onsdag 12 juni 2019

Vad skulle du göra?

"Hej. Bla bla bla. Bla bla bla. Bla bla bla. Skulle du investera i detta bolag?"

"Tjenare. Bla bla bla. Bla bla bla. Bla bla bla. Hur skulle du göra?"

"Goddag. Bla bla bla. Bla bla bla. Bla bla bla. Jag är verkligen kluven och undrar vad jag skall göra."

Ibland inkommer sådana meddelanden till mig. Ibland ser jag dem på forum, i kommentarer och på sociala mediaplattformar. Ibland hör jag dem bland vänner, nära och kära och allt däremellan. Oavsett om det gäller investeringar eller vilket blöjmärke som det skall beslutas om, söker människan ofta råd, feedback och stöd. Detta är bra och fullt normalt. Emellertid är min uppfattning, vilken jag hoppas att jag har fel om, att många ofta följer de råd som ges utan att verkligen utgå ifrån sig själva, den egna känslan tillika de egna värderingarna.

Varför är det svårt att fatta beslut? Att ge ett rakt och entydigt svar på denna fråga är en omöjlighet, då varje fråga är lika unik som det efterföljande svaret blir. Dock finns en bakomliggande och biologisk orsak till varför människan alltid upplever tveksamheter vid beslutsfattande. 

Att redogöra för detta på ett kortfattat vis är inte att göra frågan, eller svaret, rättvisa. Emellertid är min ambition, utan att bli anklagad för hybris, att lyckas med detta.

Människan är dels ett flockdjur, dels en känslovarelse. Dessa två faktorer ligger, såväl medvetet som omedvetet, till grund för mycket av det som hon gör i sin vardag. Människan är rädd att gå emot flocken, då detta riskerar hennes överlevnad. "Va?!", tänker du och jag håller med dig; "Vadå 'överlevnad'?".

Faktum är att trots att vi idag har allt från onlinepizza till en klocka som mäter EKG; trots att vi har landat på månen och att vi idag kan prata med varandra oavsett var i världen som vi (fysiskt) befinner oss, är våra gener; vårt grundtänkande, vårt psyke och vår biologi kvar på savannen för 30 000 år sedan (plus/minus en dag eller två).

På den tiden var det ömsom faror överallt, ömsom en daglig kamp att dels finna föda, dels finna skydd. Att som ensam klara av att leva under dessa förutsättningar var en omöjlighet och hamnade människan utanför gruppen var det ekvivalent med döden. 


"[...]rots att alla andra kör på med sin tråkiga Daimstrut eller sin Nogger[...]"

Således var människan noga med att dels bidra och med det fylla sin roll i gruppen, dels se hur gruppen tyckte, tänkte, reflekterade och sedan anpassa sig därefter. Att gå emot skulle vara lika med utfrysning och med det ett liv där döden bara var en fråga om dagar, istället för som tidigare; år.

Rädslan att gå emot gruppen och att fatta beslut som kanske var emot det vedertagna tänk som fanns inom gruppen, var följaktligen inget som fanns på våra förfäders önskelista. Hellre då att negligera den egna viljan, känslan och övertygelsen, och istället följa flocken.

Även om det idag, 30 000 år senare, har hänt mycket i vår värld, har samma utveckling ej skett i och inom oss. Vår biologiska utveckling är mer att betrakta som den sträcka en sengångare tar på en dag, medan resten av världen, med all dess utveckling, är likt en formel 1-bil.


"[...]och därmed din överlevnad, väljer du en svart kaffe. Punkt.[...]"

Att vara contrarian bara "för att" är mer ofta än dåligt, men vet du att du tycker om och just nu vill ha den goda, äkta italienska gelaton (nej, jag lovar; jag talar inte utifrån egen bok...), trots att alla andra kör på med sin tråkiga Daimstrut eller sin Nogger, så ta den. Jag lovar - du kommer inte riskera din överlevnad, för vi lever ej kvar på savannen. Om du anser dig att bolag X är bra att investera, trots att många säger motsatsen - gör det, för ännu en gång; du kanske riskerar din position i gruppen, men du kommer att överleva!

När du och dina vänner besöker stadens café för att fika och du hör hur de väljer kalorisnåla alternativ, såsom en no-fat-milk-double-decaf-cappuccino(!) och en sockerfri muffins e.d., känner du ett behov av att göra detsamma. Detta trots att du vill ha raka motsatsen! Dock är du rädd för att de andra skall "se ned" på dig; döma dig; se dig som... "annorlunda" med mera, och för att inte riskera din plats i gruppen, och därmed din överlevnad, väljer du en svart kaffe. Punkt. Således har du inte bara trumfat dem, utan även fått dem att vara "de svaga". Emellertid känner du dig ändå som förloraren, då ditt sug efter en krämig vaniljbulle aldrig har varit högre...


"[...]Frågar du för att du är rädd att du kan ha fel, eller frågar du för att du är rädd för att andra anser att du har fel?[...]"

Förstå mig rätt - att fråga och be om feedback och hjälp är bra och skall såväl premieras som appliceras, men att förstå syftet bakom kan göra att ett lugn och tilltro till sig själv och de bakomliggande orsakerna till de tvivel som dagligen finns inom oss alla. Frågar du för att du är rädd att du kan ha fel, eller frågar du för att du är rädd för att andra anser att du har fel? Skillnaden är väsentlig!

Hur brukar du agera då såväl "lätta" som "svåra" beslut skall fattas och känner du igen dig i ovan text?

6 kommentarer:

  1. Får en massa frågor på mail om liknande frågor så försöker jag svara i breda allmänna termer, då jag inte är någon finansiell rådgivare och inte får ge direkta rekommendationer. Det finns diverse facebookgrupper där samma frågor kommer om och om igen, dessa har jag numera lämnat då det blev för tjatigt.

    När jag själv ska fatta beslut rådfrågar jag folk som vet mer än mig, dock inte när det gäller speciella värdepapper eller "när kommer lågkonjunkturen".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Snålgrisen och tack för ditt besök samt kommentar!

      Det är alltid svårt när man får frågor, för man vill hjälpa men ibland kan att hjälpa vara att inte ge någon åsikt/feedback alls.

      Att söka råd/feedback är bra, men man måste vara medveten om vad man efterfrågar och vad/hur man skall förvalta de svar/den feedback som man får och varför.

      Tack att du besökte och kommenterade!

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  2. Hej!

    Mycket intressant inlägg! Förr var jag mer mån om och brydde mig om vad folk tyckte men jag har (glädjande nog) kommit till att vara starkare i mig själv. Det är definitivt tufft att gå emot flocken ibland, men jag tror också att man växer en del av följa den väg man tror på. Jag tycker det är bra att ta in åsikter och tankar från andra och låta dem vara en del av beslutsprocessen, kanske främst värdefullt att ta in åsikter som inte helt går i linje med sina egna.

    Trevlig kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej kära, kära vän och tack för din kommentar och att du delar med dig!

      Håller med dig att ta in åsikter som främst inte stämmer överens med sina egna, då detta gör att man ej riskerar att hamna i en sorts indirekt konfirmation-bias-situation. Emellertid är det som mycket; lätt att säga, svårt att göra. Dock - vad är alternativet? Att "ge upp"?!

      Önskar dig allt gott!

      /Sofokles

      Radera
  3. Hej.
    (mer än risk för långt svar)
    När jag läser ditt inlägg så känns det som om jag levt för 30 000 år sedan så hade jag troligen inte blivit långlivad. Jag har visserligen precis som alla andra ett behov av att känna tillhörighet till gruppen men redan i tidig ålder gjort mina egna val även om jag många gånger fått stå där själv med mina beslut.
    Jag ska ta det tidigaste exemplet jag minns från mellanstadiet och jag gick i femte klass. Intill vår skolgård låg ett område med småvillor och på en rast gick vi en runda och vid en av trädgårdarna så bestämde klassens tuffingar att vi skulle palla äpplen. Alla killar utom jag och en kille till(han var för kort) hoppade över staketet in till trädgården. Varför gjorde jag inte som de andra? Jag kände att det var fel helt enkelt och ville inte, alltså stannade jag kvar. Att jag blev kallade fegis och annat bekom mig faktiskt inte nämnvärt.
    Vi var i Storbrittanien på skolresa i 9:an och drev runt på Londons gator som en lämmelflock. Vi skulle till Trafalga squere men hamnade fel. Någon tog upp en turistkarta och sa att vi skulle fortsätta några kvarter till innan vi var framme. Jag kollade också på kartan och insåg att vi var bara två kvarter bort men åt det direkt motsatta hållet som föreslagits. Typisk flockmentalitet och alla började gå, utom jag. Klasskamrater ropade, kom nu osv men jag gick min egen väg och två kvarter bort låg Trafalgatorget. Jag satte mig på en trapp på torget och inväntade mina irrande klasskamrater som dök upp 35-40 minuter senare.

    Jag har många fler exempel från vuxen ålder men det är en helt annan sak när man är mer mogen och mer trygg i sig själv att välja sin egen väg. Jag har aldrig gjort de motstridiga valen för att djävlas eller sätta mig på tvären utan helt enkelt för att dessa val har känts rätt för mig. Jag följer gärna mitt hjärta min hjärna och min magkänsla i många slags beslut men jag kan lika gärna låta någon annan bestämma om det är mindre viktiga dito. Jag har inga problem med att lyssna och ta in tyck o tänk från andra människor men i slutändan när det gäller alla viktiga beslut så står jag där ofta själv och måste göra min val.
    Tvåsammhetsval kan däremot vara lite knepigare. dvs, frugan säger/tycker en sak och jag tycker inte lika. Ja här väljer man sina strider och det blir ofta kompromisser. Jag skulle säga att mer än hälften av gångerna är vi överens och resten delar vi upp så vi beslutar lika mycket. Men ofta är vi så samkörda så det är inga problem med någonting egentligen.

    När det gäller investeringsbeslut är jag däremot 100% ensam. Jag lyssnar och läser gärna på goda förebilder och här har jag helt diamentralt beslutsfattande. Jag kan mycket väl vara lite följa John och har inga problem med det så länge jag tror på caset. Jag är helt värdelös på att själv leta upp bra bolag och lyssnar i detta fallet hellre på människor som kan detta bättre.
    Trender är jag däremot skeptisk mot. Bolag som blir heta och alla ska köpa i uppgångstrend. Men långsiktigheten har bevisat sig vara en bra strategi även om man inte är expert på bolagsanalys.

    Ja inlägget kanske känns en aning motstridigt i sin karraktär men det var så det fick bli denna gången.

    Mvh // Procentpanik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej PP och tack för denna extremt intressanta kommentar!

      Att det blir motstridigt är inget som vi rår för, för som du skriver väljer vi våra strider. När det gäller detta har jag funderat på att att testa att vara likt Cato (d.ä.) eller Cicero: att alltid vara principfast och aldrig tumma på den regeln. Det skulle vara intressant att se hur det blev...

      Jag tycker att de exempel som du tar upp visar på den styrka som finns i människor som vågar att lita på sig själva och jag gläds med att du har 100 % egenmäktig kontroll på dina investeringar!

      Önskar dig en underbar fredag!

      /Sofokles

      Radera