fredag 8 juli 2016

Om anekdoter


"Regular medicine have antidotes; alternative medicine has anecdote" Frank Coffman


Jag har tidigare skrivit att människan är smart, människor är dumma. Jag håller detta för sant då människan, detta däggdjur som av mer tur än Darwins logik, lyckats etablera sig som det främsta på den välkända näringskedjan. I det refererade inlägget nämnde jag flera orsaker till varför jag håller denna fakta för sann och ett syfte med detta inlägg, om än mer implicit än explicit, är att framhäva denna. 


Förr i världen var anekdoter människans sätt att lära sig hantera miljön. Om någon i gruppen åt en viss växt och blev sjuk så berättades detta vidare inom gruppen och folk slutade äta av växten. Mer bevis än så behövdes inte, även om sjukdomen i själva verket skulle kunna ha berott på något helt annat. Vi har med andra ord en djupt rotad egenskap som gör att vi vill tro på människor och deras berättelser.

Även om jag i detta inlägg ämnar visa anekdoters negativa sidor finns såklart dess antonym. Peter Lynch, en av våra många investerargurus, säger: "First-hand observations and anecdotes evidence are a great start ..." Men lägger sedan till "...but all great ideas ned to be followed up with smart research". 


Tyvärr är det många, förhoppningsvis och säkerligen inte en majoritet, som missar den andra delen i ovan citat. De väljer, eller mer korrekt; de låter sig bli lurade av sitt undermedvetna, att följa sin första instinkt/beslut, istället för att ta ett steg tillbaka och försöka falsifiera detta. 



Den typ av anekdot vi tror på allra mest och väldigt sällan släpper taget om är den personliga, dvs. historier om något som vi själva har upplevt. Om vi tror att vi har gjort något speciellt som lett till en viss effekt håller vi, lika hårt likt Robinsson-Robban om statyetten, fast vid den uppfattningen. Detta även om någon tar fram bevis och sätter det rakt framför näsan på oss. Ju mer man har investerat in en viss tanke eller sak, desto svårare har vi att släppa den (jmfr. gärna hur du har en "relation" till ett innehav som du, innerst inne vet är fel och att det fundamenta har ändrats, borde sälja av). Jag tror att vi är många som haft turen att satsa i ett bolag som, utan någon egentlig grund förutom robothandel eller diverse rykten, gått upp tvåsiffrigt i procent och därefter sålt av med en vinst. Undertecknad trodde sig vara "expert" då jag gjorde lyckade investeringar i såväl Karo Bio hösten 2014 som Shamaran våren/sommaren 2013 (då Lukas Lundin sade att 1 CAD/aktie snart skulle vara ett faktum. Jag är sedan dess beredd att fråga denne om dennes definition på begreppet "snart"...). 


Ett annat exempel kan vara att se på den omtalade tillika notoriske miljonärinnan30, som gick in i Rysslandsfonder då det stormande som mest för ett par år sedan (Krimkriget - The Sequel). Det gick/går bra för honom och han verkar komma ut som en relativt stark vinnare. Detta är en glad historia; en positiv berättelse för honom men även för andra som färgas eller låter sig inspireras av hans våghalsiga ändock genomtänkta beslut. Det hela är en (positiv) anekdot och kan komma att verka som underlag (säkerligen mer undermedvetet än medvetet) för några investerare som nu, då så den italienska börsen tycks backa, är intresserade av en liknande resa.


Efter de positiva och euforiska upplevelser, som fanns inom mig likt goda barndomsminnen, som jag fick utav mina lyckade köp/sälj i Karo Bio och Shamaran var de mer en grund, en orsak, än enbart ett lyckligt minne till att jag valde att satsa 100 000kr i  Selena Oil sommaren 2013. Vad kunde gå fel? Gällande det fundamenta visste jag föga förutom att de stod under konkurshot samt att det även förjjhandlades om en upphandling. Skulle det sistnämnda ske skulle kursen rusa. Då jag hade suttit i samma situation tidigare under våren, med Shamaran och Karo Bio, använde mitt undermedvetna dessa positiva upplevelser/exempel/berättelser som orsak till att investera. Jag höll de mer för sanna än att orka sätta mig in i en grundlig analys. Hur det gick? Låt oss säga som såhär; man ska ej strö salt i gamla sår. Speciellt inte på sig själv...



Vi är som personer väldigt lättpåverkade när det kommer till anekdoter. De är personliga och vi kan ofta relatera på ett personligt plan till personen/objektet/agenten i berättelsen.Vi kan ta ytterligare ett exempel om ovan ej varit talande nog. Säg t.ex. att en kvinna har försökt lägga på sig muskler genom att träna på gym under flera månader utan några större resultat. Hon läser sedan en annons vari det står om en annan kvinna som, likt hennen själv, inte lyckades lägga på några muskler i början av sin träningskarriär. Dock, efter det att hon började använda kosttillskott X började hon, likt en Hulken, växa ordentligt. Denna berättelse kommer att vara väldigt tilltalande för den första kvinnan, som haft svårt att lägga på sig muskler, då hon, på ett personligt plan, kan relatera till historien.


"[...] Anekdoter är, till stor del, förlegna sett ur ett tidshistoriskt perspektiv [...]" 
Om man försöker kontra det hela med forskning och säger till kvinna nr.1 att han troligen bara tränar för lätt eller äter för lite, blir reaktionen från henne ofta det motsatta. Du har nu ifrågasatt hennes träning och kostvanor och påpekat för henne att hon gör något fel samtidigt som hon har svårt att hitta liknelser med just hennes egna ”unika” situation; en "unik situation" som vi alla, oavsett sfär, tid, plat etc., tror oss vara i. Detta ska då jämföras med förklaringen som hon får från anekdoten; den som säger att hon gör alla saker rätt men att hon, tyvärr, fattas en viktig ingrediens.
Anekdoter är, till stor del, förlegna sett ur ett tidshistoriskt perspektiv. Världen är idag långt mer komplex än vad den var för bara några hundra år sen och användandet av anekdoter fungerar inte längre för att vi ska förstå världen omkring oss. Tyvärr finns fortfarande den tilltalande kraften hos anekdoter kvar och man måste aktivt påminna sig själv om att det man hör inte är bevis för någonting. Istället måste man övertala sig själv med att det endast är en historia. Förr i tiden gick det jättebra för Herodotos, Suetonius m.fl. att nedteckna vad de hade läst, sett och upplevt. Ty fakta; siffror och grundliga undersökningar, var ej något gemene man reflekterade över då de läste. Kunde texten tilltala dem på ett personligt plan var det mer än nog.


"[...] Ett annat exempel är att sätta tio LCHF:are i ett rum [...]"
Vi är, som tidigare diskuterats, som personer väldigt lättpåverkade när det kommer till anekdoter, de är personliga och vi kan ofta relatera på ett personligt plan till personen i berättelsen. Detta är ett välkänt faktum inom psykologin. Vi söker oftast upp berättelser och information som stödjer det vi själva håller för sant medan vi väljer att undvika, glömma eller ignorera information som inte stämmer med vår egen världsbild. Ett typexempel på detta är folk som alltid och bara hänger på forum där deras egen åsikt enbart konfirmeras istället för att kritiskt analyseras och ifrågasättas (t.ex. Starbreezes forum; valfrit hajpat biomedicinföretags dito et cetera). Här handlar det enbart om att bekräfta varandras tankar. Ett annat exempel är att sätta tio LCHF:are i ett rum och be dem diskutera pastans rätt att vara eller icke vara på våra tallrikar. Förutom att ge oss "vanliga" tillika "normala" människor ett gott skratt skulle det även vara en tragisk upplevelse...


"[...] Vad gäller anekdoter bör också placeboeffekten behandlas [...]" 
Det klassiska tankesättet som vi alla använder oss av är att om inte slutsatsen stämmer med vår förutfattade mening, lyssnar vi inte på argumenten. Detta är mer sant ju mer vi tror på den slutsats som ifrågasätts. Orsaken till detta är helt enkelt att om vi lyssnar på information som kan förstöra vår ”karta” av världen riskerar vi att behöva omvärdera vår syn på hur denna fungerar, vilket vi inte gärna gör. Orsaken till detta stavas kortfattat och enkelt; energibesparing (vilket är ett arv från vår tid som enkla primater).



Vad gäller anekdoter bör också placeboeffekten behandlas. Denna innebär i stort sett att folk, som tror de får en behandling som hjälper mot deras besvär, kommer att uppge att de känner sig bättre samtidigt som folk, som ger en viss behandling, kommer att vilja rapportera de behandlingarna med bra utfall. Det är väldigt vanligt att folk uppger att de känner sig bättre av ett visst kosttillskott, eller en viss behandling. Emellertid är det väldigt sällan som de verkligen kan visa något konkret - bevis i den betydelsen att det går att utsätta för falsifiering - för att backa upp sina påståenden. Extra vitlök för att behandla förkylningar är ett utmärkt exempel. Vad klassas som en förkylning? I många fall är det som så att man är mer förlåtande för milda symptom, såsom en lite rinnig näsa, om man är under en behandling som man tror på än om man inte får någon behandling alls. Utfallet brukar också vara självbekräftande. Om man blir lite rinnig i näsan tänker man att man hade blivit väldigt förkyld om man inte ätit extra vitlök. Likaså tänker hen som kommer hem klockan 02:30 utan sitt kvart-över-tvåragg från gatukiosken; "ty, avsaknaden av en nattlig partner beror enbart på att jag tog extra vitlöksdressing på min mosbricka och inte på det faktum att jag är mer berusad än Ozzy Ossbourne är hög på allehanda medicin och stinker mer svett än en sumobrottare som ´springer´ uppför Fuji."
När vi letar efter affirmationer, positiva berättelser (anekdoter) för att bekräfta vår redan tagna tillika cementerade uppfattning om en viss sak, sker ett subjektivt urval. Om jag på förhand, till 90 %, har bestämt mig för att gå all in i Anoto letar jag med såväl ljus som lykta efter andra som redan har gjort detta val eller efter liknande situationer. Även om jag hittar fakta och berättelser som säger mig motsatsen, som t.ex. att det är bland det dummaste beslut man kan göra, väljer jag att inte lita på detta, då mitt undermedvetna redan tagit beslutet men vill stärka sin lögn för det "aktiva" medvetandet genom att framlägga "bevis" (som är icke-falsifierat). Det är inte svårt att låta sig luras av detta förfarande och faktum är att det finns överallt i alla former och sfärer; "jag tror att min magproblermatik blir bättre om jag käkar LCHF"; således går jag in på forum om detta och letar efter en bekräftelse på mitt redan tagna beslut. Att tillägga är hur mycket extra anekdoter påverkar oss om de är i plural. Dock, anekdoter i plural är inte data!

Så, varför litar vi på, följer och på förhand väljer, anekdoter i många av våra beslut? Varför trycker jag på Avanzas köp-knapp i ICA Gruppen [sic!] efter att ha besökt butiken och hört min vän berätta hur professionella och trevliga de är där samt att de hjälpte honom att strukturera hans varor efter hans behov, istället för att studera deras kvartals- och årsrapporter? Paradoxen ligger i det faktum att människan har en benägenhet att mer lita på och följa anekdoten då den tilltalar oss på ett mer personligt plan; på ett mer vardagligt språk. Det är ett medfött beteende som kommit att bli allt mer utsatt, då vår värld idag, med all dess teknologi, bombarderar våra sinnen från första andetaget vi tar. Alla som sysslar med marknadsföring vet detta. Sätt dig och kolla på TV och jag garanterar att 90% av all reklam du kommer att få se kommer ha en anekdotis dramaturgi; "Jag åt Kellog´s K i 14 dagar och mådde genast bättre". Ahh, tänker tittaren. Det funkade för den där vackra och sensuella tjejen på TV. Således måste det ju bara fungera på mig...suck. Andningspaus ...suck (igen). En bra och gripande berättelse har en förmåga att fånga våra sinnen i en fälla, vari vårt logiska tänkande blir låst och oförmöget att komma till vår räddning.
"När jag investerar kan det hända att mitt intresse grundar sig på en anekdot, men mer låter jag inte denna styra mig. Bevis, data, bevisar - anekdoter illustrerar!"
Anekdoter har inte någon som helst förankring med vetenskap och dess enda funktion är till för att underhålla och berätta egna upplevelser och ska inte tas som bevis för någonting. "Men, det finns ju väl dokumenterade anekdoter", kanske du säger. Förvisso. Emellertid ska dessa aldrig tolkas som bevis utan de är endast till för att belysa ett område som kanske kan behöva mer forskning. Således bör man utgå från Peter Lynchs andra del av den, i inläggets inledande stycke, citerade meningen: "...but all great ideas ned to be followed up with smart research".
Hur reflekterar du kring anekdoter i allmänhet, men som underlag för investeringar i synnerhet? Har dessa någon gång försatt dig i en svår situation och hur utlöpte denna? Är anekdoter så farliga som jag förmedlar, eller låter jag fjädern förvandlas till en höna?







3 kommentarer:

  1. Gud finns - anekdot eller data. Anekdot! Inte en enda datapunkt stödjer att någon sorts gud finns.

    SvaraRadera
  2. Mycket läsvärt! Tänker på att vissa bolag är så bra "stories" att de sprids snabbt kring lägereldarna. Ibland kan de laddas med någon anekdot som styrker rent känslomässigt, typ att jag känner en som känner en som känner en som säger att det går fantastiskt bra nu för bolaget. Anekdoter och flockbeteende hänger ihop?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Gustav och tack för din kommentar.

      Jag anser att du såväl placerar som slår ned "pricken över i:et" med att nämna såväl anekdoter som flockbeteende. Jag känner en, som känner en, som känner som en gång lyckades med bedriften att banta 20kg på en vecka. Han tog promenader 2h/dag och "åt" (e.g.) drack enbart buljong och hemmagjorda juicer på grönsaker och proteintillskott (av märke X). Säg detta till valfri person som befinner sig i en "livskris", som b.la. beror på en kraftig övervikt, dåligt självförtroende därtill ännu sämre självkänsla. Jag vågar nog påstå att en många skulle tro på detta och ge sig an beteendet.

      Kanske en dålig metafor, men har ju redan tagit mer ekonomiinriktade dito ovan:)

      /Sofokles

      Radera