Sedan jag kom upp i en utdelningsnivå som för mig är ”lagom” kom jag vid årsskiftet 2019/2020 börja fokusera mer på tillväxt. Med ”lagom” menar jag inte att jag kan leva gott på bolagens utskiftningar av pengar, utan mer handlar det om att överleva. Då jag ej har något intresse av att sluta förvärvsarbeta som lärare samt är relativt ung kände jag här att jag har skapat mig en stabil bas (lön + utdelningar). Givet denna bas har jag nu ett bra och pålitligt kassaflöde att fokusera med och mer på tillväxtfokuserade bolag. Utöver detta har jag en edge i form av tid. Jag har råd att ligga länge och, vilket absolut kommer inträffa, på minus. Så länge bolagen exekverar väl är det relativt irrelevant vad aktiekursen har för sig i det kortsiktiga perspektivet. För eller senare kommer ett bolags fundamenta visa sig i aktiekursen.
”In the short run, the market is like a voting machine--tallying up which firms are popular and unpopular. But in the long run, the market is like a weighing machine--assessing the substance of a company.” (B. Graham)
Att hitta och sedan behålla sina innehav är inte en lek, utan kräver såväl ihärdighet som tålamod. Därtill kräver det tilltro (till sin egen analys samt uppfattning om såväl omvärld, sektor som bolaget och dess ledning) och en optimistisk tro. Jag tycker Professor Kalqyl får med det bra då han hänvisar till John Harris, managing partner på fonden Sequoia; Imagination, resilience and thining like a business owner. Ja, den belästa ser mycket Buffett och Munger i detta. Detta är inte konstigt, då Buffett har en mycket bra och nära relation med nämnda Harris.
Läs vidare på Trade Venue, där jag fortsätter diskutera min strategi, filosofi med mera.
Ta hand om dig och dina nära. och lev i nuet!
/Cristofer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar