Spanien, nådens år 1492
"Vänta nu. Säg det en gång till. Du vill alltså att jag skall investera i dig och denna seglats vars syfte är att finna en ny väg till Indien?"
"Vänta nu. Säg det en gång till. Du vill alltså att jag skall investera i dig och denna seglats vars syfte är att finna en ny väg till Indien?"
"Korrekt, ers majestät."
"Men du kan ej lämna några garantier och du vill att jag ska pynta för såväl tre skepp som för alla förnödenheter, manskap och andra utgifter? Därutöver kräver du en egen liten del av den möjliga kaka du ämnar baka..."
"Var man måste sko sin egen häst, ers majestät."
"Du vet att statskassan är ansträngd efter att vi äntligen har lyckats befria vårt kära fosterland från muslimerna?"
"Jag hörde något om det. Var det Granada ni så fint 'befriade'. Starkt jobbat. Nu när ni har tömt statskassan på att se till att otaliga muslimer antingen nödgas att tvångskonvertera, dö eller fly landet kanske ni förmår att lyfta upp näsan ett par grader och försöka skåda längre än dit den räcker?"
"Passa dig..."
"Förlåt, ers majestät. Men jag ansåg att det var öppet mål där."
"Förvisso. Isabella, min sköna, vad anser du?"
"Jag? Du vet min älskade, att oavsett ditt beslut stöder jag dig. Gud har givit dig makten och vad säger att han inte skulle vägleda dig rätt?"
"Lyssna på jäntan, ers högaktighet. Visserligen ser hon ut som något som skatan har letat fram men hon tycks veta vad hon pratar om. Seså, låt lätta på pengapungen så att jag kan komma iväg medan Gud fortfarande förärar oss med vindar och vatten på haven. Likaså behöver jag gå på toaletten för den kycklingen jag åt igår trycker på, om ni förstår..."
"Avskum. Nåväl, jag finansierar detta men om du skulle misslyckas så kommer jag att..."
"Kommer ni vadå, ers majestät?"
Året är 1492 och Spanien har befriat det sista muslimska härbärget i Granada. Kung Ferdinand och Isabella har förstärkt sin makt och hela landet står nu, mer eller mindre, enat under dels en stark krona, dels en stark religion (lägg även till inkvisitionen, så förstår ni begreppet `stark`). Dock har landet tappat mycket konkurrenskraft mot övriga nationer i allmänhet och övriga sjöfartsdito, såsom Nederländerna och Portugal, i synnerhet. Vägen till Indien, detta mecka för nya och luxuösa varor, är sedan länge känd och då ingen tycks ha någon sorts patent på handeln tillika sjöfartslederna är det svårt att bedriva säkra, på förhand garanterade, handelsaffärer där vinsten är lika säker som Kim Jong-uns ord. Det finns, enkelt och klart uttryckt, för mycket riskmoment i hela företaget.
[...] á la en avarage avanzian [...]
I sammanhanget bör det dock betonas att Spanien var en sjöfartsnation att räkna med redan innan de hade "upptäckt" Amerika. Bland annat hade de starka positioner i Medelhavet samt i Afrika, om än ej lika starka som deras rivaler - Nederländerna och Portugal. Således kunde Ferdinand känna sig relativt lugn, då han redan hade en fot på marknaden. Varför skulle han även träda in med den andra? Det var en stor risk och det erfordrades mycket kapital. Således var riskerna allt annat än små därtill obetydliga. Emellertid gällde ju detsamma, om än omvända, den möjliga avkastningen som skulle kunna komma; direkt genom guld, diamanter och andra ädelstenar; mer långsiktigt via varor och slavar. Om allt gick vägen kunde en investering i långa loppet visa sig vara en guldgruva så stor att självaste Krösus skulle bli grön av avund.
Ferdinand tittade igenom prospektet som denne 'Columbus' hade presenterat. Mycket såg på förhand bra ut men ändå fastnade han vid riskerna, vilket visade på en klokhet få kungar innan honom visat. Att låta sig förblindas av det positiva utan att ta hänsyn till det möjliga negativa á la en avarage avanzian i Anoto passade sig inte för en kung. Efter ett rikligt begrundande därtill reflekterande och diskuterande med sina rådgivare gav kungen slutligen ett jakande svar på sjöfararens förfrågan.
Den tredje augusti 1492 stod han vid kajen och såg hur en stor del av statskassan, nu transformerad till två karavaller och en karack, lämnade kajen. Trots att han utåt såg lika lugn ut som en människa proppad med såväl venlafaxin som xanor och stecolid, var hans inre allt ifrån detta. Om det skulle, för att använda Herman Hednings ordalag, skita sig skulle folket inte förlåta honom i första fallet. Likaså skulle hans arv och historia befläckas och hans släktgren skulle för alltid bli förknippad med ordet "misslyckande".
För ett par veckor sedan kom nyheten om att Castellum förvärvar Norrporten för en kostnad på 13,4 miljarder kronor ut. Detta möttes ömsom av tilltro, ömsom av skepsis. Förvisso blir Castellum med detta en diversifierad gigant vi sällan skådat på svenska fastighetsmarknad - fastighetsportföljen får ett värde, proforma, om cirka 71 miljarder kronor samtidigt som förvaltningsresultatet ökar med 900 miljoner kronor (totalt dryga 2,5 miljarder kronor) - men det finns också många risker i detta:
Castellum köper, för 14 miljarder kronor, fastigheter värderade till 26 miljarder kronor. Emellertid tar man också över skulder på 12 miljarder kronor. Således betalar bolaget, mer eller mindre, ett marknadspris. Företaget är ett av de mest konservativt belånade fastighetsbolagen. De har dock, från sin börsintroduktion och framåt, i princip bara varit med om en stigande fastighetsmarknad. Denna uppvärdering har lett till att de har kunnat ta nya lån och förvärva/utveckla med följande förbättring av förvaltningsresultat (lättsamt draget; för varje miljard fastigheterna värderas upp skapas möjligheten att ta ett lån på 0,5 miljarder för att växa). Detta har pågått i två decennier och därmed möjliggjort denna fina resa som Castellum de facto har haft. De har, mer eller mindre, bara verkat på börsen under sötebrödsdagar och frågan blir då hur de skulle klara sig när det söta försvinner och Fredrik Paulún tar över med sitt "vik-hädan-socker"-mantra. Att lägga in en "evig" pristillväxt på fastigheter som överstiger inflationen när man värderar Castellum känns allt annat än realistiskt. Detta med tanke på att priserna är de högsta någonsin och att räntorna dess antonym. Vid en eventuell bostadsmarknadskrasch skulle detta kunna leda till att få Pompeji den den 24/8 år 79 att framstå som rena rama vintern!
Castellum köper, för 14 miljarder kronor, fastigheter värderade till 26 miljarder kronor. Emellertid tar man också över skulder på 12 miljarder kronor. Således betalar bolaget, mer eller mindre, ett marknadspris. Företaget är ett av de mest konservativt belånade fastighetsbolagen. De har dock, från sin börsintroduktion och framåt, i princip bara varit med om en stigande fastighetsmarknad. Denna uppvärdering har lett till att de har kunnat ta nya lån och förvärva/utveckla med följande förbättring av förvaltningsresultat (lättsamt draget; för varje miljard fastigheterna värderas upp skapas möjligheten att ta ett lån på 0,5 miljarder för att växa). Detta har pågått i två decennier och därmed möjliggjort denna fina resa som Castellum de facto har haft. De har, mer eller mindre, bara verkat på börsen under sötebrödsdagar och frågan blir då hur de skulle klara sig när det söta försvinner och Fredrik Paulún tar över med sitt "vik-hädan-socker"-mantra. Att lägga in en "evig" pristillväxt på fastigheter som överstiger inflationen när man värderar Castellum känns allt annat än realistiskt. Detta med tanke på att priserna är de högsta någonsin och att räntorna dess antonym. Vid en eventuell bostadsmarknadskrasch skulle detta kunna leda till att få Pompeji den den 24/8 år 79 att framstå som rena rama vintern!
Ledningen skickade ut information om att det kommer ske en företrädesemission för nuvarande aktieägare och att all information, såsom teckningskurs, antal aktier som skall emitteras etc., kommer att publiceras den 18 maj. Kortfattat kan syftet sägas vara att ta in 6,5 miljarder kronor för att finansiera detta köp.
[...] ej kommer drabbas av en krasch men att uppgången inte är hållbar [...]
Likt kung Ferdinand ser jag mer positivt än negativt i denna affär och, utifrån den fakta som just nu ligger på min pulpet, ämnar jag teckna min del. Dock bör tilläggas att jag har sålt av 200 st av mina ursprungliga 800 dito. Detta för att jag ej vill ligga allt för tung utan att veta om spelreglerna.
Att döma av nuvarande makroinformation (ursäkta mig, @Värdepappret och tack för klappen på axeln @Gottodix) tycks det råda en konsensus om att nuvarande låga ränta kommer fortsätta tills slutet av 2017 för att därefter, sakta men säkert, stiga. Vad gäller bopriserna har det hörts blandade röster, där den ena sidan skriker "krasch" medan den andra säger "stagnation" tillika "kontroll". Min åsikt är att vi ej kommer drabbas av en krasch men att uppgången inte är hållbar. Kanske blir det en stagnation eller en nedgång, men krasch? Nej.
Vad gäller framtida utdelningar, potentiella vinster etc. kan jag enbart bege mig till Pythia för att söka svar, men då häxan till kvinna mer ofta än sällan har blåst mig på mina hårt förvärvade slantar väljer jag hellre den anrika, hederliga ändock lika otillräckliga kaffesumpen. Det är det eller börssnack, liksom. Emellertid tycks det finnas några som aspirerar på en plats i Delfi och dessa kan du finna i kommentatorsfälten hos bland andra Miljonärinnan30 och hos min kära bloggkollega Vägen Till Frihet.
Ferdinand spanade ut mot havet. Ännu en morgon utan de efterlängtade seglen vid horisonten. Sex månader hade förpassats utan att någon nyhet eller tecken kunnat skådas. Hade Columbus talat rappakalja? Hade han blivit lurad och förblindad av sin tro på de skatter och fina avkastning som sjöfararen utlovat? Var detta ett straff av Gud? Hade han inte hedrat denne? Var inte skavsåren på hans knän och doften av såväl blod som skräck från inkvisitionens kammare bevis om något på hans tro?
Med sakta steg började han röra sig i den avlånga och luxuöst inredda korridoren. Precis då han skulle äntra sin gemak hörde hans hastande fotsteg bakom sin rygg. Med andan i halsen och svetten drypande nedför pannvecken stannade en kavallerist framför honom. Monarkens ögon föll genast till det pergament som soldatens hand omfamnade. Med hast och oförsiktigt bröt han sigillet och höll upp pergamentet i ljuset för att läsa. Hjärtat slog hårt och intensivt. Kunde detta vara ett budskap från sjöfararen. Med iver kastade han sina ögon över de första stavelserna.
"Morsning korsning ers högfärdighet. Jag hoppas allt är bra med er och att er, förvisso osköna ändock skarpa, fru mår bra. Själv är jag nyss hemkommen med rikedomar så stora att t.o.m. Gud skulle bli avvis. Nu skall jag spisa kyckling, träffa kvinnor och bjuda laget runt. Jag sa ju att det skulle gå bra, för inte trodde ni annat? Nåväl, nu blir det vin. Peace! p.s. Santa Maria förliste tyvärr men hoppas det är okej? Tar för givet att detta dras från din del av kakan. d.s. "
Hur ser du på Castellums förvärv? Äger du dem? Kommer du att teckna? Är det en Amerikaresa á la Columbus eller en dito á la Kling, van der Water och Jöransen och kolonin "Nya Sverige"?
Att döma av nuvarande makroinformation (ursäkta mig, @Värdepappret och tack för klappen på axeln @Gottodix) tycks det råda en konsensus om att nuvarande låga ränta kommer fortsätta tills slutet av 2017 för att därefter, sakta men säkert, stiga. Vad gäller bopriserna har det hörts blandade röster, där den ena sidan skriker "krasch" medan den andra säger "stagnation" tillika "kontroll". Min åsikt är att vi ej kommer drabbas av en krasch men att uppgången inte är hållbar. Kanske blir det en stagnation eller en nedgång, men krasch? Nej.
Vad gäller framtida utdelningar, potentiella vinster etc. kan jag enbart bege mig till Pythia för att söka svar, men då häxan till kvinna mer ofta än sällan har blåst mig på mina hårt förvärvade slantar väljer jag hellre den anrika, hederliga ändock lika otillräckliga kaffesumpen. Det är det eller börssnack, liksom. Emellertid tycks det finnas några som aspirerar på en plats i Delfi och dessa kan du finna i kommentatorsfälten hos bland andra Miljonärinnan30 och hos min kära bloggkollega Vägen Till Frihet.
Ferdinand spanade ut mot havet. Ännu en morgon utan de efterlängtade seglen vid horisonten. Sex månader hade förpassats utan att någon nyhet eller tecken kunnat skådas. Hade Columbus talat rappakalja? Hade han blivit lurad och förblindad av sin tro på de skatter och fina avkastning som sjöfararen utlovat? Var detta ett straff av Gud? Hade han inte hedrat denne? Var inte skavsåren på hans knän och doften av såväl blod som skräck från inkvisitionens kammare bevis om något på hans tro?
Med sakta steg började han röra sig i den avlånga och luxuöst inredda korridoren. Precis då han skulle äntra sin gemak hörde hans hastande fotsteg bakom sin rygg. Med andan i halsen och svetten drypande nedför pannvecken stannade en kavallerist framför honom. Monarkens ögon föll genast till det pergament som soldatens hand omfamnade. Med hast och oförsiktigt bröt han sigillet och höll upp pergamentet i ljuset för att läsa. Hjärtat slog hårt och intensivt. Kunde detta vara ett budskap från sjöfararen. Med iver kastade han sina ögon över de första stavelserna.
"Morsning korsning ers högfärdighet. Jag hoppas allt är bra med er och att er, förvisso osköna ändock skarpa, fru mår bra. Själv är jag nyss hemkommen med rikedomar så stora att t.o.m. Gud skulle bli avvis. Nu skall jag spisa kyckling, träffa kvinnor och bjuda laget runt. Jag sa ju att det skulle gå bra, för inte trodde ni annat? Nåväl, nu blir det vin. Peace! p.s. Santa Maria förliste tyvärr men hoppas det är okej? Tar för givet att detta dras från din del av kakan. d.s. "
Hur ser du på Castellums förvärv? Äger du dem? Kommer du att teckna? Är det en Amerikaresa á la Columbus eller en dito á la Kling, van der Water och Jöransen och kolonin "Nya Sverige"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar