De onda e-handlarna och kreditbolagen...

I tisdagen den andra oktobers pappersupplaga från Dagens Industri var en artikel som presenterade fakta om att vissa e-handelsbolag har ett avtal med faktura- och kreditbolag, såsom Klarna, Collector et cetera. Avtalen är konstruerade som så att e-handelsbolagen får en del av de avbetalningar som, av kunden, skjuts upp och erläggs med dels en påminnelseavgift, dels, om det går så långt, en del av ”vinsten” på de senare förfaranden (såsom räntor, inkassobolag, Kronofogden et cetera).

Röster har höjts om att många e-handlare är (för) övertydliga om att erbjuda avbetalning och betalning på kredit, vilket ”lurar” konsumenterna att välja detta alternativ. Förfarandet anses, av vissa, vara fult, icke moraliskt korrekt samt ett grymt sätt att utnyttja andra människor (och dess inkompetens). Det är väl inte deras fel att de inte kan scrolla ned och kryssa i ”betala nu”, eller hur?

Ej heller kan det väl vara konsumentens ansvar att vara medveten om sin egen ekonomi och om denne har råd att köpa sitt Playstation femtioelva deluxe med extra tillbehör just nu. Denna dag. Denna timma. Denna minut. Denna sekund? Nej – det måste ju vara de onda e-handlarnas tillika betalningsbolagens fel! Vilka hemska människor som erbjuder betalningsalternativ! Ja, de är så hemska att till och med Per Bolund väljer att uttala sig under den efterföljande dagen, dvs. den 2/10 (bröd och skådespel åt folket...). Självklart vill ingen uppleva sig kränkt och än mer självklart är att de som uppfattar sig ha blivit detta väljer att ge svar på tal, vilket Klarna kom att göra under torsdagen den 3/10.

"Oscar köpte varor för fyratusen femhundra kronor och valde avbetalning. Nu har han ej råd att betala av och räntorna gör hans köp dyrare för varje dag. 'Jag tycker det är hemskt hur e-handlare utnyttjar folk likt jag, som också vill kunna unna mig saker. Har de ingen skam i kroppen?'"

Förstå mig rätt, för visst har jag en moral, men någon måtta måste det ändå vara på hur mycket man kan förvänta sig tillika kräva av vuxna människor. Jag inväntar, med bävan skall tilläggas, en artikel på Aftonbladet där de har intervjuat stackars Oscar i Åmål, som köpte en fotmassageapparat, en elektrisk tandborste som styrs via en app samt en sjungande duracellkanin (kom upp som erbjudande vid utcheckningen och då den bara kostade 99 kronor, jämfört med tidigare 199 kronor, kändes det som ”hittat”). Förställ dig det hemska/komiska hur det i artikeln framstår som att han är ett offer som ”lurades” att köpa på avbetalning och nu ej har råd att uppfylla den del av det kontrakt som han via sitt köp har förbundit sig med.

Förvisso är det inte något positivt att e-handlarna har avtal likt ovan, men jag kan inte undkomma mig se den subtila idiotförklaringen av alla konsumenter. Jag är väl medveten om att alla inte har samma fördelaktiga ekonomiska situation likt jag, eller du samt alla andra som läser denna blogg, men ett någorlunda sunt förnuft kan man väl ändå förvänta sig från envar Svensson i detta avlånga land?