Jag har fel. Du har fel. Alla har fel

Alla har vi, även om det hos vissa tar emot att erkänna, fel. Faktum är att vi ofta har åt helskotta så mycket fel. Listan på alla de fel som vi har haft är en ”never ending story” och skrivs än idag. Några axplock som smärtar mer än övriga; jorden är platt (tillkännagivande; jag stöder inte Flat-earthers som hävdar att detta är en sanning); solen rör sig runt jorden; eld uppkommer ur flogiston; det finns en gud ovanför molen (Gargarin eller någon annan har dock aldrig lyckats se denne) et cetera.

Fel har vi alla och utan dem skulle vi inte utvecklas. Det som skiljer duktiga investerare från mindre duktiga är att de förstnämnda dels har inställningen att ju mer de vet, desto mer inser de hur mycket som de inte vet och kan, dels har ett (dynamiskt) mindset som får dem att ständigt söka nya kunskaper och med det klättra ytterligare ett steg på kunskapsstegen. Detta finns inte hos de mindre duktiga investerarna, som mer ofta än sällan tror och tänker högt om sig själva. Som du märker är vi inne på Dunning-Kruger-effekten, som har behandlats hos alla och envar flera gånger, undertecknad inberäknad.

"[...]Titta på Steve Jobs; samma utstyrsel dag ut och dag in[...]"

Ett något längre och inte lika tydligt kopplat resonemang till ovan kommer från en diskussion jag kom att ha med ett par nära vänner över såväl en god bit mat som ett (kan ha blivit två) gott glas vin. Jag är av uppfattningen att det vi – homo sapiens - tror oss veta är uppbyggt på mönster. Som jag tidigare har diskuterat är hjärnan ett organ som vill ha, och när de ej finner skapar sig, mönster. Mönster är tacksamt, för de är lätta att följa och kräver näst intill ingen som helst ansträngning. Titta på Steve Jobs; samma utstyrsel dag ut och dag in betyder minimal tankemöda att ägna till ”vad skall jag ha på mig idag då?”. Själv äter jag alltid samma frukost. Detta dels för att jag verkligen tycker den är god, men jag tror att det även finns något undermedvetet som får mig att välja denna i syfte att spara på (hjärn)energi. Mönster; rutiner... i mångt och mycket är det samma sak.Samma väg till jobbet, samma schema, träning tisdagar och torsdagar, taco på fredagar... allt detta kräver en minimal förberedelseansträngning, vilket gör att energi kan riktas till och på annat. 

Om jag gör si, händer så och om jag inte gör si händer så. Mönster. Ständigt närvarande, men är de en sanning? Faktum är att de är allt annat än detta. Det som mönster gör är att de lurar oss till inte nödvändigtvis ”falska”, i ordets rätta bemärkelse, sanningar, men de hindrar oss från att uppleva alternativa och kanske ännu mer korrekta sådana.

Att gå emot mönster, såsom att bara investera i bolag som är skuldfria, har utdelning, har en vinsttillväxt om minst 10 procent per år et cetera är mycket krävande och det tar sig berättigade del av hjärnans energi. Dock kommer frågan om vad alternativet är. Vem vet – kanske har dina tidigare mönster tillika ”sanningar” egentligen visat sig vara mer fel än rätt? Förstå mig rätt, men kanske är gräset grönare på andra sidan?

"[...]Emellertid applicerar jag inte en idiots förfarande och gör om samma sak igen[...]"

Jag ser mig själv som främst en utdelningsinvesterare, men jag har också en fascination för värdeinvestering. Jag upplever mig själv som mindre kunnig på sistnämnda, men jag vågar att gå emot mina mönster av nederlag (dessa mönster har skapat en ”sanning” inom mig som säger att jag inte duger till). Emellertid applicerar jag inte en idiots förfarande och gör om samma sak igen (med en förväntan om ett annat resultat), utan jag ändrar aktivt i ekvationen. Det handlar om myrsteg, men hellre sådana. vem vet - kanske visar sig den långa resan inte vara målet värt, men jag står hellre där med den insikten än går ovetandes.

Jag vågar påstå att det är alla mina brister och fel som, såväl på gott som på ont, har gjort mig till den jag är idag. Det är dessa som har lärt mig att de sanningar och mönster som jag såg som gällande var fel, riktigt fel. Det är dessa som har hjälpt mig att utvecklas, förhoppningsvis till en bättre människa vilket dock inte är en garanti som tillkommer med utveckling.

Visst svider det när det bli pannkaka av allting, men istället för att sitta och tycka synd om sig själv kan du ju alltid se över vilka sanningar och mönster som fick dig att agera som du gjorde. Vilka sanningar fick dig att hamna i denna situation? Och håller du dem än för sanningar? Varför?

"[...]att t.o.m. Prometeus skulle framstå som fri[...]"

Hjärnan grundar sig alltid på tidigare erfarenheter. Detta då den genom detta förfarande sparar energi. Det är extremt tacksamt att ta en ny atom, molekyl, aktie e.d. och placera in den i en formell som egentligen inte är anpassad för denna. Vad händer? Exakt – fel och misstag. Så vad göra? Just det – bit ihop, se det som ett lärotillfälle och utvecklas. Ändra i formeln. Våga göra detta! Tro aldrig att du vet, för det är när du tror detta som du i allra högsta grad inte gör det. Det är när du tror detta som hjärnan är som mest låst i sina mönster tillika sanningar att t.o.m. Prometeus skulle framstå som fri.

En liten tankenöt att ta med sig. Många tänker ofta "tänk om jag har fel". Ja, tänk om du har det. Tänk om du har fel, för om så är gällande måste ju jorden gå under, eller hur? Faktum är att detta - dvs ditt "fel" - betyder den betydelse som du tillskriver händelsen. Jag försöker alltid att tillskriva mina fel och brister som ett lärotillfälle och på det sättet blir betydelsen av misstaget och felet något positivt. Andra kanske tillskriver mina bristers betydelse som att jag är okunnig, inkompetent et cetera och detta får då står för dem. Jag står alltid mig själv närmast och svarar enbart inför mig själv, och när det kommer till situationer där ingen annan drabbas, väger mer ofta än sällan min betydelse mest.

Hur hanterar du fel, brister och motgångar?