Alla har vi våra olika vägar att ta oss till vårt ekonomiska mål; vissa kör med snålmånad och "maniska måttliga mars" medan andra pantar burkar och ökar sin bloggfrekvens med en sisådär 100 % i syfte att tjäna annonsintäkter.
Det vi alla också har gemensamt är målmedvetenhet. Likt elitidrottare är fixerade vid kost, träning, vila och tävling är många av oss lika fixerade vid excel, miniräknare, Internet och jävligt mycket kaffe.
Även om syftet med vårt sparande är till godo förundras jag över hur sällan jag läser om de som, då och då, unnar sig något. Jag menar inte att man ska spendera hej vilt men då och då tror jag det är nyttigt att lyssna till den där rösten inom dig som säger: "Jag vill ha" och trotsa den andra rösten som säger: "Du har inte råd. Du skall spara". Förvisso ökar din väg mot ekonomisk oberoende med ett par meter om du följer den första rösten men...om valet står mellan att vägen tar cirka 1 år längre att vandra och jag då får ha lite roligt är för mig ett självklart val framför att mer leva svältliv.
Syftet med inlägget är att människan mår bra av att, då och då, njuta och bli belönad. Förvisso kan man njuta och belöna sig kostnadsfritt, som t.ex. genom en promenad, besöka vänner och släktingar och snylta en java. Kanske räcker det(?). Ibland räcker det för mig men ibland kommer också ett sorts: "Detta ska du unna dig. Du har råd och oavsett om det tar emot rent känslomässigt så vet/känner du att detta är något du har nytta av och kommer njuta av".
Gränsen mellan att leva sparsamt och leva maniskt sparsamt är ofta hårfin och ibland kan man bli "blind" för hur långt man dragit sitt sparande. När man helt plötsligt börjar välja bort en fika med vännerna eller dissar ett biobesök med förklaringen att jag hellre sparar denna hundralapp ringer larmklockor hos mig. För mig är inte det att leva! Det är att tortera sig själv!
Precis som med elitidrottare kan det roliga och lustfyllda övergå till det motsatta. Ett bar exempel är Tina Nordlund. En underbart duktig fotbollsspelare, som i syfte att bli bättre pressade sig till och, tyvärr, över gränsen. Kost, träning, leverne...allt blev för fixerat. Bara en armhävning till. Bara ett upphopp till. Bara en kilometer till...det där "bara" blev snart mer och mer en regel som för varje gång den besannades blev svårare att bryta. Innan hon visste ordet av var undantaget en regel och nya undantag började infinna sig. Helt plötsligt stod hon med diagnosen anorexia och hennes plats i svenska landslaget var som bortblåst. Hennes medel att nå målet hade, istället för att leda henne framåt, dragit henne bakåt, förbi startlinjen. Hennes sociala liv tog även det stora skador där såväl pojkvän som vänner försvann.
Det jag tagit som exempel är såklart relativt beroende på vem du är, hur din livssituation ser ut, din inkomst mm. Dock, utgå från dig själv när du läser detta.
Det enda jag vill är att DU inte fastnar i det kända, men ibland livsfarliga, "bara"-tänket: bara en krona till, bara denna månad ska jag spara allt, bara denna helg ska jag inte gå ut, bara...
Så...hur gör ni för att inte fastna i en "sparandefälla"? När var senast ni unnade er något och vad var det?
Jag tror det är viktigt med ett fokus och målmedvetenhet, liksom delmål. Framförallt då många av ekonomi/aktiebloggarna tycks ha typ samma mål: "frihet, slippa förvärvsarbete, äga sin tid" etc. Delvis abstrakta mål, som dessutom om man är i början på sin resa kan te sig ligga oändligt långt fram i tiden. Men såklart kan det finnas risker med alltför stort fokus, att man blir fixerad som du beskriver..
SvaraRaderaJag skulle tro att när din omgivning börjar reagera på ditt sparande och du inte längre uppfattas som ekonomisk, utan som snål (både mot dig själv och andra) kan det vara dags för en utvärdering av vad man pysslar med. Är man fixerad eller manisk är man sällan så självmedveten att man märker det själv.
Tack för ditt svar!
RaderaJa, jag tycker du har en bra poäng med att när omgivningen börjar anmärka på ngt, då är det problem. Sedan återstår ju frågan om alla har vänner som klarar av att vara så ärlig och öppenhjärtliga?
Jag tror att i dessa fall kan en budget vara såväl din bästa fiende som bästa fiende. Ser du att du uppnått din utsatta sparkvot men ändå har fler pengar över - spendera! Jaga då inte de där extra procenten!
Kul att du tittade in och hoppas på återseende!
Mvh
Sofokles-
Jag håller med om att man måste unna sig ibland. Vägen måste emellanåt vara målet. man vet inte hur länge man får vara frisk och man kan inte bara leva för framtiden. Hur gör jag ?
SvaraRaderaJag brukar vänta med att köpa det jag vill ha och riktigt känna efter upp till ett halvår ibland för något som kanske kostar vad en halv procents portföljförändring. Jag brukar också tima mina treats med t.ex bonuslön eller annan extra intjäning.
Tack för din kommentar!
RaderaIntressant "strategi" du har. Jag kan tänka mig att det ytterst sällan är som så att "vill ha"-känslan finns kvar efter dessa 6 månader? Kul att höra att du ändå timar dina treats med bonuslönen e.d. :)
Må väl!
Mvh
Sofokles-
Intressant och viktigt ämne som jag inte läst så många diskutera. Jag fick själv en väckarklocka halvt när jag publicerade ett inlägg om min budget där jag fick en bra kommentar om att jag kanske var för sparsam vilket jag inte riktigt tänkt på med all hyllning av sparsamt leverne. Efter att tänkt till lite och ändrat lite på mitt sparande med hjälp av mina mål så lever jag markant bättre. Genom att t.e.x unna mig mat ute med vänner istället för att rusa hem för att laga något billigare. Det handlar främst om att inte vara rädd för mindre utgifter som ökar livskvalitén. Problemet blir när man äter ute varje dag, några dagar om månaden är långt ifrån farligt.
SvaraRaderaMen det har definitivt blivit trevligare när jag börja unna mig lite nya kläder, hårfrisör och lite andra prylar samt inte lika nitisk med att äta lunchlådor 24/7.
Tror dock det är minoritet som är för sparsamma och desto fler som tyvärr spenderar för mycket (kommer från andra änden av spektrumet). Fortsätter vi med träningsmetaforen så kan det vara bra att unna sig saker som en "cheat weekend" under diet (eller deffar som män kallar det :p). Vilket gör under både i träning och vid investering.
Hej Ruter!
RaderaDu har såklart rätt i vad du skriver! En "cheat weekend" tror jag kan vara sunt för många av oss. Likaså att man kanske sprar in på de små utgifterna för att man planerar att, i samma månad, köpa något större, såsom en TV e.d.
Kul att höra hur du upplever din vardag efter att du börjat "släppa" lite på tidigare regler. Umgänge är något som du ej kan köpa för pengar (iaf inte ett bra/naturligt/nyttigt/rent/friskt sådant).
Sedan håller jag med dig om att det troligtvis finns fler som spenderar mer än sparar och att dessa då och då kanske borde "unna sig" en snålmånad:)
Mvh
Sofokles-
Ytterligare en viktig aspekt att tänka på när det gäller sparande är att i princip alla medel/beteende/val som leder till att du sparar (oavsett om det är 1kr eller 1000kr) är rationella för ditt slutgiltiga mål, där skiljer sig till exempel ett maniskt sparande från många andra maniska eller sjukliga beteenden. Paranoia eller ångest t.ex är grundade i en irrationell rädsla för något, medan som bloggaren "Miljonären" som skiter i tvättstugan inte beter sig irrationellt sett till hans mål när han gör det, för han sparar de facto några ören per skit. Det tror jag kan bidra till att man drar sitt sparande väl långt, man motiverar det med en inre röst som du är inne på, som säger att det är helt i sin ordning och rationellt det jag sysslar med. Därför jag återigen tycker man ska lyssna in sin omgivning, de är ofta utomstående som upptäcker mindre smickrande egenskaper som dumsnålhet :)
SvaraRaderaIntressant infallsvinkel!
SvaraRaderaOavsett vad vi diskuterar så kommer vi aldrig komma ifrån att allt vi ser, gör, läser mm. gör vi från ett visst perspepktiv. Detta perspepktiv går att jämföra med ett par "glasögon". Vi ser alltså verkligheten (går ej in på att diskutera "verkligenheten") ur ett par glasögon som är färgade av vår förförståelse, kön, ålder, erfarenheter mm. och detta kan ibland vara svårt att skilja sig från.
Det bästa är att alltid försöka problematisera och ifrågasätta sitt eget perspepktiv: varför tycker jag att glaset är halvfullt istället för halvtomt? Beror det på att jag sov lite illa och är på dåligt humör? Eller är det för att jag är på gott humör då allt bara löper på idag etc.
Som jag svarat ovan är det alltid bra att ha vänner/nära som man kan diskutera med och som även kan säga att: "Hmm...det där är, i mångas ögon (dvs. i deras "verklighet"), inte rationellt. Förvisso är det rationellt till ditt mål, men frågan är om medlen i dessa fall INTE helgar målet, då du förlorar så mycket annat, såsom livskvalitet".
Tack för din kommentar!
/Sofokles-