Det är svårt att inte, på något sätt, påverkas av den marknadssituation som just nu råder. Att se portföljvärdet minska med åtskilliga månadslöner och ha en negativ månadsavkastning som motsvarar en årslön sätter såklart något sorts avtryck. Jag berörs dock inte på ett emotionellt plan och inte heller ekonomiskt, för de pengar jag har investerar är satta att arbeta för mig i flera, flera år – ja, decennier. Jag har investerat med vetskapen att det är riskfyllt och att det inte finns några gratisluncher. Jag har bara investerat det kapital jag har bedömt mig ha råd att ”förlora” (läs: vara utan i +10 år) och således spelar vad det dags-, vecko- eller månadsaktuella värdet mig föga. Jag är inställd på att ha flera år där avkastningen är negativ, likt under finanskrisen. Emellertid är jag (naiv?) mycket trygg i min tro om att jag kommer stå än starkare och än mer robust när tidvattnet återkommer.
Det kan låta och kännas konstigt, men jag är tacksam. Tacksam för de möjligheter som infinner sig. Tacksam för de prövningar jag utsätts för. Tacksam för att jag har investerat med mina pengar och aldrig tagit något lån. Tacksam för att jag är inläst på portföljens bolag samt har lagt mycket tid på att verkligen lära känna mig själv och alla de psykologiska fallgropar jag är känslig för.
Att säga att jag är ”glad” för de branta kursfallen är inte en sanning. Jag är inte heller ledsen. Jag är relativt likgiltig. Dock är jag, som ovan skrivits; tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar