Portföljsvikt och sparkvot

Ständigt pågår den evinnerliga debatten om sparkvotens vara eller icke vara. I denna diskussion finns även andra, mer ingående diskussioner om utdelningar skall räknas in eller ej. Jag är av uppfattningen, likt i det mesta, ja nästan gällande allt, att envar gör likt den själv anser är bäst. Emellertid vill jag bidraga med mitt resonemang i debatten. Detsamma gäller diskussionen kring portföljsvikt och hur att förhålla sig därtill agera till denna. Bär med mig...

Sparkvot
Enligt mig är sparkvoten det som är över från lön, inkomster i form av helg/extrajobb, försäljningar på loppis, tradera, blocket et cetera. I den sparkvot jag håller räknas utdelningar inte in.  Sedan anser jag att sparkvot är ett trubbigt mått, för det kan vara missvisande trots att den sparande summan ändå är inget annat än fantastiskt (vilket i Chansar Mest fall är allt över 1 krona).

"[...]Ordspråket "que sera sera" är nog det som[...]"

Jag har aldrig ett uttalat mål att spara en viss summa eller uppnå en viss procentuell kvot, utan det blir ofta som det blir, vilket mer ofta än sällan är mycket relativt den genomsnittliga svensken. Detta tror jag beror på att jag till naturen är mycket sparsam och ekonomiskt lagd. Jag har aldrig känt ett behov av att ha en budget, för det har alltid varit pengar över när månadsslutet har närmat sig. Idag bokför jag mina kostnader tillika inkomster enbart för att det blir rätt så fina diagram tillika tabeller, men denna bokföring har inte som syfte att hjälpa mig spara en viss summa/en viss procentsats eller få en överblick på vad pengarna spenderas.

Ordspråket "que sera sera" är nog det som jag bäst anser passar mitt förhållningssätt till sparande. Att tillägga är att det ej är en sorts naivitet till sparande och ekonomisk sundhet från min sida, utan det är nog ett förfarande som med många år blivit lika fast och inbyggd som frasen "10 minuter" hos envar pizzabagare när man ringer och beställer allt från en till nittio pizzor.

Det skall dock tilläggas att jag säger annat till personer som frågar mig om råd beträffande investeringar, sparande och ett ekonomiskt tänk i allmänhet. Jag utgår aldrig från att någon är lika felgängad som jag är, vilket gör att jag säger att en bra regel kan vara att 10-20 % av inkomsten skall läggas i sparande och investeringar. Sedan ger jag alltid rådet att en budget kan vara ett bra tillika nyttigt verktyg att applicera, då det ger en översikt om hur mycket dollares som spenderas och på exakt vad.

Således mäter jag en sparkvot, men jag har aldrig som mål att nå denna likt döden väntade om den ej nåddes, utan den blir vad den blir och historiskt har den tenderat att bli hög. Jag är mer fokuserad på en viss summa, men har aldrig som mål att nå denna. Hamnar jag däromkring kan jag känna en belåtenhet, men jag känner inte dess antonym om motsatsen gäller. Att stirra sig blind och ständigt jaga är för mig inte sunt och jag tror att det i längden kan bli skadligt.

Psykologisk fara
Det finns, likt ofta, en psykologisk fara med att stirra sig blind på ett exakt tal, såsom en sparkvot på 60 %. Den mänskliga hjärnan är förvisso en maskin utan dess like, men kraften som den har är tveeggad. Typiskt för det mänskliga psyket är att det gärna vill skapa sig och behålla rutiner, regler, "lagar" et cetera, då detta kräver mindre energi (för hjärnan och kroppen lever vi fortfarande som primater på savannen, där näring var sällsynt).

Tänk på hur din (arbets)vardag ser ut; mer ofta än sällan gör du saker som du inte ens reflekterar över; duschen på morgonen, frukosten, vägen till jobbet med mera är bara exempel på invanda rutiner. Skulle du hoppa över en dusch, din frukost (om du nu äter en sådan varje dag) eller något annat av dina rutiner, kommer hjärnan att skicka en signal som skriker att något inte står rätt till. I fall likt dessa uteblir ofta hjärnans straff mot dig, men när det gäller uppsatta mål gäller något helt annat.

"[...]självhjälpsböcker säljer som smör i solsken[...]"

Ponera att du har tränar upp dig under hela våren för att vara i form för "beach 2018". Målet är att klara 100 armhävningar, 100 situps och 100 push-ups på en begränsad tid, vilket du når i maj. Första gången är känslan underbar och du känner belöningskänslor. Samma känslor kommer även de nästföljande tillfällena, men sedan börjar dessa att tappa sin effekt. 100x3 är inte längre lika tillfredsställande och "good enough" för dig. Du ökar till 110x3. Känslan när detta uppnås är som första gången som du nådde 100x3 - underbar! Sedan är risken stor att denna (positiva/negativa) spiral fortsätter. Skulle du, Gud förbjude, göra mindre än 100x3 är det likställt med "värdelöshet".

Som framkommer finns en stor risk att en negativ spiral kan skapas. Självklart kan en person med "sunt tänkande" inte låta sig fångas i den negativa aspekten av denna spiral, utan istället se det hela ur ett mer metakognitivt synsätt. Emellertid är majoriteten av människorna mer benägna att just fastna i den negativa spiralen (självhjälpsböcker säljer som smör i solsken). Detta kan ses hos de som lider av t.ex. alkoholmissbruk eller ätstörningar. Gällande sistnämnda är det vanligt med "en köttbulle mindre" och efter en vecka, eller två, skickar inte denna minskade köttbulle samma belöning till hjärnan, så det tas bort ytterligare en och så vidare.

Detta, att ha mål som ömsom kan uppnås därtill ökas = välbehagskänslor, ömsom missas/ej uppnås = obehagskänslor och ångest, kan vara bra och nyttigt, men för att de skall vara det krävs ett starkt psyke och förmåga att ta ett steg tillbaka och studera sig själv från ett utomstående perspektiv - metakognitivitet. Jag är av uppfattningen att detsamma måste appliceras på sparkvot. Har du som mål att minst nå 65 % i sparkvot och misslyckas med detta efter sex månaders fin streak, ja, då kommer obehagskänslor och en känsla av att du bör "straffas", t.ex. genom mindre konsumtion e.d.

Sedan finns även aspekten om att skrivande, talande och läsande om personer med höga och fantastiska sparkvoter, som alltid uppnås utan minsta lilla problem, kan skapa en sorts stigmatisering, som bör tas i beaktande. Dock kommer jag ej gå in på detta i detta inlägg, utan väljer enbart att nämna det.

Förfarande som underlättar
Ett förfarande att använda för att ovan nämnda negativa spiral inte inträffar om man vill mäta sparkvot, är att sätta en mer dynamisk sådan- istället för 50 % kan man bestämma att den skall ligga i intervallet mellan 40-50 %.

Portföljsviktning
På många av de bloggar som jag läser skriver många att de "funderar på att hyvla i bolag X, som har vuxit sig lite väl stort nu" eller "jag funderar på att öka i bolag Y, som har minskat på senaste tiden på grund av den sänkta riktkursen från SEB" eller dylikt. Jag mäter aldrig ett innehavs viktning utifrån dess aktuella kursvärdering, utan enbart utifrån min investerade summa.

Exempel: Jag investerar 100 000 kronor i Handelsbanken, vilket på transaktionsdagen är 10 % av min portfölj. Om SHB sedan stiger 20 % samma vecka och övriga innehav står stilla, är min portföljsvikt fortfarande densamma, nämligen 10 %. Detta förfarande kanske är mer "aptitretande" om man applicerar utdelningsinvestering, för vad spelar aktuellt kursvärde för roll om det "bara är utdelningar som räknas" (förstå mig rätt)? Detsamma gäller såklart motsatt håll om SHB skulle sjunka 10 %.

"[...]Min portföljs skall i längsta möjliga mån sköta sig själv[...]

Genom detta förfarande blir jag aldrig påverkad av ett bolags värde i min väska och SHB kan såväl sjunka som stiga med 50 %, min viktning är fortfarande densamma givet att inga andra transaktioner har skett. Ponera att SHB sjunker med 20 % och jag köper mer, för jag anser att nedgången är obefogad, gör jag inte det för att innehavets vikt har sjunkit, utan för att jag ser ett köpläge. Om man alltid skall sträva efter att ha en "perfekt/jämn vikt", blir det alltid merarbete och det är just det som jag vill undvika. Min portföljs skall i längsta möjliga mån sköta sig själv.

Diskuterar jag klokt kring dessa två rubriker, eller är fallet som så att jag inte har alla pommes på tallriken/hästar i stallet/indianer i kanoten et cetera?

Ett bolag likt inget annat

Jag tror vi är många som har hört talas om Tencent. Många tänker nog att det är "... något stort bolag i Kina [...] något i stil med Facebook och sedan har jag för mig att det har nämnts i samband med Fortnite(?)", vilket är helt rätt. Dock är detta bolag så mycket mer och att förstå sig på det är en en uppgift som skulle få Herkules tolv stordåd att framstå som något Kalle Anka skulle klara av. I sömnen.

Jag har läst många analyser tillika skrivelser om bolaget och kan, med handen på hjärtat, inte säga att jag ens till 25 procent verkligen, verkligen, förstår bolaget. Än mindre förstår jag mig på dess potential, för den är, enligt mig, för stor att omfamna därtill förstå sig på. Några som lyckas förmedla en bra beskrivning av bolaget är podden Den Digitala Draken, som jag via podden Market Makers fick upp ögonen för. Nedan kommer en kortfattat presentation av bolaget och dess delar att presenteras.

Sociala medier
Tencent Holding är ett kinesiskt multinationellt konglomerat vars dotterbolag är specialiserade i ett flertal internetrelaterade tjänster och produkter, underhållning, artificiell intelligens och teknologi både i Kina och globalt. De äger WeChat, Kinas mest använda app, vilket är en mer avancerad version av Facebook och messenger, då Tencent har lyckats få in e-handel och betalningslösningar i denna tjänst. Det många nog tänker är att detta är att likställa med "swish", men en sådan jämförelse vore som att jämföra Herman Hedning med Gizmoqvack; likt Kina var flera hundra år före Europa i utveckling under antiken, medeltiden och en stor del under frihetstiden, gäller samma nu. Som framkommer är skalmöjligheterna, tillika effekterna, stora och just Tencents betalningslösningar är något som många analytiker tror är något som bolaget ämnar sprida till Europa via kinesiska turister. 

WeChat är en vidareutveckling av Tencents första produkt; ICQ. Nej, nu skrev jag fel; det var en kopia av ICQ som var deras första produkt och som de gav namnet "OICQ". Ja, du gissar rätt - bolaget blev hotade av en stämning av Microsoft, så de kom sedan att byta namn. Mer om detta, dess tillkomst samt lite annat smått och gott kan du ömsom lyssna på via Den Digitala Draken, ömsom läsa om här.

Utöver WeChat äger denna koloss till bolag QQ och Qzone, varav det förstnämnda är ett mess-program, likt WeChat. Skillnaden är dock att detta är mer "skämtsamt" och att man här kan skicka rosor eller andra virtuella gåvor. Just att skicka sådant så basalt som en bukett rosor var var bolaget fick upp ögonen för och såg potentialen att människor faktiskt var beredda att betala ett par kronor för detta. Hoppet därifrån till att människor idag köper diverse "in-game-merchandise" är inte lång och just detta är en av Tencents specialiteter.

På denna länk får du en lättsam och övergripande bild över deras största marknader, tjänster tillika produkter. Det är inget annat än mäktigt och lägg sedan till att de ständigt strävar efter att få in kunden i deras eko-system; något som de har lyckats mycket väl med.

Vill du veta mer om WeChat, då det lilla som i denna text framkommer inte ens är en procentdel av det som finns att berätta, rekommenderas detta avsnitt av Den Digitala Draken, vilket är 33 minuter långt och enbart behandlar denna produkt/tjänst.

Nyheter och information
Dehar även plattformar som förmedlar nyheter via såväl text som video och de har även en egen streamingssajt. Deras nyhetsportaler, QQ.com, Tencent News, Tencent video och, till viss mån, Tencent Microblog,  har dagligen över hundratals miljoner användare. Lägg gärna till att detta är inom samma ekosystem som deras betalningstjänster och via samarbeten med rena e-handlare gör de inte en så liten förtjänst.

Ekosystemet - axplock
Som jag skrev under "sociala medier" är bolagets idé att locka in kunden och behålla dem i sitt ekosystem. Du chattar, handlar och betalar via Wechat, använder Tencents motsvarighet på Apples Siri, spelar mobil- eller konsolspel som företag som Tencent hel- eller deläger, läser och tar del av nyheter och bloggar via deras sidor och... ja, you get the picture. Något som jag verkligen vill lyfta fram är deras ekosystem inom hälsovården. Genom WeChat kan användare inte bara boka, utan även betala läkarbesök. Utöver detta finns även andra tjänster inom hälsovård som appen erbjuder. Att denna tjänst är uppskattad är det nog få kineser som motsäger sig, då det går 2,2 läkare per 1000 invånare i landet (detta skall jämföras med OECD:s genomsnitt på 3,19 sådana/tusen invånare).

Denna tjänst som ovan beskrivs är ingeting som finns hos bolagets västerländska konkurrenter och kan ses som ytterligare ett bevis på Kinas försprång gällande teknik. Att som västerlänning försöka sig på att förstå sig på detta är svårt, ja nästintill omöjligt, ty det måste upplevas(?).

Gaming
Som kunde ses på ovan länk har Tencent även ett finger med i spelet gällande gaming. Ja, det är inte bara ett finger, utan de är de som har den asiatiska gamingmarknanden i sina händer. De äger över 45 % i Riot Games, som är skaparna bakom Leauge of Legends, ett av världens största spel och med sin egen professionella liga, Supercell, som är skaparna bakom Clash of Clans med mera. Dessutom är de stora investerare i andra spelbolag, såsom Epic Games, som just nu, på varenda ungdoms läppar, stavas Fortnite, och Frontiers Developments, som ligger bakom titlar såsom Elite: Dangerous och Planet Coaster. 

För de som fortfarande tvekar att det finns pengar att hämta i båda konsol-, PC- och mobilspel bör tänka om. Ett exempel på hur mikrotransaktioner kan ge enorma inkomster är den lilla uppdatering som PUBG gjorde i början av juni. Den tidigare mätpunkten, 16 maj - 18 juni, hade en inkomst via spelares in-game-köp på cirka 7,6 miljoner dollar, medan den 19 juni-25 juli visar 22 miljoner dollar (tradecmc.se)! Tillväxten i procent är cirka 190...

Detsamma kan sägas om Fortnite, som i bara maj månad drog in 318 miljoner dollar (di-digital.se),  och Clash of Clans, som sedan dess introduktion på ios har dragit in 1,8 miljoner dollar om dagen (tradecmc.se). Ett annat sätt att framställa Clash of Clans intäkter är att säga att det har dragit in över 3 miljarder dollar...

Utöver ovan nämnda segment finns även en egen molnverksamhet, bildhanteringsprogram, kartverktyg, mailklient, browser-system et cetera. Med den andra handen på hjärtat skulle jag kunna fortsätta mycket längre. Se gärna denna länk igen.

Investmentdel
För att avsluta denna korta, och långt ifrån rättvisande bild av detta konglomerat, måste deras investmentdel lyftas fram, för här är de mycket aktiva. De investerar multum i artificial intelligence (Ai) och även i annan teknikinriktad forskning. Denna del av bolaget kan med fördel ses som ett sorts investmentbolag och många, ja alla, av Kinas entreprenörer vet att de, på grund av bolagets storlek tillika monetära styrka, antingen kommer att bli uppköpta eller att deras produkt kommer bli kopierad och sedan mer utvecklad. Ett vanligt förekommande ordspråk är att "det alltid finns en större fisk" och Tencent är denna.  

Värdering
Att ge sig på att värdera detta bolag är för en lekman som jag för svårt. I mitt fall får jag förlita mig på sidor såsom seeking alpha, Motley Fool samt 4-traders. I detta fall tror jag att det mer handlar om att försöka förstå sig på vad Tencent är och om man tror att deras affärsidé tillika verksamhet kommer att fortsätta. Jag tror detta och jag är intresserad att att köpa mig en position. Jag ser det som ett, relativt, enkelt förfarande att ta del av den Asiatiska marknaden och förvisso finns även Alibaba och JD, men jag bedömer Tencent mer komplett och heltäckande.

Bolaget går att köpa som ADR via Tyskland, men man kan även köpa Naspers, som äger en liten del av Tencent. Gällande Naspers kan Investerarens Podcast bonusavsnitt med Karin Fries, som förvaltar Carnegies Afrikafond. Tencent omnämns såväl en som två gånger i detta.

Nedan är två bilder som bör ses som ett axplock av många andra nyckeltal att ta del av. 

De som gillar utdelningar kanske ryggar undan, men de som även tar utdelningstillväxt i beaktande bör studera nedan fina diagram tillika faktaruta. Förvisso är detta historia, men denna har en tendens att återupprepa sig.

Risk
Den absolut största risken som jag ser är den kinesiska regeringen. Den kinesiska marknaden tillika politiken är helt utlämnad till några fås, ja, kanske t.o.m. en endas, nycker och skulle de/denne få för sig att de inte uppskattar bolaget eller något som de har gjort, kommer bilan inte hänga vilande, utan den kommer att falla snabbare än Lucky Luke hinner dra. 

En annan risk är om bolaget råkade ut för samma kris likt facebook gjorde med Cambridge Analytica, vilket, med Kinas hårda regeringen, torde ge en mycket hårdare följd(?).

Gällande konkurrens från Alibaba, Facebook med flera tror jag att denna kommer att bestå under en relativt lång tid. Att sia längre än 6 månader, med dagens tekniska utvecklingar, är lika svårt som att sia om hur det kommer att vara om tio år och jag tror, med handen för tredje gången på mitt hjärta, att inte ens de så kallade experterna har en kaffesump som klarar av detta. Min tro är dock att "de stora" kommer att gå segrande ur denna ständigt pågående batalj.

Tencent på Seeking Alpha

Tencent på Motley Fool

Tencent på 4-traders

Lyssna gärna på avsnittet som Den Digitala Draken har och återkom sedan gärna med vad är dina tankar kring detta bolag och är det ett bolag att ha i sin tillväxtportfölj?

-------------------
Tillägg: För dem som är intresserade av bolag i Asien är en varm rekommendation att följa poddar såsom Den Digitala Draken och Market Makers. Gällande Market Makers kan kan även rekommendera Niklas Aldéns twitterkonto i allmänhet, men hans fastnålade tweet i synnerhet. Utöver detta är bra förfaranden att leta upp fonder, såsom Carnegie Asienfond, läsa vad förvaltaren skriver samt studera dess innehav. Att göra detta med flera fonder är ett bra sätt att få en inblick i denna marknad och dess bolag. Slutligen har ju vi bloggare även Gustavsaktieblogg, men även Framtidsinvesteringen, som skriver med fokus på Sidenländerna. Gällande den förstnämnda finns han även nu att lyssna på i det senaste avsnittet av Aktiekompisar.

Central Asia Metals

Tesla var, och är fortfarande till stor del, bolaget som går i bräschen för elektriska fordon, såsom bilar och lastbilar. Övriga företag, såsom BMW och Daimler, har de senaste åren insett att detta är framtiden och har även de hakat på denna utveckling. En tanke hos undertecknad är om de inte låter Tesla vara haren i detta race, för att sedan, när mållinjen närmar sig och att en majoritet av alla minor (läs: kostnader för miljarder)  på utvecklingens väg har passerats och redan söndertrampats av Musk, spurta de sista meterna över mållinjen? Som alltid är de den/de som (över)lever som får se och likt alltid är det segrarna som skriver historien och ännu finns ingen/inga att utropa.

I samband med elektrifieringen av världen ökar behovet av vissa metaller, såsom koppar och litium, vilket syntes under nyhetsrapporteringar under 2017, då detta omnämndes otaliga gånger; BHP Positions itself..., The World's Biggest miner is building a Battery Supply..., Copper Demand for Electric Cars to be Nine Times Higher by 2027  och så vidare. Dessa råvaror är lite av alla de "hackor och spadar" som producenterna av el-bilar, och de som producerar komponenter till dem, behöver. Således riktas, sedan ett par år tillbaka, många investerares blickar mot gruvnäringen i allmänhet, men till dem som bryter koppar, litium och nickel i synnerhet. 

Inom denna näring finns det stora spelare och de allra största torde vara BHP Billiton och Rio Tinto, men även Boliden. Samtliga av dessa har haft fin utveckling de senaste åren men studeras de på 4-traders, framkommer att de har stigande P/E-tal kommande år och även om P/E inte är det enda viktiga P/E-talet, säger det ändå en del. Om detta beror på att många "experter" tror att vi verkligen är i slutet av en konjunkturscykel, eller att nämnda bolag har givits för snälla och lätta estimat de senaste åren och att de nu utsätts för hårdare sådana, är en fråga utan svar. Emellertid tror undertecknad att det finns potential i samtliga av dessa och studeras historiken, har de alltid kommit tillbaka efter korrektioner, eller andra, mer stora, fall. Likt alltid kommer frågan, om man väl har bestämt sig för att investera, till när det skall göras. 

Sedan ett par månader tillbaka har jag läst om ett litet mindre bolag inom gruvnäringen: Central Asia Metals, som är noterat på Londonbörsen och startades 2005. Bolaget har växt, och det med råge. Mycket beror på deras VD, Nigel Robinson, som tycks ha haft en kaffesump i sin väska, vilken han har använt på bästa möjliga sätt. Det senaste året ökade bolaget sin year-on-year revenue med 53 % och deras nettovinst landade på 34,17 %. Utöver detta har försäljningen, sedan 2013, ökat med cirka 22,5 %. 

Källa: 4-traders

En förväntad avkastning på 18,65 % under de närmaste tre åren är ett resultat av CAML:s återinvesteringar i verksamheten, enligt konsensus om mäklarnas analys av aktien. Nettoomsättningen förväntas öka till 90,69 miljoner USD under det närmaste året och i de närmaste fem åren beräknas resultatet öka till en årlig räntesats på 4,51 % i genomsnitt, jämfört med branschgenomsnittet på 3,78 %. Dessa siffror berättar att CAML har en robust historia att leverera vinst till aktieägarna. 

Investerare tenderar att bli upptagna av företagets tillväxtutsikter och löften, men det är lika, ja, ännu mer, viktigt att minska risken för misslyckade investeringar. Central Asia Metals balansräkning är hälsosam, med höga kassaflöden från sin kärnverksamhet (0,25x skuld) för att betala sina lån. Trots att deras skuldnivå relativt till tillgångar är på 53,97 %(!), har bolaget ökat sin avkastning på eget kapital med 31,14 %. Ledningen har stark kapacitet att effektivt utnyttja kapital, vilket ökar min tro på hållbarheten i verksamheten framöver. 

Bolaget har hög likviditet med kortfristiga tillgångar och ettåriga skulder. CAML har lyckats behålla sin likvida medel på en nuvarande nivå på 43,02 miljoner US-dollar. En betydande del av dess totala tillgångar är i fysiska tillgångar och lager, vilket innebär att värsta scenariot, såsom en nedgång eller konkurs, kan bli svåra att sälja. Detta är en mycket hög risk att ta i beaktande.

Det finns mycket mer att skriva om dem, men då det ömsom är semestertider, ömsom sol och cirka 25 grader utomhus, överlåter jag till dem som har skapat sig en nyfikenhet och intresse att ta del av dessa, bland andra, länkar:

Is This Mid-cap high flyer even better than Rio Tinto PLC?

2 bargain dividend stocks i'd buy before the ISA deadline

Why I’d consider buying Zanaga Iron Ore Co Ltd after three-bagging in a month

2 mining stocks to help you retire early

Is Central Asia Metals plc’s (LON:CAML) PE Ratio A Signal To Buy For Investors?

4-Traders

Och, likt alltid; läs bolagets årsredovisningar.

Vad anser du om gruvnäringen i allmänhet, men om Central Asia Minerals i synnerhet? Har boomen för dem gått och bör man avvakta till Den Stora Kraschen, eller skall man utnyttja det faktum att kursen har haft en nedgång den senaste tiden? Att tillägga när det gäller CAML är valutarisken gentemot det brittiska pundet.

Grupptänk vs. vi

Det finns flera forum på såväl Nordnet som Avanza, där skribenter skriver åsikter, tankar och prognoser tillika egna uträkningar på bolagets framtida vinster eller förluster. Då jag ej är aktiv på alla forum, knappt något skall tilläggas, kan jag ej säga att en majoritet av dessa grundar sig på underliggande och adekvata fakta, men att jag hoppas det.

Fingerprints resa, från botten till toppen och sedan, tyvärr, tillbaka till förstnämnda har nog knappats gått någon förbi. Ej heller är det nog få som har missat den tråkiga miljö som tycks ha rått, och fortfarande gör, på deras forum och i andra medier, såsom Twitter. "Antingen är du med oss, eller är du emot oss", tycks vara den praxis som gäller och med "med oss" menas i detta fall "tycker samma som oss (alla som tycker samma och inte alla i hela Fingerprintgruppen)".

"[...]Njae, men det är inte bara jag; det är laget[...]"

Ofta har begrepp såsom "grupptänk" framkommit inom såväl skolsammanhang som inom företag, föreningar et cetera. Laget före jaget; gruppen först är "det nya" och den hyllade individen; universalgeniet, som tycktes härska likt Augustus under millenniets inledande år och som sägs ha skapat därtill påverkat "the millennials" har förpassats till bakgrunden. Vi ser det i olika sfärer och just nu är det nog få som inte har sett diverse tabloiders löpsedlar om hur det svenska laget har presterat bra och att det inte är en person (läs: Zlatan) som är ansvarig för denna sommars framgångar i den sport vi kallar för "fotboll". Det är som att göra en parodi på Henrik Larsson, som var noga, ja t.o.m. löjligt övertydlig, med att aldrig sätta sig själv på en piedestal. Föreställ er att Lasse Granqvist intervjuar "Henke" (som svarar med sin sydsvenska dialekt) efter en viktig match:

"Henrik, du tog jobbet och sprang hem, bröt motståndarnas avancemang och tog bollen i eget straffområde. Sedan dribblade du dig igenom hela motståndarlaget, tunnlade Silva och Neymar, tog upp bollen och "jonglerade" den förbi hela backlinjen för att sedan göra en bicykleta i krysset - vad har du att säga om matchen?"

"Njae... vi gör en bra match."

"Ja, men det var ju du som gjorde det avgörande målet. Det var ju du som rusade, kämpade, slet och sedan levererade det absolut snyggaste målet i världshistorien. Berätta, hur känns det att vara en hjälte?"

"Njae, men det är inte bara jag; det är laget. Isak (läs: Andreas Isaksson) ropade 'kom igen Henke' och sidledsdaniel ropade att jag hade fri väg. Sedan tog Zlatan på sig två markeringar och Hamrén ropade *spring för f*n. Spring'", så det är... ja, det är en laginsats."

"Men snälla, Henrik. Du har gjort det ingen trodde var möjligt! Du tunnlade inte bara Silva, utan även Neymar - känslan?

"Njae... det var ju inte bara jag, utan laget. Jag menar, Isak skrek 'tunnel!' och jag följde hans råd, så... ja, det är en laginsats."

Mer ofta än sällan upplever jag att många ser "grupp" och "vi" som ekvivalenta, vilket förvisso till viss del kan anses passande, men det finns fällor i detta. Skillnaden blir tydlig då det kommer till beslut, ställningstaganden och positioneringar. Grupptänkande kan uppstå, vilket det ofta gör, när människor sätter en obegränsad tilltro till en begåvad ledare, ett geni. Ofta leder sådant till katastrofala följder.

Ett exempel är, i alla fall om vi utgår från det media rapporterar och vad "experter", såsom Blecher (vem jag f.ö. anser vara just en "expert"), H&M, där dessa säger att Stefan Persson omger sig med en massa ja-sägare, för att detta är vad gruppen anser. Ingen av dem ställer sig frågan: "Vad är bäst för oss (vi)?". En grupp kan, och bör, bestå av personer som tycker och tänker annorlunda och således skall grupptänk inte vara ekvivalent med "vi" och vice versa.

Jag befarar att samma tendenser som ovan, finns, eller har funnits i förstnämnda exempel, att se hos såväl Ratos som Kopparbergs. De som sitter i ledningen och på viktiga och beslutsfattande positioner tänker: "vad tycker/anser gruppen?", och sedan tycker/anser de detsamma för att detta är vad gruppen tycker/anser. Det krävs inga högskolepoäng, inte ens några dagispoäng, för att inse att detta är allt annat än rätt, men ändå förekommer det. Varför? Det kan vi ej veta, men jag tror att det ofta beror på att de som egentligen tycker och anser annorlunda är rädda att förlora sin position, eller att, via att göra sig röst hörd, framstå som inkompetenta, då alla andra i gruppen tycker en viss sak, som är den motsatta till dig. Bättre då att hålla tyst(?).

"[...]Den som kan sin historia vet hur det Andra Världskriget slutade[...]"

På 400-talet tillkom en mycket viktig position inom den katolska kyrkan - advocatus diaboli. Djävulens advokat hade som uppgift att framlägga motståndarnas röster; att ifrågasätta och problematisera. Deras jobb var att inte säga ja, utan istället framlägga argument på varför ett "ja" var fel och ifrågasätta de personer som ansåg annat.

Samma förfarande kom även whiskeyälskaren framför andra, Winston Churchill, att applicera. Under Andra Världskriget var den brittiske premiärministern rädd för att omge sig med "ja-sägare", då han visste att folk var "rädda" för honom samt var han medveten om att hans historik, personlighet därtill starka karisma gjorde att folk undvek att ifrågasätta. Den som kan sin historia vet hur det Andra Världskriget slutade (även om jag tillhör dem som anser att i krig finns inga vinnare, bara förlorare).

Inom flera aktiegrupper i allmänhet, men i Fingerprint i synnerhet, finns detta grupptänkade där gruppens åsikt/tänk går före "vi" och vad som är bäst för "oss" (bolaget). Vi som är aktiva på sociala medier, såsom Twitter och via bloggar, kan sägas tillhöra en grupp och jag finner ibland, om än ej ofta, vilket jag är tacksam för, som så att det tycks finnas ett mer "grupptänk", där de som ifrågasätter och problematiserar, ses på med onda ögon istället för dess antonym. "Sluta att gå emot gruppens åsikter! Håll käft eller lämna" et cetera, är sådant som, om än i samma ordalag, förekommer.

"[...]Morgan McCall lyfter fram det farliga med bolagsledningar, chefer, "jag vet bäst"-personer, et cetera [...]"

På ett sätt kan detsamma sägas hur vissa förhåller sig till vissa kända personligheter i de sociala medierna; man tar dessa i försvar för att den grupp man anser sig tillhöra "kräver det", medan man istället borde lyssna på de som kommer med andra åsikter, reflektera och sedan, om man fortfarande anser det motsatta, bemöta argumenten med sakliga och adekvata (läs: inte personliga påhopp eller "blockeringar") motargument.

De bolag/föreningar//äktenskap et cetera som går bäst är där de som sitter på "beslutsposter" vill se och höra motargument och välkomnar dessa, för det tvingar dem att reflektera över sitt eget ställningstagande och de grunder som detta är byggt på. Detta leder till i sin tur till utveckling.

Morgan McCall lyfter fram det farliga med bolagsledningar, chefer, "jag vet bäst"-personer, et cetera vilka bland annat har setts i bolag såsom Enron och SunBeam; "Människor tyvärr tycker om saker som motverkar deras utveckling... Människor tycker om att använda starka sidor ... för att uppnå snabba, dramatiska resultat, även om ... de inte utvecklar nya färdigheter som de kan komma att behöva senare. Människor tycker om att tro att de är lika bra som alla säger ... och tar inte sina svagheter på så stort allvar som de kanske borde. Människor tycker inte om att höra dåliga nyheter eller att få kritik ... Det ligger en enorm risk ... i att lämna något man är bra på för att försöka lära sig något nytt (McCall, 1996).

Vad är läxan? Att omge sig med personer som båda tycker och tänker annorlunda och som även vågar säga det. Gör du detta, och då menar jag enbart inte i investeringsrelaterade sammanhang?

Mindset & VD-sjukan

Ytterligare en gång blev inlägget långt, men som jag tidigare har skrivit kan du, läsaren, dela upp din läsning alternativt acceptera att det inte finns några genvägar till kunskap, insikter och reflektioner. Ibland kan det räcka med en rubrik och, eventuellt, en ingress, men detta är enbart vid ett fåtalet tillfällen.

En av de främsta psykologiforskarna när det kommer till psykologi i allmänhet, men personlighets-, social- och utvecklingspsykologi i synnerhet är professor Carol S. Dweck. Hon har varit professor vid Columbiauniversitetet, men är nu professor  i psykologi vid Stanforduniversitetet. Som om detta ej vore nog är nämnda även medlem i American Academy of Arts and Science. Undertecknad är inte ett dugg avundsjuk, då denne, under dessa semestertider, har utsätt sig till områdets "Ove", vilket inte är en roll att negligera...

I Dwecks alster, Mindset - Du blir vad du tänker, går professorn igenom hur ditt mindset påverkar hur du för dig i olika situationer. Jag har tidigare läst många böcker inom nämnda genre i allmänhet, men populär- och utvecklingspsykologi i synnerhet, men detta till trots gav denna bok lite nya perspektiv. Ofta kan jag känna att mycket av det som står i alster likt dessa är att det är "same same, but not different". Emellertid finns det, ofta skall tilläggas, vissa små, ändock nyttiga, guldkorn att finna i de flesta.

När jag läste denna kom jag vid ett par tillfällen att komma på mig själv med att dra paralleller till flera av börsens framträdande personer, såsom Karl Johan Persson, VD på H&M (för den som nu inte hade vetskap om detta...), vilket implicit återkommer genom nedan text.

Dweck lyfter fram att det finns två olika sorters mindset; det statiska och det dynamiska.Människor som har ett statiskt mindset är människor som tror att egenskaper tillika förmågor är huggna i sten. De drivs av ett starkt behov att visa vad de går för, om och om igen. De går med övertygelsen att de enbart har en viss mängd intelligens, en viss personlighet, en viss moraluppfattning et cetera och att det då är bäst att visa upp rejäla doser av detta då tillfälle ges. Att visa sig något mindre bra för en specifik uppgift eller i en specifik situation duger inte, för det är att vara svag och att utsättas för svårigheter som de upplever att de ej kan bemästra på en gång är ekvivalent med nederlag och skam. För personer likt dessa handlar "Livet" om att visa att de kan, istället för att lära/att bli/att utvecklas. Kan jag inte visa att jag är bäst, eller bland de främsta, finns ingen idé att jag ens försöker. Det som är fascinerande med denna tanke är att underförstått, och i det omedvetna, har hjärnan ett mindset; en tro att den ej kan utvecklas och att allt är, mer eller mindre, redan bestämt. Evolutionsteorin, vad är det?

Ett exempel som kan lyftas fram är Eros, som idag har fått tillbaka sitt halvterminsprov. Betyget är strax över godkänt och detta gör att Eros blir besviken. Inte nog med detta upptäcker han, då han går tillbaka, med tunga steg, till sin bil och där upptäcker att han har fått en p-bot. I sin frustration ringer han sin vän för att dela med sig av sin dag och dessa händelser, men upplever sig något avspisad av vännens svar.

En person som har ett statiskt mindset skulle vid detta tillfälle tänka: "jag är fullständigt misslyckad", "Jag är en looser", "Någon däruppe gillar inte mig", "livet är orättvist och det lönar sig inte att anstränga sig", "jag är den mest otursförföljda människan i hela världen" et cetera.

Personer med ett dynamiskt mindset är, föga förvånande, av raka motsatsen. Dessa går med övertygelsen att hinder, utmaningar, prövningar, svårigheter med mera är sådant som gör att de utvecklas och blir smartare och bättre. Misslyckande existerar inte, utan när de ej lyckas ser de detta som en lärdom och att en orsak till att de inte lyckas kan bero på att de inte anstränger sig tillräckligt eller ännu inte riktgt förstår, ännu. Just detta "ännu" är något som jag ofta poängterar för mina elever, vilka jag alltid försöker hjälpa att se/förstå att skolan handlar om att lära för livet, inte att lära för provets skull, eller gud förbjude; lärarens skull. Jag är noga med att säga att "ja, det är svårt att skriva en uppsats och du kan inte allt, ännu (underförstått; men du kommer att lära dig; att utvecklas; att bli bättre, kunnigare och smartare). Detta försöker jag berätta och visa via såväl ord som sätt; jag är noga med att säga att jag ej kan allt och att jag alltid lär mig; alltid utvecklas och detsamma gäller för dem. Anledningen till att jag, och de, gör detta är att det finns en "hunger" och ett mindset som inte ser misslyckanden, utan möjligheter.

De med dynamiskt mindset lever enligt devisen "Att bli är bättre än att vara". Just denna mening är, när den ges tid att reflekteras över, mycket träffande. Att bli betyder att du alltid är på väg mot något; alltid vill något; alltid vill utvecklas. Förvisso är det skönt och härligt att vara bäst; att vara något. I alla fall för en kort stund, men på dag 311 är det inte lika roligt, anser jag.

"[...]De ser sig inte som värdelösa[...]"

Hur skulle en person med ett dynamiskt minset ha förhållit sig till ovan exempel med Eros? De skulle ha tänkt tankar såsom "jag måste planera mina studier bättre och studera mer", "jag måste bli mer noggrann att titta var, när och hur jag kan parkera", "min vän har säkert en dålig dag, vilket är anledningen till att jag just nu känner mig avspisad" et cetera. Som framgår försöker de att finna lösningar; de vill lösa en situation/ett problem och de reflekterar kring hur de kan göra. De ser sig inte som värdelösa och, för alltid, dömda till att skrattas åt.

Som framkommer är de som har ett statiskt mindset aviga till utmaningar som de direkt inte kan bemästra, som om alla föddes till proffs, medan de med dynamiskt mindset ser utmaningar som ett tillfälle att utvecklas, lära sig mer och sedan kunna avancera ännu mer. Den positiva spiralen kan ej vara tydligare!

Det statiska och dynamiska kan ses i olika tillfällen, sfärer och vid olika situationer. Ett exempel är när dessa får tillbaka feedback eller ett betyg på ett prov. De med statiskt mindset är enbart intresserade av själva betyget och poängen. När de istället får information och feedback på hur de kan utvecklas och göra uppgifter likt de på provet ännu bättre, tar de ej åt sig (mycket), för de går, på ett omedvetet plan, med en övertygelse om att de flesta förmågor/egenskaper är, från början av livet, redan är satta (vilket är en konsekvens av att de undviker att konfrontera sig med utmaningar). Föga förvånande, igen, råder motsatsen gällande de med dynamiskt mindset.

"[...]men som snabbt slagits ned likt Foreman i "Rumble in the jungle"[...]"

Jag tror att det finns flera småsparare som har givit sig an börsen med ett stort sug; en stor vilja att tjänas pengar, men som snabbt slagits ned likt Foreman i "Rumble in the jungle". Detta hör nog till vanligheterna, men det som sedan skiljer är att det finns de som ger upp, för de lyckades ju inte (likt de skulle ha varit proffs på förhand; som om allt skulle vara "medfött" och redan satt i deras gener/gem) och de som ser motgången (observera; inte "misslyckandet") som ett sätt att lära; "Hur kan jag göra annorlunda?", "Vad var det som gjorde att jag fick detta resultat?" et cetera. Ännu en gång framkommer; "Att bli, eller att vara." och hur det sistnämnda är ett destruktivt mindset.

"Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på 2000 sätt att inte göra en glödlampa" (T. Edison)

Det dynamiska och statiska mindsetet kan ses bland chefer. Dweck kallar detta för "VD-sjukan" och lägger fram flera exempel, varav ett är Lee Iacocoa, som var VD för Chrysler Motors. Efter sina första framgångar som chef på bolaget anser Dweck att Iacoccoa liknade hennes fyraåring med ett statiskt mindset. Han tog hela tiden fram samma bilmodeller med enbart ytliga förändringar. Tyvärr var det modeller som ingen ville ha. Samtidigt hade japanska tillverkare börjat att tänka om helt när det gällde hur bilar skall se ut och vilka egenskaper de skulle ha. Vi vet alla hur det blev, ty det dröjde ej länge innan japanska bilar tog marknaden med storm.

Chefer ställs alltid inför sådana val; skall de genast ta itu med sina brister; sina tillkortakommanden, eller skall de skapa en värld där de inte har några sådana? Iocaccoa valde det senare. Han omgav sig med ja-sägare, gjorde sig av med kritikerna och tappade snabbt greppet om vart marknaden var på väg. Iocaccoa hade, som framkommer, svårt att möta utmaningar, så istället valde han att sopa dem under mattan. Är detta något som kan kopplas till Karl Johan Persson? Kanske, men jag har, i takt med tiden, allt mer kommit att bli mer avig till denna tolkning, vilket framkommer i den fortsatta texten.

Chefer står även inför ett annat dilemma; de kan välja kortsiktiga strategier som ökar bolagets aktiekapital och får dem att se ut som hjältar. Eller så kan de arbeta för långsiktiga förbättringar - riskera missnöje från Wall Street, då de lägger grunden för bolagets hälsa och tillväxt på lång sikt.

Två exempel på ovan finns att se. Albert Dunlap, som själv har sagt att han har ett statiskt mindset(!), som rekryterades 1996 för att göra bolaget Sunbeam lönsamt. Han valde kortsiktsstrategin att framstå som hjälte på Wall Street. Aktien sköt i höjden, men i det långa loppet kom bolaget att gå omkull, då det anno 2001 ansökte om konkurs. Men, hej, han fick ju i alla fall vara "hjälte" ett tag...!

Jag har ej läst denna bok, men frågan är om det inte är en skönmålning med ett stort "S", då, förvisso från Wikipedia tagen, fakta säger att det inte är rent mjöl som han tycks använda då han arbetar.

Motsatsen finns hos Lou Gerstner. Denne kallades in för att lösa IBM:s stora kris 1993, då aktien stod i ca 11 $, för att vända utvecklingen i bolaget. Han satte igång med den enorma uppgiften genom att se över IBM:s struktur, kultur och policyer. Under denna tid stod aktien stilla samt sjönk något, ändock ej nämnvärt. Samtidigt var Wall Streets kommentarer mycket spydiga och ni kan ju gissa att det inte fanns så många "köprrekommendationer". Faktum är att Gerstner kallades för en flopp! En dålig chef som inte förstod problemen; inte förstod hur att lösa och istället gick omkring och bara "lallade runt". Några år senare var dock IBM åter ledande inom sitt område och innan Gerstner avgick år 2001 stod aktien i över 122 $,

Se gärna videon om Gerstner nedan; om hans idé och mindset.

Inlägget har redan nått ett par spaltmeter för mycket, men jag tror, och hoppas, att texten har varit berikande och att kopplingar till flera bolag i allmänhet, men kanske H&M i synnerhet, framkommer. Har K-J Persson att statiskt eller dynamiskt mindset? Jag är verkligen kluven. Jag har tidigare varit mycket avig till honom, men efter att ha läst mer börjar detta att ändras.
Sedan finns även vinster i denna text att reflektera över kring sig själv och sina närmaste - är jag en person som vill bli, eller en som är? Vilket är bäst och varför?

Etik är oetiskt(?)

Att definiera moral och etik är något som inte så lättsamt låter sig göras. Förvisso gör SAOL en gediget försök, men då det kommer till att praktisera det teoretiska är det nog fler än en som upplever att det inte är så enkelt, som den teoretiska beskrivningen låter sig göras. Enligt SAOL är etik "läran om moraliskt gott och ont, sedelära", vilket för läsaren in på vad moral är. Enligt samma källa definieras detta som "riktigt inställning till rätt och orätt". Observera begreppet "riktigt", vilket ställer till problem för en entydig tolkning av moralbegreppet, då vad som är "riktigt och korrekt" för mig inte behöver vara det för dig och vice versa.

I investeringskretsar brukar ofta begreppet "etik" närvara då det kommer till vissa speciella marknader, såsom de som berör betting och alkohol, för att nämna några. Många anser att det är etiskt fel, dvs oetiskt, att investera i bolag som verkar inom dessa sfärer, då de erbjuder produkter som kan leda till missbruk, vilket mer ofta än sällan i sin tur brukar leda till tråkiga situationer för de drabbade. Förvisso låter det ädelt att säga "jag investerar inte i bolag som har produkter som kan leda till missbruk", men det är inte bara att förenkla den djupa problematik som ryms bakom missbruk, utan mer att negligera den psykologiska faktorn hos envar människa och potentiella missbrukare.

"[...]missbruk inte är per definition bundet till betting och alkohol[...]"

Jag har ofta framlagt att människan är en ytterst komplex varelse och faktum är att hon idag, anno 2018, ännu inte fullt ut förstår eller ens kan föreställa sig hjärnans potential. Skulle hon kunna detta, skulle mycket av det onda, tråkiga och hemska som idag drabbar världens medborgare kunna hindras. Problemet är inte tjänsten eller produkten och det är inte de som erbjuder den/detta som skall bära ett sorts ock, utan om det är någon/några som skall göra det, är det, vilket är tråkigt tillika hemskt att säga, de som köper och nyttjar det som erbjuds. Varför, frågar du, och svaret är att missbruk inte är per definition bundet till betting och alkohol, utan det kan vara det till precis vad som helst.

Jag vill betona att jag inte ser lätt på psykiska diagnoser, för faktum är att jag har ett par bekanta som har lidit av hemska sådana och jag har även haft den tråkiga upplevelsen att ha en bekant som begått självmord på grund av detta, men till syvende och sist, när det kommer till missbruk, bottnar allt ut i den unika individens psykiska tillstånd. Till detta skall tilläggas att det ibland, ändock ej alltid, är som så att de drabbade, dvs. de som lider av missbruk/psykisk diagnos, inte är medvetna om detta, vilket ger problematiken ytterligare ett djup. Emellertid finns det även de som är detta men som inte klarar att ta sig ur det. Medvetenhet eller ej har de alla gemensamt att missbruket är ett symptom.

Det finns folk som lider av anorexia, ortorexia, bulemia och dess antonymer, såsom överätning, glass- och godisfrossande et cetera. Skall det i detta fall likt dessa sägas att ICA och Axfood skall sluta att sälja mat, för att det kan leda till att folk missbrukar detta? Hur blir det med bolag såsom Cloetta och Alvesta glass?

Det finns folk som lider av stora tvångssyndrom, som att inte gå i trappor, utan istället måste åka hiss eller de som lider av ett överdrivet behov att vara rena, vilket gör att bolag såsom Kone, Savaria och Colgate-Palmolive kan anses som oetiska att investera i.

"[...]Det finns idag människor, såväl unga som gamla, som missbrukar tv-spel[...]"

Men, säger du, mat måste vi äta, annars dör vi och här är jag dig enig, men måste vi ha godis? Måste vi ha glass? Dessutom kan det diskuteras, då det tycks råda en sorts vegan- och vegetarianvåg just nu, om det egentligen behövs produkter såsom kött? Forskning inom näringslära visar att det finns andra, mer näringstäta och "nyttiga" näringsämnen som inte bara är bättre ur ren näringsaspekt, utan även i miljöaspekt. Således; måste vi ha kött? Annars - hejdå SCAN och hej till t.ex. Ento, Lepsis och Hotlix, som är bolag som producerar och tillhandahåller mat där skalbaggar, insekter et cetera är proteinkällan, s.k. "bug business".

Det finns idag människor, såväl unga som gamla, som missbrukar tv-spel. Jag undrar hur många som, på åttiotalet, trodde att det skulle finnas organisationer såsom Internetakuten eller dataspelsakuten. Vänta nu; folk som är beroende av att spela kan väl inte stämma, är det nog många som skulle säga. Men, nej, det är väl inte möjligt? Hur kan man inte förmå sig att lyfta sig från Tetris eller Double Dragon? Inte kan väl framtida generationer behöva hjälp med detta? Svaret har vi idag och det är lika tragiskt som sant; människor, och främst unga, har stora problem att slita sig från spel och sitt missbruk, vilket leder till många tråkiga och negativa konsekvenser.

"[...]Även om det nu var Evelyn Beatrice Hall, och inte Voltaire[...]"

Ännu en gång framkommer att missbruk är ett psykiskt problem och det kan ta sig uttryck på många sätt; det handlar om att, kortsiktigt, bota en ångest; ett obehag, och ingenting annat. De som tröstäter gör det för att de, tillfälligt, mår dåligt och om det då råkar vara spraygrädde, glass eller godis är inte producenternas fel. Skulle du, med handen på hjärtat, kunna anklaga Paradox för att de erbjuder en produkt som kan leda till missbruk? En produkt som skapar och ser till att bibehålla ett missbruk? Hur många har inte fastnat i "bara en omgång till"-syndromet? Det är fullt "normalt", i den mån detta begrepp kan användas, men att glömma bort, förlåt; negligera och prioritera bort, att äta, sova, röra på sig, vara "social" IRL på grund av spelet, är inte "normalt".

Som ovan har kommunicerats bottnar etik i envar individs egna värderingar. Vad som är rätt för denne behöver inte vara det för en annan, och då det ej finns en fundamental grund för att hävda vare sig det ena, eller det andra, då missbruk, som är symptomen, bottnar i psykiska åkommor kommer denna diskussion, som i vissa fall är mer som en monolog, att fortsätta i all evinnerlighet. Förstå mig rätt, ty jag tycker det är bra att den finns och vill hävda att den måste finnas, men att döma andra är att gå ett steg för långt. Även om det nu var Evelyn Beatrice Hall, och inte Voltaire, som sade "Jag håller inte med i det du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det", är innebörden lika slående som självklar och viktig.

Således; alla är vi bundna till våra egna uppfattningar om vad som är etiskt korrekt och dessa bottnar i vår egen fenomenologiska uppfattning. Att diskutera andras och ifrågasätta är bra, men att kritisera och attackera är fel, då det i slutändan, som ovan sagts, handlar om envar individs värderingar. Följaktligen kan det ses som att det finns etiska och oetiska produkter/tjänster att investera i, men att definiera dem som just detta är upp till envar individ och det går inte att per definition säga att denna/dessa sfär(er) är oetiska, då allt handlar om hur du och andra upplever tillika uppfattar ett fenomen - fenomenologi.

Ett perspektiv av vår historia - Digerdöden

Vem är du?
Jag är Döden.
Kommer du för att hämta mig?

Jag utgår från att det finns få, om ens någon, som inte kan dessa samt de följande replikerna fån Bergmans Det sjunde inseglet. I det förra inlägget diskuterade jag vikten av att vara medveten och insatt i historia och historiska händelser och att inte bara bokföringskunskaper är tillräckligt för att lyckas med sina investeringar, utan även ovan nämnda samt kunskaper om det mänskliga psyket och hur det påverkar aktörer, såväl andra som dig själv.

I detta inlägg tänkte jag visa ett exempel på perspektiv, vilket var essensen i förra inlägget. Hur det kan appliceras på investeringar står till dig att reflektera över, för antalet vinklingar är lika många som tant Ullas okunskaper i ekonomi. Efter den historiska metaforen kommer jag att tillåta mig reflektera över hur en liknande händelse, likt den som nedan beskrivs, skulle kunna beskådas.

Det jag kommer presentera är en teori som en kollega till mig och jag har diskuterat under det senaste året och jag har även diskuterat detta med mina duktiga och vetgiriga elever, vilka har funnit perspektivet intressant. I kursen Historia 1b skall en stor del av den europeiska historien hinnas med, från antiken och fram till idag, vilket ömsom är bra och givande, ömsom krävande och betungande, då det finns så ofantligt mycket att ta med på bara hundra timmar. En epok är medeltiden och under denna kom en mycket tragisk händelse att drabba släktet homo (sapiens) - Digerdöden. Många läroböcker är noga med att berätta om att denna händelse inte bara bringade dåliga konsekvenser, utan även bra och goda. Ja, folk dog i massor och överallt var "Ve oss, ve oss! Sorg överallt, överallt fasa! (Petrarca), men när det här med att lägga sig ned och dö var utdaterat och (över)leva var det nya modet, kom livet att ändras radikalt för de överlevande.

"[...]Till skillnad från idag kunde de ej gå till chefen och klaga på dåliga arbetsförhållanden eller dylikt[...]"

Innan hade ett feodalsamhälle rått, där adeln njöt av att ha dragit vinstlotten medan de livegna hade dragit dess antonym. Kungen var förvisso tuppen på den stora gården, men var, när det kom till kritan, lika beroende av adeln, tupparna på de mindre gårdarna, som de var av honom. Att säga att detsamma gällde adeln och bönderna är att tala osanning, då det här var ett strikt och klart asymmetriskt förhållande dem emellan; ja, adeln behövde bönderna att jobba på deras egendomar; att servera dem med olika produkter, såsom boskap, spannmål et cetera, medan bönderna var beroende av adeln för skydd i sämre tider samt som arbetsgivare. Till skillnad från idag kunde de ej gå till chefen och klaga på dåliga arbetsförhållanden eller dylikt, för det fanns nämligen överskott på bönder som kunde tänka sig att arbeta för adelsmannen. Överskott av adelsmän, där långa släktled, markområden och rikedomar tillhörde släkten, fanns det ej överflöd av och således går det ej att likställa kungen och adelsmännens förhållande med de sistnämndas och böndernas.

När Digerdöden slog till kom, som sagt, en stor del av Europas människor att dö, vilket gjorde att adelsmännen, varav en majoritet överlevde relativt till bönderna, stod utan de livegna; arbetarna. Bönderna å sin sida såg detta och kunde tillika vågade nu att ställa krav. För att göra en långt historia kort kom de att få gehör, för vilket alternativ hade adelsmännen(?), och livegenskapen kom att försvinna. I och med detta kom de första stegen mot ett mer centraliserat styre att tas, där makten allt mer kom att gå från adeln och istället knytas till kungen, som via skatter nu kunde mönstra egna arméer och inte nödgas förlita sig till adeln och att de skulle ställa upp med manskap, vilket var deras skyldighet gentemot att de var skattebefriade.

Den alltmer centraliserade makten kom slutligen att leda till en absolut monarki, även kallat "envälde", vilken tydligast kom att manifesteras med Ludvig XIV trontillträde. Ännu en gång vill jag betona att det är en grov förenkling av vår historia, ändock sanning, som jag presenterar i syfte att visa de "stora historiska penseldragen".

I takt med att befolkningen i Europa, men även i USA, under 1500-1700-talet kom att bli alltmer bildade, b.la. tack vare boktryckarkonsten (1458) och spridningen av böcker/skrifter i kombination med ökad läskunnighet, kom också frågor rörande frihet, jämlikhet och broderskap att såväl födas som frodas. För den allmänbildade ringer nu en av Notre Dams kyrkklockor, då dessa begrepp var den franska revolutionens slagord; en revolution då enväldet, som kan sägas ha börjat med Ludvig XIV och avslutades med Ludvig XVI, nedgjordes. Även om tiden efter till en början följdes av diverse sidospår, b.la. i form av Napoleon, var det ändå här som ett styre i form av demokrati föddes i den nya och sköna världen.

Samtidigt som revolutionen hände, skedde även industrialiseringen, vilken även den bidrog till ökad kunskap men också ökat välstånd. Jag kommer ej gå längre, men den kloka kan här se att det rör sig om positiva spiraler, vilka startar iom. Digerdöden, där ökad produktion, ökad frihet samt ökad insyn och påverkansgrad i styret gjorde att Europas länder kom att utvecklas och frodas. Som sagt är det stora penseldrag men gestaltat skulle en bild kunna vara:

Den uppmärksamma har ovan sett att jag har skrivit "Europa" och detta beror på att Digerdöden drabbade just denna världsdel. Ryssland kom Digerdöden aldrig att sätta sin fot i, vilket gjorde att att det feodala samhället kom att (över)leva vidare. Faktum är att livegenskapen inte försvann förrän 1861! Det är hemskt att säga, men den svarta döden som drog över Europa under flera små, men två stora, tillfällen under 1300-talet kom att leda till en utveckling av sällan skådat slag. Den högst intressanta därtill aktuella fråga här blir om Ryssland hade haft samma utveckling om Digerdöden hade drabbat även dem och hade vi då haft väst vs. öst, blått vs. rött, Trump vs. Putin, kapitalism vs. kommunism med mera? Jag är inte mycket för kontrahistorik och frågor likt dessa är förvisso intressanta, men de leder inte till något. Emellertid skall det läggas stor vikt vid Digerdöden och dess påverkan på hur Europa kom att utvecklas, medan Ryssland inte gjorde det. Rysslands utveckling kom först då Tsar Peter I såg att hans land inte bara låg ett, utan två (tusen) steg efter. Jag skriver det en gång: Digerdöden kan ses som den avgörande orsaken till att Europa kom att utvecklas i form av b.la. industrialisering och demokrati, medan inget av detta hände i Ryssland. Det är verkligen en intressant teori/ett intressant perspektiv.

"Google's project to 'cure death,' Calico, announces $1.5 billion research center" (The Verge).

I sin bok Homo Deus: en kort historik över morgondagen skriver Harari att människosläktet i framtiden kommer att bli odödliga, eller mer specifikt "icke dödliga", då nämnda vill hålla sig undan från odödlighet, vilket mer är förknippat med gudar. Med detta menar författaren att vi kommer att lära oss att utveckla piller/medicin som kan förlänga livet genom b.la. reproduktion av vitala organ, sätt att "lura" kroppen och dess organ att de är yngre än vad de är, mediciner mot cancer, aids et cetera. Emellertid kommer dessa piller ej att vara billiga, vilket gör att endast de rika kommer ha råd med dem. Detta gör att nämnda kommer att kunna leva "för alltid" och lägg därtill ränta-på-ränta så förstår ni nog att t.o.m. Krösus skulle ha blivit blå av avund. Då de rika och "odödliga" knappast behöver jobba (för leverbröd), kommer det att bildas en ny sorts arbetarklass och klyftorna mellan de dödliga och icke-dödliga kommer att bli så stora att det mer kommer att talas om två olika släkten - två olika homo (sapiens).

"There are all these people who say that death is natural, it's just part of life, and I think that nothing can be further from the truth" (P. Thiel).

Låt säga att ovan slår in och blir sant; hur bör man idag tänka kring investeringar? Det finns flera sätt att tänka, varav ett är: det här är för långt fram i tiden för mig att ens bekymra mig om. Det finns absolut fog och logik för detta ställningstagande, men som jag tidigare har skrivit om är det idag flera stora företag som investerar tungt i just odödlighet och att kunna lura döden. Exempel på bolag är Google, Alphabet, som har skapat ett dotterbolag - Calico - med uppdrag "att lösa döden". Att säga om det kommer att hända, samt när, är det ingen som kan säga, men om, om, det händer kommer en revolution att ske likt ovan då Digerdöden inträffade. Lägg detta perspektiv till ditt/dina nuvarande och till din väska - hur ser den ut och vad händer?

"There are all these people who say that death is natural, it's just part of life, and I think that nothing can be further from the truth" (P. Thiel).