I en värld där blott en tweet eller ett inlägg på Instagram, Facebook, Tik Tok med flera kan skapa en fjärilseffekt så stark att få kan inse dess kraft är idag det nya normala. Nyheter sprids än snabbare idag än igår och ofta via flera, olika medier. Förr var det antingen en springande budbärare á la Inkariket, eller en budbärare resandes till häst. För att inte glömma gamla hederliga röksignaler. Förutom brevduvor kom därefter telegrafen, som följdes av telefonen och därefter gick det snabbt.
Ju mer nyheter vi nås av; ju mer utlåtanden, tankar, åsikter med mera vi får ta del av i valfri sociala media, desto mer information tvingas hjärnan att bearbeta. Detta är såväl positivt som negativt. Positivt då människors underlag för vidare tankeutveckling och (själv)reflektion ökar. Negativt då hjärnan avskyr att nå ”information overload”. Den vill ha det enkelt. Minsta lilla insats till maximal nytta. För mycket information skapar kortslutningar – ”men va!? Nej, så kan det inte vara?! Men… åhh…” Ständigt slits tankarna än hit, än dit. Så mycket fakta; så mycket alternativa fakta; så många åsikter, tankar och förståsigpåenden från alla och envar. Det är klart att allt känns som ”för mycket” för oss.
I tider när nyheter sprids lika snabbt som SBB hinner sälja av lite av sitt bestånd blir vår perception, vårt fokus och vår förmåga att klara av att ta ett steg tillbaka och analysera förminskad, ty hjärnan har fokus på överlevnad och letar alltid efter hot. Det är därför vi lockas att läsa alla negativa rubriker och dras till dysterkvistar och de som spår jordens undergång. Kan vi får reda på 1) när jorden kan gå under kan vi laga för att vi 2) kan vara proaktiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar