En filosofs hobbyprojekt

[...] "Manövern hängde på om legionärerna hade modet att stå emot truppen som, beväpnade med långa bastanta svärd och andra tillhyggen, redo att sprida död och lidande runt omkring sig, kom ridandes i full galopp. Om triariis mod svek dem skulle de alla bli nedridna, vilket skulle lämna hastatii och principes försvarslösa och fångade i den kniptångsmanöver fienden planerat. Skulle detta ske skulle striden vara över på några minuter och kohortens standar skulle falla i fiendens händer."  [...] X, Sofokles

Det har verkligen varit roligt att se hur bloggen har kommit att uppmärksammas av allt fler läsare. Ni ska alla ha ett stort tack för att ni dels läser, dels tar er tid att kommentera. Jag är fullt medveten om att jag särskiljer mig jämfört med andra; för det första har jag inte publicerat en enda analys; för det andra är jag lika transparent á la Sundström (eller Nordea; välj själva) när det kommer till mina innehav och hur jag ökar i dem. Utöver detta strävar jag mer efter att finna andra, ibland något långdragna och till sin spets dragna, perspektiv på ekonomiska bestyr; sätt som kan hjälpa såväl mig som dig(?) att se med nya ögon på investeringar än att försöka konkurrera med diverse andra kompetenta bloggare.

Detta inlägg kommer inte ha några filosofiska anspelningar. Ej heller kommer det handla om ekonomi. Istället vill jag berätta om ett projekt som jag har, om än i varierande grad, arbetat med de senaste fem åren. För er som har läst inlägget En grekisk intervju kanske minns att jag nämner min bok. Sedan dess har jag fått många frågor, framför allt via twitter, kring denna. Således tänkte jag berätta lite om detta hobbyprojekt, som tar en sådan stor del av min tid.

Skriva har alltid legat mig varmt om hjärtat; på lågstadiet har jag minnesbilder av att jag skrev om Kapten Röd. Denne var viking och seglade på de sju haven (ja, som ni förstår hade jag sett Pippi Långstrump på de sju haven); på mellanstadiet skrev jag gärna (skräck)noveller och på högstadiet blev jag mer och mer intresserad av historia, vilket gjorde att mitt skrivande kom att få en sådan anspelning. Under gymnasiet fortsatte detta intresse och nu kom jag också att bli mer intresserad av språk; detta verktyg som är essentiellt för kommunikation. Hur är språk uppbyggda? Kan man ändra dem? Hur? Vilka regler gäller och kan/får man bryta mot dessa?

Att mitt intresse för språk väcktes känns logiskt, då skrivande förutsätter en kompetens kring detta. Likaså strävar man som (hobby)författare alltid efter att utveckla sig (jmf. fotbollsspelaren som tränar extra på frisparkar för att bli bättre och bättre) i sitt skrivande och för detta krävs det en medvetenhet om sitt språk- att bli metakognitiv; att lära sig ett språk om språket.

Så vitt jag kan minnas har jag alltid gått med en önskan att skriva en bok; en känsla om att jag vill förmedla alla de tankar, idéer, berättelser, fantasier etc. som finns inom mig, men varje gång har hinder såsom tid och andra projekt kommit i vägen. Mer ofta än sällan har den vanligaste orsaken till att jag inte har börjat med en bok varit den mentala bilden av ett jobb så omfattande att ekvatorn skulle framstå som storlek "small" att täcka det. Och nu, med facit i efterhand, är jag nog benägen att hålla med. Ändock, och detta är ett stort sådant, valde jag att acceptera det tunga arbete som kommer med att skriva och många gånger var jag nära att lägga av. Inte desto mindre var dessa tankar tillika känslor lika kortvariga som Johannes Paulus I regeringstid.

Den bok jag nu är i arbete med att färdigställa (läser, läser och läser om för att finna små enstaka språkfel e.d.) är inlämnad på ett förlag som har visat ett intresse. Dock är det legio att man som ny författare mer ofta än sällan är nödgad att själv finansiera och publicera sitt/sina första alster än att hoppas på att finna ett förlag som gör detta. Bara för att förlag refuserar en text behöver det ej betyda att den inte är bra: genre, ekonomi, förlagets storlek, dess inriktning mm. är bara några av flera faktorer som spelar roll. Ett ypperligt bevis på detta torde vara Bonnier och deras refuserande av Astrid Lindgren.

Min förhoppning är/var att släppa boken till juni, men om förlaget nappar och åtar sig att publicera den kommer den ej komma ut innan 2017. Förlaget har tre månader på sig att läsa, bedöma och undersöka kring mitt alster. Detta gör att oavsett om de väljer att publicera den eller ej kommer det bli svårt att hinna publicera den innan sommaren, då det tar cirka 2 månader att arbeta med ett eget förlag. Således är jag just nu fast... Emellertid stressar jag inte; boken kommer att släppas och det är det viktigaste. Innan eller efter sommaren gör, på ett sätt, detsamma, även om jag hade hoppats kunna bjuda på en skön läsning till alla semesterfirare.

Två frågor som säkert figurerar i ditt huvud nu torde vara: Vad är det för bok och vad handlar den om?

Det är en historisk spänningsroman som bygger på verkliga personer och händelser. Jag vågar nog påstå att jag har läst det mesta inom denna genre i allmänhet men om antiken och romarriket i synnerhet; Conn Iggulden; Simon Scarrow; Steven Saylor; Robert Harris; Adrian Goldsworthy m.fl. (en rolig anekdot i sammanhanget är att jag hade/har kontakt och ett samarbete med en majoritet av dem under mitt C-uppsats samt under skrivandet av mitt nuvarande alster). Samtliga av dessa har influerat mig och likt Iggulden, Harris och, i viss mån, Saylor, har jag forskat kring en person och sedan valt att berätta om denne och dennes gärningar, liv, uppgång och fall. Likt dessa författare har jag även tagit ut svängarna; en kniv i ryggen här och där, en dramatisk kärlekshistoria, lite otrohetsbestyr, lite förtal, en smocka i luften och diverse annat ämnat att göra boken till en spänningsroman, och inte bara en roman.

Således ligger det mycket forskning kring min bok. Det har blivit otaliga timmar med bläddrande av gamla dokument, besök och återbesök i Tacitus, Suetonius m.fl:s alster samt korrespondens med insatta i ämnet. Grundforskningen tog mig cirka åtta-tio månader men den har alltid varit med under hela skrivandet.

Genom detta förfarande har jag skapat mig en bild av denna romerska fältherre, som har rollen som protagonist; hans liv, bedrifter, uppgång och fall och ju mer jag har läst, desto mer har jag velat skriva. Det är fascinerande att komma en person så nära; att bli "ett" med honom. Jag inte bara känner honom - jag är honom. När jag skriver om ett fältslag så är jag där - jag! Ja, ni förstår nog de känslor som finns.

Nu blev det ett högst oekonomiskt inlägg men jag hoppas ändå att jag har väckt en liten förundran hos er samt hoppas jag att ni förstår min vilja att nämna lite om detta hobbyprojekt, speciellt då många av er har frågat om den. En del av mina twittervänner har bett om, och även fått, prologen och alla(!) finner det skriva vara mycket bra. Kanske är de inte ensamma om denna uppfattning, då jag, för cirka 5 veckor sedan, fick ett svar från en av Sveriges främsta historiker och författare inom detta ämne. Hen skrev: "En högst trovärdig skildring av ett romerskt militärliv". Utöver detta inväntar jag fler, förhoppningsvis lika positiva, utlåtanden/omdömen från ytterligare ett par historiker.

[...] "Trots alla skrik och stön från skadade legionärer kunde Marius ändå höra centurioner på nytt ge order till principes om eld och inom loppet av ett par sekunder fylldes himlen av en mängd långsmala skepnader. Han följde dem med blicken och såg hur de, efter att ha nått sin maximala höjd, successivt accelererade i sin färd ned innan de med full kraft stötte in i den långa linjen av framrusande män.

”Gör er redo”, skrek han och greppade tag om sitt gladius och sänkte sin scutum. Som om hela den romerska linjen hade hört honom gjorde de alla detsamma och de främre stående legionärerna pressade, i ännu en liten mån, ihop sina dessa tätare, med svärden redo att sticka genom de små luckor som uppstod." [...] X, Sofokles