Ett omtumlande år. Ett bättre sätt att beskriva 2021 finner jag inte. Ömsom har året varit givande, ömsom tagande. Jag har haft förmånen och äran att inte bara få släppa en, utan två böcker – Marius – Roms Tredje Grundare och MER Börspsykologi och jag har även haft samma ära och förmån att få vistas med människor jag bryr mig om, såväl fysiskt som virtuellt. Jag har tyvärr också fått känna på diverse mer privata utmaningar, utmaningar jag inte skrivit om. Kanske kommer jag återkomma om det, kanske inte. Kortfattat kan sägas att de, tillsammans med ett krävande lärarjobb och alla andra uppdrag jag, med full medvetenhet har accepterat, har skapat en lite väl spetsad cocktail. Tacksamt(?) har jag ändå varit tillräckligt noga med att inte få den sista droppen i bägaren; den som får kärlet att rinna över. Nu, när andra terminen börjar, tycks nämnda kopp faktisk tömmas lite och bara den vetskapen ger mig mer energi.
Att författa en årskrönika är sällan lätt. Vad ska man ta och inte ta med? Var går gränsen för bredden? Bästa film (The Father)? Bästa bok (Vinnarna)? Bästa TV-serie (The White Lotus)? Bästa musikalbum (30 av Adele)? Bästa upplevelse av när någon annan snott din tvättid i tvättstugan (hände så sent som förra veckan)? Bästa strykningen av kalsongerna? Om vi börjar med sistnämnda… nävars, förlåt men med ett fantastiskt börsår i ryggen är det svårt att inte röra åtminstone lite på smilbanden.
/Cristofer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar