D-day

Få, om ens någon, är nog medveten om att det är Sveriges nationaldag om exakt en vecka, den 6 juni. Många av dessa, men långt ifrån alla, vet att det också är dagen, benämnd "Dagen D" (eng: "D-Day"), då allierade styrkor landsteg vid Normandie i syfte att sätta in nådastöten på Hitler och hans "tredje rike". 

Jag ämnar inte bli långrandig om detta, ty jag känner mig själv och vet (vilket även mina elever vet) att när jag väl börjar, krävs det en armé likt den allierade vid Normandies stränder för att stoppa mig. Lika komiskt som det är tragiskt brukar jag utse en elev som under en lektion är ansvarig för att säga till när lektionens tid börja närma sig slutet. Emellertid är min uppfattning att eleverna sällan finner det jobbigt, eller krävande, att lyssna på min östgötastämma, utan... okej, förlåt. Visst finner de det "jobbigt" i den betydelse att de både vill hinna med att ta anteckningar och att aktivt lyssna tillika ta in det sagda, men aldrig "jobbigt" i den betydelsen att det blir "to much". 

Den 6 juni är något som vi, det vill säga du, jag och alla omkring oss, aldrig skall och får glömma. Genom att ständigt prata om det, diskutera orsakerna till denna landstigning, dvs. nazismen, kriget, judeutrotningen, nationalismen, fascismen et cetera, minskar risken att samma hemskheter händer igen. En fråga som vissa säkert frågar sig är "varför skall det alltid diskuteras om judeförföljelsen, utrotningen, nazismen, Hitler och allt det där?", vilket jag har svårt att förstå, för om vi inte gör just detta, är risken stor att historien återupprepar sig. Det bästa sättet att undvika hemskheter likt dessa igen är just att undervisa om det. Elefanten kommer alltid att finnas i det rum vi kallar "jorden" och även om vissa, turligt nog få till antalet, vill undvika att diskutera dennes närvaro, kommer den ej att försvinna. 

Om du har ett intresse av att ta kommande vecka/veckor att fördjupa dig i det Andra Världskriget i allmänhet, men D-dagen i synnerhet, finns mycket bra fakta att tillgå. Beträffande sistnämnda har tidskriften Populär Historia intressanta artiklar i sitt senaste nummer, vari det berättas om verklighetens Captain Miller, protagonisten i Steven Spielbergs film "Saving Private Ryan". Faktum är att denne var svensk och hette Ralph Goransson.

Såklart finns ovan nämnda film "Saving Private Ryan", men det finns även en kanadensisk film - Storming Juno -, där stormningen av stranden benämnd "Juno" skildras. 

Om en film ej är tillräckligt, finns såklart den omtalade och mycket bra serien "Band of Brothers", vari allas vår Bobby Axelrodd på Axe Capital, vars riktiga namn är Damian Lewis, tar sig an protagonistens roll. Även om Dagen-D ej skildras, är "uppföljaren", med namnet "The Pacific" väl värd sina nio timmar.

På SVT visas nu flera dokumentärer och dessa finns, såklart, tillgängliga på SVT Play. 

Nyligen släpptes serien "Catch-22", som är baserad på boken med samma namn. På svenska betyder detta "Moment 22" och detta är något som vi investerare mer ofta än sällan känner igen oss i. Har du ej läst boken är det en stark rekommendation och vill du se serien börjar den nu att streams på C-More. 

Det finns en oändlig uppsjö med böcker, filmer, serier, artiklar et cetera och om jag skulle räkna upp dem alla, skulle jag nog kunna sitta fram till 100-årsjubileumet. 

Vad vill jag säga med detta inlägg? Bara en sak: Glöm inte! Glöm inte och se till att andra aldrig heller gör det. Glöm inte att människor offrade sitt liv för att du, jag och våra nära tillika kära idag har det så bra som vi faktiskt har. Glöm inte att det, den 6 juni i år, är 75 år sedan som tiotusentals soldater stred, sårades, tillfångatogs, försvann men även dog för att mänskligheten inte skulle bli styrd av en tyrann.

Dunning-Kruger - Varför?

Hur många som har presenterat och diskuterat Dunning-Kruger-effekten går nog ej att räkna på såväl kroppens fingrar som tår och jag ämnar inte göra en lång redogörelse för vad denna är, utan istället berätta varför vissa människor tenderar att drabbas. 

Först och främst - varför skriver jag om detta? Den största anledningen är att för varje kunskap som jag bedömer mig överkomma, desto mer och mer förstår jag att jag vet, kan och förstår mindre. Detta kallas för kunskapens paradox - ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet. 

Utöver detta har jag alltid en rädsla inom mig när (svåra) beslut skall fattas, för jag ställer mig alltid frågan om de fakta och den förståelse som jag utgår från är, av mig, korrekt uppfattad. Vågar jag tro på mig själv? Om jag inte gör det, kan jag då tro på någon annan och varför? Detta är djupa och högst intressanta filosofiska spörsmål, vilka förtjänar egna inlägg, men de tåls ändå att lyftas fram här och nu.

Med ovan ständigt närvarande inom mig brukar jag ofta visualisera Shakespeares citat för att verkligen försäkra mig om att jag aldrig låter mig luras av mig själv och mina brister:

"A fool think of himself to be wise, but a wise man know himself to be a fool"  

För dig som inte vet vad ovan Dunning-Kruger-effekt är, eller behöver fräscha upp minnet, kommer här en kortfattad redogörelse: Människor som saknar kunskap såväl rent allmänt som inom ett specifik ämne/vetenskap tror sig ofta veta och kunna mer inom detta än vad de egentligen kan. De tror alltså högre om sig själva och sina kunskaper inom ett specifikt ämne än vad som egentligen och i verkligheten är sant. 

Tvärtom gäller för de som, inom såväl generella som specifika vetenskaper, har en gedigen och djup kunskap. Dessa tenderar att tro mindre om sig själv och sin egen kunskap. Nedan bilder förklarar detta bra och som görs synligt på den nedersta har min kära vän tillika bloggkollega Phantas applicerat modellen på investerare.

Vad är det för mekanismer som ligger bakom detta? Det finns flera olika förklaringar, men den främsta och mest accepterade är den om att oerfarna och mindre bildade saknar den erfarenhet som kommer av att ha fel. Det låter "komiskt", men låt mig förklara: Det som de saknar är förmågan, vilken är beroende av insikter och kunskaper, om att förstå att de har fel/brister. 

Person A tror sig vara duktig inom källkritik, men på tester framkommer den raka motsatsen. När detta presenteras för personen tar den åt sig, men om den inte börjar att läsa, studera och arbeta för att utvecklas, är den dömd att göra samma misstag igen. Detta då denne saknar kunskaper som är essentiella för att inse den egna begränsningen.

Som framkommer är det paradoxalt. Och skrämmande. Hur kan man skydda sig mot detta? Själv försöker jag alltid att ifrågasätta mig själv, mina tankar och värderingar. Varför har jag dem? Varför kommer de nu? Et cetera. Dock kan man aldrig(?) vara säker på att när man tror sig applicera second level thinking, och med det slå undan benen på sin nemesis, att man står som vinnare. Vad är det som säger att denne demon inte kontrar med third level thinking och med det slår dig knock out?

Nedan video på cirka fem minuter presenterar det hela på ett bra, övergripande och pedagogisk sätt. Min fråga till dig: Are You a fool who thinks of himself as wise, or are You a wise man who know himself to be a fool?

Långsiktighetens bästa PR-trick

"The greatest trick the devil ever pulled was to convince the world he didn't exist". Många är vi som har sett klassikern The Usual Suspects. Tyvärr har det visat sig att mannen som spelade "djävulen", Kevin Spacey, nu står anklagad för att ha varit en sådan...

Bra PR är guld värt. Om förmågan att sälja finns, spelar det ingen roll om det är sand i Sahara, eller vatten i en simhall som skall säljas. Har du talets och/eller skriftens förmåga, kan du komma långt. 

Jag är en av de som förordar långsiktighet, men inte en naiv sådan. Förr tillhörde jag kategorin "klubben för de naiva långsiktsinvesterarna". Vi samlades på Internet, skrev blogginlägg, diskuterade via twitter och andra sociala plattformer och klappade varandra på ryggen medan vi basunerade ut "enig!", "bra!", "helt rätt!" eller dylikt. Vårt motto var: "Köp, för i längden kommer det att slå väl ut. Historiken visar det. Det kan liksom inte bli fel!". Inget kan vara mer fel, för det kan alltid bli värre. Det kan alltid bli mer fel och när detta inträffar svider det. Rejält. 

Förstå mig rätt, för långsiktighet är något som jag fortfarande applicerar, men, hoppas jag, utan en naivitet. Att blunda och köpa blodet som rinner på gatan för att sedan suga upp det likt vore jag en vampyr fungerar ej längre. Jag har tappat smaken för denna röda, tjocka substans. Dock kan jag absolut tänka mig att ta fram sugröret om jag bedömer det öppna såret, vari blodet rinner ifrån, kommer att läka. 

Långsiktighet är, som har diskuterats i tidigare inlägg, ett relativt begrepp och detta mindset gäller enbart tills nästa nya fakta blir tillgänglig. Följaktligen är det mer semantik än faktiskt agerande som är långsiktigheten karaktäriserad. Detta oavsett om det är en naiv sådan eller dess antonym.

"[...]"The greatest trick the long-term ever pulled was convincing the investor that he was real and to be taken for true" [...]"

Under måndagen den 27 maj läste jag Koll på Kontots inlägg om långsiktighet och likt många tycks skribenten ha skriftens (och talets?) förmåga, för begreppet tillika mindsetet säljs in med stil, elegans och klass. Emellertid finns samma brist, förstå mig rätt, för det är ingen personlig kritik, utan denna gäller sättet som presenteras, som alltid då det gäller PR - det är bara en sida av myntet som, mycket fördelaktigt, presenteras. Likt lobbyisterna för valfritt bolag visas bara den, utifrån det egna perspektivet tillika agendan, positiva sidan.

Ja, den som investerade $40 i Coca-Cola 1919 skulle idag ha $394 000. Ja, den som investerade 10 000 kronor  i H&M 1974 skulle idag ha 42 miljoner kronor. Ja, den som investerade $20 i Apple 1980, då bolaget börsintroducerades, skulle idag ha $86 miljoner. Samma utveckling står att finna i övriga bolag som skribenten, men även andra tidigare (och säkert senare i framtiden) skriver om. 

När inlägg likt dessa läses är det viktigt att iklä sig de källkritiska glasögonen och fråga sig hur fakta presenteras. Nämns nackdelarna och de mindre bra exemplen? Om inte, varför?

Den som kan sin bolagshistoria vet om nedan bolag. Om du ägde dem långt innan de började att dala i såväl vinst- som kursutveckling blev svedan värre än att få uppleva Castafiore live, och köpte du dem då blodet hade börjat rinna blev saken heller ej bättre, för -100 procent är alltid -100 %.

• Kodak
• Enron
• General Motors
• Lehman Brothers
• Atkins Nutritionals
• Hugo Boss
• Facit
• Eniro (förstår mig rätt)

Detta var stora, fina och, relativt sätt, anrika bolag som var fina att äga långsiktigt. De var i alla fall det, tills verkligheten hann ikapp dem och med det även den långsiktiga investerarens naivitet.

Utan något underlag tror jag att det absolut går fler bolag på den "bra" sidan, än på den "mindre bra", men att bara blunda, tänka att bolaget har varit fint långsiktigt och kommer nog så förbli är en onödig och dum(?) risk att ta. Att enbart utgå från historik, ej bedöma utifrån vad man tror och kan prognostisera för framtiden, och sedan applicera Warren Buffets: "If You aren't willing to own a stock for ten years, don't even think about owning it for ten minuts". Citat  är ofta bra, träffande och "korrekta". Dock skall de inte tas ur de sammanhang som de sägs och ursprungligen tillhörde.

"The greatset trick the long-term ever pulled was convincing the (naive) investor that it was real and to be taken for true" - eller? 

Coca-Cola & Netflix - nylansering av en hatad produkt

Då jag själv tillhör årgången anno 1986 kan jag ej säga att jag har några emotionella relationer till Coca-Cola och deras enorma cirkus kring "New Coke". Sedan är jag ingen läskdrickare och senast jag drack en läsk är, mig veterligen, någon gång i årskurs 1 på gymnasiet, då jag ville testa en vanilla coke, som då var "ny" i landet Svedala. Det kan absolut ha hänt att jag sipprat på  någon Rom & Cola, som någon vän har bjudit på under en utekväll, men... ja, jag tror det framkommer att läsk och jag aldrig har varit ett maka par. 

[...]Anledningen stavas Netflix och deras hyllade serie "Stranger Things"[...]"

1985 hände mycket; Steve Jobs lämnade Apple, 500-kronorssedeln infördes och vraket efter Titanic hittades, för att nämna några få av väldigt många händelser. Detta är även året då Coca-Cola, efter att ha haft en stor marknadsandel lanserar sin nya läsk - "New Coke". Denna föregås av ett enormt arbete som kostade bolaget enorma summor och således var det viktigt att läsken mottogs bra.

Som nämns ovan hade Coca-Cola en stor marknadsandel, men hade sedan ett par år tillbaka sett att konkurrenter, såsom Pepsi, vunnit allt mer mark. Anno 1975 lanserade nämnda konkurrent "The Pepsi Challenge", som är ett blindtest vari människor får dricka olika versioner, däribland Pepsi och Coca-Cola. Testen visade att människor väljer Pepsi, vilket såklart, och föga förvånande, skapade ett flockbeteende. Denna "challenge" fortsätter enda fram till mitten av 1980-talet och bidrog till att KO tappade allt mer, medan konkurrenter iklädde sig rollen som hyenor och agerade asätare.

Coca-Colas VD, Roberto Goizueta, blev rädd för att nedgången var början på ett sorts moras och således slog han på den stora trumman. Insatsgrupper skapades och det gamla, hemliga och mycket anrika receptet skulle förnyas. Något nytt måste till, och det snabbt. 

På en mycket kort tid kom en ny version att tas fram, testas och sedan skeppas ut till alla världens butiker. Dock blev emottagandet allt annat än vad Goizueta och bolaget hade hoppats på. Visst var detta inte så farligt, eller det hade inte varit så farligt om folk fortfarande hade kunnat köpa den "vanliga" versionen. Dock hade KO slutat att producera denna och de få som fanns kvar fick folk att åka land och rike runt för att bunkra likt de vore preppers i en roman av Lars Wilderäng. 

"[...] Vill du veta mer om denna intressanta historia om New Coke kan podden "Misslyckade affärer" varmt rekommenderas.[...]"

Trots att detta fiasko, vilket det var, var på alla tidningars uppslag, på TV-nyheterna, där folk berättade hur hemskt och "o-amerikanskt" det var, om folk som drabbats av depression(!) et cetera, stod bolaget på sig - det nya var här för att stanna! Emellertid var deras beslutsamhet inte så stark, för 79 dagar senare kom en nyhet från bolaget, som även lanserades som "Breaking News" på tv-stationer såsom ABC, om att den gamla, som nu skulle få tilläggsnamnet "classic", coca-colan skulle återföras. Dock skulle "new coke" finnas kvar. 

Om du tittar på en coca-colaburk idag så kommer du att se, med en något mindre storlek, "classic" ståendes innan.

Även om det blev ett fiasko kan det hela ses ur ett annat perspektiv - bolaget fick se hur folk uppskattade deras (klassiska) produkt, hur viktigt det var, och är, med att göra bra, långvariga och systematiska undersökningar innan en nylansering (vilket de ej gjorde), fin PR på ett tragikomiskt sätt, för återinförandet av den klassiska varianten blev ju riktigt fin PR. et cetera.

På ett evenemang 1995, då 10-årsjubileumet för "new coke" firades(!) sade VD:n: "Vi gav oss in på att förändra dynamiken hos sockercola i USA, och det var exakt vad vi gjorde - fast inte på det sätt vi hade planerat [...] Men det absolut mest betydande resultatet av 'nya Coke' var att den skickade en oerhört kraftfull signal ... en signal om att vi verkligen var beredda att göra det som krävdes för att bygga värde åt våra ägare." (Coca-Cola)

New Coke fanns kvar enda till 2004, då den slutligen togs bort. Innan dess hade den sakta men säkert tagits bort på marknad efter marknad, och fanns enbart i några få delstater i USA - läskeblaskens hemland och där "socker" är en lika viktig ingrediens i allt och inget.

Emellertid kommer den nu, sommaren 2019, att återlanseras - varför? Anledningen stavas Netflix och deras hyllade serie "Stranger Things", vars tredje säsong startar under denna sommar. Serien utspelar sig just under 1980-talet och detta vill nu KO "spela" på. 

Vill du veta mer om denna intressanta historia om New Coke kan podden "Misslyckade affärer" varmt rekommenderas.

Var du en av dem som tyckte att "New Coke" var god och således ser fram emot nylanseringen?

2 faser inför & i FIRE

I fredags, den 24 maj, läste jag Miljonär innan 30:s inlägg, vilket innehöll svar och kritik till Onkel Toms dito om fem självbedrägerier om/i FIRE (Financial Independence, Retaire Early). Jag hade ej sett denna video och då jag ej är frälst av FIRE, brukar jag inte så sällan välja bort inlägg som berör detta. Har jag tid kan jag absolut läsa, för visst finns ett litet intresse. Därtill är jag av uppfattningen att all breddning i och om vad som en människa läser enbart är av godo. Risken är annars att man snöar in sig, vilket slutligen leder till att tunnelseendet blir så snävt att begreppet periferi är ekvivalent med ett ord ur en grekisk ordbok. 

Jag beundrar de som verkligen strävar mot FIRE. Inte för just målet i sig, utan för att de har hittat "det", dvs. syftet - det som de genuint och djupt inom sig vill uppnå. Själv delar jag inte denna känsla för FIRE, utan mitt syfte och mening är ett annat.

Miljonären är, sedan två år tillbaka, "fri" och "Tompa" har testat på friheten under cirka ett års tid, om jag har förstått saken rätt, och är sedan en tid tillbaka åter i ekorrhjulet. Att höra och läsa dessas berättelser kan för de intresserade ge bra inblickar och insikter om rörelsens för- respektive nackdelar. För mig, som mer ser mig som en åskådare och som, utifrån dagens sinnebild och uppfattning, inte ämnar att bli en av spelarna på planen, finner jag diskussionen som ett bidrag av många till förståelsen för FIRE-rörelsen.

Det som jag kommer fram till är att det finns två sinnebilder, eller mer korrekt: visioner, om hur livet som "fri" är - den naiva och den realistiska.

Den naiva är den som tror att så fort FIRE är uppnått kommer livet att förändras x2. Från att tidigare inte ha haft det minsta intresse av böcker, kulturella evenemang, idrott, socialt umgänge, gröna fingrar et cetera, kommer allt detta komma likt tandfen den natten en mjölktand läggs under kudden. Samma gäller även lusten på livet och "allt och inget" - allt som människor idag ser och får höra i allt mellan "Se & Hör" via Aftonbladet och Instagram till alla influencers på valfri social plattform - allt detta på det "perfekt livet", med långa frukostar med hembakat bröd, hembakad granola, egenodlade tomater et cetera, till långa, härliga och energigivande promenader med vänner, som avlutas med en härlig lunch på ett café. Därefter väntas en härlig fika med ett par andra bekanta och därefter väntar ett givande och inspirerande spinningpass, som såklart följs av ett lika givande och energigivande yogapass. Detta följs av en fantastisk och naturnära cykeltur till affären, där ekologiska och närodlade råvaror inhandlas för den härliga och fantastiska middagen som skall tillagas på kvällen, då även ett par bekanta kommer över. 

"[...]Låt oss kalla det en "Maria Montazami-värld"[...]"

"Härlig", "underbar", "inspirerande"... dessa begrepp är ständigt förekommande och finns tillika appliceras på allt som en "soon to be FIRE-medlem" föreställer sig. Precis som att de har fått ett piller av Morpheus väljer de det som omvandlar livet, intressena, uppfattningarna, känslorna et cetera över en natt. Ja, intressen, känslor och så vidare kan, och kommer högst sannolikt, förändras, men inte över en natt. Människan är ett vanedjur och som alla vet(?) ändras inte vanor i en handvändning. 

Den naiva tror detta. Dock är det ej en medveten handling, utan dess antonym. Den naiva har liksom föreställt sig sitt liv som "fri" likt alla bilder, filmer och historier från personer som lever livet likt gudar. Låt oss kalla det en "Maria Montazami-värld". När FIRE sedan blir en realitet är risken stor att den naiva blir besviken och börjar fråga sig vad som hände och vad som gick fel. Detta kan, men måste inte, leda till att tiden som "fri" mer blir synonymt med osäkerhet. Osäkerhet på såväl sig själv och sina värderingar som på om denne agerade korrekt.

"[...]Således passar sig uttrycket "Freedom is a state of mind"[...]"

Den realistiska är mer den som är inställd på att livet som "fri" inte kommer att ändra personligheten i en handvändning. Ej heller att allt och inget kommer att blir som man vill, önskar och hoppas. Istället vet den realistiska att livet som "fri" inte enbart kommer med guld, rökelse och myrra, utan med utmaningar på såväl de sociala, teoretiska, praktiska och psykologiska sidorna av livet. Saker kommer att ställas på sin spets, frågor kommer att ställas och svar krävas, och gamla sanningar kommer att förkastas medan nya tillkommer. 

Med ovan inställning kommer livet som nybliven FIRE-medlem, för den realistiska, att bli mer givande och risken för att drabbas av det som den naiva riskerar är betydligt mindre, dock ej försumbar. Således passar sig uttrycket "Freedom is a state of mind". Om ditt "state of mind" inte har realistiska förväntningar riskerar "freedom" att bli drabbad. 

FIRE är och kommer fortsätta vara en rörelse som väcker känslor, men att tro att livet kommer att vara likt vore den utopi Thomas Moore beskrev anno 1516 är att riskera sin tid som (blivande) fri. 

Lockheed Martin - stabil utdelning & tillväxt?

Lockheed Martin har börjat 2019 års första fem månader likt ett jaktplan, haha… förlåt. Vi bryter. Jag lovar att ej dra några fler dåliga, torra och brittiska skämt. Således… Världens största försvarsentreprenör har sett sin börskurs stiga med cirka 30 % hittills i år, vilket ej är förvånande efter den senaste rapporten som slog ned likt en missil... okej. NU lovar jag bot och bättring.

Jag har följt bolaget sedan strax innan jul, då jag beslöt mig för att ta in några aristokrater, dit Lockheed Martin tillhör.

Vad är det som lockar, förutom att flyga snabba flygplan, leka Maverick eller Will Smith á la ”Welcome to earth” i Independence Day?

Bolaget är verksamma inom en bransch som, "tyvärr", alltid har funnits och som, högst sannolikt, kommer fortsätta att finnas. Trots att människan säger sig vara en art som bryr sig om sina likar och vill allt och alla väl, dvs. är "altruistisk", framkommer inte det när historien studeras. Människan är ett rovdjur och även om vi föredrar flocken är vi alltid oss själva närmast, vilket gör att när valet står mellan att skita eller att skitas är svaret självklart. Om denna egoism, vilket det rör sig om, skall dras till sin spets, gäller den även på en mer övergripande nivå då jag går till ett "vi"; det är "vi" i denna grupp; "vi" i detta vi; "vi" i denna stat; "vi" i detta land et cetera. Såklart gäller även "vi i detta bolag". 

Vad är det som är detta tänkesätts största driv? Överlevnad, precis som då vi jagade med båge och spjut på savannen. Dock jagar vi inte primärt föda idag, utan medel att köpa detta för, dvs. pengar, råvaror eller dylikt. Sedan vill du, jag, vi skydda dessa, våra intressen och fortsatta förmåga att anskaffa pengar, föda, trygghet och säkerhet. Följaktligen kommer vapen, hur hemskt det än låter, vara en industri som alltid(?) kommer att finnas. 

Ty människan har svårt att fullt ut lita på någon och när ingen tillit finns, vill man se till att vara förberedd om nu grannen får för sig att invadera eller, på något annat sätt, hota försörjningen. Ett av flera exempel är hur nationalismens framväxt under 1800-talet och början av 1900-talet resulterade i inte bara ett, utan två världskrig, för att inte nämna den tidigare imperialismen. Det som länderna gjorde var att hela tiden se och jämföra sig med varandra. När de såg att landet X rustade, gjorde de själva likadant, men mer och större. När land X såg detta, ökade de än mer sin upprustning och så vidare.

För dig som tycker att investera i vapen är oetiskt, eller vill påbörja en diskussion om etik inom investeringar, ber jag dig först läsa detta inlägg.

Lockheed Martin består av fyra divisioner: Aeronautics - som producerar stridsflygplan, som till exempel F-35, Rotary &  Mission Systems - som rymmer stridsfartyg och marinelektronik, Missiles & Fire Control - som skapar missilförsvar samt Space Systems - som producerar satelliter . År 2015 köpte företaget Sikorsky Aircraft, som producerar Black Hawk helikoptrar, från United Technologies (UTX) för 9 miljarder dollar.

Något som jag tror kommer att vara en av de största faktorerna till bolagets utveckling kommande år tillika decennier är deras verksamhet mot rymden. Likt imperialismen under 1800-talet och jakten på kolonier, för att inte nämna den än tidigare sådana, som påbörjades redan under sent 1400-tal, kommer rymden att vara den nya spelplanen. Det landet som är först med att få ett herravälde med satelliter (i alla dess "former"), kommer att vara de som också får mest inflytande och därmed makt i världspolitiken. USA:s regering har plöjt ned mängder av dollar i att vara före ärkerivalerna Kina och Ryssland, och här spelar Lockheed Martin en viktig nyckelroll. För mer om deras projekt rekommenderas deras hemsida. Under 2018 stod denna del av bolaget för ca 19 % av de totala försäljningarna, vilket står att läsa i länkade årsrapport.

Kärnan i Lockheed Martins portfölj är F-35 Joint Strike Fighter. Det är en av försvarsdepartementets viktigaste program, eftersom flygplanet, som kan axla flera roller och inte bara vara ett stridsflygplan, är utformat för att vara det mest avancerade insatsflygplanet för det amerikanska flygvapnet, marinen och flottan.

F-35 är så viktigt för de förenta staternas säkerhet att det bedöms som högst osannolikt att försvarsdepartementet kommer att låta programmet misslyckas. I stället är F-35 mer trolig att förbli en kärnkomponent i USA: s militärs - och många av deras allierade - luftförsvarsplan i flera decennier till. Således kommer Lockheed Martin sannolikt att njuta av en nivå av intäktsstabilitet och synlighet som få andra bolag upplever.

Lockheed Martin är dock långt mer än bara ett bolag med en ”one-pick-ponny”. F-35 står för cirka 30 % av bolagets intäkter, medan resten kommer från andra områden, såsom missiler, helikoptrar och satellitsystem, varav samtliga segment ser en ökande efterfrågan militären.

Lockheed Martin är särskilt skicklig mot hypersonics, eller vapen som flyger med minst fem gånger ljudets hastighet. Då Kina och Ryssland har en stor och välutvecklad teknik inom detta område har amerikanska militären gjort hypersonisk teknik till ett område med stort fokus. Följaktligen kommer Lockheed Martin sannolikt att ha en stark efterfrågan på sina hypersoniska missil- och missilförsvarssystem under de kommande åren.

 

Källa: Q1 presentation

Det första kvartalet avslutades med en backlog på över 130 miljarder dollar, inklusive några av militärens viktigaste program. Detta sätter landets ledande försvarsföretag på solid grund för en stark intäkts- och resultatutveckling under det kommande decenniet.

Med ovan som utgångspunkt framkommer då också att försvarsjätten blir lönsammare,  eftersom den utökar sin intäktsbas. Bolagets konsoliderade rörelsemarginal förbättrades till 15,9 % under första kvartalet, vilket är en ökning med 14,8 % mot föregående år. Utöver detta var det operativa kassaflödet 1,7 miljarder dollar, vilket skall jämföras med Q1 2018 då siffran var 630 miljoner USD. Viktigt att betona är dock att kassaflödet kan vara mycket varierande kvartal till kvartal, men över längre mätperioder är trenden tydligt uppåt.

Trots sin starka produktportfölj, en massiv backlog och stark kassaflödesproduktion handlas just nu Lockheed Martin till en rabatt mot den genomsnittliga S&P500- aktien. Den främsta försvarsentreprenören, ja, det är nämnda Lockheed Martin, handlas för närvarande för 13,6 gånger framtida vinstestimat (P/E), jämfört med mer än 17 gånger beräkningar för S&P500. Medan försvaret tenderar att få ett något rabatterat pris, är detta desto högre för den övriga, och mer breda, marknaden. Denna är dock något mera cyklisk, vilket militären ej är.

Analytiker förutspår att bolaget kommer att öka sin vinst med 14 % årligen under de närmaste fem åren. Även om det kan tyckas vara högt för ett bolag likt detta, förväntar analytiker att USA: s militär kommer att satsa än mer på sina militära projekt, såsom F-35 och hypersoniska missilförsvarssystemen. Om detta blir en sanning kommer det, allt annat lika, driva en bra och stark genomsnittlig tillväxt för Lockheed Martin under de närmaste fem åren. Detta innebär att Lockheed Martins PEG-tal ligger på cirka 0,5 (beräknat på kursen om 342 USD), vilket indikerar att de är något undervärderade.

Bolaget bedöms ha stabila finanser och detsamma gäller deras historik. 

Utdelningsandelen har de senaste 10 åren snittat kring 49 % och är för innevarande år 43 %, vilket bedöms som mycket bra och varaktigt. Beträffande utdelningshöjningar framkommer nedan då data från gurufocus.com har hämtats.

12 månader	3 år	5 år	10 år
9,9 %	10,1 %	11,2 %	16,2 %

Om jag utgår från att snittet på 10 % kvarstår, vilket ändå känns högt, blir framtida DA följande (räknat på kursen 340 USD):

2020	2021	2022	2023	2024	2025	2026
$ 9,68	$ 10,648	$ 11,71	$ 12,88	$ 14,17	$ 15,58	$ 17,13
DA 2,84 %	DA 3,1 %	DA 3,4 %	DA 3,7 %	DA 4,1 %	DA 4,58 %	DA: 5 %

Utdelningar... ja, det är ej allt, men för en pilkastande investerare likt jag själv är bolag som delar ut en tacksam investeringsstrategi. Bolag som går i vinst, delar ut (i såväl bra som dåliga tider) utan att riskera balansräkningen, återköper aktier och även återinvesterar i sin verksamhet är bolag som jag tilltalas av, och här passar Lockheed Martin in. Under finanskrisen, som bör ses som en måttstock på världens bolag i allmänhet, men USA:s dito i synnerhet, förmåga att uthärda en ekonomisk härdsmälta värre än då Björnligan rånar Joakim von Ankas pengabinge, såg deras VPA ut likt följande:

2007: 7, 10 USD
2008: 7, 86 USD
2009: 7,78 USD
2010: 7, 23 USD
2011: 8,36 USD

Detta medan utdelningen var:

2007: 1,47 USD
2008: 1,83 USD
2009: 2,34 USD
2010: 2,64 USD
2011: 3,25 USD

När utdelningar och kursutveckling slås samman framkommer nedan Yield on Cost (YoC):

12 månader	3 år	5 år	10 år
2,76 %	3,62 %	5,43 %	10,3 %

Att väga in är att bolaget har gått från "BBB+" till "A-" i sitt kreditbetyg, vilket såklart hjälper bolaget när det kommer till rån och räntegrad. Sett till det segment som bolaget verkar inom är detta betyg ett mycket starkt sådant.

När bolaget studeras på Börsdata framkommer att många av de viktiga nyckeltalen mer följer en flat och horisontel linje, där trenden mot högre höjder är relativt svårtydd. Dock finns den där och det som är extra fint att se är den ökande vinsten. Till detta framkommer att skulden alltid har varit relativt stabil, vilket även gäller kassan. 

Bolaget har, som ovan nämnts, rusat detta år men handlas ändå till en rabatt sett till PEG-talet, som för närvarande ligger på 0,5. Dock är detta nyckeltal till en viss del beroende av analytiker och historik, och kan ej ses som en garant för framtiden. Ej heller kan det ses som en 100 % säker kaffesump. Jag har tidigare skrivit att historiken förvisso ibland tenderar att återupprepa sig, men att ett mer passande begrepp är "rimma". Det blir aldrig exakt likt tidigare, vilket är definitionen på "återupprepning", utan mer ofta än sällan blir det "snarlikt", vilket är mer nära begreppet "härma".

Jag tycker att detta bolag är ett som gör sig bra i en tråkig portfölj, där dess syfte tillika plats är att bidraga med kassaflöde. Har du samma åsikt? Om inte - varför?