Do We Need to Rethink Capitalism?

Innan vi ger oss hän denna veckas sedvanliga filosofi, vill jag först rikta ett stort "tack" till alla er som hjälper mig att uppnå min stora livsdröm; mitt livsprojekt! Sedan lanseringen av min Kickstarter, i syfte att finansiera min spänningsroman om Gaius Marius, har 31 350 kronor samlats in, vilket är en summa jag inte ens vågat föreställa mig på denna korta tid. Glädjen till trots, och den är stor, kvarstår faktum att jag fortfarans inte är i mål. Först vid 45 000 kr kommer boken att bli en realitet att t.o.m. en blind kan känna den. 

Gillar du historiska spänningsromaner? Vet du någon som gör det? Vill du hjälpa mig att få första delen av mitt livsprojekt utgiven? Är du en historienörd eller vill du bara läsa vad jag, Sofokles; filosofen, a.k.a. Cristofer Andersson, har skrivit, hittar du länken längst upp till höger på min blogg. Om du inte orkar förflytta blicken kan du också trycka här, så kommer du till min Kickstarter.

Ännu en gång till alla er som bidragit, marknadsför, hejar på, skickar meddelanden, mail etc. vill jag rikta ett stort tack, väl medveten om att det knappast är tillräckligt...

Do We Need to Rethink Capitalism?


"You don't make the poor richer by making the richer poorer" W. Churchill

En dokumentär jag håller högt, om än ej högst, är Michael Moores "Capitalism: a love story". Även om den, likt alltid är fallet beträffande staden Flints språkrör, är oerhört vinklad är den icke desto mindre mycket intressant. När denna film kom hade jag ett intresse för ekonomi, men inte mer än att jag tyckte det var engagerande. Vad gällde investeringar och att låta pengar jobba gick jag fortfarande i den falska övertygelsen om att man var nödgad att ha studerat ekonomi på universitetsnivå, jobba på bank,  kunna läsa en kavraoalsrapport likt det vore en Kalle Anka-tidning, ha ett väsentligt kapital et cetera för att kunna bli "något" inom denna bransch.

Emellertid kom denna dokumentär att väcka ett särskilt intresse för just kapitalism. Således blev jag mycket glad när jag hittade ett givande TED-talk med Paul Tudor Jones II, som i detta pratar sig varm för att människan måste omvärdera sin tanke och förhållande till kapitalism. Att enbart läsa Jones`rubrik - Why We Need to Rethink Capitalism - ger en hel del tankeställare eftersom vi förmodligen kommer att se hundratals miljoner människor (tvingas) lämna traditionella jobb då vår värld blir ännu mer teknisk och datoriserad jämfört med i dag under de kommande 20 åren. 

Vad är Jones` tes? Vad är det han talar sig varm för? Den duktiga förvaltaren argumenterar för att inkomstskillnaderna måste stoppas och bli mer jämlika. Företagen måste sluta att ständigt jaga nya vinster på bekostnad av människor, deras jobb och välmående. I korta ordalag förfäktar han för att en sorts "jutstehet"; att envar bryr sig om sina medarbetare, dvs. tar hand om och hjälper dem, måste till i den ekonomiska världen. Högre vinster leder inte till bättre social hälsa. Istället leder de till att förvärra tillika öka den ofta diskuterade ojämlikheten i såväl kapital som inkomst. Historiskt sätt har detta hänt ett antal gånger i historien och studerar man denna framkommer att dessa problem löses via antingen revolution, högre skatter eller krig. Således inget som lockar... Istället förordar Jones, likt ovan framlagts, att företegens ledningar måste ändra sin policy och fokusera mer på välgörenhet, filantropi och att kunder, producenter, företag, regeringar, ja alla, åter igen måste börja lita på det system som tog oss hit - den fria marknaden! Det handlar om att både tänka och agera "schysst".

Vackra ord och jag är till mångt och mycket beredd att hålla med om att något måste göras, men vad, när och hur är frågor som jag inte kan finna ett adekvat svar på. Att frågor rörande detta ämne kommer vara några av de största den närmaste framtiden tror jag det råder föga tvivel om. 

"[...] Bättre teknologi leder till mer, bättre jobb för hästar [...]" 

Efter att ha sett hans TED-talk har jag ägnat mycket tid till att leta runt och försökt skaffa mig en någorlunda bättre uppfattning över Jones, hans tes och om det är ett bra förslag. Därtill har jag reflekterat kring om det han förfäktar är bästa sätt att agera eller om det är bättre att låta livet, i sann Darwinistisk anda, utvecklas av sig självt?

Snabb sammanfattning om "Fas 2 av maskinåldern"
Innovation ersatte traditionellt handarbete i den era vi döpt till "industrialiseringen"; den kunniga människan, som under sin lärlingstid studerat hos en mästare, kom att ersättas av relativt okunniga arbetare som utbildades till att kunna hantera maskiner som gjorde den tidigare mästarens jobb; symaskiner, ångmaskiner, löpande bandet et cetera. Ej att förglömma är hur mer kognitiva inovationer kom att konkurrera och ersätta många duktiga tillika kompetenta människor; miniräknaren ledde till att uträkningar numer är en icke-kognitivtkrävande uppgift.

Källa: Financial Times (kräver prenumeration)

Källa: Financial Times (kräver prenumeration)

Här är några sannolikheter, presenterade av Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee, om hur datoriseringen kan ersätta traditionella jobb:

För att underlätta kommande diskussion, och förenkla den tes som detta blogginlägg driver, kommer det antas att alla jobb som inte kräver en stor mängd emotionell intelligens, kreativitet och uppfattning, kommer att automatiseras. Låt oss föreställa oss världen likt detta: Albert, din ständigt närvarande taxichaufför, kommer att ersättas av en förarlös bil (som inte krockar). "Öh...okej, men där är vi snart", tänker du och tillägger: "...och det farliga med detta är?". Ja, vad är det farliga med det? Många går idag med uppfattningen om att bättre teknologi skapar mer och bättre jobb. Är detta en sanning? Tänk efter nu. Låt oss ta människans bästa färdmedel, sett till de få år vi härskat på denna jord, hästen, som underlättade såväl vår restid som arbetsbelastning, matåtkomst et cetera under en lång tid. Hästens betydelse för människan toppade kring år 1915. Därefter var det rena Anotoresan för denna vackra varelse och dess betydelse. Varför? Jo, teknologisk utveckling. Intressant i detta blir då den (falska?) tesen inom ekonomin att bättre teknologi per automatik leder till mer, bättre jobb; "Bättre teknologi leder till mer, bättre jobb för hästar". Är detta en sanning? Var det en sanning kring år 1915? Nej. Om vi istället hästar och ersätter med "människor", stämmer tesen då? Det låter ju i alla fall mer... hm, rätt... eller?

Här är en liten film på 15 minuter som förmedlar det jag kortfattat ovan beskrivit:

I en sådan värld som förmedlas i filmen kommer en del människor inte kan arbeta alls. Fungerar kapitalismen fortfarande då?

Varför Paul Tudor Jones II teori om kapitalism behöver omprövas
I sitt Ted-talk nämner Jones, som för övrigt rankandes som den 108:e rikaste i USA av Forbes år 2014, främst att inkomstskillnaderna är i behov av en ny typ av kapitalism. De rika blir rikare, de fattiga fattigare, och när detta överstiger en viss nivå svarar samhället med högre skatter, krig eller revolution, vilka alla är oönskade. Således måste en ny lösning hittas.

"[...] och inte bo i centrum utan att bli någons sexslav [...]"

Den andra fasen av maskinåldern kommer sannolikt att lyfta inkomstskillnaderna till en ny nivå. Jag tror att de flesta som läser min blogg har en någorlunda hög utbildning och extremt små, eller inga, existentiella bekymmer. Nu ber jag dig gnugga och använda dina geniknölar och föreställa dig att inkomstskillnaderna och datorisering nått en sådan nivå att man inte kan starta ett nytt bolag längre utan att ge upp all "samhällselig rättvisa" i syfte att överkomma kapital (såväl fysiskt som psykiskt) och inte bo i centrum utan att bli någons sexslav et cetera. Den känslan, det scenariot, är att jämföra med hur det kan komma att kännas för en taxichaufför kring år 2040, då deras yrke ej längre utförs av människor. Om hästar kunde tala likt valfri My Little Pony,  tror jag många skulle sagt till oss människor: "Jag gör vad som helst. Vad! Som! Helst!". 

För att ta ytterligare ett exempel samt för att hjälpa dig att föreställa dig en mer datoriserad tillika automatiserad värld kan såväl dailymail.com's rubrik som nedan bild hjälpa till att emfatisera ovan text.

Restaurant employs £6,000 ROBOTS to replace waiters and save money on staff costs... but don't expect service with a smile

Spelar något någon större roll, egentligen?

Ingen vill ha en revolution, så en skeptisk sinne skulle kunna hävda att vi helt enkelt kommer att hålla priserna på en, för samhällets alla invånare, rimlig nivå för att dessa skall kunna leva ett något sånär drägligt liv och vara nöjda.

Vad kan en miljardär, eller i framtiden, triljarddär, göra för skada för andra människor? När blir det för mycket för världen? Förmodligen aldrig. Det som idag är "godkänt" skulle för knappa 50 år sedan ha varit svårsmält för gemena medelsvensson; 100 år sedan ännu mera svårsmält et cetera. Poängen är att vi acklimatiserar oss för att vi är producenter och kunder. Vi är så inne i det att även om vi ställer oss vid sidan, ser ut över det åbäke vi kallar "världen", kan vi inte bara trycka på "stopp" och sedan skruva åt en mutter eller två. Världen fungerar ej så, men kanske kan den göra det?

Vi kan alltid trycka mer pengar (heja ECB) och så länge människor är nöjda med sin plats i världen kommer de att må bra. Det kommer att finnas en naturlig balans mellan vad de rika kommer att verka för och vad de mindre begåvade är villiga att acceptera.

Problemet med detta perspektiv, gräddhyllan på toppen av pyramiden, är att allt kan vara bra när det finns få människor som är precis så mycket rikare än den allmänna befolkningen. Men vad händer när det bara finns två läger; de arbetslösa och sysselsatta, eller, för den delen; de fattiga och de superrika. Kommer vi att ha det bra? När det inte längre finns en pyramid, utan två trianglar, avsaknad en medelklass, kommer då empatin för den andra sidan att försvinna? Det kommer ej finnas något enhetligt "vi", utan en tudelning som stavar "vi" och "dem". Redan idag har gemene man svårt att förställa sig, eller för att bruka ett bredare begrepp; sätta sig i någon annans mans skor, hur livet är i/för andra samhällsklasser eftersom det finns en sorts "naturlig gentrifiering" i alla städer. Bland annat på grund av denna är det enbart med de likartade inom den närmaste vänskapskretsen tillika naboskapet vi jämför oss med.

Paul Tudor Jones II skapar ett index som belyser företag, som väljer schyssthet framför monetärt vinstjagande, vilka bidrar till samhället på ett sätt som samhället anser önskvärt. Dessa skall fastställas via undersökningar, opinionsmätningar et cetera. 

"[...] Ojämlikhet är mänskligt; jämställdhet är maskinliknande [...]"

Även om jag beundrar Jones och hans vilja att förändra till något bättre därtill hans engagemang för envar, såväl rik som mindre rik, tror jag att samhällets pengar kan användas bättre. Minskning av inkomstskillnaderna är inte lösningen. Det kommer alltid att finnas ojämlikhet, eftersom människor är olika och således bidrar till samhället i olika grad. Det finns redan många studier om lycka och pengars värde och vikt för denna. Om detta har vi bland annat redan diskuterat här, här och (slutligen)  här. Men även om vi ändrade från en BNP bestämd i monetära termer mot en "lyko-valuta" skulle en del människor vara "lyckomiljardärer" och andra vara fattiga. Ojämlikheten är inneboende i den mänskliga naturen, medan den eftertraktade jämställdheten inte är det. Denna är mer "maskinliknande".

"[...] Allt liv har ett inneboende värde [...]"

Livet är unik och värdefull och idag är vi nog alla överens om att vi har ett syfte att bidra med detta till andra, vare sig det gäller monetärt eller rent lyckomässigt - ett inneboende, oberoende och universellt värde. Följaktligen ska vi fortsätta tillåtas att leva enligt detta trots att vi skulle gå in i en värld där Skynet är storebror och Robert Patrick är polis.

Låt oss utgå från att den värld som vi kommer att växa in i är en sådan där överflöd är legio och torftighet undantag. Framtiden kommer bestå av låga energikostnader och fullt automatiserad produktion av alla existentiella, relevanta produkter. Åtminstone kommer de mest grundläggande produkterna vara billiga nog för alla, vilket till viss del är fallet idag. Emellertid utgår vi från att framtiden blir värre; mer av allt á la en avarage amerikan.

Hur kan det samhälle se ut? Jag upplever det som så att det idag tycks vara mer uppskattat tillika eftersträvansvärt för människor att vara uppmärksammade och uppskattade än att vara rika. Såklart är ju en hopslagning av dessa två säkert det ultimata i en gemene människas drömmar, men om de skall särskiljas tror jag att "kändisskap" är mer eftertraktat än ren och skär rikedom. Socialt erkännande verkar vara den ultimata sociala valutan, vilket till viss del kan förklara hur människor frivilligt väljer att söka till program såsom Paradise Hotel, Kungarna av Tylösand et cetera. De jobb som fortfarande kommer att behövas i framtiden är jobb som människor kommer vilja utföra även om de inte får betalt för att göra dem. Belöningen - avlöningen - finns redan i sakens natur. Beträffande allt annat kommer det, till allra största sannolikhet, att vara datoriserat. 

Finns det fortfarande ett behov av ägande? Önskan därtill det inneboende och ofta undermedvetna begäret att äga saker och att ha en egen plats verkar också vara djupt mänskligt, likt glädjen att dela. Tänk om kommunismen var långt före sin tid, eftersom den saknade rätta förutsättningar i form av ett samhälle så tillgängligt tillika tillmötesgående som ett datoriserat sådant kan vara?

Om vi tittar på listan igen ser vi att redovisning sannolikt kommer att automatiseras:

Om det är datoriserat, är det sannolikt också i realtid. I en realtidsekonomi bör det finnas en konvergens av monetära och sociala valutor. Allt det du gör skapar värde för en annan människa och kommer att uppskattas i realtid - en krona för ett leende.

I den världen kommer en miljardär vara lika glad som de människor han skapar värde för. Det finns inget för honom att bli rik på utan att även andra blir rika. Symbiosen blir här tydlig. Kanske är det som så redan idag och att inkomstskillnaderna inte är ett verkligt problem? Det är något som låter som att det är ett problem, men egentligen skapar människor värde - valuta - genom att hjälpa andra människor. När jag går på stan ser jag människor från olika länder, olika kulturer, i olika kläder, med olika plånböcker och det som de alla har gemensamt är att en majoritet av dem ler, skrattar, diskuterar och tycks ha det bra. De förefaller att vara lyckliga, och det är bra. 

Om vi bortser från de som figurerar i Lyxfällan blir den intressanta frågan vad människor gör med sina pengar. Kommer en miljardär fortfarande att köpa en lyxvåning i New York, och på det sättet "köra ut" andra människor, för att sedan knappt använda den? Kommer skattesmitni....host host; skatteplanering fortfarande att figurera? Jag tror inte det. Så snart det finns överflöd blir sparandet; planerandet inte lika viktigt.

Att världen utvecklas är en självklarhet så klar att inte ens en solförmörkelse skulle kunna dölja den. Att människan, världens system, lagar, regler, statskick och så vidare skulle vara statiska är en omöjlighet. Planeten Tellus och dess inneboende, människan, bokstaveras båda "dynamik" i efternamn. Således kommer kapitalismen att utvecklas. Frågan är om vi kan styra dess utveckling eller är vi dömda att följa en utveckling vi ej valt, men som genom våra tidigare ageranden blir, oundviklig?  Ska vi försöka oss på att vara kaptenen på det Titanic vi mycket väl kan vara passagerare på, eller ska vi låta Darwins lära tala och luta oss tillbaka? Hur ser kapitalismen ut i en framtida värld? Kommer den att finnas eller kommer Lenin att återuppstå? Varför? Varför inte?