Få är vi som ju större portföljen växer och ju klokare (läs: äldre) vi blir mer och mer börjar att inte bara känna och uppleva en önskan om mer passivitet i vår portfölj, utan som dessutom också tar steget. Med passivitet menar jag främst investmentbolag och (index)fonder. Jag har länge varit förespråkare för investmentbolag som grupp, men viktigt är att inte dra alla över en och samma kam, för det finns också de som inte har presterat i paritet med sina likar.
Att öka i Investor, Svolder, Öresund, Creades, Industrivärden eller Latour nu känns mindre lockande, även om fakta säger att Wallenbergssfärens pärla handlas till en rabatt om cirka 13 % och Lundbergs dito till 9,5 %, men jag är ändå inte beredd att öka. Beträffande övriga handlas de till en premie, med Öresund och Svolder kring dryga 5 % och Latour samt Creades till 45 % respektive 60 %(!). Detta lockar inte.
I Europa finns ytterligare ett par inom nämnda sektor och här äger jag Wendel, Prosus samt GBL. Utöver detta har jag ett private equitybolag – Apax Global - på de brittiska öarna. Samtliga av nämnda, exklusive drottning Elisabeth, handlas till rabatt (oj, det där blev verkligen inte PK…), men jag är även här avig att öka. Nej, jag är inte förblindad av mitt GAV och det ”jobbiga” med att handla över det, för likt livet utvecklas, utvecklas även substansen, dvs. de underliggande värdena, utan jag vill inte handla för mycket för tätt inpå senaste köp/ökning.
Ett bolag som jag följt lite mer noga sedan våren 2020 är det belgiska bolaget Sofina S.A, som jag blev uppmärksammad om när jag talade med Karl Lans, som är analytiker på Placera. Jag kom strax efter detta trevliga samtal att skriva ett fåtal rader om våfflan till bolag, men har sedan dess inte skrivit mer.
Sofina är ett holdingbolag, men/och verkar som ett investmentbolag. De är inriktade mot att äga, förvalta och vidareutveckla olika tillväxtbolag runtom den globala marknaden.
Läs vidare på Trade Venue, där hela texten finns publicerad.
Må väl!
/Cristofer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar