Tacksamhet

 En härlig, solig och uppskattad fredag har fyllts med det jag mer än gärna ägnar mina dagar åt; läsning, skrivande, espressodrickande och samtal med goda vänner. Får jag även in en promenad är min dag gjord. Mer behöver jag inte för att uppleva en tacksamhet. Allt är relativt, men att ta de mest vardagliga och ”vanliga” sakerna för givna är sällan klokt. Jag tänker inte dra det något längre än att man kan – och ska – vara tacksam för att man idag vaknade upp med tak över huvudet, en dusch som inte bara serverade vatten, utan även ett varmt sådant. Att kylen fungerade och således kunde erbjuda en kyld grekisk yoghurt et cetera. Kanske kunde man börja dagen med en joggingtur och wow – tacksamt att man har fungerande ben!

Nu ska detta inlägg inte handla om ovan tacksamhet, även om den är viktig. Jag brukar själv, i svåra stunder, alltid påminna mig om allt jag har och att mina just nu upplevda problem/störningsmoment är inget annat än patetiska relativt allt det som har givits mig.

Idag språkades jag med en god vän som jag en gång, långt tillbaka i tiden, lärde känna via bloggen och twitter. Han (för det är en av oss som tyvärr saknar den där sista x-kromosomen) har blivit mig en mycket god, nära och uppskattad vän och vi talar om allt, men kanske lite extra mycket om diverse innehav och eventuella sådana.

Läs vidare på Trade Venue. Det är #TGIF och jag önskar dig en god sådan.

/Cristofer

Lyxigt värre - stabilt från Kering och LVMH

 Efter att ha tagit del av LVMH:s, Kerings samt Monclers rapporter är jag hänförd av den styrka och stabilitet som sektorn visar. Samtliga bolag växer – och det rejält. Intressant att se är hur geografin Asien tappar tillväxtfart hos Kering och LVMH, medan västmarknaderna fortsätter expandera med låga, ensiffriga tal.

Att Asien saktar ned, om än från höga och än idag fortsatt höga nivåer, är inte något oväntat. Dels har pandemin påverkat, dels ökar inte medelklassen sin tillväxt exponentiellt. Den växer, ja, men inte med samma styrka och hastighet som för blott 7–10 år sedan. Att den fortsätter utvecklas råder det ingen tvekan om, så länge Xi Jinping med sin diktatoriska stat, inte får för sig att bli än hårdare i utrullningen av sitt sensokratiska styre (= full övervakning via allt från appar via kontroll över banköverföringar/transaktioner i livsmedelsbutiken till videokameror i varje gatuhörn. Eller sagt med andra ord: Storebror ser dig!).

Läs vidare på Trade Venue. Som alltid önskar jag dig en härlig dag tillika afton.

/Cristofer

Absurdismen ger oss perspektiv

 I mitt förra inlägg lyfte jag fram hur viktigt, men också svårt, det är att dels formulera, dels förhålla sig till sina egna, unika mål. Människan är ett rovdjur och har som prioritet att alltid skapa sig mer medel för en fortsatt överlevnad. Även om vi inte egentligen behöver den extra köttbiten suktar vi efter den, ty den kan behövas (även om vi redan har fullt i såväl kylskåp som frys). Mer vill ha mer. Girighet? Från ett perspektiv, ja. Sett från andra sidan av myntet är det inget annat än sunt och adekvat.

Om man inte är medveten om att man fortsätter springa i ett sorts ekorrhjul. Ständigt jagandes ett mål som aldrig nås – kan nås – är risken stor att man ”missar livet”. Uttrycket är väldigt flytande och högst tolkningsvänligt, likväl finns det inte något mer träffsäkert. Vad är meningen med att jaga medel som egentligen inte behövs? Om det inte är viljan att utveckla sig själv och vara med i en gemenskap – att bidra, vilket är ett fint och adekvat mål i sig självt, finns ingen anledning att fortsätta ställa väckarklockan för att slava för en lön man inte är beroende av.

Alla är vi unika och således har vi olika ambitioner och mål. Jag upplever att min ”mening” just nu är att vara och verka med mina underbara kollegor tillika underbara elever, för att inte glömma mina nära och kära. Jag upplever att arbetet som lärare ger mig mervärde. Ännu är jag beroende av en lön, men absolut har beroendegraden minskat för varje år som portföljen har vuxit (om jag vill såväl överleva som ”leva” kan jag gå idag, men om jag vill LEVA… nej). Hur kommer jag känna när den täcker den utgift jag har bedömt som ”normal” och långsiktigt gällande? Jag har ingen aning. Emellertid kan jag inte ta beslut idag utifrån hur jag tror jag kommer känna och tycka om X antal år. Allt jag kan göra är att alltid verka för att det alltid finns olik alternativ till den dagen då något ändras, såsom att jag inte finner jobbet givande, vill skola om mig e.d.

Läs vidare på Trade Venue. Återstår cirka 3,5-2,5 veckor av årets ledighet - njut av den!
/Cristofer

Vår ökande, upplevda osäkerhet oproportionell den faktiska verkligheten

 I en värld där blott en tweet eller ett inlägg på Instagram, Facebook, Tik Tok med flera kan skapa en fjärilseffekt så stark att få kan inse dess kraft är idag det nya normala. Nyheter sprids än snabbare idag än igår och ofta via flera, olika medier. Förr var det antingen en springande budbärare á la Inkariket, eller en budbärare resandes till häst. För att inte glömma gamla hederliga röksignaler. Förutom brevduvor kom därefter telegrafen, som följdes av telefonen och därefter gick det snabbt.

Ju mer nyheter vi nås av; ju mer utlåtanden, tankar, åsikter med mera vi får ta del av i valfri sociala media, desto mer information tvingas hjärnan att bearbeta. Detta är såväl positivt som negativt. Positivt då människors underlag för vidare tankeutveckling och (själv)reflektion ökar. Negativt då hjärnan avskyr att nå ”information overload”. Den vill ha det enkelt. Minsta lilla insats till maximal nytta. För mycket information skapar kortslutningar – ”men va!? Nej, så kan det inte vara?! Men… åhh…” Ständigt slits tankarna än hit, än dit. Så mycket fakta; så mycket alternativa fakta; så många åsikter, tankar och förståsigpåenden från alla och envar. Det är klart att allt känns som ”för mycket” för oss.

I tider när nyheter sprids lika snabbt som SBB hinner sälja av lite av sitt bestånd blir vår perception, vårt fokus och vår förmåga att klara av att ta ett steg tillbaka och analysera förminskad, ty hjärnan har fokus på överlevnad och letar alltid efter hot. Det är därför vi lockas att läsa alla negativa rubriker och dras till dysterkvistar och de som spår jordens undergång. Kan vi får reda på 1) när jorden kan gå under kan vi laga för att vi 2) kan vara proaktiva.

Läs vidare på Trade Venue. Jag önskar dig en härlig helg!

/Cristofer