Tacksamhet

 En härlig, solig och uppskattad fredag har fyllts med det jag mer än gärna ägnar mina dagar åt; läsning, skrivande, espressodrickande och samtal med goda vänner. Får jag även in en promenad är min dag gjord. Mer behöver jag inte för att uppleva en tacksamhet. Allt är relativt, men att ta de mest vardagliga och ”vanliga” sakerna för givna är sällan klokt. Jag tänker inte dra det något längre än att man kan – och ska – vara tacksam för att man idag vaknade upp med tak över huvudet, en dusch som inte bara serverade vatten, utan även ett varmt sådant. Att kylen fungerade och således kunde erbjuda en kyld grekisk yoghurt et cetera. Kanske kunde man börja dagen med en joggingtur och wow – tacksamt att man har fungerande ben!

Nu ska detta inlägg inte handla om ovan tacksamhet, även om den är viktig. Jag brukar själv, i svåra stunder, alltid påminna mig om allt jag har och att mina just nu upplevda problem/störningsmoment är inget annat än patetiska relativt allt det som har givits mig.

Idag språkades jag med en god vän som jag en gång, långt tillbaka i tiden, lärde känna via bloggen och twitter. Han (för det är en av oss som tyvärr saknar den där sista x-kromosomen) har blivit mig en mycket god, nära och uppskattad vän och vi talar om allt, men kanske lite extra mycket om diverse innehav och eventuella sådana.

Läs vidare på Trade Venue. Det är #TGIF och jag önskar dig en god sådan.

/Cristofer

Lyxigt värre - stabilt från Kering och LVMH

 Efter att ha tagit del av LVMH:s, Kerings samt Monclers rapporter är jag hänförd av den styrka och stabilitet som sektorn visar. Samtliga bolag växer – och det rejält. Intressant att se är hur geografin Asien tappar tillväxtfart hos Kering och LVMH, medan västmarknaderna fortsätter expandera med låga, ensiffriga tal.

Att Asien saktar ned, om än från höga och än idag fortsatt höga nivåer, är inte något oväntat. Dels har pandemin påverkat, dels ökar inte medelklassen sin tillväxt exponentiellt. Den växer, ja, men inte med samma styrka och hastighet som för blott 7–10 år sedan. Att den fortsätter utvecklas råder det ingen tvekan om, så länge Xi Jinping med sin diktatoriska stat, inte får för sig att bli än hårdare i utrullningen av sitt sensokratiska styre (= full övervakning via allt från appar via kontroll över banköverföringar/transaktioner i livsmedelsbutiken till videokameror i varje gatuhörn. Eller sagt med andra ord: Storebror ser dig!).

Läs vidare på Trade Venue. Som alltid önskar jag dig en härlig dag tillika afton.

/Cristofer

Absurdismen ger oss perspektiv

 I mitt förra inlägg lyfte jag fram hur viktigt, men också svårt, det är att dels formulera, dels förhålla sig till sina egna, unika mål. Människan är ett rovdjur och har som prioritet att alltid skapa sig mer medel för en fortsatt överlevnad. Även om vi inte egentligen behöver den extra köttbiten suktar vi efter den, ty den kan behövas (även om vi redan har fullt i såväl kylskåp som frys). Mer vill ha mer. Girighet? Från ett perspektiv, ja. Sett från andra sidan av myntet är det inget annat än sunt och adekvat.

Om man inte är medveten om att man fortsätter springa i ett sorts ekorrhjul. Ständigt jagandes ett mål som aldrig nås – kan nås – är risken stor att man ”missar livet”. Uttrycket är väldigt flytande och högst tolkningsvänligt, likväl finns det inte något mer träffsäkert. Vad är meningen med att jaga medel som egentligen inte behövs? Om det inte är viljan att utveckla sig själv och vara med i en gemenskap – att bidra, vilket är ett fint och adekvat mål i sig självt, finns ingen anledning att fortsätta ställa väckarklockan för att slava för en lön man inte är beroende av.

Alla är vi unika och således har vi olika ambitioner och mål. Jag upplever att min ”mening” just nu är att vara och verka med mina underbara kollegor tillika underbara elever, för att inte glömma mina nära och kära. Jag upplever att arbetet som lärare ger mig mervärde. Ännu är jag beroende av en lön, men absolut har beroendegraden minskat för varje år som portföljen har vuxit (om jag vill såväl överleva som ”leva” kan jag gå idag, men om jag vill LEVA… nej). Hur kommer jag känna när den täcker den utgift jag har bedömt som ”normal” och långsiktigt gällande? Jag har ingen aning. Emellertid kan jag inte ta beslut idag utifrån hur jag tror jag kommer känna och tycka om X antal år. Allt jag kan göra är att alltid verka för att det alltid finns olik alternativ till den dagen då något ändras, såsom att jag inte finner jobbet givande, vill skola om mig e.d.

Läs vidare på Trade Venue. Återstår cirka 3,5-2,5 veckor av årets ledighet - njut av den!
/Cristofer

Vår ökande, upplevda osäkerhet oproportionell den faktiska verkligheten

 I en värld där blott en tweet eller ett inlägg på Instagram, Facebook, Tik Tok med flera kan skapa en fjärilseffekt så stark att få kan inse dess kraft är idag det nya normala. Nyheter sprids än snabbare idag än igår och ofta via flera, olika medier. Förr var det antingen en springande budbärare á la Inkariket, eller en budbärare resandes till häst. För att inte glömma gamla hederliga röksignaler. Förutom brevduvor kom därefter telegrafen, som följdes av telefonen och därefter gick det snabbt.

Ju mer nyheter vi nås av; ju mer utlåtanden, tankar, åsikter med mera vi får ta del av i valfri sociala media, desto mer information tvingas hjärnan att bearbeta. Detta är såväl positivt som negativt. Positivt då människors underlag för vidare tankeutveckling och (själv)reflektion ökar. Negativt då hjärnan avskyr att nå ”information overload”. Den vill ha det enkelt. Minsta lilla insats till maximal nytta. För mycket information skapar kortslutningar – ”men va!? Nej, så kan det inte vara?! Men… åhh…” Ständigt slits tankarna än hit, än dit. Så mycket fakta; så mycket alternativa fakta; så många åsikter, tankar och förståsigpåenden från alla och envar. Det är klart att allt känns som ”för mycket” för oss.

I tider när nyheter sprids lika snabbt som SBB hinner sälja av lite av sitt bestånd blir vår perception, vårt fokus och vår förmåga att klara av att ta ett steg tillbaka och analysera förminskad, ty hjärnan har fokus på överlevnad och letar alltid efter hot. Det är därför vi lockas att läsa alla negativa rubriker och dras till dysterkvistar och de som spår jordens undergång. Kan vi får reda på 1) när jorden kan gå under kan vi laga för att vi 2) kan vara proaktiva.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en härlig helg!

/Cristofer

Pets At Home - Husdjur i UK till en attraktiv värdering

 Husdjurssektorn var i ropet under corona och året därefter. Orsakerna till det var flera, där bland annat en ökad ensamhet hos såväl individer som familjer upplevdes. Därtill har de demografiska utvecklingarna, med en växande medelklass som är mer kapitalstark, gjort att många fler har haft möjligheten att äntligen uppfylla drömmen om ett litet husdjur att älska och ta hand om.

Jag har tidigare skrivit lite mer övergripande om PetMed Express, men jag kom till en punkt där jag upplevde att dåvarande R/R var negativ. Detsamma upplever jag än idag. Sedan en tid tillbaka har jag haft Pets At Home på bevakningslistan och blev lite överraskad när min kära bloggranne, Z2036, skrev att han tagit in dem. 

Pets at Home Group Plc är ett holdingbolag baserade i UK. Bolaget bedriver verksamhet inom husdjursvård och förser husdjursägare med husdjursmat, leksaker och sängkläder samt skötseltjänster. Företagets varumärken inkluderar ”Pets at Home”, ”Vets4Pets” och ”Groom Room”. Företagets har såväl försäljning via sitt butiksnät som via sin webbplats och de tycks, vad jag läser mig till, ha en mycket robust omnichannel.

Läs mer på Trade Venue. Jag önskar dig en skön, avkopplande dag tillika vecka. 

/Cristofer

Pigs get fat, hogs get slaughtered

 Jag har alltid förfäktat långsiktighet. Att jaga valfritt jämförelseindex på dags-, vecko-, månads-, kvartals- eller årbasis ligger inte i mitt intresse. Jag är inte ute efter att mäta könsorganet framför alla andra i stammen. Jag lockats inte heller till tanken att stå där i cirkelns mitt och slå mig på bröstet, likt en gorilla. Mitt mål är unikt för mig. Mitt mål är att ha tillräckligt för att kunna leva det liv jag vill. Jag kommer aldrig bli lika förmögen som Warre B eller Jojje S och det berör mig föga. Allt jag vill är att kunna leva det liv jag vill. Det liv som ger mig ett mervärde. Ett liv där jag aldrig behöver känna en upplevd press eller stress att en väckarklocka måste ställas och ett ekorrhjul smörjas.

Mitt mål är att portföljen ska täcka den utgiftsnivå x1,75 jag föreställer mig kommer vara den ”normala” för mig. Just nu bor och lever jag billigt, men är fullt medveten om att jag absolut kommer emigrera till ett större boende och, om stjärnorna står rätt, även skaffa en familj. Kanske en till tamagotchi. Kanske en Volvo. Kanske en hund. Jag har ingen aning, men att mina utgifter kommer öka är jag inställd på.

När portföljen nått den nivån är jag nöjd. Jag behöver inget mer. Jag kommer då ha råd att äta vad, när och hur jag vill. Jag kommer ha råd med sporadiska restaurangbesök, weekends, längre resor, lite mer exklusiva viner och så vidare. Jag kommer inte vara ekonomisk oberoende, men jag kommer att vara ekonomisk fri. Det är mitt mål.

Läs vidare på Trade Venue. Det är lillördag, solen skiner och börsen ger attraktiva köplägen. Jag önskar dig en all lycka till med sistnämnda.

/Cristofer

Osäkerhet och förtvivlan

Gettysburg, USA, 1863 den 3 juli. Under två dagar har de två arméerna testat varandra och ännu råder en fördel för nordstaterna, som innehar en mer strategisk stark position på en höjd. General Robert E. Lee är fortfarande besviken på att hans förtrupp inte lyckades ta just den positionen, då de nu tvingas avancera uppför en kulle och över ett öppet fält, allt medan fienden kan skjuta salva efter salva mot hans försvarslösa grårockar.

Vad Lee ännu inte vet är att den här dagen, den 3 juli, kommer gå till historien som den avgörande stunden i det amerikanska inbördeskriget, som pågått i cirka två år. Förvisso skulle det fortsätta i cirka två år till, men det var här som det avgörande slaget fördes.

Lee hade, mer eller mindre, satsat allt på ett kort när han tidigare valde att bryta läger på hemmaplan för att avancera in på nordstaternas territorium. Under en längre tid hade syd tryckts tillbaka och man fruktade att det enbart var en tidsfråga innan man skulle tvingas till kapitulation. Således valde man att applicera ”anfall är bästa försvar”. Syftet var att tränga djupt in i fiendeland och hota staden Washington och med det lyckas förhandla till sig en fred. En fred där man själv skulle sätta agendan och således se till att slavar skulle förbli slavar och att såväl skatter som tullar skulle förbli som innan Lincoln valdes som president. Slutligen önskade de elva slavstaterna (i.e. ”sydstater”) som brutit sig loss från unionen bli erkända.

Förnödenheterna var inte de bästa och gällande såväl vapen som ammunition fanns mycket att önska. Lee’s armé var sannerligen underutvecklad relativt nordstaterna. Förvisso var det inte stenyxor mot gevär, likväl var den en skillnad.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en härlig söndagsafton och en god vecka.

/Cristofer

Oikofobi - hotet kommer inifrån

 När jag läser från, lyssnar till och diskuterar med andra framkommer att det är många oavsett politisk falang är missnöjde med samhället och dess utveckling. Än är det skatten som är för hög, eller för låg, än den underfinansierade organisationen inom rättsväsende, skola och utbildning samt vård och omsorg. Vissa anklagar de ”rika” för att sko åt sig, medan andra anklagar de ”mindre rika” för att kräva mer av förstnämnda. Barrikaderna byggs upp och det slängs med såväl glåpord som slag under bältet.

Jag var fram till relativt nyligen obekant med att det finns ett begrepp, men efter att ha läst en intressant artikel om Oikofobi samt sett att det nyligen släpps en bok på ämnet väcktes mitt intresse. Således klickade jag hem boken Western Self-Contempt: Oikophobia in the Decline of Civilizations (Beckeld, 2022)

Läs vidare på Trade Venue. Det är fredag (TGIF) och det är detsamma som grill, en god dryck och samkväm med nära och kära. Jag önskar dig en trevlig och avkopplande sådan tillika helg.

/Cristofer

Skakiga tider och risk för reflexivitet

 Det är tämligen skakiga tider och oavsett var man vänder sig skriker löpsedlarna om hur illa ställt det är med allt. Hushållens syn på dagens och framtida ekonomi har inte varit så här sorgsna och pessimistiska sedan 1990-talet. Jepp, inte ens under finanskrisen 2008–2009 var de lika deppiga som idag. Kanske har de rätt, kanske fel och den som påstår sig sitta på Det Stora Svaret förtjänar inte bara en klapp på axeln, utan två. Minst.

Det farliga med hushållens pessimistiska syn är den reflexivitet som kan bli reell. Något förenklat och kortfattat kan det förklaras som att när alla tror på och förbereder sig på en lågkonjunktur bidrar de till att skapa en sådan och voilá – där har vi den, lågkonjunkturen. Som ett brev på posten. Eller nej, förresten, det är ju Postnord vi pratar om… …

Läs vidare på Trade Venue. Jag vill önska dig en trevlig dag och uppmuntra dig att hålla dig lugn, ty "this too shall pass".

/Cristofer

Andra delen från Spargeneralen

 Nedan text är från allas vår Spargeneral. Jag har enbart copy&paste till bloggplattformen. Jag vill tacka Spargeneralen för hans såväl tid som energi.

I mitt tidigare gästinlägg skrev jag lite om min investeringsfilosofi och om min största portfölj (multiasset). I detta inlägg tänkte jag skriva om min aktiva handel med min näst största portfölj.

I min aktiva handel varierar det ganska mycket hur länge jag håller en position, men allt mellan 2 veckor till 12 månader är normalt. Man skulle kunna klassa handeln här som “swing trading” och “position holding”. När jag handlar mer aktivt använder jag främst handelsterminalerna på CMC markets och IG markets. De har ett stort utbud av bl.a ETF:er som inte finns tillgängliga via de vanliga mäklarna. Man har dessutom tillgång till hävstång om man önskar det. Nackdelen är såklart att det inte är ISK, men å andra sidan kan man göra avdrag för förluster och deklarationen sköts automatiskt.

Tanken är att jag en dag i framtiden ska ha ca 50 % passivt (i form av den portfölj jag skrev tidigare om), medan 50 % ska vara mer aktivt, i form av en sådan här portfölj. Om eller när jag blivit tillräckligt bra på detta kommer förhoppningsvis den “överavkastning” som jag ev. lyckas skrapa ihop i den aktiva delen att successivt flyttas till den mer passiva delen, till skillnad från idag där jag fyller på stora portföljen uteslutande via månadssparande.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en slapp, avkopplande och härlig helg. Laga något gott och umgås med nära & kära.

/Cristofer