Ibland stämmer devisen

För cirka 1 vecka sedan tog jag in ett bolag som det talas mer och mer om i bloggosfären - Byggma. Jag upptäckte bolaget via Värdebyråns gedigna och välformulerade inlägg, vilket jag rekommenderar. Utöver detta gjorde jag, som alltid, min egen research. Efter lite dividerande med diverse blogg- och twitterkamrater blev det ett köp. Emellertid var det vissa saker som jag tvekade på innan jag köpte; avsaknaden av konkurrensfördel samt det faktum att min portfölj inte bör ha mer bolag. Utöver detta anser jag mig ligga relativt välviktad i den norska valutan (7,7 %). Trots att jag försökte hantera dessa tvivel genom att försöka finna svar på dem mynnade det alltid ut i ett sorts kaos, i ordets sanna bemärkelse.

Detta tomrum till trots och likt en käftsmäll på den erkända divisen "when in doubt, stay out", gjorde jag ändå slag i saken och köpte en liten post på 300 st. Samma kväll tillika (sömnlösa) natt, vilket var en konsekvens av en granne som nog förtjänar ett eget inlägg, låg jag och tänkte på mitt köp samt en annan rolig sak angående min bok, vilket jag ämnar återkomma till i ett senare inlägg. Rent fundamentalt finns inget att anmärka på. Likt Värdebyrån skriver:

"Avslutningsvis är BMA attraktivt värderad nästan oavsett hur man tittar på bolaget. Den handlas till 0,64x TB, 0,3x EV/Sales och 7,5 normaliserad EV/EBIT. Det är de nakna vid-första-anblick multiplarna. Men om man sätter på sig sina aktivistglasögon ser BMA väldigt attraktivt ut med överflödigt kapital om 200 MNOK och en rörelseverksamhet värderad till 3,8x, 5,5x eller 13x beroende på hur normaliserad intagning beräknas." 

Samma fina visa sjungs även av allas vår ingenjör - aktieingenjören, som i kommentatorsfältet skriver:

"För mig är det snarare kassaflödet än substansen som lockar och där blir jag lite orolig över Frestas resultat i Q1. men bolaget verkar onekligen vara billigt oavsett vilken parameter man tittar på."

Detta, därtill min egen analys, till trots kunde jag inte släppa känslan av att det inte kändes..."rätt". Således valde jag att sälja (en vinst på ett par hundralappar). Vad säger detta om mig som investerare? Visade jag prov på en svaghet eller en styrka? Personligen anser jag att det mer är det sistnämnda. Jag tog ett beslut men kände relativt snabbt att det var ett felaktigt sådant. Jag valde att lyssna på min känsla, som till viss del hade en fundamental grund att knyta an till - bristen på konkurrensfördel. Mer tanklöst och ignorant hade varit att behålla innehavet trots den obekväma känslan. På ett sätt grämer jag mig över att jag köpte när jag från början kände ett tvivel, men ibland är fallet som sådant att man måste agera för att sedan känna om känslorna är befogade eller ej. Intressant i detta sammanhang är att den forskning, vilken jag publicerade i "all disease begins with the gut", tycks stämma.

Vad gjorde jag för pengarna, som är mitt månadssvarande samt lite ur krigskassan? Jag valde istället att använda en del av Byggmasumman till att öka i Hafslund, som tursamt nog fick en lite dipp på ett par procent. Det blev 120 st nya och innehavet är nu uppe på 555 st, vilket känns som en behaglig viktning. Jag förväntar mig en VPA på 7,4 NOK samt en utdelningshöjning till 3,3-3,5 NOK. Utöver detta blev det en ökning i Sampo med 30 st, där det totala innehaft uppgår till 165 st.

Visst fanns det tankar om att öka i Ratos, men jag väljer att avvakta. En utdelningssänkning tycks ligga i fatet och jag tror att det kan bli en kursredaktion när detta huggs i sten. Ratos idag är inte det Ratos som var en "bjässe" för 20 år sedan. Det är ett helt nytt bolag och bör behandlas likt ett sådant. Beträffade "the old & glory days", kan dessa absolut återkomma, men jag tror att det är minst, optimistiskt räknat, 2-3 år innan dess. Beträffande Ratos skrev riskminimeraren ett mycket bra tillika läsvärt inlägg, vilket är enligt mina egna resonemang.
Jag behåller och ämnar öka förutsatt att ingen helt oförutsägbart inträffar. Därtill hyser jag god tilltro till den nya VD:n, Magnus Agervald. Förvisso är det en skillnad på att rodda ett bolag som Byggmax och sedan förväntas åstadkomma underverk i Ratos. Dock börjar han sitt arbete så nära botten att det torde vara svårt att, i alla fall, inte åstadkomma något (positivt)...

Åter till Byggma; det ser verkligen ut att vara ett riktigt fint bolag, men jag väljer att passa. Man kan inte äga allt och ibland måste man tacka nej, detta även om REA-priset lyser lika starkt som Vesuvius eld. 

Har du haft liknande upplevelser som jag angående ett köp som snabbt blev ett sälj? Hur tänkte och gjorde du? 

Sunc Cost Fallacy

"I waste a lot of money buying the same pair of shoes" Big Sean.

Tycker du att du gör smarta, rationella beslut för det mesta? Chanserna för detta är stora men trots att du, med en sorts stolthet, går runt och slår dig på bröstet för dessa, är risken stor att du vid flera gånger har - och troligtvis kommer - falla för "sunk cost fallacy"

Sunc cost fallacy är ett begrepp som såväl beteendevetare som ekonomer använder för att beskriva det fenomen där människor rationaliserar en dålig investering genom att lägga ännu mera tid, pengar och resurser på den. Det spelar ingen roll huruvida nya fakta kommer i ljuset. Detta även om de pekar på att fortsätta investeringar bara kommer leda till ytterligare förluster.

Låt oss säga att du har köpt biljetter till en konsert med Justin Bieber. Samma dag som du skall gå och se denna blir du dunderförkyld á la "ni tjejer pratar om att föda barn. Ni skulle bara veta hur det är för en man som är förkyld". Trots att du ligger för döden med näsdukar till både höger och vänster och med ett glas vatten proppat med Alvedon, Ipren samt Treo väljer du att gå på konserten för annars "skulle du ha slösat bort dina pengar". Troligtvis kommer du inte ha en rolig och tillfredsställande upplevelse och säkerligen kommer du bli ännu sjukare. Att kalla detta beslut; detta ignoranta bestämmande, för rationellt och logiskt grundat är detsamma som att påstå att Clinton och Obama är ansvariga för IS (oj, det bara slank ur mig. Jag ber om ursäkt; jag var sarkastisk).

Hur ofta faller du i denna fälla?

Det är nog lika bra att tala klarspråk: mer än du anar måste jag, tyvärr, säga. Om du tillåter dig ta en espressoslurk och lutar huvudet tillbaka tror jag att du kommer att kunna komma på otaliga gånger då du lyckats lura dig själv utifrån en irrationell tanke om att spara på pengar, tid eller någon annan resurs på grund av just "sunc cost fallacy".

1. "Även om jag är mätt är det väl lika bra att jag äter upp allt. När allt kommer omkring har jag ju ändå betalat (mina surt förvärvade) pengar för den.

Undertecknad gör sällan detta, men jag ser dagligen många kollegor som dagligen yttrar dessa ord.
Är det en tanke som säger att man ej får valuta för pengarna? I sådana fall bör man, innan man äter sig till paltkoma, fråga sig vad syftet med köpet av mat var. Var det att du skulle bli mätt och belåten, redo att ta dig an halvlek nummer två av dagen? Eller var syftet att äta dig sprickfärdig för att du annars skulle göra en "förlust". Jag tror inte jag måste utveckla resonemanget mer.

2. "Jag skulle lika gärna kunna se färdig denna fruktansvärt dåliga film, eftersom jag redan har sett en timme av den (detta gäller såklart även dåliga böcker, tv-serier, spel et cetera)".

På pappret låter det enkelt; tycker man ej om något, varför då lida sig igenom till det bittra slutet? Det är ju inte som så att vi sitter på Titanic! Vi måste inte vara med till (det bistra) slutet och lyssna på den där orkestern som aldrig slutade spela.
Förr var jag mycket duktig på att fastna i sunk cost fallacy gällande dessa exempel i allmänhet men för filmer i synnerhet. Som filmbörd hade jag en tid då jag prompt var tvungen att se till sista scenen för att kunna ge ett underbyggt utlåtande tillika betyg. Därtill ansåg jag det som "fusk" att ge ett betyg på imdb.com utan att ha sett hela alstret, hur dåligt det än var. Nu har jag bättrat mig men detta har skadat tillväxtfrekvensen på mina ratings, som för närvarande uppnår 1876 st.

3. "Jag skulle lika gärna kunna fortsätta en dålig/värdelös kurs som jag betalat för."

Detta är nog mycket vanligt. Jag hade en kollega som ville testa yoga, då det var en fluga likt Pokémon go. Hon gjorde slag i saken och efter en träff frågade jag hur det var. "Njae, det kändes väl inte riktigt 'hundra'", svarade hon men med tillägget att hon ville testa mer innan hon kom med ett mer absolut betyg. Efter tredje träffen ställde jag min fråga på nytt och fick då svaret att "det verkligen inte var något för henne". "Okej, så då lägger du ned hela grejen", frågade jag. "Lägger ned? Nej, varför det? Jag har ju betalt 3000 kr för denna kurs." 

Det finns andra som inte klarar av att inse att de slänger pengar i sjön. Anledningen till att jag valde att författa detta inlägg var att jag läste en mycket intressant artikel i en speltidning, Level (nummer 018), om ett spel som heter "Star Citizen". Detta skapas av Chris Roberts och trots att han, och hans studio, har samlat in 2 135 474 $(!) via Kickstarter, vilket för övrigt är rekord, för ett realisera hans livsprojekt, har de kommit föga långt. Sedan starten år 2011 har de begärt mer och mer pengar från sina donatorer utan att egentligen kunna presentera något ur spelet. Allt han har kommit med är vackra ord och storslagna visioner. Men vad gäller hårdfakta; det konkreta, har föga åstadkommits. 

För "bara" $2500 kan detta skepp bli ditt....observera att det är 2500 dollar i "verklig" valuta!

Han har flera fiender, bland annat en före detta anställd vid namn Derek Smart, som har gjort det till sin livsuppgift att blottställa hur allting ligger till och att visa alla "backers" att de, med största sannolikhet, har blivit blåsta. Emellertid vägrar dessa inse vad som tycks hända framför deras ögon. Istället fortsätter de att lyssna till Roberts och öser gärna in mer pengar. Folk har betalat över 2500 dollar för ett skepp i detta spel. Detta skepp finns enbart på designstadiet och ingen vet om det kommer att skapas i spelvärlden, då studion inte ens har skapat 1%(!) av den spelvärld de säger sig skall vara spelbar inom en snar framtid.

Även om man inte är intresserad av spel rekommenderar jag denna långa tillika gedigna artikel, för den visar tydligt hur människor i pluralis, som jag tidigare kallat för "dumma/korkade", låter sig förblindas av relationer. I detta fall är relationen en sorts önskan; ett begär att få möjligheten att se deras drömspel bli konkret; spelbart.
För att spara en krona eller två bör du kunna hitta tidningen på ett välsorterat bibliotek!

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till en viss Elon Musk och ett visst bolag, Tesla. Ej heller kan jag undvika att tänka på bolag som Eniro, Anoto m.fl.

Investerare som allaredan har grävt djupt i plånboken vägrar inse det sannolika faktum att deras investeringsbeslut från först början ej var det bästa, låter sig förblindas av att de minst sagt inte skall tillåta sig "en förlust". Istället öser de in mer pengar i tron, inte förvisningen eller tryggheten, om att allt kommer att bli bra... till slut.  

Vi faller alla offer för sunk cost fallacy på grund av att vi är känslomässigt engagerade i de pengar, den tid eller andra resurser som vi har investerat. Det viktigaste steget för att befria sig själv från att göra dåliga beslut baserade på icke återvinningsbara kostnader är att känna igen när fallacy-fällan uppenbarar sig. Det gäller att våga ifrågasätta sina egna tankar, känslor och beslut. Det är genom att bli ärlig mot sig själv som man överkommer tidigare svagheter. Bara att vara medveten om sunk cost fallacy kommer att hjälpa dig oerhört att göra mer rationella beslut i framtiden.

Har du fastnat i sunk cost fallacy? När, var, hur och varför? Vilka lärdomar tog du med dig?

Outsmart yourself

"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka". A. Einstein

Den mänskliga hjärnan är ett mäktigt organ som gång på gång bevisar för oss människor, dess bärare, hur kreativ och innovationsrik den är. Rätt använd kan den vara din bästa allierade, men även motsatsen gäller; fel använd och du har din värsta fiende ridandes shotgun bredvid dig.
"Ahh", börjar du tänka och fortsätter, "då är det ju bara att använda den rätt." Absolut, det är det ju bara att göra. Ser vi tillbaka på mänsklighetens historia kommer vi se såväl framsteg som framgångar, men också dess antonym. Mer ofta än sällan tror jag att motgångarna, problemen, magplasken et cetera har grundat sig i människan ignorans, dess bristande insikt i att hjärnan spelat dem ett spratt. När man väl tror sig vara säker på en sak eller ett beslut kan fallet mycket väl vara att hjärnan inte har energi att ifrågasätta och problematisera detta, och istället sänder signaler såsom; "Visst. Kör på bara. Det är helt rätt." Detta trots att den, med rätt förutsättningar; lugn, energi och syre, skulle ha sagt något annat.

En av de filmer jag håller högt är "The Usual Suspects", där Kevin Spacey gör en av sina bästa roller. Under en scen säger hans rollkaraktär, Kerbal; "The greatest trick the devil ever pulled was to convince the world he didm't exist". Om än något långsökt ändock träffande kan detsamma sägas om hjärnan och dess agerande kring vårt beslutsfattande. Då den saknar energi lurar den vårt medvetande att tro att de beslut vi fattar är korrekta och noggrant grundade; "The greatest trick the brain always play is to fool us to belive in the incorrect when we don't suport it with right supplies".

"[...]ty den är ett krig vari vi kan vinna strider men aldrig själva kriget[...]"

Vi har, vid flera tillfällen, diskuterat hjärnan, dess roll samt dess makt över oss. När vi tror oss vara spelaren framkommer mer ofta än sällan att vi är de som blir spelade. Hur kan man identifiera de tillfällen då hjärnan går på crusing-control och då den spelar oss ett spratt? För lite mer än ett år sedan skrev jag om system 1 och system 2 och dessförinnan om "när smarta människor agerar dumt". I dessa framkom lite tips på hur man kan försöka att bli mer medveten tillika hur man kan utveckla detta extremt intressanta organ. Jag skriver "försöka", för kampen är en oändlig sådan; ty den är ett krig vari vi kan vinna strider men aldrig själva kriget. Du kanske vinner en eller ett par matcher men ligatiteln är ännu ej vunnen och för att kunna vinna den måste du vinna varje match i en liga vars sista match spelas i samma stund då du tar ditt sista andetag.

Jag tror att många investerare är medvetna om hjärnans roll men undervärderar och bagatelliserar psykets, medvetandets därtill det undermedvetnas roll.

Hur kan man förmå sig att tänka utanför hjärnans box? Hur kan man "outsmarta" sig själv att bli mer innovativ och därmed mer handlingskraftig att reflektera och agera (mer) korrekt i sitt liv i allmänhet men i sina investeringar i synnerhet?

"[...]Förvisso är det inte 8.0 på richterskalan men i alla fall en 6:a[..]"

Hjärnan gör ständigt antaganden baserade på tidigare erfarenheter. Igår agerade du si och så, åt det och det et cetera och eftersom du överlevde den dagen uppfattar hjärnan att allt som du gjorde var bra tillika nödvändigt. För att spara på därtill kanalisera energi och fokusera på andra, mer kognitivt krävande spörsmål, tenderar den att sätta på autopiloten gällande det mer vardagliga. Den upprepar det förflutna då detta har bevisat att det vidmakthåller en överlevnad (här går vi tillbaka till vår tid som primater - reptilmedvetandet). En konsekvens av detta är att när det blir tal om något nytt, att göra något annorlunda och innovativt, som mycket väl kan leda till en förbättring, skapas osäkerhetssignaler. Hjärnan vill hellre vidmakthålla tidigare - säkra - beteenden. När allt kommer omkring är det ju bevisat att det de facto fungerar, eller?

Dessa hjärnsignaler som uppkommer när det är dags förr något nytt är den främsta orsaken till att vi ofta drar oss för att våga reflektera och agera med nya förfaranden. Detta gäller såväl individer som företag och andra organisationer. Jag kan enbart gå till mitt eget arbeta då det börjar diskuteras om en viss rutin skall ändras. Förvisso är det inte 8.0 på richterskalan men i alla fall en 6:a. Varför? Jo, det kan leda till (nya) problem, förödelse, extraarbete et cetera. Det man i sammanhanget ofta glömmer är att det också kan leda till det motsatta. Att våga tänka nytt. Att våga vara innovativ är något som vi måste göra. Annars kan vi istället överlåta planeten till aporna och vi själva sälla oss till hamstrarna och göra dem sällskap i deras hjul.

Innovation handlar om förändring. Det handlar om att göra något annat än vad du tidigare har gjort. Har du alltid satsat på nya IPO men där resultatet nu kommit att bli mer negativt än positivt? Fortsätter du trots detta att upprepa samma mantra i den blinda tron att det inte är du som ska ändra på din investeringsfilosofi, utan att det är alla andra som ska anpassa sig efter din nyss nämnda? Det handlar om att försöka något som du inte har gjort förut, som t.ex. att testa en ny investeringsstrategi, och det nya kan ge dig känslor nära rädsla, fruktan, osäkerhet, förnekelse med mera. Och visst, kanske talar de sanning, men de kan också tala lögnarens språk.

Jag har, under en lång tid skall tilläggas, läst ur Dr Karl Lehmans (nej, inte en bror till de Lehman's du tänker på) alster "Outsmarting yourself". Nedan kommer några axplock av vanliga, ändock viktiga, utmaningar som hjärnan ställs inför.

Utmaning nr 1: Hjärnan vill bli kvitt och lösa smärtor, förluster, röds siffror i portföljen samt problem först, då den är konfigurerad att minimera dessa, som t.ex. energi, blod et cetera. Vi vill behålla det vi redan har. På samma sätt är vi inte intresserade av något nytt, förrän vi tar itu med våra smärtor. Hjärnans prio är alltid att se till att alla vitala organ och andra kognitiva mekanismer fungerar. Beträffande nöje, nya och spännande saker, hamnar de på plats nummer två.

Lösning: Inse att alla människor, inklusive du själv, vill bearbeta och lösa ovan nämnda smärta tillika problem mer än något annat. Försök att vara kuren; var en ipren, alvedon eller för den delen, panodil. Innovation handlar inte bara om att skapa något nytt och annorlunda. Det bör lösa ett problem som du har. Infomercials, som trots att såväl 80- som 90-talet med Jane Fonda, i sin spandexdräkt skrikande reklam för någon ny aerobics-work-out-master-video passerat, tycks fortleva är särskilt effektiva på att visa detta.
Lider du av att se röda siffror på dina innehav? Upplever du att det inte blir bättre och att de magiskt blir blå av att du stirrar dem blinda? Vad sägs om att istället acceptera din "smärta" och istället försöka fokusera på annat? Beträffad smärta är det, när allt kommer omkring, bara en känsla och som en känd filosof en gång sa; "[...] är bara svaghet som lämnar kroppen.".

"[...]Bättre att köra bandet 07:00-16:00 måndag till fredag, "unna sig" räkmackan till fredagsfrullen[...]"

Utmaning nr 2: Expertis är fiende till innovation. Ja, du läste rätt. Vår hjärna konstruerar nervbanor som lösningar på olika problem och sätter gärna dessa på "default" om de en gång visat sig fungera.
Vad vi vet bäst (eller i vissa fall har hört och tror på) blir inte så sällan vårt standardförfarande. Nackdelen med detta är att när vi hittar en lösning på ett problem slutar vi att leta efter nya, eventuellt bättre, sådana. Istället för att försöka utveckla, och till viss del då falsifiera hjärnans antagande att nuvarande lösning är den bästa, blir hjärnan bekväm. Varför anstränga sig "i onödan, liksom"? Ja, varför anstränga sig? Varför vilja ha ut mer av livet eller sina investeringar? Varför vilja utvecklas? Bättre att köra bandet 07:00-16:00 måndag till fredag, "unna sig" räkmackan till fredagsfrullen, lättölen till lunch och stämpla ut kl 15:00 för att först bege sig till bolaget, köpa tio starköl, cykla hem, ta en dusch och sedan sätta sig vid tv:n, dundra på Iron Maiden, tända en cigg, luta sig tillbaka i soffan, som nog håller ett år till trots att fjädringen får den att kännas som trägolv, knäcka upp ölen och tänka: "Fan vad gött jag har det." Beträffande söndagsångesten och måndagens förverkligande av denna är en helt annan (pant)femma.
Anser du dig vara oövervinnerlig i dina investeringar? Är det enbart blå siffror och gudomlig utveckling? Tror du, med handen  på hjärtat, att denna kommer fortsätta i en evinnerlighet bara av sig självt? Knappast, förr eller senare, kommer ölens pris stiga, soffan bli utsliten, högtalarna spräckta et cetera.

Lösning: Fortsätt leta och söka! Även om det låter enkelt skall du inte nöja dig med nuvarande lösning tillika svar på dina problem. Ja, du lyckades bra med dippen i Betsson; du var kall, bedömde situationen som så att det var en kraftig överreaktion på deras vinstvarning, och för det skall du med rätta vara nöjd. Emellertid; kunde du ha gjort det hela ännu bättre? Håll igång drivet tills du har slut på idéer och när det inträffar lägger du i nästa växel.

"[...]Lägg dig under skalpellen och tillåt dig själv se hur stark/svag du är[...]"

Utmaning nr 3: Hjärnan vill ha lösningar, inte problem. I affärsvärlden hör vi uttrycket "Kom inte med problem, utan ge mig lösningar." Ur en överlevnadsperspektiv är detta vettigt. När man står inför möjligheten att bli uppäten av ett lejon säger hjärnan: "spring för h****e", vilket vi gör. Men i en värld full av innovationer, likt den vi idag lever i, och där man ständigt vill nå nya sådana, är faktiskt "problemet" viktigare.

Lösning: Fråga bättre frågor. Einstein sa: "If I had an hour to save the world, I would spend 59 minutes defining the problem and 1 minute firning solutions". I stället för att be om breda idéer och lösningar om hur du kan öka din portföljs värde, studera först hur du kan optimera din strategi på gräsrotsnivå; leta och identifiera nya och spännande bolag, studera dem utifrån minsta lilla stavelse, besök dem om möjligt och nöj dig inte förrän du känner dig helt tillfreds. Identifiera dina egna portar men också dina vägspärrar. Vad är din styrka? Vad är din svaghet? Lägg dig under skalpellen och tillåt dig själv se hur stark/svag du är. Först då kommer du att lyckas (bättre).

Utmaning nr 4: Hjärnan längtar efter samfälldhet (koherens). I motsats till konventionell visdom lockar inte motsatser. Det är säkrare att vara medborgare i en stam av människor som tänker på samma sätt. Saker blir gjorda snabbt. Det känns lätt. emellertid överlistar denna (falska) trygghet innovation.
Gå in på Starbreezes* forum och försök att finna mer än 10 inlägg de senaste veckorna som ifrågasätter och problematiserar det ryggdunkande som förekommer. 

"[...]Hjärnan använder en mönstermatchningsteknik som kallas "konfirmeringsbias[...]"

Lösning: Arbeta med människor som inte är kopior av dig själv; som inte uppskattar allt det du gör, säger och tycker, utan vågar komma med andra, för dig, obekväma reflektioner samt ageranden. Hitta och rör dig kring personer med olika bakgrund, personlighet stilar och intressen. Detta gäller även på andra plan, såsom t.ex. andra investeringsstrategier, bolag och så vidare. Läs nya bloggar och inte bara de sedvanliga. Testa att gå in på Börsdata istället för Morning Star. Uppskatta deras bidrag till dig. Ta kampen och "våga" använda nya förfaranden i syfte att, t.ex., utveckla dig själv som investerare.

Utmaning nr 5: Hjärnan ser utifrån sitt antagande därtill sin tro. Hjärnan använder en mönstermatchningsteknik som kallas "konfirmeringsbias." Allt nytt eller oliktänkande som går emot detta bias blir genast refuserat eller tolkat som "fel" av hjärnan, som hellre kallar ut kavalleriet än en välkomstkommitté. Detta är anledningen till att två personer kan lyssna på samma politisk kandidat och höra helt olika saker (jmf. Trump på det republikanska konventet). Trots att du hyser tankar/en tro på att du tänker och agerar korrekt kan, sett ur ett innovationsperspektiv, faktiskt det motsatta gälla. Du kan vara fast vid vissa ideér, såsom att Anoto visst har gått från en "tenbagger" till ett "turnaround-case" och att det inte är mer än rätt att belåna huset och trycka in allt i nämnda bolag. Allt detta medan sanningen istället mer  intar positionen som grå på den omtalade, svartvita färgskalan.

Lösning: Försök att hitta någon i din omgivning, såväl reell som virtuell, som kan spela djävulens advokat. Gå inte till samma personer för konfirmation (som du på förhand vet att du kommer att få). Sök upp andra, oliktänkande människor som du misstänker skulle förkasta idén. Lär av dem. Omvärdera din tidigare så självklara lösning utifrån dina nya intagna perspektiv.

"[...]Tysta ditt dorsolaterala prefronttalkortex[...]"

Utmaning nr 6: Din hjärna ser bara en bråkdel av verkligheten. Medan du fokuserar på X växer detta och gör att Y, Z, M, N och alla andra bokstäver försvinner i periferin. Hjärnans retikulära aktiveringssystem är utformat för att filtrera bort 99,99 % av övrigt stimuli. Detta förfarande kan tyckas dumt men det fyller en funktion, nämligen att skydda hjärnan från att ta in och bearbeta all information som finns runt omkring oss. Tyvärr tillkommer den uppenbara nackdelen; du får svårt att upptäcka och därmed ta in annan information. Således begränsar din referensram dina möjligheter till innovativt tänkande.

Lösning: Ibland måste man, med en målmedvetenhet och vilja likt Gunde Svan, omskola hjärnan. Delta i diskussioner, läs texter, lyssna på roddar et cetera som inte är relaterade till ditt arbete eller din ståndpunkt/åsikt i din hobby och intressen. Detta kommer hjälpa dig se världen ur andra perspektiv. Är du intresserad att investera i Novo Nordisk bör du inte bara lusläsa rapporter; läs bloggar från folk som lider av diabetes, läs en tidsskritt som skriver om detta men inte från ett investerarperspektiv och så vidare. Läs gärna annat också, som inte har med Novo Nordisk och dess affärsverksamhet att göra. Det är då du kommer upptäcka andra, och kanske mer intressanta, saker.

Utmaning nr 7: Hjärnan tänker för mycket: Den dorsolaterala prefronttalkortexen är den dömande delen av hjärnan. Det är analytisk och beräknande. Detta är bra för beslutsfattandet som kräver "logik" (på tal om logik rekommenderar jag tidigare inlägg). Emellertid kan denna del av hjärnan döda innovation. Genom detta fokus minskar hjärnan på syretillförseln till andra nervbanor (jmf. utmaning nr. 6), vilket får till följd att du "kväver" hjärnan.

Lösning: Tysta ditt dorsolaterala prefronttalkortex genom t.ex. meditation, yoga, mindfulness, duscha eller någon annan avkopplande aktivitet. Detta gör det möjligt att få tillgång till de andra kreativa delarna av hjärnan. Aristoteles fann sina största genombrott medan han tog en siesta. Undertecknad fattade sitt beslut att investera i Protector våren 2013 då han tog en dusch. Det företaget gav mig en avkastning på 100 % hösten 2015!

Hjärnan är oerhört kraftfull. Och den gör sitt jobb utomordentligt väl: att se till att du, individen, överlever. Även om detta naturligtvis är önskvärt tillika högst värdefullt, begränsar det envar möjligheter möjligheter att prova nya saker. För att göra detta måste vi bli metakognitiva och alltid fråga oss från vilket perspektiv vi ser en viss händelse, tanke, känsla et cetera. Förvisso finns alltid den obesvarade frågan om hjärnan sedan lurar oss att tro att vi ser från ett annat, "friskt" perspektiv och att vi med det blir dubbellurade. Dock är det en annan diskussion som får tas ett ett annat inlägg. Kontentan är att vi besitter alla ett vapen så kraftigt att vi inte ens kan föreställa oss dess förmåga. Ingen hade ens kunnat föreställa sig atombomben, eller att vi skulle landa på månen. Jag hade knappast förväntat mig att jag skulle lyckas nå en hundraprocentig avkastning på ett enskilt innehav.

Hur gör du för att inte fastna i hjärnfällor och hur tacklar du de utmaningar din hjärna utsätter dig för? 

*Jag tycker att det står mycket matnyttigt på Starbreezes forum och det är mycket duktiga tillika insatta investerare där. Emellertid upplever jag, vid de tillfällen jag besöker forumet, att ryggdunkningar är legio och att det mer ofta än sällan handlar om att bekräfta varandra och varandras åsikter.

Känslan...känslan!

”Uppställning! Vid Jupiters colei. Jag sa uppställning! Är ni döva era pedimus? Ser ni inte att självaste ståthållaren hedrar oss med sin närvaro? Du där, vad heter du?” Tullius röst ekade som den vore kommen från en titan och Marius undrade om inte denne skulle satsa på en karriär som orator efter sin tjänstgöringstid.

     ”Plotius, primus pilus.”

            ”Föddes du med huvudet mellan benen och en rygg mer böjd än min kronjuvel? Sträck på dig innan jag får dig pryglad! Gudarna skall veta att vi behöver tjänstgörande fjollor vid latrinerna!”

 Ur Gaius Marius - Roms Tredje Grundare - Novus Homo. C. Andersson

Hur börjar man? Hur kan jag beskriva känslan av att, på mindre än 2 veckor, sälja för 45 000 kr? Trots att jag har studerat såväl SAOL som SAOB under min tid som lärarstudent, har jag svårt att finna lämpliga begrepp. Lycka? Ja! Häpenhet? Mycket. Insikt? Tveksamt. "Surrealistiskt" är nog en passande term just nu och frågan är när själva händelsen landar i mitt sinne.

Jag hade tänkt att publicera att sedvanligt inlägg om hur man utveckla/träna sin hjärna, men känner att denna händelse måste beges plats, då den är stor! Således, till alla er som hade önskat ett (ekonomi)filosofiskt inlägg á la standard ber jag om såväl förståelse som tålamod. Det kommer och tro mig; det är inget litet så förbered er med såväl kaffe som tid!

I skrivande stund har jag, på 14 dagar, sålt för 46 290 kronor och detta är ingenting annat än fantastiskt. Jag är verkligen häpen. Självklart kommer detta att firas under denna fredag, men kampen är inte slut och fortsätter twenty-four-seven. Att sälja i syfte att göra mig en vinst är för mig oviktigt för stunden. I långa loppet; om jag lyckas etablera mig som en författare så, ja. Men nu, i detta stadium, är svaret "nej". Jag vill nå ut och bli läst av så många som möjligt. Jag vill visa alla som har tvivlat att det går så länge man tror på sig själv och har viljan. Utöver detta vill jag visa de förlag som, förvisso ringde och bedyrade mig den respekten, att genren inte är för smal och att om man vågar tänka nytt, vågar satsa, kommer det belöna sig. Ju fler läsare jag når, ju fler som köper min bok, desto större är möjligheten att något av förlagen inser sitt misstag och kommer krypandes till korset. J.K. Rowling blev refuserad. James Joyce likaså. Paolo Coelho...ja, listan kan göras lång. Var står dessa idag? I rest my case.

"[...]En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv[...]"

Flera personer har fått läsa mitt alster. Vissa känner jag, vissa är mer ytligt bekanta och samtliga har kommit med positiva utlåtanden. Absolut har vissa ifrågasatt vissa formuleringar, begreppsval et cetera, men detta är ju högst personligt. Om jag bortser från dessa, mer personliga petitesser, har deras utlåtanden varit av slaget: "Jag vill köpa den här när den är släppt". Utöver dessa har b.la. Eva Queckfeldt, en av Sveriges främsta forskare på antiken, läst och kommit med ett mycket fint utlåtande: "En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv". 

Det är många, i alla fall att döma utifrån besöksstatistiken, som har läst den prolog jag lade ut förra lördagen, den 30/7. Några har skickat sina intryck till mig via twitter och det har enbart(!) varit positiva sådana. Har du läst? Vad tyckte du? Jag förstår att alla inte gillar denna genre och att trots att man gör det kanske man inte gillar min språk, min tidsepok et cetera. Så är världen skapad och alla kan inte älska alla. Alla tycker inte om Pasta Vongole. Alla förmår sig inte uppskatta Bocellis stämma. Alla tycker inte att Trump är en idi...hmm, jag låter meningen förbli ofärdig.

Med cirka 40 dagar kvar är nästa mål 175 st köpare. "Omöjligt", tänker kanske vissa. Kanske, men det var nog en eller två som tänkte så om 100 st köpare när jag startade. Var står jag idag? Jag sitter dagligen med att försöka nå ut till mina potentiella läsare och de kommande veckorna kommer mycket intressant tillika roligt att hända. Bland annat är det ett par tidningar som kommer publicera om boken. Utöver detta har sex bibliotek (lokala dito ej inberäknade) mailat och frågat om hur de skall göra för att kunna köpa in boken. Detta visar på att ryktet sprids och att det finns ett intresse! Hörde jag smal genre? Jag ber att få ifrågasätta.

Jag sitter just nu och ser min livsdröm - mitt livsprojekt - bli förverkligad. Hur fångar man denna stund. Hur förmår man sig att insupa varje känsla, varje partikel? Hur förmår man sig inse att det man kämpat med så länge; det man stött och blött med en glädje så stor att man har somnat med ett leende trots att fingrarna svidit och tarmen skrikit sin frustration av den sista espressokoppen, numer är verkligt? Helt ärligt vet jag inte. Kanske kommer jag göra det i morgon. Kanske nästa vecka. Kanske mycket längre fram. 

Det finns så många jag vill tacka för all hjälp, allt stöd. Ni är många som har hjälpt mig att sprida ordet om Gaius Marius och för det är jag evinnerligt tacksam. Ordet "tack" känns som en litotes och även om jag skulle skriva otaliga rader där min tacksamhet ges mer plats skulle det inte vara tillräckligt (nej, det är ingen hyperbol). Till er alla som köpt, hjälp och stöttat mig. Till alla er som har trott på mig. Till alla er riktar jag ett kärleksfullt och välmenande "tack" och hoppas ni fortsätter göra mig sällskap på denna resa som bara har börjat!

Är du intresserad av boken men är osäker om den är något för dig? Du finner ett smakprov här. Vill du köpa? Vad roligt! Du finner länken här.

Marius Victrix!