Innan vi ger oss in i en berättelse om Churchill, Thatcher, Reagan, Orwell och Lenin vill jag först addera ett par rader.
Det kan för vissa framstå som att jag lider av ett självskadebeteende, men så är icke fallet. Jag finner det viktigt att läsa brett och därmed från både vänster, höger och allt däremellan. Alla representerar olika ideologier, men också olika individer därtill folkgrupper. Att se, lyssna till samt visa respekt för alla är viktigt och tas det bort finns bara en väg för AB Sverige – utför.
För cirka två veckor sedan läste jag bland annat en ledare på Aftonbladet som, föga förvånade, ondgjorde sig över liberalism och däremed och något mer indirekt kapitalism. Gott så, för en sådan hållning behövs lika mycket som hur Dagens Industri hyllar näringsfriheten. Vad som är bäst och mest viktigaste är upp till var och en att bestämma och därefter rösta enligt.
Jag brinner för demokrati och att allt och alla ska få göra sin röst hörd. Därtill är det min åsikt att ingen ideologi är perfekt, för alla har de sina fel och brister. För mycket liberalism och det blir ”var man för sig själv”, likt tendensen har varit i USA under en lång tid och som tycks kristallisera sig än mer här i Sverige. För mycket socialism (vid dess grundande under 1800-talet var detta ”vänster/kommunism), eller konservatism har även de sina nackdelar för ett samhälle. Staten kan och ska inte sköta allt och inte heller ska eller kan kungar och adel göra detsamma. Alla behövs för att ingen sida ska få en för stor majoritet.
"För mycket och för lite skämmer allt" brukade en arbetskamrat säga. Staten är nödvändig, den är bra när den fungerar bra. En del problem finns; som att den inte riskerar konkurs om den bränner för mycket pengar utan bara skickar räkningen till skattebetalarna, att den inte alltid respekterar folks privatliv, eller att den får för sig att börja propagera för konstiga saker.
SvaraRaderaHej Redaktionen och tack för kommentar.
RaderaViss är det så och det är ju exakt vad jag skriver i mitt inlägg - alla behövs, för risken är annars att det blir för mycket av antingen det ena, eller det andra.
Allt gott,
Cristofer