I min första bok – Börspsykologi – avhandlar jag framing effekten, som vi lite lättsamt kan översätta till ”inramningseffekten”. Med detta menas att vi tenderar att se på ett objekt, en händelse, produkt e.d. utifrån ett visst perspektiv. Detta perspektiv grundar sig i våra egna, unika erfarenheter. Som ett exempel, och som jag diskuterade då jag gästade Kvalitetsaktiepodden, är hur jag/vi svenskar(?) ser på Loomis. Kontanthantering är så… ja, 1900-tal. Vem använder kontanter idag? Dock missar vi att i en stor del av världen i allmänhet, men såväl utvecklingsländer (t.ex. länder i Sydamerika) som i vissa europeiska (t.ex. Tyskland) länder i synnerhet är kort- och digitala betalningar något som inte premieras. Kanske finns således fog att titta närmare på Loomis men då utifrån andra perspektiv?
Detta förhållningssätt kan vi även använda då vi studerar och ser på Kina. Vi ser hur Xi Jingping styr med en järnhand och visst ryggar vi undan. Vi blir rädda. ”Politisk risk”, skriker vi och bestämmer oss för att investera i bolag såsom JD, Alibaba, Didi och Tencent är lika farligt som att äta en mindre väl tillagad blåsfisk. Alibaba, JD och Didi, för att inte nämna de digitala utbildningsbolagen, har straffats hårt då den kinesiska staten har tagit i med hårdhandskarna och deras aktiekurser har fått se forna ATH:s försvinna långt bort i fjärran. Idag vet vi inte var detta kommer att sluta. Kommer deras amerikanska noteringar (ADR) att avlistats? Kommer de bli mindre autonoma? ”Lika bra att hålla sig undan”, är en rimlig tanke.
Allt gott och ta hand om såväl dig själv som dina nära och kära.
/Cristofer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar