I numer gamla inlägg har jag diskuterat människan, hennes önskan och sökning efter frihet, jakt på val och hennes ambivalens och aversion mot detsamma. Låter det konstigt? Ologiskt, eller kanske mer korrekt ”paradoxalt”? Det gör det för att det är det – paradoxalt. Vi vill ha friheten. Vi vill ha friheten att välja och vraka efter eget tyckande, men vi avskyr att göra just valet – att dels välja fram, dels välja bort. Här önskar den genomsnittliga, relativt oreflekterade och vardagsstressade, människan att någon gör valen åt henne. ”Vad ska jag äta ikväll”, frågar inte så få människor sina kollegor eller vänner dagligen, året runt, decennium efter decennium.
Låt mig börja med en kortfattade och på många sätt orättvis skildring om hur jakten på den fria viljan vuxit fram. Jag vet att jag kommer generalisera och hoppa över viktiga detaljer, men det är främst andemeningen jag här vill skildra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar