Min superkraft

Detta är ett utdrag från det inlägg som idag publicerades på min nya bostadsort - Trade Venue. Du kan läsa hela inlägget via denna länk.

Förvisso är jag bara 33 år, men enligt Dante är jag till mitten hunnen och således torde jag ha mer mogna, reflekterande och filosofiska tankar än en person söder om 30. Emellertid kan det adderas att den genomsnittliga livslängden har ökat sedan medeltiden…

Av alla de år som jag har vandrat på moder jord är det mycket som jag är tacksam för. Oroa dig icke, ty jag ämnar inte redogöra för dem alla här, utan istället vill jag lyfta fram en egenskap/superkraft som jag håller lite extra kärt om – min insikt om att jag ljuger för mig själv.

Förstå mig rätt; en mer korrekt formulering torde vara att jag vet att allt som mina tankar säger inte är en sanning och att jag kan välja vilka jag vill lyssna på. Precis som känslor är tankar inget annat än… ja, tankar. De finns ständigt med oss och de kommunicerar med oss under alla våra vakna timmar. Ömsom är de roliga och behagliga att ha i ryggsäcken, ömsom dess antonym.

De finns med oss i livet i allmänhet och i investeringar i synnerhet – "tänk om"… "jag tänker att det kan"… "en tanke vore om bolaget"… "min tanke är att öka när"… "jag tänker att detta är en farlig investering" et cetera. Förvisso finns det mer ofta än sällan fog för tankarna, men detta gör dem inte per automatik till enhälliga och suveräna sanningar.

Läs mer på denna länk.