Lars, 39 år, har länge lidit av sömnlöshet. En dag ger läkaren honom en sömntablett som han ska ta varje kväll. Tabletterna får genast sin verkan och efter en månad är dessa slut. Lars sover gott och är mer energisk än han varit på länge. Han har återfått sin livsgnista och ser varje dag som en gåva och har nått sitt mål - att kunna njuta av en full natts sömn!
Han vet att han nu måste börja trappa ned, för att slutligen sluta, med sin medicinering. Dock, han känner att det tar emot. Vad händer om han slutar? Kommer han inte få vara kvar i detta Elysium han uppnått? Finns risken att hela den tuffa väg han kämpat för att bli frisk raserar om han slutar med sina tabletter?
När övergår "medlen/vägen" till att bli "målet" och när blir "målet" något abstrakt som, likt en hägring av en oas i öknen för den törstige, ständigt flyttas fram?
Jag har ett mål. Jag vet vägen för att ta mig dit. Dock, kommer jag på vägen att bli för "beroende" av medlen och sättet att tjäna dem? Kommer jag bli för fäst vid pengarna? Kommer jag bli för fäst vid att ständigt spara det där "lilla extra" för att använda dem till mina investeringar? Eller, kommer jag se att målet är nått och att jag nu kan börja trappa ned på "medicinen", dvs. min sparkvot, mitt arbete, mitt sparande mm. för att njuta av målet? Kommer jag att se vägen som en del av målet men att dessa båda nu är upplösta?
Jag tror att risken är stor att jag, omedvetet, kommer drabbas av hägringsliknelsen om jag inte är uppmärksam. Mitt mål är att bli "fri" från att jobba 8h/dag i hela mitt liv. "Fri" att kunna köpa det jag vill, när jag vill. "Fri" att kunna välja, "fri" att leva...(allt inom "rimliga" gränser)
Medel för att uppnå detta är bland annat motivation och målmedvetenhet men framför allt pengar.
Utan pengar att bygga min pengamaskin kommer jag aldrig uppnå mitt mål. Dock, finns risken att mitt leverne fram tills dess att målet är uppnått kommer ändra den jag är, det medvetande jag har idag, min inställning till mitt mål? Kommer jag klara av att lämna ekorrhjulet eller kommer jag vara fast i det; blind för att mållinjen sedan länge passerats? Rädd att stanna upp, ta av mig löparskorna och bara sätta mig ned, njuta av den där väl kylda ölen, titta upp mot solen och känna: "Y.E.S!"? Ja, det vet jag inte.
Kommer jag verkligen klara av att börja använda medlen till att LEVA när jag uppnått en viss avkastning? Kommer jag verkligen kunna sluta med det invanda och "trygga" livet?
Kommer jag klara av att bli drogfri, eller har drogerna förhäxat mig om att hela tiden jaga det där lilla extra? Likt en narkoman ökar bara begäret ju längre man är beroende. Vad som idag ger mig en kick kommer troligtvis inte räcka för densamma om en månad. Och ju mer droger denne tar, desto mer beroende och drabbad kommer denne att bli.
Jag tycker att mål är viktiga att sätta upp, men lika viktigt är det att inse när dessa uppnåtts och därefter kunna njuta av dem och känna att: "JA! Jag klarade det" Jag är duktig och nu ska jag bara njuta".
Det kommer alltid finnas en tanke som säger: "Bara lite till, en vecka till...en månad till..ett år till". Dock, när tar detta slut?
En dos till...en tablett till...bara idag sedan så ska jag sluta. Eller, i morgon också, sedan, ja DÅ ska jag sluta. Det lovar jag...
Det jag vill säga med detta inlägg är att det är viktigt att veta gränsen mellan medel och mål samt att alltid vara observant med när medlet blir skadligt eller övergår att vara ett mål. Då bör man sätta sig ned och fråga sig vad man vill med sitt liv och hur, när, var etc. detta skall uppnås. Annars är man fast i ett annat ekorrhjul likt förvärvsarbetet. Bara det att detta är hemskare, då du är din egen fånge; förnekad möjligheten att leva och njuta. Fast att alltid tänka på inkomster/utgifter i syfte att spara och inte leva/njuta.
Karin Boye har skrivit en mycket bra dikt, som bland annat Tommy Svensson läste upp för det svenska fotbollslandslaget som tog brons i USA 1994. Denna handlar just om vägen och målet. Hon beskriver att vägen är en del av målet, vilket är helt korrekt. Utan att vandra den utmanande vägen kommer man inte uppskatta målet. Dock, när jag tolkar dikten anser jag att hon även betonar målet som något konkret och när du nått det så är det "slut". Stanna där...och NJUT!
“Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen, är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen, som är mödan värd”
Hur resonerar du kring mål samt medel och vägval för att uppnå dessa? Kan någon verkligen påstå att denne inte är sin egen fånge/fiende och att det alltid finns en röst som säger: "Bara lite till..."
Måste man ha ett mål?
Måste man ha ett mål?
Den processen som det innebar att våga hoppa, tog nästan två år. Det som hjälpte mig på vägen att utvecklas som människa, var i tur och ordning. "Dags att lämna ekorrhjulet. Ett enklare och bättre liv" gratis pdf bok på nätet av Eric Hartvig. Sedan MMM Mr Money Mustasche Där hans blog för sin livsstils "sekt" lästes och begrundades från inlägg ett och framåt. Sedan var det nog jlcollinsnh och hans bloggserie "Stock Series" som slutligen fick mig att våga språnget. Har aldrig ångrat det en sekund.
SvaraRaderaTack för ditt svar!
RaderaJag letade upp Hartvigs bok och ska ta mig tid att läsa den.
Kul att du lyckades och ännu roligare att du inte ångrar det!
Sådant är alltid inspirerande och roligt att höra!
Tack för att du tittar in!
Mvh
Tänkvärt och bra skrivet. Själv vet jag inte exakt hur målet ser ut, men jag är medveten om mitt "beroende" och försöker att njuta av vägen, drogen är förmodligen i längden hälsosam, min tröst är att jag inte snålar med det jag vill, men är noga med att inte spendera onödigt, man blir sällan så nöjd med den nya manicken som man tänkt, jag brukar tänka på inköp i ca 6 månader om jag vill ha någonting som jag absolut inte behöver, om jag fortfarande efter 6 månader känner samma lockelse slår jag till, detta kan röra sig om belopp som motsvarar en bråkdel av min portföljrörelse en dag.
SvaraRaderaTack för ditt inlägg. Mycket av det du skriver påminner om hur jag ser på sparande/spenderande idag. Jag frågar mig alltid efter nyttan av det jag eftersuktar. Är den liten eller obefintlig brukar jag tänka sådana banala tankar såsom: "För denna summa kan du köpa så mycket mat, unna dig fika med X och Y samt flera biobesök e.d.". Förvisso ska man inte heller "straffa" sig med att INTE köpa det man vill (men ej har stor "nyttoeffekt" av). Att unna sig, nödvändiga prylar eller ej, tror jag är sunt. Dock, vilket du själv skriver, är att dessa köp måste vara undantag och ej regel.
RaderaIntressant att du ej har ett mål. Vad jag har förstått har de flesta bloggare i bloggosfären det. Inte för att det är ett krav, men ändå intressant.
Kul att du tittar in och kommer med givande kommentarer!
Mvh
Jag har ett m[l som är så löst definierat att jag idag inte kan sätta ett specifikt sparmål. Den dagen jag jobbar för mig själv är jag framme, men många komplicerade faktorer ändrar förutsättningarna löpande vilket gör det svårt att sätta exakt definition. Jag sätter numer korta delmål på ett år eller mindre.
RaderaOkej. Låter sunt och bra!
RaderaKör samma stuk: ett stort mål (förvisso inte ett EXAKT mål, men ändå ngt jag strävar mot) samt delmål att sträva och njuta av (när de uppnås) på vägen!
Det är just av denna anledning som jag inte bara satt målet att bli "fri" utan att bli "frivid42" på det sättet har jag satt en nivå och en tidslinje för mig själv. Sen kommer jag inte gräma mig så mycket om det skulle ta lite mer tid men just att ha ett slutdatum är nog viktigt tror jag. Annars är det lätt att fastna i "lite till" fällan och innan man vet ordet av så har man grymt mycket pengar men ingen livstid kvar att njuta av dessa.
SvaraRaderaMycket klokt resonerat! Även jag har mitt mål satt till då jag är 40 år. Om det skulle bli 41 eller t.o.m 42 gör detsamma om jag ändå uppnår det.
RaderaDet jag finner intressant att skriva vidare om är just det du nämner att "innan man vet ordet av är man rik, man fattig på livstid".
Jag tror att detta är en fara för många, oavsett ämne (i detta fall pratar vi ju primärt om ekonomi, men det kan ju även gälla jobb, träning e.d.).
Jag tror att det är viktigt att då och då stanna upp, begrunda de mål man satte upp för en tid tillbaka, se om de är på väg att uppnås, hur känns vägen; är den bekymmersam eller för krävande? Är målet värt denna väg eller ska jag kanske trappa ned lite och nöja mig med det? Finns hur många frågor som helst att ställa här och jag tror att det är viktigt att bearbeta dem och utvärdera sig själv och det egna "jagets" utveckling.
Tack att du tittade in och hoppas på återseende!
Mvh