Work some, get some. Work less, get...?

"Vi menar att det måste vara en rättighet att klara sig ekonomiskt utan att behöva utstå förnedring och kontroll. Vi menar också att basinkomst är en lösning på många av de problem som dagens system skapar."

Citatet ovan är skrivet av basinkomströrelsen och står att läsa på deras hemsida. Fenomenet om basinkomst är inget nytt och har på den senaste tiden blommat uppe likt alger på västkusten en svensk (sol)sommar. Är det ett bra förfarande? Ömsom ja, ömsom nej. Det är många parametrar som måste beaktas och tas hänsyn till. Många anser att frågan är ekonomisk och politisk - personligen anser jag att frågan är en filosofisk sådan. Således kan ni säkert förstå hur glad jag blev av att finna en djup, givande och extremt adekvat diskussion om detta i programmet "Filosofiska rummet", vars alla avsnitt finns att hitta i podcastern på din Lou_Mannheim-telefon, a.k.a. Iphone. Just detta specifika avsnitt hette "Basinkomst - ett annat sätt att värdera arbete".

I grunden handlar basinkomst/medborgarlön (och till en stor del en variant av detta: negativ inkomstskatt) om människans tro på hennes godhet; hennes vilja att agera korrekt och ärligt i alla situationer. Om detta vore (för det är inte som så i dagens Sverige) en sanning skulle debatten om basinkomst vara en icke-fråga. Likaså tror jag inte att den ens skulle behövas för världen skulle då vara en bättre sådan. 

 "[...] betalas utan krav på motprestation [...]"

Jobba mindre men ha mer/detsamma i plånboken låter vackert men är det, i praktiken, genomförbart? Vill alla ha detta? Ty det finns arbetsmyror som brinner för sitt jobb och det finns även det motsatta; soffpotatisen som lever för en dag i soffan, med ena handen i chipspåsen och den andra kring fjärrkontrollen. Jag kan förstå såväl förespråkare som belackare men om jag skall ta ett aktivt val faller min röst på de sistnämnda. Jag tror att människan inte är den goda hon var ämnad till att bli när det kommer till pengar. Det känns som att det finns en sorts girighet i samhället där alla skall jämföra sig med allt och alla och minsta lilla "tjuvknep" e.d. från X gör att Z blir alldeles till sig och anser med bestämdhet att om X kan få detta för denna (lilla) insatts skall minsann även jag få det. Därtill slutas jag aldrig att förvånas samt vredgas över alla de människor som utnyttjar det svenska sjukbidragssystemet och hävdar att de har en funktionsnedsättning, är sjuka etc. i syfte att enkom överkomma pengar. Vad är det som säger att detta utnyttjande inte kommer att begagnas om en medborgarlön infördes? Vad blir konsekvenserna för alla andra (OBS! Denna gång inte bara de andra, "ärligt", sjuka)?

"[...] betalas ut till individer, inte hushåll [...]"

Den femte juni kommer Schweiz att ha en folkomröstning om en basinkomst och i Finland prövar man just nu en sorts variant av detta. I Sverige syns frågan mer och mer och i en insändare på Dagens Nyheter, under parollen "alla ska ha en garanterad inkomst", skriver organisationen basinkomst.nu följande:

"Basinkomst skulle ge en arbetsfördelning utan tvång, en rättvisare fördelning av våra gemensamma resurser, det skulle minska konflikter människor emellan, men även minska kriminalitet och slitaget på vår enda jord. Det är ett fullt realistisk sätt att eliminera arbetslösheten, och reformen skulle dessutom ge utrymme för kvinnor och män att i större utsträckning dela det obetalda hemarbetet jämlikt mellan sig. Det är ofta kvinnor och flickor som missgynnas av dagens system, vilket betyder att även ur ett feministiskt perspektiv är idén med basinkomst lysande."

Medborgarlön bör i mångt och mycket ses som en lösning från vänstern. En sådan kan ta sig olika former, men grundtanken är att alla medborgare utan motprestation ska få ett belopp som räcker för ett drägligt liv. Det bör dock påpekas att denna ädla tanke förutsätter snabb produktivitetstillväxt, som både ger utrymme för kortade arbetstider och kraftigt stigande skatteintäkter. I dag syns inte någon sådan. Tvärtom har produktiviteten – i Sverige liksom i hela västvärlden – stagnerat. Därför är skräckvisionen om teknisk massarbetslöshet knappast någon sannolik huvudprognos, i alla fall inte under överskådlig tid. Datorer och robotar kommer förvisso att slå ut jobb, men tekniken skapar också nya. Risken för bestående hög arbetslöshet finns otvivelaktigt – men den härrör framför allt från arbetsmarknadens organisation, parternas lönesättning, dåligt utbildningssystem, svag konkurrenskraft och låg efterfrågan.

"A small step for man, a giant leap for mankind...or?"

Medborgarlön bryter dessutom mot den svenskaste av traditioner – arbetslinjen: Gör din plikt, kräv din rätt. Vad händer med basen för vårt samhälle om försörjningen tryggas utan krav på någon som helst arbetsinsats? Vill verkligen tillräckligt många förvärvsarbeta? Vem kommer att vårda de äldre? Hur ska den offentliga sektorn finansieras när antalet beskattade arbetstimmar krymper?

Även om många nackdelar framkommer, kan såklart fördelar urskönjas, ty när människor befrias från överlevnadsångest får vi tryggare individer och därmed ett tryggare samhälle, i vilket skaparkraft och gemenskap kan frodas. Ett samhälle där alla människor, inte bara de välbeställda, har reell möjlighet att utveckla sig själva, kanske utbilda sig, pröva en företagsidé, arbeta ideellt, ägna sig åt kultur och föreningsliv; ”olönsamma” verksamheter men oumbärliga för en levande demokrati och ett gott samhälle, istället för att sysselsättas med meningslösheter.

När alla människor, inte bara de som har det gott ställt och en stark ställning på arbetsmarknaden, får makt att säga nej till meningslösa eller rentav farliga eller, av samhället underbetalda jobb som inte går att försörja sig på, får vi äntligen en välbehövlig press uppåt på arbetsvillkor. Makten förskjuts från de stora strukturerna till de enskilda individerna.

När USA på 1970-talet gjorde försök med basinkomst (negativ inkomstskatt) i några mindre städer kom farhågorna att människor skulle sluta jobba på skam. Däremot tog de vara på möjligheten att ägna längre tid åt att hitta jobb de verkligen passade för. Skilsmässofrekvensen ökade markant, då kvinnor fick makt att bryta upp ur destruktiva relationer. Detta var också orsaken till att försöken lades ner, i det moralkonservativa USA(!)... så mycket för "America - land of opportunity".  

Som ovan sagts pågår olika slags försök med basinkomst, bland annat i Finland men också i Indien. Brasilien har beslutat att stegvis, genom sitt sociala reformprogram "Bolza Familia", införa basinkomst för alla. Redan omfattas en stor andel av befolkningen, de fattigaste barnfamiljerna, av ett stöd som villkoras med skolplikt.

En svensk basinkomstreform kan delvis finansieras genom att andra socialförsäkringar i högre eller mindre grad blir överflödiga samt genom att kontrollapparaten elimineras. Utvinning av naturresurser, höga löner och stora förmögenheter samt finanssektorn kan beskattas avsevärt högre än idag.

Debatten är hetare än gammelfarmors havregrynsgröt och frågorna tillika svaren är lika många som blåbären på dess topp. Åsikter går brett isär och jag tror att för varje förespråkare går en belackare. För oss som har en hög grad av ekonomisk medvetenhet därtill kämpar efter möjligheten till ett drägligare liv, till stor del finansierad via avkastning på investerat kapital, är frågan intressant att diskutera. Att döma av de otaliga artiklar jag läst inför detta inlägg är en majoritet mycket positiva. Många nämner om hur detta har skapat tillfällen för de mindre lyckligt lottade att få ett drägligare liv. Därtill att samtliga av landets invånare har blivit mer kreativa, lugnare och mer "humana". Självklart finns det bevis på motsatser, men dessa lyser med sin frånvaro (vilket absolut väcker frågan om skribenterna har gjort medvetna val i syfte att föra sin egen/tidningens linje). 

Vad anser du om basinkomst? Är det en bra åtgärd och kan den genomföras? Är frågan enkom en ekonomisk, politisk eller filosofisk sådan? Eller måste samtliga av dessa tre beges plats á la en salt, syrlig samt söt godsak i en Gott&Blandatpåse?