tisdag 30 juli 2019

Vem tar mest risk?


I allmänna ordalag tycks konsensus bland de flesta vara att de som ägnar sig åt värdeinvestering har färre bolag än de som applicerar en utdelningsfokuserad strategi. Konsensus tycks även råda kring uppfattningen att de förstnämnda tar en högre risk i och med att de har mer kapital fördelat på färre bolag, medan sistnämnda har sitt kapital mer utspritt på flera bolag. Utifrån dessa uppfattningar tycks det också råda en sorts konsensus att det är de förstnämnda – värdeinvesterarna – som tar den största risken, men min fråga är om detta inte är en sanning med en mycket stor modifikation(?).

Värdeinvesterare.
  • Ägnar mycket tid till att läsa på om sina bolag.
  • Bedömer att det finns ett inneboende värde i bolaget/aktien och att marknaden ännu inte har upptäckt det.
  • Genom att vara pålästa tror de sig ha kontroll och kunskap om hur bolaget kommer att utvecklas (Ingen kan veta detta till hundra procent, inte ens bolagets ledning).
  • Har ofta få bolag i sin portfölj, vilket gör att kapitalet är mer utsatt för risker(?).
  • Ett felsteg kan få en betydande påverkan på portföljen och om det vill sig illa kan investeraren nödgas att antingen sälja av med en förlust, eller bli sittandes en längre tid än vad denne hade räknat med (således förloras även en eventuell alternativavkastning).
  • Även om denna strategi inte behöver betyda mer magproblem, tror jag att så är fallet då det ofta är mycket kapital fördelat på färre bolag. Således finns alltid en del av känslorna., tankarna och sinnena på portföljen och dess bolag.

Utdelningsjägare
  • Kan läsa på mycket om ett bolag inför en investering, men sedan blir det mer att ”ögna igenom” de rapporter som kommer. Därutöver följer dessa jägare av utdelning inte sina bolag så mycket, då faktum är att portföljen ofta är på +20 bolag.
  • Investerar främst för att få en utdelning och har oftast ingen direkt plan på en exit vid en eventuell full- eller t.o.m. övervärdering av aktiekursen.
  • Många vet att hög direktavkastning ofta är ett tecken på att det är ett mindre välmående bolag. Emellertid tenderar många utdelningsjägare att dras till dessa för just det faktum att en hög DA får deras excellsnurror att gå bananas (ofta, men inte alltid, brukar följden vara utannonsering om sänkt utdelning, vilket även får kursen att sjunka likt vore den Titanic).
  • Tittar mer ofta än sällan på historik än framtiden, vilket gör att de kan drabbas av såväl ”history-” som present bias.

I tider då bolag och dess aktiekurser tenderar att bli straffade likt Jesus av romarna vid minsta lilla negativa nyhet, är min fråga vilken av ovan två investeringsstrategier som är mest riskfylld:

Person A – värdeinvesteraren – som har fem bolag, varav ett drabbas av mycket, mycket negativa nyheter och därmed slår hål på en del av den hittills skapade portföljsavkastningen. Detta hade möjligtvis, även om det är osannolikt, kunnat undvikas genom att person A varit än mer påläst och insatt (vilket han redan är. Vi pratar här om detaljernas detaljer).

Person B – utdelningsjägaren – som har tjugofyra bolag, varav fyra kommer med mycket nedslående och högst negativa nyheter om b.la. sänkt utdelning om 25 %, vilket får till följd att kursen kraftigt sjunker. Detta hade kanske kunnat undvikas om investeraren hade varit mer påläst och insatt i sina innehav, men det är inte säkert.

Låt oss göra det relativt "enkelt" gällande den planerade investeringstiden, ty värdeinvesteraren hade en planerad exit inom 3-4 år, men kan nu riskera att bli sittande minst det dubbla och buy-and-hold-utdelningsjägarens bolag, som utannonserade sänkningar, kommer tyvärr inte att höja de kommande fyra-fem åren så dennes mantra "ähh... de sänker detta år, men nästa år höjer de igen och sedan fortsätter det i all oändlighet - VIVA LA FUCKING YIELD ON COST!" kommer inte vara gällande. Som bolagsexempel kan, för värdeinvesteraren, t.ex. Protector, eller Vardia (innan det blev Insr) tas, och för jägaren av utdelningar kanske Ratos är det bäst passande exemplet(?).

Även om allt är hypoteser är det intressant att lyfta fram riskperspektivet, för vem tar egentligen störst risk? Värdeinvesteraren? Utdelningsjägaren?  Vad säger panelen? 

12 kommentarer:

  1. Om man nu har 24 innehav i sin utdelarportfölj så skulle jag rekommendera att ha pengarna istället i xact högutdelande, låter som en enklare tillvaro. Än hålla reda på 24 bolag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej triDave och tack för din kommentar!

      Jag förstår din åsikt och säger ej emot den, men inläggets fråga är ju vem som tar mest risk;)

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  2. Hej Sofokles!

    Egentligen är väl risken helt beroende på antal innehav i portföljen, viktningen av portöljen och den geografiska spridningen av innehav i portföljen. Detta har, enligt mig, mycket lite att göra med om man värdeinvesterar eller utdelningsinvesterar.

    Såklart subjektivt från investerare till investerare. Själv tycker jag att många innehav definitivt minimerar risken oavsett typ av investering.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej FVU och tack för såväl besök som kommentar!

      Jag försökte att göra allt ovan så "enkelt" som möjligt och om vi bortser från geografi, valutor etc. var mitt intresse att höra hur andra ställer sig till vem som tar störst risk.

      "Själv tycker jag att många innehav definitivt minimerar risken oavsett typ av investering." Tack för din åsikt =)

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  3. Här tycker jag du går i fällan att projicera fördomar om utdelninginvesteringar. Kanske är jag som utdelningsinvesterare lika subjektiv i mitt (långa) svar men vill bemöta några påståenden:

    1. Det måste inte finnas en motsättning mellan värdeinvestering och utdelningsinvestering. Jag ser mig själv ofta lika mycket som en slags värdeinvesterare som letar inneboende värden och försöker köpa aktier när de handlas till ett bra pris. Sedan kan man förstås köpa aktier i bra företag kontinuerligt även när de inte är undervärderade men det gör många värdeinvesterare också. Månadsspar är inte unikt.

    2. Varför skulle en värdeinvesterare läsa på mer än sina bolag än en utdelningsinvesterare? Det här har inte på något sätt med strategi att göra. Du projicerar helt enkelt föreställningen att en värdeinvestering är mer påläst och gör mer rationella val än en utdelningsinvesterare. I praktiken bör bägge strategierna vara likvärdiga i styrkor och svagheter och det har mer med individuell skicklighet och arbete att göra om man lyckas eller inte. Ingen skulle väl t.ex. tro att alla daytraders presterar bättre eller sämre än alla utdelningsinvesterare. Några presterar mycket bättre, andra inte alls.

    3. Att utdelningsinvesterare saknar plan för exit är väl ändå en överdrift? Utdelningsinvesterare brukar inte sälja sina aktier. Det är en variant av time-in-the-market som knappast är unik för utdelningsinvesterare. Det är ett sätt att minimera risk för felbeslut genom att lägga all energi på köpbeslutet. Däremot kan utdelningsinvesterare förstås också sälja aktien men då på grund av att fundamenta gör att företaget inte utvecklas lika bra längre eller om man behöver likvider till att köpa bättre aktier.

    4. Det där med direktavkastning och YOC kommer alltid tillbaka och är ärligt talat rätt tröttsamt. Det beror på ett missförstånd i hur utdelningsinvesterare ser på sitt sparande. Som noterat under (3) vill utdelningsinvesterare i regel inte sälja sina aktier utan är främst intresserade av ett slags ”kassaflöde” av återkommande utdelningar. Därför intresserar man sig av hur mycket kapital ut portföljen levererar årligen i kronor och procent räknat, inte hur stor portföljen är eller om den slår index (för det är ändå inte en realiserad vinst förrän du säljer). Man försöker alltså mäta en utdelningsinvesterare efter sina egna målsättningar och förutsättningar. Det innebär också att man vill ha ett kapital ut som överstiger inflationen och riskfria räntan. Det innebär i sin tur att man väljer bort vissa aktier för att de inte passar strategin. Detta är inte konstigare än att en värdeinvesterare inte köper bra företag till överpris mätt i P/E. Du skulle alltså lika gärna kunna använda P/E-tal med samma argument för en värdeinvesterare. För bägge stategierna handlar det om hur väl man har lyckats i sin risk-reward-analys (mina bästa affärer har en DA/YOC på runt 10 procent idag, mina sämsta har dragit in utdelningen). Jag tror att detta har att göra med att man missförstår det snuttifierade utrymmet i sociala medier. Om en utdelningsinvesterare skriver en tweet på 200 tecken nöjer man sig kanske med att dela YOC/DA som intresserar likasinnade. Det innebär inte att man inte också har läst igenom senaste rapporten och tittat på P/E, EBIT, kassaflöde, VPA, marginal osv. De faktorerna är förstås lika relevanta för en utdelningsinvesterare som också måste se helheten i ett företags verksamhet för att göra en bra investering.

    5. Det här är också till att överdriva. Faktum är att det är mycket svårt att förutsäga och diskontera framtiden mer än 3-5 år framåt i tiden. Lägg där till att framtiden ofta prisas in i aktiekursen för flera år framöver. Kopparbergs sågs länge som en aktie med en makalös tvåsiffrig utdelningstillväxt. Idag har aktien tappat en tredjedel av sitt värde (och är skulle jag säga både ett utmärkt värde och utdelningscase när den idag är vettigt värderad). H&M sågs länge som en tillväxtaktie och värderades därefter enligt alla tänkbara strategier...

    SvaraRadera
    Svar
    1. 6. Du kan ta olika risk inom samma strategi. En utdelningsinvesterare som köper högutdelare med DA>6% tar uppenbart en större risk än den som månadsspar i Investor. Den som aktivt värderar aktier och köper när de förefaller vara lägre värderade än vanligt tar antagligen en lägre risk oavsett vilken av strategierna som används. Den som bara går på P/E och DA tar en högre risk för att den inte har gjort analysen ordentligt. Jag tycker att det vore mer intressant att se likheterna mellan strategierna för som jag ser det är utgångspunkten densamma - att öka långsiktigt i aktier till rimligt pris.

      Beklagar att det blev långt men ville bemöta det hela. Ska ta och fila på ett genomarbetat inlägg på bloggen så småningom som man alltid kan hänvisa till när YOC vs andra strategier dyker upp! :)

      Önskar dig allt gott!

      Radera
    2. Hej Utlandsutdelaren och tack för din utvecklade kommentar.

      Mitt inlägg var riktat till att vi just försöker att vara lite mer ”allmänna” och inte vänder och vrider på varje sten, för visst kan en utdelningsjägare även vara en sorts värdeinvesterare, men jag ville ställa dem mot varandra (likt vore de dikotomier).

      Jag är fullt medveten om att jag till mångt och mycket drar allt över en kamp, men jag vill hålla fokus på frågan.
      Visst är det sällan utdelningsjägare säljer och i inlägget säger jag inte emot detta. Ej heller säger jag vice versa.

      Jag försöker måla upp en sådan enkel X vs Z som möjligt och vill få fram att köpa och äga MÅNGA bolag är en minst lika stor risk som att vara fokuserad mot ett fåtal. Att köpa och äga +30 bolag behöver inte vara mindre riskfyllt, eller?

      Att äga allt från 0,5 % till 5 % i många, många bolag vs. 7-15 % i några få - vad är mest riskfyllt? Vem tar mest risk? Det finns extremt många ”om och men”, men ännu en gång; jag ämnade att skapa en tankeprocess hos dig och övriga läsare.

      Beträffande ”bild on cost” hoppas jag att det framkommer att jag är sarkastisk tillika ironisk?

      Tack för underbara kommentarer och återbesök!

      Simma lugnt!

      /Sofokles

      Radera
  4. Nej, om vi skall generalisera så är det värdeinvesteraren som tar mest risk.

    Bara för att man är påläst innebär inte att man automatiskt sänker en risk. Värdeinvesteraren kan ha missuppfattat det som man läst in sig på.

    Diversifiering är statistiskt säkrare, om vi skall generalisera.

    Låt oss ta exemplet med den pilkastande apan. Om apa A får kasta pil fyra gånger och apa B får kasta pil 100 gånger mot samma lista, t ex svenska Large Cap eller SP500.

    Den som får kasta 100 pilar kommer garanterat få ett resultat i linje med index. A-apan kan få vilket resultat som helst, alltså större risk.

    I enskilda fall kan säkert en så kallad påläst värdeinvesterare med få innehav lyckas bättre, men statistiskt kommer det finnas lika många värdeinvesterare som är felaktigt pålästa som det finns korrekt pålästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Vantage och tack för din kommentar!

      Till mångt och mycket är det exakt samma tankar som jag går med.

      Jag önskar dig en härlig dag!

      /Sofokles

      Radera
    2. Vantage,

      En mycket bra kommentar. Tycker precis som du. Värdeinvesteraren tar tveklöst en större risk. Att det i praktiken inte går att beräkna något inneboende värde är känt för de flesta. Brukar kallas intrinsic value.
      Skulle denne påläste värdeinvesterare vara en högt begåvad person så brukar det förvärra situationen. Då vill han inte erkänna att han missförstått investeringssituationen. En sak som komplicerar bilden ytterligare är att det går mode i detta investerande.

      Många minns Vardia för att inte tala om detta Bonheur som en känd bloggare i Lund lanserade. Just nu är det dessa investmentbolag typ Investor som alla skall ha. Fanns en tid då Investor sågs som ett maktbolag för Wallenbergarna och brukade handlas med rabatter runt 40%.

      Själv är jag en kapitalallokerare och en random walker. Helt enkelt därför det är det enda som förklarar någonting.

      Mvh

      Lars

      Radera
  5. Off Topic

    Kollade runt lite bland några av mina husbloggare. Aktiepappan tar upp ett bolag som heter Beyond Meat. Presenteras på följande sätt. p/e tal -476.Teckningskurs 25 dollar. Stängningskurs idag 195 dollar. Inga vinster bara förhoppningar.

    Petrusko skriver om Brookfield(BEP) idag. Ett bolag som avhandlats här på bloggen är Brookfield Asset Management(BAM)

    Nu kommer något ganska intressant detta Beyond Meat har samlat mer än 2200 män och kvinnor från Avanza kollektivet. Brookfield Asset Management har fått ihop 127 aktieägare. Hur kan detta komma sig? Själv är jag aktieägare i BAM och tycker det är en fantastisk investering. Kommenterade bolaget här bloggen.

    Mvh

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lars,

      Kommer ihåg då du gav en mycket bra och adekvat kommentar för nästan exakt ett år sedan om detta. Jag köpte ej BAM, men äger såväl BEP som BIP. BAM står på min bevakningslista och den kommer att tas in. Jag hade planer att ta dem under juli, men då JNJ sjönk tog jag en position där.

      Investmentbolag är mycket tacksamt att allokera kapital i och jag ämnar att fortsätta ha en majoritet av mitt i just dessa.

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera