Vem tar mest risk?

I allmänna ordalag tycks konsensus bland de flesta vara att de som ägnar sig åt värdeinvestering har färre bolag än de som applicerar en utdelningsfokuserad strategi. Konsensus tycks även råda kring uppfattningen att de förstnämnda tar en högre risk i och med att de har mer kapital fördelat på färre bolag, medan sistnämnda har sitt kapital mer utspritt på flera bolag. Utifrån dessa uppfattningar tycks det också råda en sorts konsensus att det är de förstnämnda – värdeinvesterarna – som tar den största risken, men min fråga är om detta inte är en sanning med en mycket stor modifikation(?).

Värdeinvesterare.

• Ägnar mycket tid till att läsa på om sina bolag.
• Bedömer att det finns ett inneboende värde i bolaget/aktien och att marknaden ännu inte har upptäckt det.
• Genom att vara pålästa tror de sig ha kontroll och kunskap om hur bolaget kommer att utvecklas (Ingen kan veta detta till hundra procent, inte ens bolagets ledning).
• Har ofta få bolag i sin portfölj, vilket gör att kapitalet är mer utsatt för risker(?).
• Ett felsteg kan få en betydande påverkan på portföljen och om det vill sig illa kan investeraren nödgas att antingen sälja av med en förlust, eller bli sittandes en längre tid än vad denne hade räknat med (således förloras även en eventuell alternativavkastning).
• Även om denna strategi inte behöver betyda mer magproblem, tror jag att så är fallet då det ofta är mycket kapital fördelat på färre bolag. Således finns alltid en del av känslorna., tankarna och sinnena på portföljen och dess bolag.

Utdelningsjägare

• Kan läsa på mycket om ett bolag inför en investering, men sedan blir det mer att ”ögna igenom” de rapporter som kommer. Därutöver följer dessa jägare av utdelning inte sina bolag så mycket, då faktum är att portföljen ofta är på +20 bolag.
• Investerar främst för att få en utdelning och har oftast ingen direkt plan på en exit vid en eventuell full- eller t.o.m. övervärdering av aktiekursen.
• Många vet att hög direktavkastning ofta är ett tecken på att det är ett mindre välmående bolag. Emellertid tenderar många utdelningsjägare att dras till dessa för just det faktum att en hög DA får deras excellsnurror att gå bananas (ofta, men inte alltid, brukar följden vara utannonsering om sänkt utdelning, vilket även får kursen att sjunka likt vore den Titanic).
• Tittar mer ofta än sällan på historik än framtiden, vilket gör att de kan drabbas av såväl ”history-” som present bias.

I tider då bolag och dess aktiekurser tenderar att bli straffade likt Jesus av romarna vid minsta lilla negativa nyhet, är min fråga vilken av ovan två investeringsstrategier som är mest riskfylld:

Person A – värdeinvesteraren – som har fem bolag, varav ett drabbas av mycket, mycket negativa nyheter och därmed slår hål på en del av den hittills skapade portföljsavkastningen. Detta hade möjligtvis, även om det är osannolikt, kunnat undvikas genom att person A varit än mer påläst och insatt (vilket han redan är. Vi pratar här om detaljernas detaljer).

Person B – utdelningsjägaren – som har tjugofyra bolag, varav fyra kommer med mycket nedslående och högst negativa nyheter om b.la. sänkt utdelning om 25 %, vilket får till följd att kursen kraftigt sjunker. Detta hade kanske kunnat undvikas om investeraren hade varit mer påläst och insatt i sina innehav, men det är inte säkert.

Låt oss göra det relativt "enkelt" gällande den planerade investeringstiden, ty värdeinvesteraren hade en planerad exit inom 3-4 år, men kan nu riskera att bli sittande minst det dubbla och buy-and-hold-utdelningsjägarens bolag, som utannonserade sänkningar, kommer tyvärr inte att höja de kommande fyra-fem åren så dennes mantra "ähh... de sänker detta år, men nästa år höjer de igen och sedan fortsätter det i all oändlighet - VIVA LA FUCKING YIELD ON COST!" kommer inte vara gällande. Som bolagsexempel kan, för värdeinvesteraren, t.ex. Protector, eller Vardia (innan det blev Insr) tas, och för jägaren av utdelningar kanske Ratos är det bäst passande exemplet(?).

Även om allt är hypoteser är det intressant att lyfta fram riskperspektivet, för vem tar egentligen störst risk? Värdeinvesteraren? Utdelningsjägaren?  Vad säger panelen?