De senaste månaderna har jag mer och mer blivit än mer medveten om vikten av att aldrig vara en ”tagare”. Grovt indelat kan vi säga att det finns tre personligheter i såväl vår vardag som på våra jobb, eller om du är student; de som ger, de som tar samt ”matchers”, dvs. de som är duktiga på att såväl ge som ta utan att det blir för mycket ån endera hållet.
Adam Grant, framstående forskare inom företagskulturer och ”mjuka värden”, är en av de som forskat mycket om detta spännande fält och mycket finns att läsa i hans alster Give and Take. Givare är som nog inget rocket science att förstå vad de är och vad de ämnar göra – nämligen ”ge”
Tagare är som namnet antyder mer intresserade av sina egna intressen än av att hjälpa andra. Givare föredrar att ge mer än de får och lägger därför fokus på vad andra behöver snarare än att se vad de kan få från andra. Matcharna finner vi mitt emellan och är mer av karaktären ”scratch my back and I’ll scratch yours”. Matchare är rättviseorienterade och hjälper gärna andra under ömsesidiga omständigheter.
Läs vidare på Trade Venue. Till dig önskar jag en trevlig afton och en trevlig helg!
/Cristofer
(guess what?)
SvaraRaderaBra inlägg!
Jag skulle säga att jag är en matcher. Jag förväntar mig något av andre part innan/i samband/efter jag gör något. Jag tror samtidigt personer kan lita på mig, jag värderar sådant högt, även om det kan röra sig om banala saker ibland. Har jag sagt att jag ska göra något så gör jag det, om det inte dyker upp något potentiellt bättre alternativ som då först diskuteras/analyseras (tillsammans med de som påverkas).
Tror givare också mår bättre, förväntar du inget tillbaka blir du aldrig besviken :-)
/Arbetsplanen
Hej Arbetsplanen,
RaderaNej - jag vågar inte gissa. Hur är det möjligt? Tar det ÄNNU EN GÅNG med dem på tv... suck.
TACK att du ändå kommenterar!
Kloka och bra ord. Även jag tror att givare är vinnare i långa loppet och jag hopppas att själv kunna fortsätta utvecklas mer och mer till att bli en sådan.
Tack för såväl besök som kommentar!
/Cristofer
Mm, otroligt segt. Hade jag varit en givare här hade jag inte brytt mig, men jag förväntar mig att kommentarsfältet fungerar när jag kommenterar, har dock 0 tillit till TradeVenue numera, så jag kopierar alltid det jag skriver innan jag skickar :p
RaderaJag tror någonstans att ens basala behov måste vara uppfyllt då, för att kunna bli en riktig givare. Kruxet här är att få till ett rimligt basalt behov. En munk i t.ex. Sri Lanka äger inget. Har simpla kläder och ett par tofflor. Lever på allmosor ifrån folket. Finner en inre nöjdhet i sig själv genom meditation. Har man "kommit så långt" är det omöjligt att bli besviken. Sedan kan man spekulera i om det handlar om att vara en "givare" när man faktiskt lever helt på andra för att överleva. Man ger dock vidare kunskap om framför allt inre välmående och tankar kring livet.
Har en på mitt jobb nu som är mycket inne på spåret med meditation etc. Vi brukar ha mycket intressanta diskussioner tycker jag :-) (Är medveten om att jag går lite off-topic, men det är lätt att spåna vidare och dra paralleller på vissa teman).
/Arbetsplanen