Litteratur(historia) är ett ämne som är lika viktigt som berikande. Litteratur, som icke att förglömma skapas av människor, är en produkt av samhället, kulturen, normer och så vidare, men den är lika mycket en del i såväl behållandet som utvecklandet av och från nämnda. Sagt med andra ord är litteratur (med dess författare) både en produkt och en konsument av ”vardagen”, ”livet” och ”världen”.
1513 skrev Niccolò Machiavelli sitt kända alster Il Duce, som på engelska samt svenska har översatts till The Prince respektive Fursten. Den politiska avhandlingen är vida känd och att dryfta dess huvudpoänger tjänar i detta inlägg föga roll och skulle en repetition önskas bör gamla anteckningar från gymnasie- och/eller universitetsstudierna konsulteras.
En av de många linjer som Machiavelli målar upp är pragmatism och ett realistiskt tänkande, men också den om virtù och Fortuna. Detta gäller inte bara personer i ledande positioner, utan kan och ska appliceras hos alla, såväl i investerarkostymen som i den mer vardagliga sådana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar