I min nuvarande bok ägnas första kapitlet till varifrån mitt intresse tillika applicerande till psykologi kom att väckas. Då jag ej vill ”spoila” tänker jag i detta inlägg nämna en del som jag valde att inte ta med, då jag bedömde det inte spela någon som helst signifikant roll. Detta framför allt för att det mer är förknippat med filosofi än psykologi, men gränsen dessa två vetenskaper emellan kan ibland vara svår att skönja och det händer ofta att de med fördel bör kompletteras. Förvisso är det rent ”larv”, eller är det egentligen det? Jag fick också subtans för detta inlägg då jag just nu läser David Christians Berättelsen om allt och i denna parafraserar nämnda Terry Pratchett: "Den förhandenvarande uppfattningen kan uppfattas sålda: I begynnelsen fanns ingenting och det exploderade”, men även efter en artikel i den senaste utgåvan av Forskning & Framsteg, där de lyfter fram biblioterapi, ett begrepp som etablerades år 1916.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar