”Den mörkertid nu kommer, med olust och hägring stor. Nu nalkas mörka vinter, då snö och kyla gror.” Om nästan exakt 13 månader har vi ett val i Sverige och att döma av såväl mätningar som ”snacket på stan” tycks oppositionen sitta i pole position. Till stor del har de borgerliga partierna i allmänhet, men TIDÖ-regeringen i synnerhet satt sig själva i denna situation och inte tycks någon större krisinsikt ha nåtts.
Förvisso ärvde nuvarande regering en situation som inte lämnade så lite att önska. Hög kriminalitet, inflation och räntor som inte bara steg kraftigt, utan också snabbt, en misskött bostadsmarknad tillika politik, ett bidragsgivande till såväl Kreti som Pleti utan några direkta och tydliga krav på uppföljning och leverans, en ökad segregation och därmed framväxten av parallellsamhällen, en skola i nedgång, en välfärd som skrek efter medel och stöd med mera. De ärvde ett sorts Mordor och hade således mycket att jobba med, men också kunna slå sig på bröstet för givet att man lyckades exekvera. Huruvida det har varit med sistnämnda kan diskuteras, men förutom lite skattelättnader, förenklade regelverk och en till synes något minskad kriminalitet är läget minst sagt surt i AB Sverige.
