Författare till Börspsykologi (2020), MER Börspsykologi (2021), Livet, börsen och allting (2022) samt Mentala Modeller (2023). Kontakt: fermentum.vitae.blogg@gmail.com
”För Rom och för döden!"
Aulius kraftiga och beslutsamma vrål fyllde den kyliga kvällsluften och
mannarna fyllde in: "Romam atque
moriendum!" C. Andersson ur Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo
Senast det hände att två blogginlägg på en och samma vecka producerades på denna blogg var i juni 2015. Implicit framkommer då att detta blogginlägg är att se som "något extra" utöver det senaste - Do We Need to Rethink Capitalism, som publicerades igår, fredag 29/7. Många har skickat mail, meddelanden, duvor, ugglor...ja, meddelanden i alla dess form, i vilka de frågar om det finns något att provläsa från mitt alster - Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. Jag har tidigare varit lite kluven till hur jag skall göra; servera en par sidor ur mitt alster, ett helt kapitel, en del av boken, ett par stycken, inget etc.? Efter lite dividerande med såväl mig själv som mina närmaste har jag tagit beslutet att jag bjuder på hela min prolog därtill min ordlista. För er som genast ryggar undan då ni läser begreppet "ordlista", kan ni återigen bli lugna, för det är inte så farligt/tungt som det låter. Ordlistan är menad som ett hjälpmedel då jag har som syfte att i boken vara så autentiskt som möjligt. Därtill finns inga nutida översättningar på mycket av de begrepp som användes inom den romerska armén. Det finns t.ex. ingen svensk motsvarighet till "hastati", "principes", "triari" etc.
Innan vi ger oss hän denna veckas sedvanliga filosofi, vill jag först rikta ett stort "tack" till alla er som hjälper mig att uppnå min stora livsdröm; mitt livsprojekt! Sedan lanseringen av min Kickstarter, i syfte att finansiera min spänningsroman om Gaius Marius, har 31 350 kronor samlats in, vilket är en summa jag inte ens vågat föreställa mig på denna korta tid. Glädjen till trots, och den är stor, kvarstår faktum att jag fortfarans inte är i mål. Först vid 45 000 kr kommer boken att bli en realitet att t.o.m. en blind kan känna den.
Gillar du historiska spänningsromaner? Vet du någon som gör det? Vill du hjälpa mig att få första delen av mitt livsprojekt utgiven? Är du en historienörd eller vill du bara läsa vad jag, Sofokles; filosofen, a.k.a. Cristofer Andersson, har skrivit, hittar du länken längst upp till höger på min blogg. Om du inte orkar förflytta blicken kan du också trycka här, så kommer du till min Kickstarter.
Ännu en gång till alla er som bidragit, marknadsför, hejar på, skickar meddelanden, mail etc. vill jag rikta ett stort tack, väl medveten om att det knappast är tillräckligt...
Do We Need to Rethink Capitalism? "You don't make the poor richer by making the richer poorer" W. Churchill
En dokumentär jag håller högt, om än ej högst, är Michael Moores "Capitalism: a love story". Även om den, likt alltid är fallet beträffande staden Flints språkrör, är oerhört vinklad är den icke desto mindre mycket intressant. När denna film kom hade jag ett intresse för ekonomi, men inte mer än att jag tyckte det var engagerande. Vad gällde investeringar och att låta pengar jobba gick jag fortfarande i den falska övertygelsen om att man var nödgad att ha studerat ekonomi på universitetsnivå, jobba på bank, kunna läsa en kavraoalsrapport likt det vore en Kalle Anka-tidning, ha ett väsentligt kapital et cetera för att kunna bli "något" inom denna bransch. Emellertid kom denna dokumentär att väcka ett särskilt intresse för just kapitalism. Således blev jag mycket glad när jag hittade ett givande TED-talk med Paul Tudor Jones II, som i detta pratar sig varm för att människan måste omvärdera sin tanke och förhållande till kapitalism. Att enbart läsa Jones`rubrik - Why We Need to Rethink Capitalism - ger en hel del tankeställare eftersom vi förmodligen kommer att se hundratals miljoner människor (tvingas) lämna traditionella jobb då vår värld blir ännu mer teknisk och datoriserad jämfört med i dag under de kommande 20 åren.
Vad är Jones` tes? Vad är det han talar sig varm för? Den duktiga förvaltaren argumenterar för att inkomstskillnaderna måste stoppas och bli mer jämlika. Företagen måste sluta att ständigt jaga nya vinster på bekostnad av människor, deras jobb och välmående. I korta ordalag förfäktar han för att en sorts "jutstehet"; att envar bryr sig om sina medarbetare, dvs. tar hand om och hjälper dem, måste till i den ekonomiska världen. Högre vinster leder inte till bättre social hälsa. Istället leder de till att förvärra tillika öka den ofta diskuterade ojämlikheten i såväl kapital som inkomst. Historiskt sätt har detta hänt ett antal gånger i historien och studerar man denna framkommer att dessa problem löses via antingen revolution, högre skatter eller krig. Således inget som lockar... Istället förordar Jones, likt ovan framlagts, att företegens ledningar måste ändra sin policy och fokusera mer på välgörenhet, filantropi och att kunder, producenter, företag, regeringar, ja alla, åter igen måste börja lita på det system som tog oss hit - den fria marknaden! Det handlar om att både tänka och agera "schysst". Vackra ord och jag är till mångt och mycket beredd att hålla med om att något måste göras, men vad, när och hur är frågor som jag inte kan finna ett adekvat svar på. Att frågor rörande detta ämne kommer vara några av de största den närmaste framtiden tror jag det råder föga tvivel om.
"[...] Bättre teknologi leder till mer, bättre jobb för hästar [...]"
Efter att ha sett hans TED-talk har jag ägnat mycket tid till att leta runt och försökt skaffa mig en någorlunda bättre uppfattning över Jones, hans tes och om det är ett bra förslag. Därtill har jag reflekterat kring om det han förfäktar är bästa sätt att agera eller om det är bättre att låta livet, i sann Darwinistisk anda, utvecklas av sig självt? Snabb sammanfattning om "Fas 2 av maskinåldern" Innovation ersatte traditionellt handarbete i den era vi döpt till "industrialiseringen"; den kunniga människan, som under sin lärlingstid studerat hos en mästare, kom att ersättas av relativt okunniga arbetare som utbildades till att kunna hantera maskiner som gjorde den tidigare mästarens jobb; symaskiner, ångmaskiner, löpande bandet et cetera. Ej att förglömma är hur mer kognitiva inovationer kom att konkurrera och ersätta många duktiga tillika kompetenta människor; miniräknaren ledde till att uträkningar numer är en icke-kognitivtkrävande uppgift.
Här är några sannolikheter, presenterade av Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee, om hur datoriseringen kan ersätta traditionella jobb:
För att underlätta kommande diskussion, och förenkla den tes som detta blogginlägg driver, kommer det antas att alla jobb som inte kräver en stor mängd emotionell intelligens, kreativitet och uppfattning, kommer att automatiseras. Låt oss föreställa oss världen likt detta: Albert, din ständigt närvarande taxichaufför, kommer att ersättas av en förarlös bil (som inte krockar). "Öh...okej, men där är vi snart", tänker du och tillägger: "...och det farliga med detta är?". Ja, vad är det farliga med det? Många går idag med uppfattningen om att bättre teknologi skapar mer och bättre jobb. Är detta en sanning? Tänk efter nu. Låt oss ta människans bästa färdmedel, sett till de få år vi härskat på denna jord, hästen, som underlättade såväl vår restid som arbetsbelastning, matåtkomst et cetera under en lång tid. Hästens betydelse för människan toppade kring år 1915. Därefter var det rena Anotoresan för denna vackra varelse och dess betydelse. Varför? Jo, teknologisk utveckling. Intressant i detta blir då den (falska?) tesen inom ekonomin att bättre teknologi per automatik leder till mer, bättre jobb; "Bättre teknologi leder till mer, bättre jobb för hästar". Är detta en sanning? Var det en sanning kring år 1915? Nej. Om vi istället hästar och ersätter med "människor", stämmer tesen då? Det låter ju i alla fall mer... hm, rätt... eller? Här är en liten film på 15 minuter som förmedlar det jag kortfattat ovan beskrivit:
I en sådan värld som förmedlas i filmen kommer en del människor inte kan arbeta alls. Fungerar kapitalismen fortfarande då? Varför Paul Tudor Jones II teori om kapitalism behöver omprövas I sitt Ted-talk nämner Jones, som för övrigt rankandes som den 108:e rikaste i USA av Forbes år 2014, främst att inkomstskillnaderna är i behov av en ny typ av kapitalism. De rika blir rikare, de fattiga fattigare, och när detta överstiger en viss nivå svarar samhället med högre skatter, krig eller revolution, vilka alla är oönskade. Således måste en ny lösning hittas.
"[...] och inte bo i centrum utan att bli någons sexslav [...]"
Den andra fasen av maskinåldern kommer sannolikt att lyfta inkomstskillnaderna till en ny nivå. Jag tror att de flesta som läser min blogg har en någorlunda hög utbildning och extremt små, eller inga, existentiella bekymmer. Nu ber jag dig gnugga och använda dina geniknölar och föreställa dig att inkomstskillnaderna och datorisering nått en sådan nivå att man inte kan starta ett nytt bolag längre utan att ge upp all "samhällselig rättvisa" i syfte att överkomma kapital (såväl fysiskt som psykiskt) och inte bo i centrum utan att bli någons sexslav et cetera. Den känslan, det scenariot, är att jämföra med hur det kan komma att kännas för en taxichaufför kring år 2040, då deras yrke ej längre utförs av människor. Om hästar kunde tala likt valfri My Little Pony, tror jag många skulle sagt till oss människor: "Jag gör vad som helst. Vad! Som! Helst!". För att ta ytterligare ett exempel samt för att hjälpa dig att föreställa dig en mer datoriserad tillika automatiserad värld kan såväl dailymail.com's rubrik som nedan bild hjälpa till att emfatisera ovan text.
Restaurant employs £6,000 ROBOTS to replace waiters and save money on staff costs... but don't expect service with a smile
Spelar något någon större roll, egentligen?
Ingen vill ha en revolution, så en skeptisk sinne skulle kunna hävda att vi helt enkelt kommer att hålla priserna på en, för samhällets alla invånare, rimlig nivå för att dessa skall kunna leva ett något sånär drägligt liv och vara nöjda.
Vad kan en miljardär, eller i framtiden, triljarddär, göra för skada för andra människor? När blir det för mycket för världen? Förmodligen aldrig. Det som idag är "godkänt" skulle för knappa 50 år sedan ha varit svårsmält för gemena medelsvensson; 100 år sedan ännu mera svårsmält et cetera. Poängen är att vi acklimatiserar oss för att vi är producenter och kunder. Vi är så inne i det att även om vi ställer oss vid sidan, ser ut över det åbäke vi kallar "världen", kan vi inte bara trycka på "stopp" och sedan skruva åt en mutter eller två. Världen fungerar ej så, men kanske kan den göra det? Vi kan alltid trycka mer pengar (heja ECB) och så länge människor är nöjda med sin plats i världen kommer de att må bra. Det kommer att finnas en naturlig balans mellan vad de rika kommer att verka för och vad de mindre begåvade är villiga att acceptera.
Problemet med detta perspektiv, gräddhyllan på toppen av pyramiden, är att allt kan vara bra när det finns få människor som är precis så mycket rikare än den allmänna befolkningen. Men vad händer när det bara finns två läger; de arbetslösa och sysselsatta, eller, för den delen; de fattiga och de superrika. Kommer vi att ha det bra? När det inte längre finns en pyramid, utan två trianglar, avsaknad en medelklass, kommer då empatin för den andra sidan att försvinna? Det kommer ej finnas något enhetligt "vi", utan en tudelning som stavar "vi" och "dem". Redan idag har gemene man svårt att förställa sig, eller för att bruka ett bredare begrepp; sätta sig i någon annans mans skor, hur livet är i/för andra samhällsklasser eftersom det finns en sorts "naturlig gentrifiering" i alla städer. Bland annat på grund av denna är det enbart med de likartade inom den närmaste vänskapskretsen tillika naboskapet vi jämför oss med.
Paul Tudor Jones II skapar ett index som belyser företag, som väljer schyssthet framför monetärt vinstjagande, vilka bidrar till samhället på ett sätt som samhället anser önskvärt. Dessa skall fastställas via undersökningar, opinionsmätningar et cetera.
"[...] Ojämlikhet är mänskligt; jämställdhet är maskinliknande [...]"
