onsdag 17 juni 2020

FIRE och existentialism

I julas var det lika uttjatat likt Ullas med flera snack om "beskatta dem till öronen och däröver och se för f*n till att förstatliga alla bolag. All makt till oss... förlåt; 'folket'". Det jag skriver är inte på något sätt något nytt och jag har säkert presenterat samma andemening i tidigare inlägg. Likväl är människans minne kort.

Hela inlägget finns på Trade Venue och nedan är det där uttjatade utdraget.

Under medeltiden och fram till slutet av renässansen/början av upplysningen kom människan att styras av religionen. Prästerna hade hjärntvättat Europas (okunniga tillika obildade) befolkning om treståndsläran, dvs. att det fanns tre sorts klasser, vilka gud hade skapat; de som bad, de som stred och de som arbetade. Då dessa var skapade av gud var det hans mening att envar skulle uppfylla sin roll och om inte väntade motsatsen till Sankte Pers portar. Detta fick såklart bönderna att bli mer aviga till uppror och revolt mot sin dåliga situation och mot feodalsamhället. Att präster därutöver kom att absorbera mer makt via andra förfaranden, såsom ägande av mark som genererade saktteintäkter, ”egen” tolkning av bibeln, kyrkotiondet, skattebefrielsen et cetera, kom enbart att stärka deras och kyrkans makt.

För människan var det en tid där mycket styrdes av religionen, som till mångt och mycket sade till var och en vad denna skulle göra (för att hamna i himlen). Den fria viljan existerade inte, i alla fall inte till den grad som idag finns. Det var först då renässansen och upplysningen kom att uppkomma som folket fick vetskap och insikt i hur lurande och bortfintade som de hade blivit under hundratals år. Därifrån kom utvecklingen att gå från Descartes och dennes ”cogito ergo sum” via Nietzsche, som basunerade ”Gud är död”, för att slutligen, under 1900-talets modernistiska rörelse ebba ut i existentialismen. Självklart kom kyrkan att få lida pin, men för många människor kom pinan att bli en värre.

Många vill ha och söker sig till frihet; att äga sin tid. Hos vissa stannar det vid en önskan och en dröm, medan det hos andra blir realiserat. Vissa längtar så mycket att de ser till att inte bara börja i ett högt tempo, utan de spurtar från den första till den sista metern, s.k. ”FIRE”.

Läs vidare på denna länk.

Allt gott!

/Sofokles



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar