan förda kardemumma? Tja... var närvarande på denna högtidsdag men räkna ej bort årets övriga dito. Köp och ge julklappar, men fokusera på det immateriella; det emotionella! Ät, njut och umgås i goda vänner lag! Från mig till er alla - En Riktigt God Jul!






6 kommentarer:

  1. Mkt bra skrivet! En guldstjärna till dig!

    SvaraRadera
  2. Tack för alla tänkvärda inlägg under året. Jag ber att få tillönska en riktigt god jul!

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för dito tillika dina kommentarer!

      /Sofokles

      Radera
  3. Tack för en trevlig julhälsning, önskar dig och släkten en trevlig fortsättning på julen och ett festligt nyårsfirande!

    Mvh Lundaluppen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Luppen och tack för såväl din kommentar som din hälsning!

      Jag önskar även dig en god fortsättning och ett gott nytt år!

      /Sofokles

      Radera