Har du träffat min vän? Han (hen som känner sig kränkt, vänligen ha överseende) är gammal, men tycks inte bli klokare för åren, snarare tycks han befinna sig på samma mentala stadie som en treåring sittandes i en sandlåda och i en hemskt ”debatt” med övriga barn om vem som ska få ha spaden och hinken och vad dess bytesvärde egentligen är.
Vissa kallar honom manodepressiv, andra schizofren. Förvisso finns det delar av dessa diagnoser som stämmer in på min vän, men ingen av dem är korrekt. Mer talar för att han lider av en sorts enkelspårighet och ett tunnelseende ackompanjerat av ovan nämnda diagnoser. Det är som att han bara och alltid kan se på myntets ena sida och inte ens föreställa sig hur dess motpart ser ut, eller känns.
Han kommer alltid klädd i antingen helvitt, eller helsvart men aldrig, och då menar jag aldrig, har jag sett honom med en sorts nyanserad färgskala. Det är antingen eller, typ… Nu är jag inte Sveriges bäst klädda man och inte heller är mode något jag ägnar något stor tankeverksamhet åt, men det vore kul att se lite mer… dynamik i hans klädval. Emellertid har jag här gett upp hoppet. Sedan länge. Jag tror verkligen inte det kommer att ske en förändring, för likt en kultur sitter i väggarna sitter kläderna som fastvuxna på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar