Människan är en förunderlig varelse. I goda tider, när solen skiner och vi känner oss säkra på allt från anställningsavtal till att såväl el- som matkostnaderna täcks, har vi en tendens att föra mer rationella och logiska resonemang (allt är relativt). Vi söker mer tröst samt underlag i forskning och vetenskap än i hokus pokus och religion. När omvänt är gällande, dvs. när det blåser kyliga vindar och varken huslånet eller elräkningarna bedöms uppnåeliga att betala, är det mer i tron vi finner styrka.
Jag vet att det ännu en gång är äpplen och päron, men vänligen ha överseende. Syftet här är mer att skildra budskapet än att vara hundra procent historisk och sakenlig korrekt. Under antiken var förvisso alla djupt religiösa, men ändå frodades en hög tillit och tilltro till kunskapen. När romarriket föll sägs (väst)världen ha gått 1000 år tillbaka i utveckling/tid och in kom den mörka, hotfulla medeltiden (i.e. The Dark Ages). Kyrkan kom att få en enormt stor makt. Faktorerna för det var flera, varav några här exemplifieras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar