Ju mer jag vet, desto mer inser jag att jag inte vet. Likt en hydras huvud dubbleras för varje gång jag avskiljer den dess huvud upptäcker jag att för varje kunskapssten jag lyfter finns något nytt, något jag tidigare ej visste om eller hade tänkt på. Vad jag dock vet är att jag alltid kommer att exponeras mot ett dagligt brus, vare sig jag aktivt söker det eller inte; vare sig jag vill det eller inte. Jag vet också att många saker och händelser har en tendens att följa tidigare mönster. Den kunskapen kan jag – bör jag – använda till min fördel.
Likt pojken som skrek varg skriker idag många ”den höga inflationen är här för att stanna” samt att ”räntorna kommer höjas och det nya ’normala’ kommer vara högt.” Kanske kommer allt bli en sanning, kanske inte. Kanske kommer det bli en sanning, men en kortvarig sådan. Kanske en mer långvarig sådan. Ingen vet – alla gissar. De som gissar utifrån dagsaktuella fakta kallar sig analytiker och prognosmakare, men faktum är att det rör sig om kvalificerade gissningar. Med det sagt inget ont om analytiker och prognosmakare. Allt handlar om hur du, jag och alla andra väljer att förhålla oss till dem; dess brus, vilket det är – brus.
Apropå det här med kunskap, det är lätt att få svindel när man inser hur mycket man aldrig kommer att hinna få grepp om. Ju mer man gräver på ett ställe, desto mer finns det att lära. Lägg därtill allt som är tvärvetenskapligt. Det är bara att trösta sig med att likt ett fingeravtryck, finns det ingen med exakt samma kunskaper som en själv. :-)
SvaraRaderaHej Fumlan och tack för din kommentar!
RaderaJust ödmjukhet är den viktigaste dygden oavsett sfär. Att veta att man vet, men också att man inte vet et cetera.
Klokt!
Allt gott,
//Cristofer