Innan jag gick på semester (känns som en evighet sedan) hade jag en lust att läsa om Marcus Aurelius Självbetraktelser – en bok som jag läste för länge sedan och som varit med mig sedan dess. Stoicism är ett begrepp som ibland bemöts med misstänksamhet och nedvärdering, såsom att alla dessa stoiker tror sig vara förmer e.d. De som ser på stoikerna som vore de överst på livets piedestal har ytterst sällan förstått vad ”det” handlar om. För en stoiker är skillnaden mellan vad man kan och inte kan kontrollera i tillvaron som är avgörande. Det absolut viktigaste här är att man kan kontrollera hur man förhåller sig till allt och alla i livet. Som du märker är vi inne på dagens ACT (Acceptance and commitment Therapy) – acceptera, förhåll dig till detta och verka utifrån detta.
Man eftersträvar den stoiska likgiltigheten - apatheia – med vilken menas att man inte(!) ska vara fullt rationell och känslokall, utan ha en rimlighet i den vikt man läger till såväl känslorna som förnuftet i beslutsprocesser. Det faller sig väl med SAOL:s beskrivning av ordet: ”Anhängare av stoicismen […] karaktärsfast och behärskad person […] stoisk är den människa som uthärdar allt med lugn och självbehärskning.”
Allt gott och ta hand om dig!
/Cristofer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar