En återblick på fenomenet "lycka"

För ett par år sedan hade jag en serie inlägg om lycka och jakten på denna. Detta då denna sinnesstämning är något som vi alla lockas av och söker oss till(?). Många, men absolut inte alla, går med en sorts uppfattning att det går att uppnå ett liv med enbart lycka. Jag är ledsen att göra er som tror detta besvikna, för det går inte.

Alla har nog hört berättelsen om prinsen som fick allt, såväl bokstavligt som bildligt, serverat på ett silverfat. Inte? Jag ger er lite mer ledtrådar; relativt kort, något ”rund” till formen, men sedan smalare, bodde i ett stort palats vid foten av Himalayabergen i nuvarande Nepal.

Ringer fortfarande inga klockor? Hans far, dvs. kungen, ville skydda sin avkomma från alla faror och all lidelse – hans son skulle ha ett perfekt liv där allt, precis allt, skulle vara guld och gröna skogar. Prinsen ville dock annorlunda, för hur mycket hans fader än slösade på honom, kände denne aldrig att det betydde något.

"[...]Han kom till och med att finna ett stort och tilltalande träd, på vars grenar han beslöt sig för att sitta i fyrtionio dagar[...]"

Således kom han att fly från palatset och för första gången kom han att få se mänskligt lidande och detta gjorde honom förskräckt. Sjuka, svältande, smärtfyllda, handikappade… allt var som taget ur en hemsk berättelse (som han såklart aldrig fått sig berättad). Prinsen kom att återvända till palatset och drabbades där av en sorts existentiell kris och long story short: han lämnar palatset, då all lyx och alla egendomar som han hade fått enbart gav honom ångest samt det faktum att de inte betydde ett dugg.

Han kom att leva i flera år som en tiggare; han kom att leva på så lite som en nöt, eller ett riskorn beroende på vilken källa man väljer, om dagen. Han kom till och med att finna ett stort och tilltalande träd, på vars grenar han beslöt sig för att sitta i fyrtionio dagar (hur det sanitära löstes förtäljer ej legenden…ej heller hur det en människa klarar av 49 dagar i sträck sittande spå en gren). Väl där, efter alla år med ett liv i lyx, men också efter alla år med ett liv fyllt med dess motsats, kom han till en insikt – likt livets Stora Insikt; livet i sig är ett sorts lidande.

Ett par år senare kom han att författa en bok, vari han kom att samla alla sina insikter, såsom att smärtor och förluster är oundvikliga och att människan bör upphöra med försöken att fly från dem.

Faktum är att olycka och lidelse är nyckeln till lycka, dess bensin, då det är biologiskt nyttigt för att ha tillika uppleva denna känsla. Smärta, oavsett om den är fysisk eller psykisk, är kroppens och hjärnans sätt att säga att något just nu inte är ”bra” och således sporrar oss till handling. ”Ekonomin just nu är inte den bästa och detta gör att jag känner mig nedstämd ('olycklig')” – detta är en sorts smärta och den får oss att agera. Tyvärr är det vissa som löser detta via sms-lån e.d., medan andra inser att det handlar om debit och kredit, in- och utgifter, slit och resultat et cetera.

Jag skulle vilja påstå att smärta är något nyttig, för den får oss att agera. När vi sedan agerar och lyckas, kommer resultatet att betyda något och just den betydelsen skänker lycka. Att bara få 10 000 kronor skulle inte skänka samma tillfredsställelse som att jobba och slita för dessa och känna hur den illasmakande känslan inom mig sakta bryts ned.

Så om jag löste mina problem kommer jag för alltid att vara lycklig, tänker du. Nej, för under varje sten ligger ett nytt problem som skapar missämja i din sinnesstämning. Du vet – ingen yin utan yang, ingen natt utan dag, ingen sill utan nubbe. Om människan skulle vara nöjd och belåten skulle hon idag inte vara på plats nummer ett av näringskedjan, och skulle vi helt plötsligt, idag, bli för alltid lyckliga är det min starka övertygelse att vi snart tappar denna åtråvärda position.  

"[...]Jag brukar tänka på lycka som vore det små öar på ett oändligt hav.[...]"

Att gå runt och hoppas på ett liv utan problem är som att leva i en värld á My Little Ponny (läs: det kommer aldrig att hända). Vi föds med en gen som söker och finner problem och denna går inte att operera bort. Detta är faktum. Det vi dock kan hoppas på är att de problem vi ställs inför är mer ”lätta” och att vi alltid kommer att ha ett mindset som är öppet, tillåtande och moget att möta problemen på bästa möjliga sätt.

Lycka, men även olycka, är något övergående. Du träffar din rätta, äkta hälft och gifter dig med denne. Det är också med denne som du sedan kommer ha många, många gräl med. Du köper ett hus och känslan är obeskrivbar. Detta är sedan det hus som du gång på gång kommer att få renovera. Drömjobbet som du får är det som sedan ger dig en stressmage som inte ens en dödsdömd skulle vilja byta till sig. Som framkommer är känslan närvarande och övergående. Brickman och Campbell (1971) beskriver detta som ett sorts hedonistiskt ekorrhjul; “The point cannot be overstated: Every desirable experience, passionate love, a spiritual high, the pleasure of a new possession, the exhilaration of success, is transitory.” 

Så… nästa gång du känner dig olycklig bör du för det första inse att detta är fullt naturligt. Det andra du bör göra är att ta reda på varför du är det och sedan agera för att lösa lidandet. Om du gör det, utan att åka snålskjuts (tänk: sms-lån) kommer resultatet att betyda något och du kommer att känna en tillfällig lycka.

Vem tror du är mest lycklig - han som har ärvt alla sina miljoner och lever ett liv i lyx, eller hon som har jobbat, sparat och investerat sig fram till ett liv där pengar inte är ett problem? Tänkte väl det...

Jag brukar tänka på lycka som vore det små öar på ett oändligt hav. Mellan vissa av dessa kan jag hoppa, men mellan andra måste jag simma – ibland länge, ibland inte fullt så länge. Tiden mellan dessa atoller är inte så vidare värst roligt. Nej, faktum är att det känns rätt så olyckligt inom mig medan varje simtag tas, men jag tar dem ändå, för jag vill lösa (det tillfälliga) lidandet. Jag vet att när jag väl har kommit fram och kan ligga och sola på atollens sand kommer ett nytt sorts lidande att infinna sig, men jag är okej med det, för jag vet att detta är spelet regler och då jag inte kan ändra reglerna, får jag se till att följa dem. Ett fusk kommer enbart hjälpa mig i det korta perspektivet, så varför ens försöka sig på det? 

Vilka slutsatser kan tas om lycka? Det är inte ett allt för evigt stillastående sinnesstillestånd. Det är ej heller något som kan lösas via någon sorts quick-fix. I korta loppet kan det kännas som så, men återgå då gärna till den bortskämda prinsen (om du ej har kommit på det är det Buddha). Denne fick allt, precis allt, serverat men i längden kom varje ting att betyda mindre och mindre och till slut blev han olycklig, för inget i hans liv betydde något.