Är du nöjd?

Är du nöjd? Frågan är väldigt bred och jag kommer här att begränsa den till det tema bloggen anknyter till - ekonomi.

Är du nöjd med din ekonomi? Är frågan "ja" bör det ifrågasättas varför då du riskerar den på börsen. Har du ett svar på det? Om inte skulle jag vilja påstå att du mer är "miss"nöjd än nöjd med nyss nämnda subjekt. Människan är, i grund och botten, ett rovdjur som agerar utifrån sina primära drifter såsom hunger, sömn och sexlust. Vad gäller alla dessa agerar vi tills vi är mätta och belåtna, utvilade samt har nått ett klimax - kort sagt: NÖJDA. Därefter bryr vi oss föga om dessa drifter.

Vad gäller ekonomi kan en liknande diskussion föras. Likt vägen-till-frihet, frivid42, ägamintid m.fl har de ett utsatt mål; att en dag kunna leva på sin byrålåda. När de gör detta tror de sig vara nöjda. Tror ni att så kommer vara fallet? 

Jag delar deras mål och har som detta att kunna gå ned på halvtid vid 40 års ålder. Om detta blir en realitet, kommer jag då vara nöjd? Kommer mitt leverne fram till dess att ha påverkat mitt psyke, sätt att tänka och agera mm. i sådan grad att min "nöjdhet" vid passerande av mållinjen blir drabbad? Kommer jag klara av att inte sträva efter de där extra pengarna, att inte fortsätta förvärvsarbeta i syfte att (möjligen) öka mitt portföljsvärde? 

Innan jag på allvar började med aktier (oktober 2014) sa jag till mig själv: "når du 50 000 kr i avkastning så sälj allt och var nöjd". Jag var inställd på att detta skulle ta lite mer än 1,5 år. För er som följt mig vet att detta kom att inträffa snabbare än killarna på bs hinner skriva "ras" så fort OMX snuddar minus för dagen. Har jag sålt allt? Nej. Är jag nöjd? Ja...och NEJ. Likt allt i livet vill mer ha mer och nu säger mitt psyke att 100 000 kr i avkastning... då, då, då kan du sälja och vara nöjd. Kommer jag vara nöjd? Kanske, men troligen inte. Det jag är rädd för är att denna brist på "nöjdhet" kan göra att jag, istället för att få en positiv utveckling och fin avkastning, kan få en negativ dito. Vi vet alla att huset oftast vinner, då casinospelaren sällan klarar av att vara nöjd med dagens fångst...

Visst är jag "nöjd" men jag är inte NÖJD, för då skulle jag inte spela med min nöjdhet. Om jag är mätt och belåten äter jag inte mer. Om jag har sovit och är utvilad  sover jag inte mer. Om jag haft sex och...ja, låt oss stanna där.

Det finns många positiva saker med att aldrig vara nöjd. Att man alltid är "hungrig", sugen på det där lilla extra, kan göra att man kommer långt i livet. Själv har jag en femårig lärarexamen men är trots detta inte "nöjd" till en sådan grad att jag kan lägga upp fötterna på bordet och luta huvudet tillbaka. Istället vill jag utvecklas och lära mig mer samt bli bättre på/i mitt yrke. Således läser jag nu en masterexamen inom pedagogik. Orsaken till detta är att jag inte är "nöjd" till sådan grad att jag är NÖJD (jag hoppas ni hänger med i diskussionen). 

Visst kan vi ifrågasätta och diskutera om jag i detta inlägg kopplar samman begreppet "nöjd" med "tillfredsställelse" samt "lycka". Visst, till stor del har de mycket gemensamt men jag vill gärna dra det till sin spjutspets. Är man nöjd fortsätter man inte med den aktion som uppbådat denna känsla. Varför? Jo, för man är NÖJD.

Det barn som skriker efter godis när stackars mamma & pappa veckohandlar slutar ofta skrika då de, efter ett par tysta, men mycket tydliga, försök att tillrättavisa barnet inser att barnet kommer inte bli nöjt förrän det fått som det vill (i 9/10 fall är det barnet som vinner, så kom inte med en kommentar om att vissa föräldrar klarar av att stå emot. Med andra ord: det finns svarta svanar, men dessa är extremt sällsynta i fall likt dessa fall i operant betingning).

Att vara nöjd är något dynamiskt. Samma dag du köpt din Iphone 98 är du extremt nöjd för att redan dagen efter vara sugen på nästa version, Iphone 99. Så, låt oss försöka att bortse från denna dynamik utan istället diskutera just nöjdhet och dess för- samt nackdelar på ett mer generellt plan men kopplat till ekonomi.

Så...är du (miss)nöjd eller nöjd med din ekonomi? 

Vikten av att, då och då, unna sig

Då många av oss har som mål att, mer eller mindre, bli ekonomiskt oberoende eller i alla fall kunna leva mer "fritt" än den vanliga slavarbetaren kämpar vi att öka det bränsle vi lägger på den värmande börsbrasan.

Alla har vi våra olika vägar att ta oss till vårt ekonomiska mål; vissa kör med snålmånad och "maniska måttliga mars" medan andra pantar burkar och ökar sin bloggfrekvens med en sisådär 100 % i syfte att tjäna annonsintäkter.

Det vi alla också har gemensamt är målmedvetenhet. Likt elitidrottare är fixerade vid kost, träning, vila och tävling är många av oss lika fixerade vid excel, miniräknare, Internet och jävligt mycket kaffe.

Även om syftet med vårt sparande är till godo förundras jag över hur sällan jag läser om de som, då och då, unnar sig något. Jag menar inte att man ska spendera hej vilt men då och då tror jag det är nyttigt att lyssna till den där rösten inom dig som säger: "Jag vill ha" och trotsa den andra rösten som säger: "Du har inte råd. Du skall spara". Förvisso ökar din väg mot ekonomisk oberoende med ett par meter om du följer den första rösten men...om valet står mellan att vägen tar cirka 1 år längre att vandra och jag då får ha lite roligt är för mig ett självklart val framför att mer leva svältliv.

Syftet med inlägget är att människan mår bra av att, då och då, njuta och bli belönad. Förvisso kan man njuta och belöna sig kostnadsfritt, som t.ex. genom en promenad, besöka vänner och släktingar och snylta en java. Kanske räcker det(?). Ibland räcker det för mig men ibland kommer också ett sorts:  "Detta ska du unna dig. Du har råd och oavsett om det tar emot rent känslomässigt så vet/känner du att detta är något du har nytta av och kommer njuta av".

Gränsen mellan att leva sparsamt och leva maniskt sparsamt är ofta hårfin och ibland kan man bli "blind" för hur långt man dragit sitt sparande. När man helt plötsligt börjar välja bort en fika med vännerna eller dissar ett biobesök med förklaringen att jag hellre sparar denna hundralapp ringer larmklockor hos mig. För mig är inte det att leva! Det är att tortera sig själv!

Precis som med elitidrottare kan det roliga och lustfyllda övergå till det motsatta. Ett bar exempel är Tina Nordlund. En underbart duktig fotbollsspelare, som i syfte att bli bättre pressade sig till och, tyvärr, över gränsen. Kost, träning, leverne...allt blev för fixerat. Bara en armhävning till. Bara ett upphopp till. Bara en kilometer till...det där "bara" blev snart mer och mer en regel som för varje gång den besannades blev svårare att bryta. Innan hon visste ordet av var undantaget en regel och nya undantag började infinna sig. Helt plötsligt stod hon med diagnosen anorexia och hennes plats i svenska landslaget var som bortblåst. Hennes medel att nå målet hade, istället för att leda henne framåt, dragit henne bakåt, förbi startlinjen. Hennes sociala liv tog även det stora skador där såväl pojkvän som vänner försvann.

Det jag tagit som exempel är såklart relativt beroende på vem du är, hur din livssituation ser ut, din inkomst mm. Dock, utgå från dig själv när du läser detta.
Det enda jag vill är att DU inte fastnar i det kända, men ibland livsfarliga, "bara"-tänket: bara en krona till, bara denna månad ska jag spara allt, bara denna helg ska jag inte gå ut, bara...

Så...hur gör ni för att inte fastna i en "sparandefälla"? När var senast ni unnade er något och vad var det?

Beslutsångest...

Tror inte det undkommit någon om att börsen tickar på likt en välsmord klocka och det är få bolag som inte följer index och dess positiva utveckling. Så, är allt frid och fröjd? Det verkar bero på vem man frågar och just nu tycks massan/flocken (välj själv begrepp) anse att följande "problem" inte är just "problem":

• Ryssland
• Grekland
• QE
• Oljan
• Minusränta

Jag har länge gått med uppfattningen om att det dyra skall bli dyrare och att vi ännu inte är i närheten av en sättning. En nedgång, javisst. Men sättning? Nej. Observera att detta enbart är vad jag TROR (bs-grabbarna har ännu ej lånat ut spåkulan...).

Om jag nu tror så hårt att börsen kommer fortsätta upp, varför överför jag inte mer till ISK:t? Varför    köper jag inte mer och därmed ökar avkastningen (men även riskerar en större förlust)? 

Först och främst beror det på att jag tror på att köpa successivt för att sprida riskerna. Likaså är det lätt att bli blind av såväl känslor, humör, nuvarande börsläge, tolkning som av nyhet och "tips". 

Om man skall dra det ett strå längre närmar vi oss Platons skuggvärld.

Därtill känner jag mig själv. Att öka för mycket på en snabb tid har, av erfarenhet, visat sig ge mig problem att fokusera på annat, såsom jobb och studier. Det har känts som att jag riskerat allt för mycket på saker jag inte är helt bekväm med. Detta var känslorna som existerade i början, då jag började med investeringar. Nu har jag blivit mer lugn och kommit tillfreds med att lita på mina analyser, att kurser går upp och ned samt att inte bara säga utan även följa devisen: ligg lång! Med andra ord kan man säga att jag har gått in skorna. Förvisso har jag fortfarande lite skoskav men det blöder inte lika mycket och det ser ut som sårskorpan på vänster fot tycks läka bra.

KBT är en välanvänd behandlingsmetod som går ut på att sakta, med små men säkra steg, utsätta sig för det som är associerat med ångest, obehag eller liknande. Som exempel: Du känner obehag med att vistas med din svärmor. Hennes röst, rörelser, blickar (ja, just de där dömande blickarna) ger dig kalla kårar som skulle få självaste Hades att dra togan om sig. Varje helgdagsfirande är en plåga och du känner att du är beredd att betala mycket för att slippa undan...
Genom att fly stärker du din ångest/ditt obehag och denna kommer bli allt svårare för varje tillfälle att besegra. För varje gång du undviker att utsätta dig själv för ditt obehag ökar just obehagstyngden med ytterligare en sten i din redan allt för tunga väska. Och sedan ytterligare en. Och ytterligare än. Innan du vet ordet av har du Kilimanjaro i ryggsäcken och det är en svår nöt (hrmm...berg) att knäcka. Istället skulle du kunna försöka komma tillfreds med att:

1. Jag har problem/obehag
2. Jag vet när/hur detta infinner sig
3. Jag vill gärna kunna bli av med detta
4. Jag är beredd att jobba med och möta detta obehag och gå vinnande ur striden (för vem vill inte ha "makten" över svärmor?)

Hur gör du? Jo, du ser till att varje söndag bjuda gamle goda svärmor på en söndagsstek (med den obligatoriska efterrätten och fika på det. Och glöm för tusan inte fikat på fikat, för är det något svärmor blir arg och extra "svärmor med den dömande blicken" av, så är det just att du missar fikat på fikat. Och snåla heller inte på steken). Låt dessa söndagar pågå under en längre tid och simsalabim; ångsten/obehaget är borta och du kan nu ha en (relativt!) skön Julafton. Har du tur kanske du t.o.m. får ta från det undre lagret INNAN det övre är slut!

Frågan är nu: Ska jag ta ett litet "KBT-steg" och överföra mer från sparkontot? Eller, ska jag fortsätta som jag hittills gjort och överföra varje månad? Mitt ISK består just nu av cirka 60 % av mitt totala kapital. Eller med andra ord. Mitt sparkonto består av 40 % av mitt totala kapital.

Kan en överföring av ytterligare 100k ses som att jag är en naiv och fartblind flockvarelse som går med övertygelsen att börsen kommer fortsätta upp ett bra tag till och att en krasch inte kommer drabba just mig? Allt handlar om att lita på sina analyser och tolkningar men också till intuitionen och "känslan".

Beslutet är mitt att fatta och det finns såväl för- som backdelar oavsett vilket detta blir. Dock är det alltid bra att få feedback, andra synpunkter mm.

Tillägg 1: Skribenten (dvs. jag) har inga innehav i "Svärmor".

Tillägg 2: Denna vecka har Skue Sparbank köpts till en kurs på 78 NOK.

Q1, portföljsuppdatering och (en glad) påsk.

Denna soliga påskvecka överförde jag ytterligare 30 000 kronor till ISK:t. Dessa användas bland annat till att öka i Starbreeze samt till inköp av Zalaris. Portföljsvärde utan avkastning uppgår nu till 675 500 kr och med avkastning till 720 634 kr. Således en avkastning på cirka 45 000 kr på årets första kvartal - INTE fy skam!

Båda dessa bolag ser jag som "kryddor", vilket blir tydligt när man ser dess procent i förhållande till hela portföljen. Starbreeze kommer ha sin gyllene period om cirka 1 år, då de (om inget oförutsett inträffar) släpper "The Walking Dead". Därtill jobbar de även på sitt mytomspunna projekt "Storm", ett spel de själva sagt inte prioriteras förrän TWD är färdigt. Innan detta kommer de fokusera på en ny-release av sitt hyllade och omtyckta spel "Payday 2", som kommer till den nya generationens konsoler i juni 2015. Jag är inställd på en extremt skakig resa men tror och hoppas att en investering här kan ge en fin avkastning till slutet av 2016.

För er som vill läsa mer om Starbreeze rekommenderar jag Avanzas forum samt edmundcapital, där den "legendariske" Mozzes skriver riktigt matnyttiga analyser.

Vad gäller Zalaris kan jag rekommendera Snåljåpens analys som ni finner här.

Portföljen ser nu ut enligt följande:

Hur blev ditt Q1 2015?

Jag önskar alla mina läsare en riktigt Glad Påsk!