Gettysburg, USA, 1863 den 3 juli. Under två dagar har de två arméerna testat varandra och ännu råder en fördel för nordstaterna, som innehar en mer strategisk stark position på en höjd. General Robert E. Lee är fortfarande besviken på att hans förtrupp inte lyckades ta just den positionen, då de nu tvingas avancera uppför en kulle och över ett öppet fält, allt medan fienden kan skjuta salva efter salva mot hans försvarslösa grårockar.
Vad Lee ännu inte vet är att den här dagen, den 3 juli, kommer gå till historien som den avgörande stunden i det amerikanska inbördeskriget, som pågått i cirka två år. Förvisso skulle det fortsätta i cirka två år till, men det var här som det avgörande slaget fördes.
Lee hade, mer eller mindre, satsat allt på ett kort när han tidigare valde att bryta läger på hemmaplan för att avancera in på nordstaternas territorium. Under en längre tid hade syd tryckts tillbaka och man fruktade att det enbart var en tidsfråga innan man skulle tvingas till kapitulation. Således valde man att applicera ”anfall är bästa försvar”. Syftet var att tränga djupt in i fiendeland och hota staden Washington och med det lyckas förhandla till sig en fred. En fred där man själv skulle sätta agendan och således se till att slavar skulle förbli slavar och att såväl skatter som tullar skulle förbli som innan Lincoln valdes som president. Slutligen önskade de elva slavstaterna (i.e. ”sydstater”) som brutit sig loss från unionen bli erkända.
Förnödenheterna var inte de bästa och gällande såväl vapen som ammunition fanns mycket att önska. Lee’s armé var sannerligen underutvecklad relativt nordstaterna. Förvisso var det inte stenyxor mot gevär, likväl var den en skillnad.
Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en härlig söndagsafton och en god vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar