Det finns många bolag som jag gång på gång suktat efter, men som jag aldrig bedömt nå en viss värdering som jag finner mig komfortabel med. När det skakat om – rejält – har det funnits tillfällen, men då har jag istället valt att öka i befintliga innehav. För mig har det sistnämnda mer eller mindre alltid varit gällande, men också att de fem bolag jag så länge velat äga aldrig kommit ned så mycket att jag bedömt värderingen vara om inte bra, så åtminstone överkomlig relativt historik, finanser, marknadsposition et cetera.
I över ett decennium har jag sett på bolagen men aldrig gjort slag i saken. Historiken samt ”alla” vittnar om att det i dessa bolag och fall mer bara är att ”buy once, cry once”. Hittills tycks det talesättet ha lönat sig och kanske kommer jag säga detsamma när ytterligare ett decennium förpassats till historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar