Hur många gånger har du inte sagt ”Jag skulle vilja…”? Hur många har inte en, oavsett om den är uttalad eller dess antonym, bucketlist där dess punkter ofta börjar med ”jag skulle vilja…”? Jag vågar ta gift på att det är många, riktigt många. Jag hör dagligen kollegor, vänner, smurfar, kvalster och baciller säga detta: ”jag skulle vilja segla jorden runt”, ”jag skulle vilja bygga ut altanen och installera en swimmingpool” et cetera.
Vad är problemet, frågar du? I min bok om psykologi går jag in på orden och dess makt och att fel användning av fel ord leder till fel tankekedjor vilket, såklart och föga förvånande, leder till felaktiga resultat och utkomster. Det behöver inte göra det, men risken ökar.
De elever som jag undervisar brukar ofta, i alla fall den första terminen i årskurs 1 fråga vad de fick i betyg. Mitt svar brukar alltid vara: ”du får inget betyg – du uppnår. Jag är ingen jultomte e.d.”. Detta brukar mötas med ett lättsamt skratt och sedan ”hehe… men du förstår vad jag menar.” Självklart förstår jag vad eleven menar, men om denna börjar att tänka och tala till sig själv med korrekta begrepp ökar det sannolikheten att tankekedjorna blir korrekta. Om eleven tänker att betyg är något som denna uppnår – kan uppnå – kommer denna också, mer implicit, att bli mer medveten om sin egen förmåga att påverka betygens utkomst.
Allt gott!
/Sofokles