Vad skulle du göra?

"Hej. Bla bla bla. Bla bla bla. Bla bla bla. Skulle du investera i detta bolag?"

"Tjenare. Bla bla bla. Bla bla bla. Bla bla bla. Hur skulle du göra?"

"Goddag. Bla bla bla. Bla bla bla. Bla bla bla. Jag är verkligen kluven och undrar vad jag skall göra."

Ibland inkommer sådana meddelanden till mig. Ibland ser jag dem på forum, i kommentarer och på sociala mediaplattformar. Ibland hör jag dem bland vänner, nära och kära och allt däremellan. Oavsett om det gäller investeringar eller vilket blöjmärke som det skall beslutas om, söker människan ofta råd, feedback och stöd. Detta är bra och fullt normalt. Emellertid är min uppfattning, vilken jag hoppas att jag har fel om, att många ofta följer de råd som ges utan att verkligen utgå ifrån sig själva, den egna känslan tillika de egna värderingarna.

Varför är det svårt att fatta beslut? Att ge ett rakt och entydigt svar på denna fråga är en omöjlighet, då varje fråga är lika unik som det efterföljande svaret blir. Dock finns en bakomliggande och biologisk orsak till varför människan alltid upplever tveksamheter vid beslutsfattande. 

Att redogöra för detta på ett kortfattat vis är inte att göra frågan, eller svaret, rättvisa. Emellertid är min ambition, utan att bli anklagad för hybris, att lyckas med detta.

Människan är dels ett flockdjur, dels en känslovarelse. Dessa två faktorer ligger, såväl medvetet som omedvetet, till grund för mycket av det som hon gör i sin vardag. Människan är rädd att gå emot flocken, då detta riskerar hennes överlevnad. "Va?!", tänker du och jag håller med dig; "Vadå 'överlevnad'?".

Faktum är att trots att vi idag har allt från onlinepizza till en klocka som mäter EKG; trots att vi har landat på månen och att vi idag kan prata med varandra oavsett var i världen som vi (fysiskt) befinner oss, är våra gener; vårt grundtänkande, vårt psyke och vår biologi kvar på savannen för 30 000 år sedan (plus/minus en dag eller två).

På den tiden var det ömsom faror överallt, ömsom en daglig kamp att dels finna föda, dels finna skydd. Att som ensam klara av att leva under dessa förutsättningar var en omöjlighet och hamnade människan utanför gruppen var det ekvivalent med döden. 

"[...]rots att alla andra kör på med sin tråkiga Daimstrut eller sin Nogger[...]"

Således var människan noga med att dels bidra och med det fylla sin roll i gruppen, dels se hur gruppen tyckte, tänkte, reflekterade och sedan anpassa sig därefter. Att gå emot skulle vara lika med utfrysning och med det ett liv där döden bara var en fråga om dagar, istället för som tidigare; år.

Rädslan att gå emot gruppen och att fatta beslut som kanske var emot det vedertagna tänk som fanns inom gruppen, var följaktligen inget som fanns på våra förfäders önskelista. Hellre då att negligera den egna viljan, känslan och övertygelsen, och istället följa flocken.

Även om det idag, 30 000 år senare, har hänt mycket i vår värld, har samma utveckling ej skett i och inom oss. Vår biologiska utveckling är mer att betrakta som den sträcka en sengångare tar på en dag, medan resten av världen, med all dess utveckling, är likt en formel 1-bil.

"[...]och därmed din överlevnad, väljer du en svart kaffe. Punkt.[...]"

Att vara contrarian bara "för att" är mer ofta än dåligt, men vet du att du tycker om och just nu vill ha den goda, äkta italienska gelaton (nej, jag lovar; jag talar inte utifrån egen bok...), trots att alla andra kör på med sin tråkiga Daimstrut eller sin Nogger, så ta den. Jag lovar - du kommer inte riskera din överlevnad, för vi lever ej kvar på savannen. Om du anser dig att bolag X är bra att investera, trots att många säger motsatsen - gör det, för ännu en gång; du kanske riskerar din position i gruppen, men du kommer att överleva!

När du och dina vänner besöker stadens café för att fika och du hör hur de väljer kalorisnåla alternativ, såsom en no-fat-milk-double-decaf-cappuccino(!) och en sockerfri muffins e.d., känner du ett behov av att göra detsamma. Detta trots att du vill ha raka motsatsen! Dock är du rädd för att de andra skall "se ned" på dig; döma dig; se dig som... "annorlunda" med mera, och för att inte riskera din plats i gruppen, och därmed din överlevnad, väljer du en svart kaffe. Punkt. Således har du inte bara trumfat dem, utan även fått dem att vara "de svaga". Emellertid känner du dig ändå som förloraren, då ditt sug efter en krämig vaniljbulle aldrig har varit högre...

"[...]Frågar du för att du är rädd att du kan ha fel, eller frågar du för att du är rädd för att andra anser att du har fel?[...]"

Förstå mig rätt - att fråga och be om feedback och hjälp är bra och skall såväl premieras som appliceras, men att förstå syftet bakom kan göra att ett lugn och tilltro till sig själv och de bakomliggande orsakerna till de tvivel som dagligen finns inom oss alla. Frågar du för att du är rädd att du kan ha fel, eller frågar du för att du är rädd för att andra anser att du har fel? Skillnaden är väsentlig!

Hur brukar du agera då såväl "lätta" som "svåra" beslut skall fattas och känner du igen dig i ovan text?