Även om jag beundrar Jones och hans vilja att förändra till något bättre därtill hans engagemang för envar, såväl rik som mindre rik, tror jag att samhällets pengar kan användas bättre. Minskning av inkomstskillnaderna är inte lösningen. Det kommer alltid att finnas ojämlikhet, eftersom människor är olika och således bidrar till samhället i olika grad. Det finns redan många studier om lycka och pengars värde och vikt för denna. Om detta har vi bland annat redan diskuterat här, här och (slutligen) här. Men även om vi ändrade från en BNP bestämd i monetära termer mot en "lyko-valuta" skulle en del människor vara "lyckomiljardärer" och andra vara fattiga. Ojämlikheten är inneboende i den mänskliga naturen, medan den eftertraktade jämställdheten inte är det. Denna är mer "maskinliknande".
"[...] Allt liv har ett inneboende värde [...]"
Livet är unik och värdefull och idag är vi nog alla överens om att vi har ett syfte att bidra med detta till andra, vare sig det gäller monetärt eller rent lyckomässigt - ett inneboende, oberoende och universellt värde. Följaktligen ska vi fortsätta tillåtas att leva enligt detta trots att vi skulle gå in i en värld där Skynet är storebror och Robert Patrick är polis.
Låt oss utgå från att den värld som vi kommer att växa in i är en sådan där överflöd är legio och torftighet undantag. Framtiden kommer bestå av låga energikostnader och fullt automatiserad produktion av alla existentiella, relevanta produkter. Åtminstone kommer de mest grundläggande produkterna vara billiga nog för alla, vilket till viss del är fallet idag. Emellertid utgår vi från att framtiden blir värre; mer av allt á la en avarage amerikan.
Hur kan det samhälle se ut? Jag upplever det som så att det idag tycks vara mer uppskattat tillika eftersträvansvärt för människor att vara uppmärksammade och uppskattade än att vara rika. Såklart är ju en hopslagning av dessa två säkert det ultimata i en gemene människas drömmar, men om de skall särskiljas tror jag att "kändisskap" är mer eftertraktat än ren och skär rikedom. Socialt erkännande verkar vara den ultimata sociala valutan, vilket till viss del kan förklara hur människor frivilligtväljer att söka till program såsom Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand et cetera. De jobb som fortfarande kommer att behövas i framtiden är jobb som människor kommer vilja utföra även om de inte får betalt för att göra dem. Belöningen - avlöningen - finns redan i sakens natur. Beträffande allt annat kommer det, till allra största sannolikhet, att vara datoriserat. Finns det fortfarande ett behov av ägande? Önskan därtill det inneboende och ofta undermedvetna begäret att äga saker och att ha en egen plats verkar också vara djupt mänskligt, likt glädjen att dela. Tänk om kommunismen var långt före sin tid, eftersom den saknade rätta förutsättningar i form av ett samhälle så tillgängligt tillika tillmötesgående som ett datoriserat sådant kan vara?
Om vi tittar på listan igen ser vi att redovisning sannolikt kommer att automatiseras:
Om det är datoriserat, är det sannolikt också i realtid. I en realtidsekonomi bör det finnas en konvergens av monetära och sociala valutor. Allt det du gör skapar värde för en annan människa och kommer att uppskattas i realtid - en krona för ett leende.
I den världen kommer en miljardär vara lika glad som de människor han skapar värde för. Det finns inget för honom att bli rik på utan att även andra blir rika. Symbiosen blir här tydlig. Kanske är det som så redan idag och att inkomstskillnaderna inte är ett verkligt problem? Det är något som låter som att det är ett problem, men egentligen skapar människor värde - valuta - genom att hjälpa andra människor. När jag går på stan ser jag människor från olika länder, olika kulturer, i olika kläder, med olika plånböcker och det som de alla har gemensamt är att en majoritet av dem ler, skrattar, diskuterar och tycks ha det bra. De förefaller att vara lyckliga, och det är bra. Om vi bortser från de som figurerar i Lyxfällan blir den intressanta frågan vad människor gör med sina pengar. Kommer en miljardär fortfarande att köpa en lyxvåning i New York, och på det sättet "köra ut" andra människor, för att sedan knappt använda den? Kommer skattesmitni....host host; skatteplanering fortfarande att figurera? Jag tror inte det. Så snart det finns överflöd blir sparandet; planerandet inte lika viktigt. Att världen utvecklas är en självklarhet så klar att inte ens en solförmörkelse skulle kunna dölja den. Att människan, världens system, lagar, regler, statskick och så vidare skulle vara statiska är en omöjlighet. Planeten Tellus och dess inneboende, människan, bokstaveras båda "dynamik" i efternamn. Således kommer kapitalismen att utvecklas. Frågan är om vi kan styra dess utveckling eller är vi dömda att följa en utveckling vi ej valt, men som genom våra tidigare ageranden blir, oundviklig? Ska vi försöka oss på att vara kaptenen på det Titanic vi mycket väl kan vara passagerare på, eller ska vi låta Darwins lära tala och luta oss tillbaka? Hur ser kapitalismen ut i en framtida värld? Kommer den att finnas eller kommer Lenin att återuppstå? Varför? Varför inte?
Ömsom med spänning, ömsom med en sorts nervositet skriver jag detta inlägg; ty jag har kommit till en punkt där min mask är nödgad att tas bort och min nunna att bli synlig för offentlighetens ljus. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag något nervös för att bli offentlig och, inom stora situationstecken, "känd". Förvisso är jag inte rädd att folk vet vem jag är, vad jag har skrivit, vad jag anser, tycker och tänker et cetera. Nej, det är mer vad folk kan göra med den lilla kännedom de får av min identitet. Nu tror jag inte att någon av den läsarskara jag har är av typen som har en benägenhet att göra livet jävligt för andra, men detta till trots finns alltid en fruktan med att bli offentlig. Varför väljer jag att bli offentlig? Ja, det finns bara en anledning till detta och det är mitt livsprojekt; mitt drömprojekt; mitt allt (vilket jag b.la. skrivit om här och här). I cirka 6 år (med långa uppehåll pga. studier och jobb) har jag arbetat på min romanserie, varav den första delen nu är klar att gå till tryckeriet. Som ni ser har jag kursiverat "livsprojekt". Till vardags kan jag ofta höra folk som antingen säger eller skriver; "Jag skulle vilja ha ett livsprojekt; ett sådant som man vill lägga all sin energi på; något man drömmer om; något man alltid längtar till, något man...", ja, ni förstår nog själva. Till skillnad från de som låter detta stanna vid snacket och ej transformeras till verkstad, har jag gjort just detta. Det är som att finna ett sorts kall; ett Nirvana. Jag mår bra när jag sitter med min romanserie. Den ger mig något som inget annat i livet har gett. Jag kan inte förmå mig att klä denna känsla i ord, då dessa ej finns. Känslan när jag skriver; när jag skapar är...ja, den "är" och den är underbar. Eftersom jag släpper en bok kan jag inte vara anonym. Förvisso skulle jag kunna skriva under pseudonym men det har aldrig varit ett alternativ för mig. Jag är stolt över den resa som jag har gjort och över allt slit tillika tid jag har lagt ned. Jag anser att mitt alster är bra och jag är inte ensam om detta. Om detta kan ni läsa mer om på en länk längre ned i inlägget.
"En högst trovärdig skildring av romerskt militärliv" Eva Queckfeldt
Boken, "Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo", som jag har skrivit är en historisk spänningsroman som utspelar sig kring 100 f.kr. Allt jag har skrivit grundar sig på faktiska händelser men är, såklart, dels förskönat med fiktionens pensel, dels godtyckligt utvalt av mig. I cirka ett år forskade jag om en av Roms främsta fältherrar tillika statsmän; Gaius Marius. Mycket finns att säga om honom men jag tänker inte uppta din dyrbara tid med att läsa om detta nu, utan väljer att kortfattat beskriva honom. Utöver detta kan du alltid läsa mer på b.la. Wikipedia eller här.
Gaius Marius var en "novus homo", vilket kan översättas till "en ny man". I det antika Rom var släktled och tidigare bedrifter viktiga om man ville förta sig en karriär. En känd släktgren - gens - var den julianska, till vilken Julius Ceasar tillhörde. Marius hade ingen sådan men trots detta lyckades han med bedriften att bli konsul (jmf. "president"), inte bara en gång, utan hela sju gånger, varav fem kom vartefter varandra. Detta trots att lagen sade att det var tvunget att gå tio år mellan varje konsulskap! Utöver detta var det han som reformerade armén till en professionell sådan; den som vi tänker på idag då vi talar om Roms legioner. Innan hans reform var det likt medeltidens armékonstelationer, att var man utrustade sig själv och efter ett fälttåg begav man sig hem för att återgå till skörden. Hade det inte varit för Marius reform hade Rom, tveklöst, inte blivit den stormakt det kom att bli. Hade det inte varit för Marius mulåsnor hade vi nog ej haft Asterix & Obelix idag...
Mer axplock om denna fantastisk därjämte fashinerade man är att han inte bara stoppade uppror i rikets utkanter, utan han kom även att spela huvudrollen i ett inbördeskrig, gifta sig med Julius Caesars faster, och därmed bli en styvpappa för denne då dennes riktiga far gick bort, slåss mot såväl numidier som kimbrer et cetera. Marius kom att göra så mycket för staden han höll så högt att han kom att föräras med epitetet "Roms tredje grundare", jämte Romulus och Remus (läs gärna denna historia; ty den är fascinerande). Första delen i min bok är således klar men fortfarande återstår ett hinder - finansieringen. Mitt manus har varit inskickat till flera förlag och det är är många som har hört av sig via telefon (vilket inte är vanligt, då standard är ett mail med de vänliga orden "tack, men nej tack"). Jag har fått berättat för mig att manuset är bra, välskrivet, spännande och balanserat. Emellertid är genren smal och då bokbranschen är en bransch där marginaler tycks vara ledord och fokus på "utdelningstillväxt" eller, för att förära Värdepappret och dess investeringsfilosofi, "värdeinvestering" är en sekundär punkt, har de valt att refusera mitt manus. Detta är inte ovanligt och det finns många kända författare om blivit refuserade; Agatha Christie, J.K. Rowling, Paolo Coelho, James Joyce m.fl. Med denna fakta i handen har jag två val; att "ge upp" och hoppas på att försöka igen om X antal år, eller att istället själv försöka finansiera detta tryck och sedan, om (när!) det lyckas, kunna skicka ett syrligt ändock välmenande mail till dessa förlag med "Hate to say I told You so". Att trycka upp böcker idag är ingen billig affär; inte om man vill ha gedigna och fina utgåvor. Jag är inte intresserad av någon sketen pocket eller dylikt. Nej, skall det vara skall det vara ordentligt. Således ämnar jag trycka upp böcker som är 135x210 mm, vars hårda och inbundna omslag (en del av detta är den skiss du ser nedan) är handmålat av en känd illustratör - Pernilla Dufwenberg.
En del av skissen till bokens omslag/framsida.
Jag har inget intresse av att gå i vinst med detta projekt, då det är allt för svårt. Möjligtvis att en sådan kan infinna sig om det blir tal om att trycka ännu fler böcker eller om jag blir "uppköpt" av ett bolag (vilken dröm!). Följaktigen ämnar jag, att via Kickstarter, samla in en summa på 45 000 kr, vilket är kostnaden för att trycka upp min bok. Utpriset för boken är 230 kr (ink. moms). Personligen anser jag att 230 kronor är mycket för en bok, men då detta är bästa pris för att trycka ett begränsat antal böcker kan jag inte få till ett bättre sådant, då moms, skatter, banköverföroingar från USA till Sverige, kickstarters avgift et cetera gör sitt till. Om jag fick välja skulle jag gärna sätta ett pris på 180 kr, men nu är omkostnaderna som de är...tyvärr. Alla som vill är fria att hjälpa mig nå denna summa och jag har valt därtill försökt att göra det som att du förbokar/köper min bok. På kickstarter kan du ge "rewards" (belöningar) till dem som bidrar till ett projekt. Jag har valt att göra fyra (eg. tre) stycken: Brons: Bidra med 230-349 kr och få en bok (hämtas i Motala). Brons 2: Bidra med 270-349 kr och få en bok (ink. frakt). Silver: Bidra med 350-499 kr och få en bok (ink. frakt) med såväl en autograf som en personlig hälsning. Guld: Bidra med 500 kr eller mer och få allt som ryms inom "silver" men också att få sitt namn på bokens inledande sidor under "Tack till..." Om man bidrar med en summa under 230 kr får man tyvärr ingen bok men jag lyfter verkligen på hatten för att du vill hjälpa mig fullfölja mitt livsprojekt; min dröm; mitt allt. Skulle du vilja bidra med mer än 500 kr kan jag, trots att jag vill, inte ge mer än vad jag redan erbjuder. Jag skulle bli överlycklig men jag kan ej komma på några fler "rewards" att erbjuda... Och ett "tusen tack" känns något malplacerat. Att bidra med pengar via kickstarster är snabbt, smidigt, enkelt och säkert. Kortfattat kan sägas att du väljer hur mycket du vill bidra med. Denna summa förblir på ditt konto och dras inte förrän när/om mitt mål, 45 000 kr eller mer nås samt då tiden på 60 dagar (min insamling pågår i 60 dagar) har löpt ut, som jag får pengarna på mitt konto. Innan dess äger jag dem inte. Skulle inte 45 000 kr nås kommer inga pengar att dras från ditt konto. Då jag just nu befinner mig i ett lyckorus av sällan skådat slag, skriver jag det här och nu, så att det kommer på pränt; skulle en summa på 70 000 kr uppnås, kommer jag att bege mig till vår kära studentstad Lund, klä mig i toga likt den filosof jag är, knacka på Historiska Media:s dörr och överlämna min bok därtill läsa ett utdrag ur den. Allt till tonerna av ovan nämda låt av The Hives (självklart kommer allt att dokumenteras). Jag kommer ej skriva mer här om mitt projekt, utan allt står att läsa på denna länk. Allt jag kan göra är att be dig hjälpa mig att slutföra mitt livsprojekt. Jag kan garantera dig en fin eskapism där såväl intriger som kärlek, värderingar, blod och spänning erbjuds!
När jag nu har berättat om mitt livsprojekt kanske jag också bör skriva en rad eller två om mig själv. Jag heter Cristofer Andersson och jag bor i Motala. Till vardags är jag lärare på gymnasiet i ämnena svenska, svenska som andraspråk samt historia. Läraryrket är ett yrke jag verkligen älskar. Jag har även studerat specialpedagogik och läser just nu (dock med uppehåll detta läsår pga. Marius) Masterprogrammet inom pedagogik. Jag bor nära min familj och vänner, varav samtliga skall förbli anonyma, vilket jag hoppas respekteras. Förutom mitt bokprojekt förgyller jag bland annat min fritid med att begrava näsan bland nya forskningsrön, investeringar, läsa romaner, umgås med mina vänner och familj men också att experimentera i köket (vilket säkert framkommit via twitter). Utöver detta har jag en fäbless för att läsa därtill reflektera över filosofiska spörsmål. Mitt filosofiintresse började under min tid som duktig(!) gymnasieelev och har sedan dess bibehållits. Jag är inte kräsen av mig utan förordar det enkla. Extrapriser, REA, köp vid behov och ej "bara för att", är alla begrepp som passar in på mig. Jag är inte snål, utan uppkommer situationer där jag vill spendera, gör jag det. Vad gäller min sparkvot, mitt mål med mina investeringar et cetera spelar de en roll, absolut. Emellertid låter jag dem inte styra mig. Om jag inte når mitt mål, att vid 40 års ålder kunna välja att finansiera halva mitt leverne via utdelningar/avkastning, gör det mig föga. Troligtvis hade jag roligt/nytta av dem på de poster som de spenderades på. Målet finns där, men vägen och dess längd, kan bli såväl kortare som längre och det finner jag vara en underbar känsla. Detta då den vittnar om en sorts friskhet och ej ett mödosamt tillika nitiskt tvång. Vad gäller mitt liv som investerare finns egentligen inte mycket att säga. Förutom att jag studerade ekonomi på gymnasiet har jag ingen utbildning inom detta. Ej heller har jag jobbat med något som ens kan närmas ekonomi. Allt bottnar sig på ett genuint intresse därtill kunskapstörst och min väg, vilket framkommer i bloggens historik, har kantats av såväl mot- som framgångar.
Sådär...nu är det satt på pränt. Anonymitetens slöja har fallit och ljuset från offentligenheten får mina ögon att kisa. Jag hoppas att ni kommer fortsätta läsa och följa min resa via denna blogg, men också min resa som författare och då gärna som läsare! Jag vill ännu en gång betona hur tacksam jag är för minsta lilla bidrag till mitt projekt men att det inte är ett tvång att bidraga. Länken till mitt livsprojekt hittar ni, ännu en gång, här. Glöm ej att läsa allt som står om projektet. Roma Victrix, Cristofer, aka. Sofokles
Bloggens levandstid kommer snart kunna skrivas "två år". Av dessa två har jag de senaste 1,5 postat inlägg varje fredag kring espressotid, dvs. cirka kl 15:00. Aldrig har jag missat detta och det kanske visar hur jag är som person tillika min mentalitet; har jag "lovat" något, för såväl andra som för mig själv, håller jag det tills annat förmedlas/beslutas.
Denna menatlitet, som likt mycket annat har både en bra därjämte dålig sida, genomsyrar mitt liv. Har jag bestämt mig för något ser jag till att det blir av - punkt. Så länge allt ligger på mig och inga andra instanser brukar jag sällan ("aldrig") misslyckas.
Jag är förvisad om att det är denna mentalitet; denna "jag-har-ett-mål-och-jag-ger-allt-för-att-nå-det"-vilja, har gjort att jag har lyckats uppnå mycket på mina blotta 30 år på denna jord. Jag har tagit en examen inom pedagogik; rest till många vackra länder; skrivit en bok; har förmånen att, pga. av hårt slit/sparande, vara miljonär; fått se och uppleva min familj, mina vänner och alla omkring mig utvecklas till de fantastiska människor de är et cetera.
Jag har under den gågna veckan, v. 29, kommit med några tweets där jag skrivit att jag idag, den 15/7, då SHB rapporterar med en styrka som skulle få självaste Herkules att krypa ihop, skulle bli offentlig. Därtill har jag marknadsfört att min bok skulle finnas att köpa/förboka.
"Why you little..."
I måndags skrev jag det inlägg jag hade tänkt att publicera idag; det då jag river bort slöjan som skymmer min nunna därtill i vilket min bok skulle ha publicerats. Varför gör jag inte det då, undrar säkert du. Ja, svaret är att det beror på andra instanser - andra (inkompetenta) människor. I måndags kväll upptäcktes ett tekniskt problem inför lanseringen och trots febrilt arbetande med detta, varibland såväl ett som två syrliga mail har skickats, har det ej kunnat lösas. Jag är förvisad om att det kommer att lösas inom ett par dagar men grämmer mig något så enormt att jag inte får publicera allt idag...
Att acceptera, visa förståelse och förlåta är bra tillika vackra dygder och dessa bör man ha därtill bruka. Jag anser mig ha dem och jag har fått använda min rena vilja för att applicera dem under veckan som varit. Fler än en gång har jag varit beredd att ringa Luca Brasi men istället förmått lägga band på mig själv; "Andas i fyrkant. Andas i fyrtkant. Andas i fyrkant...".
Kanske allt löses under denna fredags eftermiddag, då det inlägg som du just nu läser, redan är publicerat. Om så är fallet ser jag det som gudarnas nycker men kommer inte göra annat än att tacka dem (och skratta åt ödets vilja att leka med mig). Bättre sent än aldrig, som någon "smart" filosof en gång yttrade.
Korfattat; inlägget då jag skall bli offentlig och min bok bli möjlig att köpa/förboka kommer, om inte idag, så till 99,9% (då man ej kan vara säkler då man handskas med idioter så korkade att de får Donald Trump att framgå som rena Stephen Hawking) till nästa fredag, den 22/7. Jag lovar er att det kommer bli ett nöje att läsa det; ty det var ett nöje att skriva det.
För att göra någon anknytning till eknomi, då detta de facto är en ekonomiblogg, kan jag nämna att två bolag har köpts in i väskan sedan halvtidsinlägget. Det ena anser jag mig ha fått relativt billigt medan det andra blev "dyrt". Det dyra priset i det sistnämna bolaget gör att jag tog en liten post (som ämnas att utökas under kommande tid). Som alltid hoppas jag på en sjunkade kurs men då de rapporterade mycket stabilt, med b.la. ett ökat EBITA på 20 % jämfört med föregående års Q2, krävs det nog såväl en som två "brexits". Det är ytterst sällan, för att inte säga "aldrig", som jag är beredd att ta in ett bolag till denna höga värdering men efter att ha analyserat och studerat bolaget under en lång tid, kunde jag ej längre avvakta.
Bolagen jag har köpt in är Yara International samt Hafslund A. Jag tror ni kan gissa vilket jag fick billigt och vilket som kostade skjortan.
Äger du dessa bolag? Har du tittat på dem och varför/varför inte har du ett intresse av dem?
Jag hoppas att snarast kunna återgå till det vanliga; dvs. filosofiinlägg men också det efterlängtade inlägget om mig själv samt min bok - mitt livsprojekt!
