En musikalisk intervju

Sedan cirka tre år tillbaka har jag, vid ett tillfälle per år, intervjuat diverse twitter- och bloggprofiler och nu har det kommit till 2019 års upplaga. Under ett par fredagar framöver kommer det att serveras mycket intressanta och givande intervjuer mellan mig och en profil.

En twitterprofil, som tyvärr inte har någon blogg, och som jag tror att många antingen följer, eller har sett någon tweet från, är Robin Capital Inc. Ofta är han involverad i diskussioner där det kan upplevas vara en något ansträngd stämning och ibland är det också ett faktum. Han drar sig inte för att ömsom säga vad han anser,  och då utan att använda silkesvantar, ömsom och stå vid det.

Jag har följt Robin under flera år och kände att det nu var dags att söka reda på lite mer om denne intressanta profil; vem är han? Hur investerar han? Hur ser hans historia ut? Intervju fortgick under cirka en veckas tid och blev klar dryga veckan innan detta inläggs publicering.

Stort tack till dig, Robin Capital, Inc, som tar dig tid att ställa upp på denna intervju. Då såväl din som min tid är dyrbar tycker jag vi ger oss an intervju direkt. Många följer din twitter, men du brukar sällan skriva om ”allt och inget”, vilket gör att såväl jag som läsarna önskar att du berättar lite om dig själv? Yrke, ålder, utbildning et cetera.

Tack för att jag får vara med! Jag är en musikintresserad, vinälskande aktienörd på 36 år. Har fru och barn. Har varit på börsen sedan 2005. Till vardags jobbar jag på storbank och har pluggat ekonomi innan det. Utöver att nörda ner mig i årsredovisningar och annat aktierelaterat, gillar jag att spela gitarr, titta på snooker & ishockey. Har gått på musikskola i Los Angeles under ett år när jag var yngre, vilket var en otroligt bra livserfarenhet.

Oj, detta var verkligen nyheter för mig, och säkert många av läsarna. Kan du kortfattat beskriva dina minnen, intryck och känslor från denna tid? Musikskola i LA känns… exklusivt och… hmm, elitiskt(?).

Det var såklart väldigt häftigt att som 20-åring flytta till L.A. Det var rätt tufft, och inte alls exklusivt som man kan tro. Jag hade ingen bil och alla som varit i L.A. vet hur svårt det är att ta sig runt om man inte har bil. Jag tror dock lokaltrafiken är utbyggd en del sen jag bodde där (2003-2004). Finns mycket roliga och mindre roliga minnen därifrån, men ett kul minne var när jag fick möjligheten till att träffa Yngwie Malmsteen backstage i San Diego.  Man såg även kändisar titt som tätt. En gång såg jag Anthony Hopkins glida runt i en nedcabbad bil. Ett mindre roligt minne var när vår hyresvärd hotade oss med att bli utslängda på gatan för att min rumskompis hade dåligt med cash, det löste sig dock till slut. Skolan var visserligen svindyr att gå på, men skulle inte kalla den elitistisk. Många som gick där fick fina karriärer inom musiken senare. En kille jag hängde lite med blev gitarrist åt Pink, och är det än idag. Jag kommer under hösten/vintern lägga upp lite gitarrklipp på min Twitter, för den som är nyfiken på mina licks :-)

Många bloggare skriver om att de jagar en frihet, antingen i form av FIRE, eller bara en frihet med mer ”guldkant på tillvaron”. Om detta har du varit relativt förtegen, vilket gör att jag vill veta mer om vad syftet är med din portfölj – när kom detta syfte att skapas inom dig och har det ändrats under tidens tillika resans gång?

Jag har tidigare haft en vision om att skapa ett tillräckligt stort utdelningsflöde så att jag kan dra mig tillbaka i Thailand eller liknande. Detta mål har med tiden förändras, framförallt efter att jag fick barn. Jag förstår inte hur det kan vara eftersträvansvärt att bara sluta sitt jobb för att man kan, utan att ha långsiktiga konkreta mål med vad man tänkt att göra med sin tid utöver att t.ex. träna och följa börsen. Jag finner en sådan tillvaro väldigt begränsad. Jag har nog ganska öppet kritiserat det här med FIRE på Twitter, då jag tycker det är en ohälsosam utveckling att så många strävar efter att ”leva på utdelningar”.  Samtidigt tycker jag det är fel att kritisera enskilda individer om hur de ska leva sina liv.

Nu till mina egna mål och förhoppningar. Jag kommer att fortsätta att arbeta, då jag gillar mitt jobb. Jag gillar också den sociala biten med att ha ett arbete att gå till. Vad gäller investeringar har jag inget utsatt mål över hur mycket jag måste spara varje månad, utan jag tittar vad som blir kvar när alla räkningar är betalda och skyfflar in det på någon av mina depåer.  Jag lever inte särskilt sparsamt, utan unnar mig goda viner (som ni kanske har sett på Twitter), går ut och äter några gånger i månaden och äter alltid lunch ute på vardagarna. Min långsiktiga förhoppning är att ta en corner i ett mindre börsbolag och via styrelsearbete, eller liknande, vara med och påverka bolaget. Detta är dock något som ligger väldigt långt fram i tiden, troligtvis tidigast om 10-15 år. Jag har också en vision att i framtiden börja köpa fysiska fastigheter i kommersiellt syfte. Om jag i framtiden har tillräckligt med privata investeringar som tar upp för mycket av min tid, skulle jag kunna tänka mig att säga upp mig, men det är inget som aktuellt åtminstone de närmsta 10 åren. Jag tror något liknande har t.ex. den kända investeraren Niklas Ramstedt samt bloggaren Lundaluppen gjort. Blev ett långt svar, men syftet med investeringar är ett område som intresserar mig väldigt mycket.

Tack för det utförliga svaret och be inte om ursäkt – det är precis vad jag och läsarna önskar. Du har utvecklats mycket under de gånga åren och som återkommande läsare har det varit intressant att få vara en del av din resa, vilken jag vill gratulera dig till. Om du ser tillbaka på denna resa från dess start och fram till idag – vilka är de tre viktigaste lärdomarna som du har tagit med dig? Kan du utveckla ditt svar om varför du anser dessa vara de främsta jämte andra?

Något jag lärt mig, vilket jag tror inte har undgått någon på Twitter, är att jag kategoriskt undviker bolag som ”är i ropet”.  Vad som karakteriserar ett sådant bolag är naturligtvis väldigt diffust, men ta t.ex. ett bolag som inte tjänar pengar, har ett Mcap på mindre än 500 Mkr samtidigt som att det finns tusentals aktieägare via Avanza i bolaget och forumet svämmar över med kommentarer. Då drar jag öronen åt mig direkt, oavsett hur ljus framtiden ser ut. Det kan också vara ett bolag som tjänar bra med pengar just nu, men där värderingen är skyhög - sådana brukar jag också undvika.

Att inte sälja för tidigt har varit en annan dyrköpt läxa för mig, vilket är min största lärdom tror jag. Kan ta Fabege som exempel. Jag köpte en liten sudd i mars 2009 som jag sålde två månader senare. Fabege har gått upp 720% sedan jag sålde, exklusive utdelningar...

Personligen smärtar det mer att sälja aktier som sedan sticker, än att sitta kvar med en surdeg. Surdegar kan i många fall generera utdelning i väntan på kursuppgång, som plåster på såren. Att göra så lite som möjligt i portföljen är lärdomen jag drar av ovan, vilket jag med tiden mer och mer inser är det mest lönsamma, även om företrädare för bankerna hetsar dig att göra det ena och andra i din portfölj. Att vara med om kraftiga nedgångar i portföljen är jobbigt där och då, men är ändå i långa loppet nyttigt, då det gör en mer ödmjuk samt mer avtrubbad för portföljsvängningar åt båda hållen. Ibland går portföljen upp 40-50 000 kr under en enskild dag, men det är inte så att jag skriker av lycka för det, utan jag tar det med ro.

Får jag vara lite närgången och fråga om ifall du är ”öppen” om din/dina familjs ekonomiska situation för nära och kära, eller är allt som du skriver om på bloggen bara något som du och din familj är medvetna om?

Jag är ganska transparent med min ekonomiska situation gentemot min familj samt nära vänner. Det är inget man behöver skämmas för, eller känna att man skryter för att man berättar om det. Däremot nämner jag inga summor på Twitter vad gäller mitt totala eget kapital. Jag har inga synpunkter över vad som är rätt och fel om bloggare och twittrare bör vara öppna med sin ekonomi - det är upp till var och en.

Ibland nämns det vilka innehav du har, men kan du berätta lite om din portfölj?  Hur är din portföljstrategi och hur du reflekterar kring portföljbyggande i allmänhet, men kring din egen i synnerhet?

Jag säljer i princip aldrig några aktier och har under 2019 inte gjort ett enda sälj. Jag återinvesterar 100 % av alla utdelningar och jobbar med en del belåning (förklarar delvis min fina portföljutveckling på ca +49% YTD).  Eftersom jag i princip aldrig säljer ser jag min belåning som ett form av arbitrage. Jag lånar för 1,75 % och köper aktier som oftast delar ut mellan 3-5%, mellanskillnaden mellan räntan och utdelningen ser jag som ren arbitrage, eller ”gratis pengar”. Sen så kommer aktierna svänga upp och ner under resans gång, men det spelar mindre roll så länge utdelningstrenden för bolaget är positiv. Jag har några få bolag som inte delar ut något eller har väldigt begränsad utdelning, men där tror jag på fin substansvärdestillväxt istället. Jag har inga fasta regler för hur min portfölj måste se ut, vilket jag ser som fördelen med att vara privat investerare. Du har inga riktlinjer att förhålla dig till vad gäller exponering i olika branscher eller portföljvikt. Generellt sett gillar jag fastigheter, då de har förutsägbara kassaflöden. Jag gillar även banker då de tenderar att generera hög direktavkastning, vilket ger en fin stabil grund till portföljen. Jag ser storbankerna som högavkastande obligationer.

Jag gillar även konsumentbolag med starka varumärken. Jag undviker helt och hållet oljebolag, gruvbolag, biotech och gamingbolag, då jag anser att risken generellt är alldeles för stor i dessa branscher och risken för total kurskollaps är för stor. Några exempel: Starbreeze, Seadrill, Nordic Mines m.fl.

Jag försöker överlag följa hur stora duktiga investerare agerar på börsen och titta på i vilka bolag de är storägare i. Investerare i Sverige som jag noggrant följer hur de investerar och agerar är: Melker Schörling, Fredrik Lundberg, Stefan Persson, Sven-Olof Johansson, Rutger Arnhult, Erik Selin, bara för att nämna några. Jag kan inte understryka nog vikten av att ta rygg på denna typ av investerare, istället för vad folk på Twitter tycker att du ska göra. Det största nybörjarmisstaget som de flesta gör är att de läser på olika forum om vad man ska investera i. Det slutar sällan bra. Kolla istället upp hur ovan nämnda investerar och följ i deras fotspår så blir du över tid rikligt belönad.

Mycket kloka reflektioner. Du nämner framstående svenska investerare, vilket får mig att komma till slutsatsen att du fokuserar på svenska bolag? Hur ser du på den, i såväl lång som kort trend, sjunkande SEK:en? Att påverka valutan kan ingen av oss göra, men vi kan agera utifrån tankar, reflektioner samt historik.

Jag har hyfsad koll på större amerikanska bolag, men har valt att endast köpa svenska bolag för tillfället. Tycker det finns gott om svenska bolag som ger en exponering mot andra marknader. Bara för att aktien är noterad i Sverige betyder det inte att man enbart får exponering mot Sverige. Ta t.ex.H&M, som endast har 3,8 % av sin försäljning i Sverige. Valuta överlag är något jag tar väldigt lite hänsyn till, då detta tenderar att jämna ut sig med tiden. Nu har ju SEK varit väldigt svag både mot EUR och USD en längre tid, så kanske det finns en del uppsida för SEK där. Låter det vara osagt dock. Kanske det blir ett utländskt innehav i portföljen nästa år. Tittat lite på Heineken tidigare. Fint bolag, och alkohol säljer oavsett konjunkturläge. Jag kan lägga till att jag inte har några problem med att göra ”oetiska” investeringar, som alkohol, vapen och tobak i allmänhet klassas som.

Hur många bolag består din portfölj av? Skulle du även kunna berätta om hur du tänker kring direktavkastning och utdelningsandel? Har du någon ”lägsta gräns” för DA på ett bolag samt en gräns för ”högsta” utdelningsandel?

Har ca 12 innehav. Tidigare fokuserade jag ohälsosamt mycket på direktavkastning, men har med tiden insett att det finns andra parametrar som är viktigare att ta hänsyn till. Om bolaget kan förränta pengarna på ett bra sätt finns det inget mervärde att dela ut vinsterna till aktieägarna. Jag har ingen nedre eller övre gräns för hur mycket ett bolag måste dela ut för att det ska vara intressant. Jag undviker dock helt preferensaktier, då jag tycker det är en usel investeringsform.  Utdelningen är cappad och du kan inte förvänta dig en totalavkastning som är större än den direktavkastning du får, vilket vanligtvis brukar ligga på 5-6%. Man kan jämföra detta med Balder, som inte delat ut en krona någonsin på sina stamaktier, och gett en årlig totalavkastning på 44 % senaste 10 åren. Ett tåg många utdelningsinvesterare missat, då man stirrar sig blind på hur stor utdelningen är i procent. Om fler fastighetsbolag tog efter Balder och återinvesterade 100 % av sina vinster i nya fastigheter, hade fler bolag kunnat göra samma fantastiska resa. Det verkar dock som om att det lilla fastighetsbolaget Brinova kör med samma strategi som Balder, även Nyfosa tills dess att man nått ett fastighetsvärde om ca 25 mdr kr.

Jag håller med dig om riskerna att stirra sig blind på utdelning och direktavkastning och de bolag som presenterar som exempel är ju ypperliga bevis för detta. Om vi kan återgå till din portfölj. Här nämner du att du har cirka 12 bolag. Det handlar ej om att ge råd, eller tips, men om du fick välja ut 3 stycken bolag i din portfölj – vilka skulle det vara och varför.

Hexpol – fin företagsförvärvare, bra exponering mot USD, stabil huvudägare i form av Melker Schörling.

Castellum – med Arnhult som största ägare kan det bli en merger med Klövern på sikt. Borde finnas otroligt fina synergieffekter med tanke på att de verkar på ungefär samma marknader och har samma typ av fastigheter. En annan tänkbar variant är Corem/Klövern/Castellum.

Volati – haft en lite skakig resa sedan IPO, men verkar nu ha hittat tillväxten igen. Huvudägarna är extremt långsiktiga både vad gäller deras eget innehav i Volati samt vad gäller portföljbolagen. Exemplariskt track record med en EBITA CAGR på ca 35 % sedan start.

Var är du om 10 år och vad gör du då?  

Förhoppningsvis har jag precis köpt mina första fysiska kommersiella fastigheter då, och börjat fila på en framtid som heltidsinvesterare och fastighetsmagnat :-)

Nordea & Sampo - en grekisk allegori i repris

För circa 2,5 år sedan skrev jag nedan inlägg, men istället för Nordea, eller Sampo, var det vid detta tillfälle Industrivärden som var inläggets epicentrum. Då det har tillkommit nya läsare, men också det faktum att de återkommande säkert har blivit så gamla att ålders höst har satt sig på minnet, kan det vara värt att återupprepa lite klokheter. Således… en repris på en grekisk allegori

"In the end, a spartan's true strength is the warrior next to him. So give respect and honor to him, and it will be return you..." Kung Leonidas, 480 f. kr.

Rapportsäsongen går mot sitt slut och vi har fått ta del av såväl bra som dåliga rapporter; utdelningshöjningar och utdelningssänkningar. Vad gäller det sistnämnda är det hos många i allmänhet men hos utdelningsinvesterare i synnerhet likställt med oro, ångest och bekymmer. En sänkt utdelning kan bero på många orsaker, såsom att ett bolags vinst sjunkit, att bolaget ämnar expandera eller att man ämnar investera. Det kan också handla om att bolaget vill sänka sin skuld/belåning, om det nu har en sådan. Ett av många bolag som har kommit till ett beslut om detta är Nordea, och därmed Sampo. Detta fick många investerare att dra öronen åt sig och av de bloggar jag ögnat igenom är det många som valt att minska därtill sälja av hela innehavet. Om detta tillvägagångssätt är det rätta att göra låter jag förbli osagt, då vi alla investerar utifrån våra egna kriterier, mål, tidshorisonter et cetera. Dock vill jag säga mitt i denna diskussion och det är att man bör se längre än bara 1 år. Ämnar man bygga en pengamaskin och ha innehavet tills "death do you apart" måste man räkna med såväl utdelningssänkningar, korrektioner, sättningar som höjningar, race och uppgångar.

"Triremen ökade farten och innan det persiska fartyget hunnit gira stötte den bronsklädda ramen in i dess sida och orsakade ett förödande kaos. Överallt trängde vatten in och de fastkedjade roddarna försökte i panik att slita sig loss från de kedjor som höll dem fast. Mitt i detta kaos regnade pilar ned över däcket och beseglade de, i upplösningstillstånd befunna, persiska krigarna. I den kaskad av blod som prydde rökluften och skriken kunde jubelrop och okvädningsord höras från de grekiska hopliterna, som kände sig segerrusiga."

År 480 f. kr. hotade det persiska riket, som leddes av den omtalade och ryktade kung Xerxes, de grekiska statsstaterna i allmänhet men Aten i synnerhet. Under sin tid på tronen hade den persiska kungen byggt upp en armé av sällan skådat slag och expanderat sitt lands gränser till en volym som först skulle överträffas av Alexander den store. Näst på tur stod de filosofi- och (sken)demokratiälskade, för att använda kung Leonidas val av begrepp, "boylovers" i Aten. 

Förvisso var Aten en stark stat men i jämförelse med Persien framstod deras armé som en David. För att klara av motståndet, som statens styrande insåg gällde alla grekiska stater, bad man om hjälp, bland annat från Sparta. Hjälpen bistods och den karismatiske Leonidas tog sina 300 spartaner (samtliga väl insmorda i kroppsolja och minimalt klädda) och traskade iväg på en utflykt till Thermopyle, där de gjorde livet surt för otaliga bestialiska persier. De inoljade kropparna och minimala kläderna till trots räckte det inte hela vägen, utan samtliga spartaners liv blev slutligen beseglade. 

Samtidigt som perserna anföll landsvägen via Thermopyle skickade de också en invasionsflotta mot Salamis, där de ämnade invadera. Ett par år tidigare, 483 f. kr., hade en ledande politiker i Aten, Themistokles, lyckats med bedriften att övertala övriga statsmän att frysa den årliga utdelningen från de väldiga attiska silvergruvorna och istället spendera dessa på att bygga upp en flotta att klara av det annalkande hotet från Persien. Med andra ord kan man påstå att Themistokles var framsynt och om han satt på insiderinformation från Oraklet i Delphi kan vi endast sia om, då mig veterligen ingen av hans motståndare lät koppla in finansinspektionen. 

Tre år gick med en rasande takt och Ferdinand blev större och... förlåt, fel inlägg. Åren gick och när 480 f. kr. infann sig hade Atenarna lyckats bygga upp en stor flotta, om än hästlängder från den persiska dito. Emellertid lyckades man att, med hjälp av strategi, taktik och lite fula metoder såsom att sprida falska rykten om flottans position och ändamål till Xerxes, besegra de koriander- och saffransälskade fienderna vid Salamis. 

Xerxes stod ordlös på sitt väldiga skepp, tagen av den syn som mötte honom när de grekiska statsstaternas skepp krossade hans väldiga flotta. Han hade inget val än att beordra reträtt och fly hela vägen hem till sitt palats, där hans konkubiner fick ägna otaliga dagar till att trösta honom. 

Grekland utnyttjade sitt nyskapade övertag och kom att bilda ett sjöfartsförbund, som gick under namnet ”Attiska Sjöfartsförbundet", till vilket alla joniska städer och öar anslöts. Innan Xerxes hunnit med att färdigställa sina planer på ett nytt erövringsförsök hade den grekiska alliansen vuxit sig till en stormakt, kraftig nog att få den persiske kungen på andra tankar. Alla var lyckliga och i Aten rådde ännu en gång glädje och välstånd (t.o.m. jag, Sofokles, var med på segerfesten som korggosse), även bland de mest giriga Krösus-wannabe:s, som nu åter igen fick ta del av sin utdelning från de rika silvergruvorna... 

Många av dessa sorkar försökte i efterhand att framställa sig som att de hade varit välmeniga till den frysning av utdelning som genomförts och att de visste, att de i längden skulle bli mer än väl belönade. Dock visste de med mer än bara bark i huvudet bättre, men valde att inte öppna sina munnar; ty det fanns ingen vinning i att käbbla om vem som hade sagt si eller så. Lundberg... förlåt ännu en gång; Themistokles' framsynthet hade räddat dem!

Fran Vang-Jensen -  vår tids Themistokles?

 Undertecknads erkännande/tillägg: Även om denna berättelse slutade väl tar den ej slut där, utan likt alltid är vår historia oändlig; ständigt skrivande. Tyvärr blev Themistokles landsförvisad 470 f. kr. genom ostracism och begav sig till Susa, där han blev konsult till sin tidigare fiende - perserna(!). Slutligen föll också det attiska sjöfartsförbundet, romarna invaderade och dessa blev i sin tur besegrade av goterna, som i sin tur..ja, ni förstår nog men... hey, grekerna hade ju i alla fall en något sånär tid med välstånd, lycka och utdelningar =)

Hur regerar du på utdelningssänkning? Säljer du för att eventuellt köpa in dig inom ett år, då i förhoppningen att den på nytt kommer höjas? Minskar du ditt innehav? Låter du allt bara ligga med övertygelsen att det enbart rör sig om en liten tid i ett längre sådant perspektiv? 

Utdelningarna täcker...allt(?!)

I helgen satt jag och studerade hur de kommande utdelningarna såg ut och hur detta år preliminärt skulle sluta. Resultatet kom att slå mig likt Zeus’ blixtrar spöade titanerna likt vore de Frankrike – ämnar ej dryga mig med fransoser, men när det kommer till krig talar statistiken emot dem. Visst hjälpte de USA att bli självständiga, men sedan? Napoleon… förlorade. WW1? WW2? Ludvix XIV och Ludvig XVI? Förvisso finns inga vinnare i krig, men det finns de som är större förlorare än andra… Således är mitt tips att, i ett eventuellt krig, inte satsa franskt.

Nåja, nu skulle inte detta inlägg handla om fransmän, men gå med vetskap om att jag kommer bli hånad, anfallen och utsatt för påhopp av diverse frankofiler på twitter (ingen nämnd, ingen glömd).

Det som blixtarna förmedlade var att jag detta år har uppnått en utdelningsnivå som täcker  alla de omkostnader som jag har. Att tillägga är att dessa ej är höga och att jag inte kan se mig själv i ett längre perspektiv leva på denna nivå. Just nu är det extra mycket jobb, studier samt bokskriverier. Detta gör att mycket annat ej hinns med och när tiden finns fokuserar jag istället på att vila.

Även om det inte är den nivå som jag kan tänka mig att leva gott på ändrar det ej faktum; nuvarande utdelningar täcker alla fasta tillika rörliga kostnader. Kanske vore det på plats med lite skumpa denna lillördag? Ja, kanske…

Ytterligare att addera är att jag inte siktar på någon FIRE e.d., utan just nu mår jag fantastiskt bra och stortrivs med mitt jobb och på min arbetsplats. Även om läraryrket ofta är tufft och krävande, är det extremt energigivande och belöande. Att få vara en del av ungdomars utveckling; att se hur de intellektuellt utvecklas och lär sig att 1+1 inte nödvändigtvis är ekvivalent med 2 är något som jag önskar att fler borde få se tillika uppleva. Så länge denna känsla finns inom mig kan jag inte se mig på någon annan plats än i just skolan!

Tack till alla som följer, stöttar och kommenterar – det betyder enormt mycket och jag lovar att försöka fortsätta att förpesta er tillvaro.