”I skate where the puck is going” är ett citat så uttjatat som det om fröken Anderssons ”ostbågar”, likväl är det sant. Alltså inte ostbågarna, utan Wayne Gretzkys utlåtande. De vinnare som idag står med medaljen kring halsen är de som igår var de som befann sig på gymmet, eller i löpspåret. Det var de som vissa hade stor tilltro till, men som av många andra ratades.
Nu är förvisso jämförelsen inte hundra procent rättvis, likt den om äpplen och päron, men till stor del är den även gällande det ämne jag idag ämnar dryfta – oljebolag i allmänhet, men Royal Dutch Shell i synnerhet (jag har tidigare varit inne på dagens ämne i ett tidigare inlägg från mars 2019). Idag, eller i alla fall igår, var detta ett bolag som pumpade upp olja och sålde denne eftertraktade, likväl hatade, råvara som ryms inom paraplyet ”fossilt bränsle”. Detta är till stor del vad nämnda gör en idag, men det som många missar är att RDS är ett av de tre största oljebolagen som dels investerar i egna och nya, gröna energitillgångar, dels förvärvar nuvarande sådana. Övergången sker inte på en natt, ej heller på två, men den sker och kommer att bli allt större, kraftigare och tydligare.
Idag är det få fonder, eller andra institutionella investerare, som investerar i oljebolagen, då ESG och Greta säger ”usch… skäms!” och jag säger inte att detta är fel, utan jag tycker det finns en bra tanke därbakom. Att dessa stora bjässar visar att de också gör verkstad av snacket gör att allt fler får upp ögonen för den viktiga frågan rörande planetens miljö. Det leder också till stora utflöden, vilket i sin tur leder till sjunkande aktiekurser, vilket jag och andra ser som en möjlighet att köpa bolag med fina och, just nu och förhoppningsvis kommande, stabila kassaflöden.
Läs hela inlägget på denna affiliatefria länk. Jag önskar dig en härlig dag!
/Sofokles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar