För ett par veckor sedan skrev min kära bloggranne, The Dividend Story, ett inlägg om bankskatten och hur politik och olika, inte så sällan från ”luften tagna”, nya regleringar kan införs snabbare än Lucky Luke hinner dra skarpt. Ofta används mer populistiska argument i debatten, såsom att de (bankerna) tjänar så mycket på när räntorna stiger, medan ”vanligt folk” drabbas. Att ”vanligt folk” dels tvingats till belåning av såväl finans- som penningpolitik, dels att de själva, aktivt valt att ta lån på ett bristfälligt fundament (läs: önsketänkande och en sorts övertygelse att minusräntor är här för att stanna och således kan jag ta dessa stora lån) framkommer inte så tydligt i debatterna från de argumenterande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar