Vi är biologiska varelser, inte maskiner. Oavsett hur mycket vi vill och anstränger oss kommer vi aldrig kunna bli helt fria från känslor. På ett eller ett annat sätt påverkar de oss. Vi kan dock göra mycket med att fokusera på hur vi förhåller oss till dem. Bara för att jag får en känsla om att ”allt kommer bli skit” är det inte en sanning. Samma när en känsla säger ”sälj och rädda ditt kapital, för annars kommer du bli fattigare än… Cathie Wood”. Det kan absolut hända, men sannolikheten är… ja, vad är den? Egentligen?
Jag ville börja med att just poängtera hur mycket som är känslostyrt och till viss del tar det oss in på det jag vill diskutera idag – överlevnad. Faktum är att överlevnad är undantaget. Utrotning är regeln. Visst låter det hemskt och fatalistiskt, likväl är det en sanning. Om vi studerar människans historia kan vi se att det under de första, en sidåsär, 9 850 åren var få som egentligen överlevde alla de utmaningar som kom i släktets väg. Infektioner, sjukdomar, svält, barndödlighet, krig, naturkatastrofer et cetera är bara axplock av alla de utmaningar som tagit livet av många, många människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar