Jag tror vi är få, i alla fall från min och tidigare generationer, som inte på ett eller ett annat sätt har fått sin beskärda del av Karin Boyes Den mätta dagen under vår skoltid. När jag gick på gymnasiet hade jag en svensklärare som var… annorlunda. Dels följde hon mer en egen än Skolverkets läroplan, dels var hennes fäbless för dikter och poesi så stor att vi under flera lektioner inledde med att alla fick stå upp och recitera en dikt. Nämnda lärare hade ett stort hjärta och var en god person, men i rollen som lärare vet jag att såväl skolledning som flera elever hade mycket mer att önska.
”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening på i färd, men det är vägen som är mödan värd.” Kliché, ja, men kanske finns det en anledning till att det klassas som just kliché? Kanske är det för att det finns sanning i det skrivna? Just på detta tema kommer jag ofta att tänka på hur jag med ojämna mellanrum, men ofta när det sker nedgångar, skrivs på sociala medier hur flera önskar att de gärna skulle kunna spola fram allt från dagens gnetande och sparande till den dagen då målet med portföljen nås. En sorts speedrun eller ett fusk, likt flöjterna i Super Marios Bros 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar